Duons kamp är extra krydda inför Franska Mästerskapet

Överlägsen världsetta och historiens bäste grusspelare

Veckans Masterturnering i Madrid kittlar lite extra.

Med sina stjärnspäckade startfält höjer sig Masterturneringarna alltid över mängden men i Madrid finns nu ytterligare en krydda:

Kampen mellan överlägsne världsettan Novak Djokovic och tidernas gruskung Rafael Nadal.

Visst, de har mötts flera gånger de senaste åren men då har spanjoren varit långt ifrån storformen. Nu kommer han med färska titlar från Monte Carlo och Barcelona.

Man ska ändå inte övervärdera dessa:

•I Monte Carlo fick han lättköpta segrar mot de två topp-tio-spelare han mötte, fyran Stanislas Wawrinka och tvåan Andy Murray som båda vek ner sig mentalt.

•I Barcelona mötte han en spelare bättre rankad än 25, världsexan Kei Nishikori som besegrades i finalen.

Detta förtar förstås inget av Nadals prestationer men ger samtidigt inte det där kvittot som svart på vitt visar att han är tillbaka i storslag.

Det beskedet kan vi mycket väl få i Madrid.

Med tanke på det högkvalitativa startfältet är det förstås oklokt att gå händelserna i förväg. Det finns många svåra hinder för Djokovic och Nadal fram till en drömfinal mellan dem.

Till exempel möter Djokovic i eftermiddag kroatiske stjärnskottet Borna Coric. Naturligtvis är den serbiske suveränen storfavorit men förlusten mot Jiri Vesely i Monte Carlo visar i alla fall att även Djokovic har sina dåliga dagar.

Så nej, det finns ingen anledning att ta ut något i förskott. Men att Djokovic-Nadal är drömfinalen är väl alla ense om. Fram till för bara några veckor sedan sågs världsfemman mest som en outsider i Franska mästerskapet där allt fler nu pekar ut honom som favorit.

Att Nadal lyft sig till en ny nivå gör förhandssnacket inför årets andra Grand Slam-turnering ännu mer intressant än tidigare.

Jag står fast vid tipset att Djokovic efter tre tidigare finalförluster på Roland Garros spelar hem den enda Grand Slam-titel han saknar.

Veckans turnering i Madrid och nästa veckas Masterturnering i Rom kan ge anledning att ompröva tipset.

**

Apropå kittlande: i eftermiddag möts Stanislas Wawrinka och Nick Kyrgios...

Lindstedt skadad på träning

Hoppas på spel i Paris

Robert Lindstedt är skadad.

Det var under förra veckans ATP-turnering i Istanbul som Lindstedt ådrog sig en bristning i fästet till ett revben.

Läkarna tror att han kommer att vara borta mellan två till fyra veckor.

-Jag hoppas vara tillbaka till Franska, säger den 39-årige dubbelspecialisten till Challenge.

Han och britten Dominic Inglot var förstaseedade i Istanbul men kunde spela bara en match där.

Olyckan var framme då Lindstedt körde ett extra träningspass efter parets seger i första omgången.

Med sin 30:e plats är Robert Lindstedt Sveriges klart bäste dubbelspelare. Han var världstrea för tre år sedan, tog för två år sedan titeln i Australian Open (i par med Lukasz Kubot), har totalt 19 titlar och har varit uppe i ytterligare 21 finaler varav tre i Wimbledon.

Skadorna riskerar att tära på det som främst driver honom

Hoppas vara tillbaka i nästa veckas Masterturnering i Rom

Är tiden på väg att i en rasande fart hinna i fatt Roger Federer ?

Frågan kan kännas tillspetsad men aktualiseras ändå efter den 17-faldige Grand Slam-segrarens återbud till veckans Masterturnering i Madrid.

Nu är det ryggen som krånglar.

Tidigare i år genomgick han en knäoperation.

