Historisk rankning visar på tennisens bredd- Barbados ett av drygt 40 länder med spelare före Sverigeettan

För första gången i ATP-rankningens historia är tio länder representerade på den där extra prestigefyllda topp10-listan efter en säsongs slut. Det visar på en fantastisk bredd i det yttersta toppskiktet och det är närmare 40 länder som har spelare på topp-100.
Vi kan räkna in ytterligare några nationer – bland annat Dominikanska republiken och Barbados - innan vi på plats 160 hittar överlägsne Sverigeettan Elias Ymer.

Lite övrig fakta kring årets slutrankning:

•Roger Federer ligger 16 och är utanför topp-10 för första gången sedan 2001.

•Frankrike har tolv spelare på topp-100 och dominerar den listan för första gången sedan 2007. Spanien är tvåa med tio spelare och av dessa ligger nio på topp-50 vilket gör att Nadal & Co dominerar där.

•Jämfört med förra säsongen har fyra nya namn tillkommit på topp-10: Milos Raonic (3), Marin Cilic (6), Gael Monfils (7) och Dominic Thiem (8). Monfils och Thiem har till skillnad från Raonic och Cilic aldrig slutat topp-tio tidigare. Med sina 23 år är Thiem yngst på topp-10 och han är också förste österrikare där sedan Thomas Muster 1997.

•Rafael Nadal slutar topp-10 för tolfte året i rad.

•Tre av topp-10 spelarna har svenska coacher: Stan Wawrinka (Magnus Norman), Marin Cilic (Jonas Björkman), Gael Monfils (Mikael Tillström). Desssutom fungerar Joakim Nyström som deltidscoach för Dominic Thiem (som har Günter Bresnik som coach).

•Tysken Alexander Zverev och amerikanen Taylor Fritz är enda tonåringar bland de 100 främsta. Sverigebekantingen Zverev slutar 24 och är första tonåring på topp-25 sedan Andy Murray och Novak Djokovic 2006.

•Snittåldern på topp-10 är 28.2 år.

Och här är spelarna där.

1. Andy Murray, Storbritannien.
2. Novak Djokovic, Serbien.
3. Milos Raonic, Kanada.
4. Stan Wawrinka, Schweiz.
5. Kei Nishikori, Japan.
6. Marin Cilic, Kroatien.
7. Gael Monfils, Frankrike.
8. Dominic Thiem, Österrike.
9. Rafael Nadal, Spanien.
10. Tomas Berdych,Tjeckien.

Fair Play säkrade seriesegern - GLTK:s finalhopp lever då Madaras klarade balansakten

I kväll säkrade regerande mästaren Fair Play en finalplats i Elitserien. Förstärkt med danske Wimbledon-segraren Frederik Nielsen vann skånelaget toppmötet mot Upsala TK med 5-1.

Att GLTK samtidigt besegrade Salk med 4-2 borta och att Solna TK vann med 6-0 mot avsågade ATL innebär att fredagens serieavslutning har alla förutsättningar att bli en rysare.

Trion som skuggar Fair Play har alla åtta poäng.

Tvåan Solna har +8 i matchskillnad och avslutar hemma mot Fair Play.

Trean GLTK har +6 i matchskillnad och avslutar borta mot nästjumbon KLTK som i dag föll med 6-0 mot Trollbäcken och som måste vinna för att inte åka ur.

Fyran Upsala TK har +4 i matchskillnad och avslutar borta mot ATL.

Fördel – ja, vilket lag?

Eftersom Fair Play med tre poäng upp på Solna redan är garanterat hemmaplan i finalen är frågan om skånelaget ställer upp med sitt absolut bästa lag på fredag eller välja att spara en eller flera spelare till finalen.

Upsala TK har den på papperet enklaste uppgiften och det är svårt att se att Daniel Berta & Co ska tappa mer än max en match mot ATL.

GLTK är jämte Fair Play enda obesegrade lag efter sex omgångar och tog i dag sin andra tvåpoängare.

Challenge var på plats och följde göteborgslaget där hete och oberäknelige Dragos ”Dodi” Madaras blev stor matchhjälte då han i den sista matchen vände 0-1 mot Lucas Renard.
Som så ofta då lika talangfulle som nyckfulle Madaras spelar var det heta känslor på banan och starka åsikter på läktaren.  En del menar att han uppträder illa medan andra ser honom som en färgklick i ett annars lite för grått mönster.
Hur som helst balanserar det 19-årige framtidshoppet ofta på en skör tråd och om bland annat detta talade jag efter matchen med honom och veteranen Markus Eriksson.

Eftersom laget hade mycket bråttom till flyget fick intervjun göras på Bromma flygplats men det var ytterst nära att inslaget nedan inte kunnat visas. Efter intervjun kom nämligen två bastanta säkerhetsvakter fram till mig och talade om att det var förbjudet att filma där. De krävde att få se inslaget och köpte efter ett tag förklaringen till varför filmningen skedde just där och då.

                                                     

                                                            

Johanna Larsson i huvudroll - dramatik i sista omgången

Är nu nog lite extra omtyckt i Fair Play

Johanna Larsson och hennes Helsingborgs TK har inte haft med toppstriden att göra i årets Elitserie – förrän ikväll.

Då var det nämligen just den överlägsna Sverigeettan som iklädde sig huvudrollen och såg till att Fair Play får favör av hemmaplan i söndagens final mot Salk.

Trots att finallagen redan var klara bjöd den sista omgången på stor dramatik.

Regerande mästaren Fair Play tappade oväntat poäng i hemmamötet med Upsala TK och om Salk bortabesegrat Larsson & Co hade stockholmarna fått favör av hemmafinal.

Salk ledde med 3-2, Samtliga övriga matcher i serien var färdigspelade då Celik och Larsson var inne i början på andra set.

Förutsättningarna var enkla: Seger för Celik: hemmafinal för Salk. Seger för Larsson: hemmafinal för Fair Play.

3-6, 6-4, 1-0 (10-5) till Larsson som därmed tillfogade Celik – Sverigetrean hade litet grepp i mitten av matchtiebreak - hennes första singelförlust i serien.

Inför kvällens avslutande omgång var det som bäddat för Fair Play att säkra seriesegern. 

Men laget ställde upp utan sin etta Ema Burgic Bucko och utan Karen Barritza som vunnit samtliga de fyra singlar hon spelat i årets serie.

Helsingborgs TK spelade för nytt kontrakt, hade tillbaka Emilie Francati i laget och den starka danskan besegrade i andrasingeln Jacqueline Cabaj Awad i matchtiebreak.
Men i samma stund som Tabergsdalens TK besegrade Lidköpings TK (6-0) stod det klart att Lidköping skulle göra jumbon Näsbyparks TK sällskap ner i division I.

HTK var på fast mark. Att Johanna Larsson ändå kämpade sig tillbaka i mötet med Celik gör att hon säkert kan räkna in ett antal tack-sms från spelare och ledare i Fair Play som nu får bära ett visserligen knappt men ändå ett favoritskap i finalen. Där siktar Cornelia Lister, Sandra Roma, Emma Ek, Ema Burgio Bucko och de andra på att ta klubbens tredje raka guld.

Så här slutade serien:

"Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att spela"

36-årige Jacob Adaktusson har 9-1 i matchfacit

Debatten om de utländska spelarnas medverkan i Elitserien går vidare.

Nu senast är det mångårige Växjö TS- ordföranden Åke Magnusson som under rubriken "Känslorna är blandade" tar till orda i sin alltid läsvärda blogg.

Magnusson menar att det är självklart att olika klubbars olika mål måste respekteras och fortsätter sedan:

”Dock är det inte särskilt upplyftande sett ur ett bredare svenskt tennisperspektiv, när sex av åtta spelare i en match med finalbiljett (han syftar på Solna TK-Upsala TK, min anmärkning) i potten är utlänningar”.

Längre ner fortsätter Magnusson:

”Svenska spelare på futuretouren lyser i den här matchen med sin frånvaro liksom lovande juniorer. Visst, dessa kategorier återfinns i andra lag och ges tillfälle att möta dessa anonyma men hyggligt spelstarka utlänningar. Men sådana tillfällen ges ju varje vecka på futurenivå”.