Fortsätter kroppen att säga ifrån är frågan hur länge den 34-årige schweizaren kan behålla spelglädjen.

Det är den som motiverar honom. Självklart hägrar fler tunga titlar men Federer har själv vid åtskilliga tillfällen påpekat att det inte är främst dessa och absolut inte rankningplacering som får honom att fortsätta flacka världen runt – lusten att spela är drivkraften.

Men hur kul är det om kroppen börjar krångla och det börjar göra ont lite här och där? Om han inte kan göra sig själv rättvisa eftersom förberedelserna inför turneringarna blivit lidande?

Federer har under i stort sett hela karriären varit förskonad från skador.

Det är ingen tillfällighet utan frukten av en briljant teknik som ger en för kroppen skonsam spelstil. Han har spelat 65 Grand Slam-turneringar i rad, en svit som inleddes i Australian Open för 16 år sedan.

Sedan några år har han till och från haft ryggproblem. Att han i början av säsongen åkte på en knäskada kan vara ren tillfällighet men också ett tecken på att kroppen börjar reagera på fler ställen.

I år har Federer spelat tre turneringar: Final i Brisbane, semifinal i Australian Open och kvartsfinal i Monte Carlo. Förra året tog han sex titlar och var uppe i två Grand Slam-finaler.

Så visst hänger Federer fortfarande med i toppen vilket också tredjeplatsen på rankningen understryker.

Men hur länge till?

Satte punkt med en Grand Slam-titel

Ytterst få idrottare slutar då de är på topp eller direkt efter en tung titel. Det är inte så svårt att förstå –
för vem vill ens tänka tanken att det plötsligt ska gå utför om ingenting pekat på det?

Några har lyckan att få en magnifik slutvinjett på karriären trots att det funnits tydliga tecken på att storhetstiden varit över. Tennisens bästa exempel på det är Pete Sampras. I september 2002 hade han inte tagit minsta lilla titel på drygt två år. Under säsongen hade han gått till åttondelsfinal i Australian Open, åkt ut direkt i Franska mästerskapet och fallit bort mot 145-rankade Geroge Bastl i andra omgången i Wimbledon där Sampras tog hälften av sina 14 Grand Slam-titlar.

Amerikanen var rankad 17 inför US Open.

Han kom, sågs, segrade – och la tvärt av.

Jag tror definitivt inte men önskar innerligt att Roger Federer spelar hem en 18:e Grand Slam-titel.

Detta drömscenario ska ställas mot kalla fakta:

•Det är fyra år sedan han i Wimbledon senast lyfte bucklan i någon av de fyra största tuneringarna.

Sedan dess har han 0-4 i Grand Slam-facit mot Novak Djokovic. Han har 0-6 i GS mot Rafael Nadal sedan segern i Wimbledon-finalen – 2007!

Allt tyder alltså på att drömscenariot stannar vid att vara just en dröm.

Mardrömsscenariot är att Federer i år får så stora skadeproblem att han rasar på listan för att sedan göra ett antal fruktlösa försök att komma tillbaka till toppen men gång efter annan stoppas av den typ av spelare som han på storhetstiden lekte med.

Här skämmer Dimitrov ut sig

Snacka om att balla ur

Att tappa humöret i en match är en sak.

Att tappa besinningen till den grad att matchen går förlorad är något helt annat.

I ATP-finalen i Istanbul skämde bulgaren Grigor Dimitrov ut sig och sitt team i vilket coachen Johan Örtegren ingår.

Dimitrov servade för karriärens femte titel (den första tog han i If Stockholm 2013) vid 7-5, 5-3 mot Diego Schwartsman men tappade setet i tiebreak och tog bara åtta poäng i skilje.

Där krossade han racket vid tre tillfällen och svenska domaren Mohamed Lahyani utdelade varning, poängstraff och gamestraff - det sista vid 5-0 till argentinaren som alltså inte fick slå in matchbollen fram till karriärens första titel.