Så långt Åke Magnusson.

För ett år sedan var jag helt inne på samma linje och tyckte att inköp av utländska spelare var slöseri med de ekonomiska resurser som klubbarna istället borde lägga på juniorer.

Nu ser jag annorlunda på saken. Hade till exempel Solna TK:s juniorverksamhet vuxit på det fantastiska sätt som skett om det inte varit för A-lagets fantastiska resa från division IV till Elitserien på fyra år? Jag tror inte det. Utländska spelare som Oscar Otte och Pavol Cervenak kommer att förbli okända ute i tennis-Sverige och deras namn lockar inte en enda åskådare annat än i Solna Tenniscenter – men där har de blivit stora förebilder för mängder av unga killar och tjejer.

Plötsligt har dessa ungdomar fått en dröm att en dag få representera den egna klubben i Elitserien.

På samma sätt fungerar det säkert i ett stort antal klubbar vars egna förmågor ännu inte på långa vägar räcker till för spel i den högsta serien.

Läs Magnussons blogg här

Åke Magnusson skriver också om de två svenska spelare som var med då Solna TK tog emot Upsala TK:

”Därtill kan läggas att de två svenskarna är föredettingar, för all del med hög spelstyrka och stora tillgångar för elitserien. Ingen skugga faller över dem”.

Jag talade tidigare i dag med en klok man som uttryckte det ännu bättre:

”Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få spela”.

Mitt i prick.

Den för svensk tennis bistra verkligheten är ju att ett antal unga spelare som beskrivs som framtidshopp antingen inte platsar i laget eller inte räcker till då de möter spelare som lagt av för flera år sedan eller åtminstone inte satsar tillnärmelsevis lika hårt som då de själva drömde om att bli proffs.

Jacob från bästa sidan

•För tio år sedan nådde nu 36-årige Jacob Adaktusson sin högsta rankning i karriären. Han låg då 214. Jacob har förlorat endast en av sina fem singlar i årets serie– då har han ändå oftast spelat andrasingel – och i par med Tobias Blomgren är Jacob obesegrad i dubbel hos tabellfemman Trollbäckens TK.
•Filip Prpic, 34 år, har 5-0 i singlar för sitt Solna TK.

•Att Fair Plays Pablo Figueroa, 31 år, håller ungdomarna stången vet vi från svenska touren och det är likadant i serien.

•Trots att han inte tränat på ett år tyckte 34-årige Joachim ”Pim-Pim” Johansson att det räckte med att slå 30 servar för att han skulle vara redo att göra säsongsdebut i Elitserien. Att han var det fick hårdsatsande Jonathan Mridha känna på i derbyt mellan Salk och KLTK.

Listan på föredettingar som piskar upp unga talanger kan göras betydligt längre än så och det går naturligtvis inte i linje med de optimistiska tongångarna om att svensk herrtennis är på g.

Och som sagt: Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få göra det.

Doldisen Delbonis hjälte då Argentina tog historisk titel

Här vid torsdagens lottning kunde han nog inte ana---

Guillermo Vilas, David Nalbandian, José Luis Clerc, Gaston Gaudio, Martin Jaite, Juan Martin del

Potro – dessa och ytterligare några av den argentinska tennishistoriens främsta herrspelare är betydligt mer kända och långt populärare än Federico Delbonis.

Eller rättare sagt: de var det fram till för bara några minuter sedan.

Nu är en vänsterhänte 26-åringen från Azul firad nationalhjälte och namnet på allas läppar.

Men så var det också han som med sin seger i den femte och avgörande matchen mot kroaten Ivo Karlovic såg till Argentina efter fyra tidigare finalförluster får sitt namn inristat på den åtråvärda bucklan.

Delbonis är rankad 41, har gått segrande från bara fem av sina 18 Grand Slam-matcher och hade bara spelat sex DC-singlar då han i dag klev in på banan.

Att han bestod det mentalt mycket pressande provet på sättet som skedde är oerhört imponerande.

6-3, 6-4, 6-2. Delbonis räddade en breakboll vid 2-2 i första set, bröt sen blankt till 4-2, räddade en breakboll vid 2-3 i andra och bröt till 5-4. Han hade hög förstaserveprocent, returnerade starkt, spelade tryggt från bakplan och fick den 211 långe hemmafavoriten att se ännu otympligare ut än normalt vilket i sig är en bedrift.

Challenge i torsdags Läs här

Delbonis fick ikläda sig matchvinnarrollen men om det inte varit för Juan Martin del Potro skulle

sydamerikanerna inkasserat ytterligare en finalförlust. I fredags kvitterade del Potro med sin seger mot Karlovic till 1-1 och idag utjämnade han till 2-2 efter att ha vänt 0-2 i set mot världssexan Marin Cilic.

En mäktig triumf för höstens Stockholm Open-segrare som inför helgen i Zagreb förlorat samtliga de tre singlar han spelat i tidigare Davis Cup-finaler.

Den anrika turneringen har tappat en del i status under åren och det diskuteras fram och tillbaka vilka ändringar som måste till för att Davis Cup ska bli lika hett som tidigare.

Men just i detta nu när vi fått uppleva denna fantastiska slutvinjett på årets turnering känns denna diskussion onödig.

Och så stor som Davis Cup i dag är i Argentina har turneringen förstås aldrig varit.
Det har inte Federico Delbonis heller.

Pim-Pim berättar om succén i seriecomeback - dukat för rysare i toppen och botten

I dag gjorde tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson comeback i Elitserien.

Det blev succé med seger i såväl singel som dubbel då hans Salk i ett oerhört tätt derby besegrade KLTK med 4-2.

Regerande mästaren Fair Play övertog serieledningen efter 5-1 borta mot tabelljumbon ATL vars enda seger kom sedan Fair Plays Daniel Appelgren tvingades bryta andrasingeln efter första set som han vunnit med 6-1.

2014 års mästare Upsala TK tillfogade i går Solna TK dess första förlust (5-1) och är en poäng efter Fair Play.

Liksom de två lag som efter fem avverkade omgångar har finalplatserna är trean GLTK obesegrat. Dagens 3-3 mot Trollbäcken – som hade 2-0 efter dubblarna – var göteborgarnas fjärde oavgjorda match.

GLTK och Solna har två poäng upp till finalplats, Trollbäcken har tre och det är upplagt för stor dramatik i de två sista omgångarna. Detsamma gäller bottenstriden där KLTK ligger på nedflyttningsplats och efter dagens förlust är två poäng efter Salk.

Challenge träffade efter derbyt ”Pim-Pim” och KLTK:s veteran Daniel Hammar som också han imponerade.

                                                 

Celik och Lister är försiktiga optimister inför SM-finalen

Topplagen Fair Play och Salk delade på poängen i lördagens seriefinal.

Det bjöds mycket bra tennis och stor dramatik inför de få åskådare som lockats till Salk-hallen i Stockholm där hemmalaget säkrade en plats SM-final.

Fair Play var finalklart redan tidigare och händer inget oförutsett i sista omgången – där Fair Play tar emot Upsala TK och Salk spelar borta mot Helsingborgs TK – får skåneklubben favör av hemmaplan i finalen 4 december.

I bottenstriden besegrade HTK – med Sverigeettan Johanna Larsson tillbaka i laget– Upsala TK med 4-2. Larsson & Co har en poäng upp på nästjumbon Lidköpings TK som mot avsågade Näsbyparks TK tog säsongens första seger. Det är dukat för rysare i avslutningen där Lidköping avslutar hemma mot tabelltrean Tabergsdalens TK. De två sista lagen åker ner i division I.

Åter till seriefinalen: Hur stor favör är det att få hemmaplan i SM-finalen och kan dagens resultat på något sätt spela in då det avgörs var SM-guldet ska hamna? Om bland annat det talade jag med Susanne Celik och Cornelia Lister efter dagens match:

                                                                            

I seriefinalen borta är Roma "hemma" där allt började...

Sandra håller fortfarande hög elitserieklass

Hon började att spela i Salk som tioåring och klubben kom att bli hennes andra hem.