Dimitrov var mycket ångerfull och bad om ursäkt på prisceremonin men skadan var redan skedd. Han kommer under resten av sin karriär få leva med att denna filmsekvens visas så snart det diskuteras om hur spelare inte ska uppträda.

Förhoppningsvis var hans totala urballning en engångsföreteelse och inte ett tecken på ilska och frustration över att karriären så här långt inte alls blivit vad den lovade för fyra, fem år sedan.

Högstedt antar utmaningen Wilander hade i åtta dagar

Högstedt har coachat ett flertal sjärnor

Thomas Högstedt fick en bra start med sin nya adept Madison Keys.

Tur det! I annat fall hade Högstedt kanske redan varit historia i den 21-åriga amerikanskans team.

21 mars i år kunde Challenge avslöja att Mats Wilander blivit coach till Keys.

Bara åtta dagar senare fick jag sett sms från Mats: ”Vi har avslutat vårt samarbete och jag är på väg hem”.

Den tidigare världsettan ville inte förklara orsaken till det plötsliga uppbrottet och inte heller Keys har lämnat någon förklaring.

Ifjol bröt hon med Lindsay Davenport och inledde årets säsong med Jesse Levine som också tog över efter Wilander.

Men med start i den stjärnspäckade grusturneringen i Madrid coachas Madison Keys alltså av Thomas Högstedt.

Han har coachat bland andra Maria Sjarapova, Tommy Haas och Li Na och var också med och byggde upp Kinas stora satsning på tennis inför Peking-OS 2008.
Hans senaste uppdrag var hos kanadensiskan Eugenie Bouchard, 2014 års stora stjärnskott som fick en i och för sig väntad men samtidigt oväntat kraftig reaktion förra året då hon rasade från sju till 48 på rankningen.

Madison Keys ligger 24 och inledde turneringen i Madrid med 2-1-seger mot landsmaninnan Alice Riske som kvalade in.

Challenge29 mars

Det blir spännande att följa Högstedt och Keys och samarbetet har i alla fall goda förutsättningar att bli längre bli längre än det amerikanskan hade med Wilander...

Noterbart från Mats åtta dagar med Keys är att hon under den perioden (turneringen i Miami) tog sin största skalp på ett år och gick till kvarten efter tre övertygande segrar. Då bröts samarbetet och i kvarten föll Keys mot Angelique Kerber,

Ymer behöver heltidscoach - Norman toppar önskelistan

Magnus Norman är en världens hetaste coacher

Vem skulle Du vilja se som coach för Elias Ymer?

Mitt namn: Magnus Norman.

Sannolikt står den snart 40-årige värmlänningen högst även på Elias önskelista.

De har tidigare jobbat tillsammans på Good to Great, akademin som Norman driver tillsammans med Nicklas Kulti och  Mikael Tillström.

Att önska är en sak.

Norman coachar sedan tre år Stanislas Wawrinka som är världsfyra och slåss om de tyngsta titlarna. Att Magnus skulle bryta det samarbetet av anledningen att han hellre vill hjälpa en spelare som kämpar sig att ta sig in på topp-100?

Det känns förstås som en utopi och det räcker att sätta sig in i Normans sits för att förstå varför.

Även då Magnus samarbete med schweizaren en dag upphör kan det visa sig att en duo med Ymer och Norman är ett önsketänkande.
Norman är en av tenniscirkusens mest respekterade coacher och kommer att överösas av lukrativa anbud från toppspelare, de som – likt Wawrinka gjorde för tre år sedan – knackar på dörren till toppen och unga stjärnskott.

Men det är ju tillåtet att drömma.

I går kunde Challenge avslöja att samarbetet mellan Ymer och Dan Eklund bryts.

Eklund har tyckt att resandet och livet i kappsäck varit slitsamt. Under den sista tiden har han haft svårt att hitta motivationen att offra så mycket av sitt privatliv. Eklund återvänder nu till arbetet han varit tjänstledig från.

Jag skrev också så här igår:

”Nu talar allt för att det blir ett spanskt exproffs med meriter från främst Challengertouren som tar över Eklunds roll i teamet runt Sverigeettan”.

I dag på morgonen fick jag information om att en sådan lösning inte varit aktuell och jag beklagar den felaktiga spekulationen.

Under överskådlig tid kommer Elias inte att ha någon coach med sig på de turneringar (närmast nästa

Challenge i går

vecka i en Challenger i Aix en Provence) då huvudansvarige coachen och förbundskaptenen Fredrik Rosengren inte finns vid hans sida.

Det kan gå bra ändå och sett i ett kortare perspektiv spelar det kanske ingen som helst roll att Elias Ymer saknar en heltidsanställd tränare i år.

Men på längre sikt är det inte alls bra.

Jag har största respekt för Fredrik Rosengrens kunnande och meritlista och vet att han brinner för sin uppgift tillsammans med Ymer.

Problemet är att Rosengren i sin roll som förbundskapten har även flera andra åtaganden och därför saknar möjlighet att ägna Elias så mycket tid som skulle vara önskvärt.

Ymer och en coach bryter - men tillfällig lösning kvarstår

Är inne i viktig fas i utvecklingen

Sverigeettan Elias Ymer och coachen Dan Eklund bryter samarbetet.

Ymer och Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren fortsätter ihop – men hur länge?

Det skulle förvåna om inte även deras samarbete upphör under säsongen och att Ymer då anställer en coach som följer honom på heltid.

Först som sist ska sägas att det inte ligger någon schism bakom brytningen mellan Ymer och Eklund.
Dan Eklund har upplevt resandet och livet i kappsäck som slitsamt. Det har gjort att han på senare tid haft svårt att hitta motivationen att offra så mycket av sitt privatliv.
Han går nu tillbaka till arbetet han varit tjänstledig ifrån.

Fredrik Rosengren kommer att resa med Elias på Grand Slam-turneringarna plus ytterligare några turneringar.

Detta är långtifrån ett optimalt upplägg för Sverigeettan som är rankad 132 och som befinner sig i en mycket viktig utvecklingsfas i karriären.

Han skulle behöva en heltidsanställd coach som är med honom veckans alla dagar och som kan lägga upp både en kort- och en långsiktig planering.

Årets upplägg har varit mer av karaktären ”vi-gör-det-bästa-för-tillfället” i väntan på en permanent coachlösning.

Challenge andra december 2015

Så kändes det redan då det i början på december förra året blev klart att Fredrik Rosengren skulle bli Ymers nye coach.

Men just då var huvudsaken ändå att Elias hade en coach överhuvudtaget. Hans åtta månader långa samarbete med Galo Blanco hade just brutits och osäkerheten inför framtiden var stor.

För att ge Elias nödvändig arbetsro valde Svenska tennisförbundet att låta Davis Cup-kapten Rosengren bli huvudansvarig för Sverigeettans satsning och kort senare anslöt Elias ungdomstränare Dan Eklund till teamet.

Det var kanon – då!

Men inte på sikt och det har inte så mycket med Rosengren och

Challenge tredje december 2015

Eklund att göra som med själva upplägget i sig.

Det skulle förvåna om inte Elias Ymers agent Fraser Wright jobbar hårt för att senare i år kunna presentera en coach som ska arbeta heltid med Sverigeettan.
Fotnot: Texten är ändrad från versionen som publicerades i går. I den stod "Nu talar allt för att det blir ett spanskt exproffs med meriter från främst Challengertouren som tar över Eklunds roll i teamet runt Sverigeettan". Där var jag fel ute. I dag på morgonen har jag fått information om att den lösningen inte varit aktuell och därför är texten uppdaterad. I denna uppdaterade version finns också förklaringen till varför samarbetet mellan Ymer och Eklund brutits.