Men då Sandra Roma på lördagen återvänder till Salk-hallen har hon bortamatch.

– Jag har inget minne av att jag spelat mot Salk där tidigare utan tror det blir första gången, säger den 26-åriga Fair Play-spelaren inför seriefinalen.

Däremot har hon sedan klubbytet för fem år sedan spelat mot Salk vid flera tillfällen men antingen då hemma eller vid sammandragning på neutral plan.

– Precis när jag bytt klubb kändes det lite konstigt att spela mot Salk. Men nu känner jag inte så. De har ju en helt annan organisation än då, hallen är omgjord sedan jag var där, tränarna är nya och även om jag känner flera av spelarna är de inga tidigare lagkompisar, säger Sandra.

Som junior var hon ett av svensk tennis absolut största framtidslöften och med sina fyra titlar i Salk Open är Sandra en av de segerrikaste spelarna i den stora juniorturneringens 110-åriga historia.

Fyllda 18 år tog hon dubbeltiteln i US Opens juniorklass (Sloane Stephens var en av motståndarna).

Men ett antal efterhängsna skador kom i vägen för den vänsterhänta naturbegåvningen och tyvärr får vi aldrig ett svar på hur långt hon annars hade nått.

Hon tog SM-guld med Salk 2004 och 2006 och är nu på jakt efter tredje raka guldet med Fair Play.

Efter fem omgångar är Fair Play redan finalklart och Sandra Roma har 5-0 i dubbel- och 2-1 i singelfacit.

Vad tycker du är er främsta styrka?

Delad glädje är....Foto: Senad Honic

– Vår bredd. Vi står inte och faller med en eller två toppspelare utan har många vi kan sätta in. Sen har vi flera mycket starka dubbelpar. Jag vågar inte säga exakt men vi har inte förlorat många dubblar under de två, tre senaste åren. I år har vi vunnit alla och förra året vann Cornelia (Lister, min anmärkning) och jag alla våra.

Sandra Roma uppskattar naturligtvis sin klubbs hårda ansträngningar för att få ihop starka lag och för att marknadsföra dem och elitserien.                       

– Klubben satsar mycket hårt på serien och det görs mycket för att öka intresset för seriespelet. Det ger klubben en möjlighet att växa på olika sätt, säger hon.

Klubbchefen Janne Immonen berättar att hallen på dagar med elitseriespel har 100-200 fler besökare än andra dagar. Klubbens två senaste hemmamatcher har också livesänts på webben. Premiärsändningen från herrlagets match drog 700 unika besökare och då Roma & Co spelade var det 1 300 unika besökare.

Hur stort drag det blir i Salk-hallen återstår att se. Mycket står på spel eftersom allt pekar mot att dessa två lag kommer att göra upp om SM-guldet och att segraren i lördagens match får hemmafavör i finalen.

Lagen hålls hemliga in i det sista men att döma av hur det sett ut i de föregående matcherna kan vi i alla fall räkna med att få se Susanne Celik möta Fair Plays etta Ema Burgic Bucko och Jacqueline Cabaj Awad mot Cornelia Lister som i likhet med Celik är obesegrad efter fem singlar och lika många dubblar.

Även om Sandra Roma sedan klubbytet mött Salk flera gånger blir det hennes första bortamatch i hallen där hon i elva år hade sitt andra hem. Två gånger valdes hon till årets Salkare.

Då inte bara levde proffsdrömmen utan det fanns också mycket som talade för att Sandra skulle få en framgångsrik karriär.

Nu sitter hon på skolbänken för att komma fram till – katedern!

– Jag är inne på min tredje termin på lärarlinjen.

I morgon ger Sandra Roma gärna Salkarna en lektion.

SO-segraren hoppas att få lyfta även Davis Cup-bucklan

Juan Martin del Potro tog i SO sin första titel på 33 månader

Senast de möttes var i höstens Stockholm Open.

På fredagen ställs argentinaren Juan Martin del Potro och kroaten Ivo Karlovic åter mot varandra – denna gång handlar det om Davis Cup-final i Zagreb.

Utan att ha någon speciell förkärlek för något av lagen tycker jag att det skulle värma lite extra om tidigare så hårt skadedrabbade del Potro efter OS-silvret och titeln i Kungliga hallen (hans första titel sedan januari 2014) fick kröna säsongen med en DC-triumf.

Argentina har förlorat sina fyra tidigare DC-finaler i vilka del Potro åkt på tre av sina endast fyra singelförluster i dessa sammanhang.

Mot Spanien 2008 förlorade han första dagen mot Feliciano Lopez och då länderna möttes 2011 kom argentinaren till korta mot David Ferrer och Rafael Nadal.

Så visst är väl höstens Stockholm Open-segrare – han besegrade Karlovic i raka set i kvarten -väl unnad att nu äntligen få lyfta bucklan.

Det var just del Potro som med seger i en gastkramande femsetare mot Andy Murray visade vägen till Argentinas semifinalseger mot titelförsvarande Storbritannien. 

Juan Martin del Potro har 13-4 i singelfacit i DC och är med sin 38:e plats sitt lags etta framför 41-rankade Federico Delbonis.

Mot detta ställer Kroatien upp med världssexan Marin Cilic och 20-rankade monsterservaren Ivo Karlovic som med sin 37 år blir den äldste singelspelaren i en Davis Cup-final på – 96 år! (Australiern Norman Brookes var 43 år då han spelade final 1920).

Karlovic var med i laget men fick inte spela då oseedade Kroatien 2005 tog sin hittills enda titel. Finalen nu blir hans första framträdande i DC på fyra år med allt vad det kan betyda i extra press.

Även om rankning har en underordnad betydelse i Davis Cup där vi under åren sett ett antal jätteskrällar talar hemmaplan och ett starkare dubbelpar (Ivan Dodig/Franko Skugor mot Leonardo Mayer/Guido Pella) för att Kroatien efter tre tidigare förluster mot Argentina nu tar sin första seger.
Det skulle förresten också värma med tanke på att Cilic har Jonas Björkman som coach.

Söderling i Kings of Tennis - men McEnroe platsar inte

Robin Söderling ser fram mot Kings of Tennis

Tidigare världsfyran Robin Söderling blir extra dragplåster till Kings of Tennis.

I dag blev det nämligen officiellt att Söderling under turneringen kommer att spela en uppvisningsdubbel i par med Thomas Enqvist och mot Jonas Björkman/Mark Philippoussis.

"Känns otroligt kul att få vara en del av Kings of Tennis, ett evenemang som jag besökt många gånger. Att jag nu får chansen att spela, känns fantastiskt!”, säger den tvåfaldige Grand Slam-finalisten i ett pressmeddelande.

Matchen blir Söderlings första sedan han sommaren 2011 utklassade David Ferrer i finalen i Swedish Open där hemmafavoriten tog sin tionde titel.

Kings of Tennis avgörs i Stockhom Waterfront 8-10 mars nästa och turneringen ingår på Champions Tour.

John McEnroe ville komma tillbaka för att försöka försvara sin titel – men fick nobben av turneringsdirektören Per Hjertquist eftersom denne valt att föryngra startfältet.

Bra eller dåligt för turneringen?

Det svaret får vi först under spelveckan men ett är redan nu klart:

Ser vi till spelarnas stjärnstatus är nästa års upplaga inte i närheten av de tidigare där vi sett bland andra Pete Sampras, McEnroe, Mats Wilander, Stefan Edberg, Carlos Moya och Marcelo Rios- samtliga tidigare världsettor.

Spanjoren Juan Carlos Ferrero är ende tidigare världsetta i 2017 års startfält som i övrigt består av Jonas Björkman, Mark Philippoussis, Magnus Larsson och Arnaud Clement.

Samtidigt som den kvintettens stjärnglans är långtifrån McEnroe & Co:s innebär föryngringen att spelstandarden höjs. För de åskådare som värdesätter spelkvalité högre än namnen på spelarna innebär föryngringen alltså en positiv utveckling av turneringen.

Återstår att se om det är just spelstandarden som bedöms vara viktigare än stjärnglans. Jag är inte säker på att så är fallet. Tycker själv att föryngringen är bra men hade samtidigt gärna sett en färgstarkare tidigare världsetta än Juan Carlos Ferrero - en av de mest anonyma spelarna bland de 26 namn som toppat listan sedan rankningen infördes 1973.

Kunde det då ändå inte gått att låta McEnroe mäta sina krafter med ”ungdomarna”?

Nej, det hade inte varit lyckat.  Visserligen gör McEnroe med sina känsliga handleder tennis till skön konst - men bara mot för honom passande motstånd. Något sådant finns inte i Stockholm nästa år. Istället skulle amerikanen fungerat som utfyllnad och det hade gagnat vare sig honom eller turneringen.

Eller underskattar jag kanske den 57-årige amerikanens betydelse som publikmagnet? Att döma av filmen filmen har publiken i Stockholm ännu inte tröttnat på hans teatraliska eller äkta utbrott:

    

Ber Billing om ursäkt för den helt felaktiga formuleringen

Var naturligtvis inte så här glad då han såg gårdagens inslag

I dag har jag största anledning att be KLTK:s sportchef Rickard Billing om ursäkt.

I gårdagens inslag med Fair Play-spelarna Pablo Figueroa och Isak Arvidsson formulerade jag en mening på ett felaktigt och klumpigt sätt vilket gav den felaktiga bilden att Billing är motståndare till att elitserielagen tar in utländska spelare.

Så är inte fallet. I intervjun med KLTK:s sportchef för runt ett år sedan uttryckte han sig istället så här:

”Fair Play och de andra klubbarna, Uppsala, Solna, you name it, det är upp till var och en, det höjer egentligen bara kvalitén på de matcher våra egna spelare får”.

På frågan varför KLTK inte tar in utländska spelare svarade Billing:

”Ja, det är väl egentligen inte mitt beslut från början men klubben tog ett beslut för ett tiotal år sedan att den är till för klubbens medlemmar och klubbens elitspelare och att det är de som ska spela, de såg inget värde i att kanske värva spelare från olika länder för att förhöja statusen”.

Så sa alltså Rickard Billing angående utländska spelare – inget annat.

Jag beklagar min felaktiga och missvisande formulering.

Sorry, Rickard!

Figueroa jagar 6:e SM-guldet - Arvidsson trotsar ryggskada

Pablo och Isak - två av Fair Plays många starka kort

Två oavgjorda matcher och två utklassningar – där har ni den fjärde omgången av Elitserien i en mycket kort  sammanfattning.

Regerande mästaren Fair Play är ny serieledare efter 6-0 borta mot Salk som saknade Sverigeettan Elias Ymer och som i singel ställde över Lucas Renard och handskadade Milos Sekulic.
Fair Plays Daniel Windahl är tillbaka efter skada och spelade sin första match i årets serie där lagkompisen Pablo Figueroa på tredjesingeln tappat bara ett set på fyra matcher.
KLTK tog sina första poäng genom 6-0 borta mot tabelljumbon ATL medan UpsalaTK-Trollbäckens TK slutade oavgjort liksom GLTK-Solna TK.
Det var för övrigt tredje oavgjorda matchen för GLTK som i Markus Eriksson och Dragos Madaras har två mycket starka nyförvärv.

Med sina fem poäng är Göteborgslaget fyra i tabellen och fortfarande obesegrat liksom – i tabellordning – Fair Play, Solna TK och Upsala TK.

 Inte heller femteplacerade Trollbäcken ska räknas bort från striden om finalplatserna. Det är bara två poäng upp till Solna och ikväll hade laget förstärkt med 25-årige belgaren Sander Gille som besegrade Uppsalas etta Boy Westerhof.

Stockholmsrivalerna KLTK och Salk är två anrika klubbar som får inrikta sig på att hänga kvar.

Challenge var ikväll på plats i Salk-hallen och träffade två av den nya serieledarnas spelare, veteranen Pablo Figueroa och Isak Arvidsson:

                                                   

Fair Play klart för SM-final - Cornelia Lister håller nollan

Grattis Fair Play!

Lister ser fram mot ännu en SM-final

Ikväll blev de regerande mästarna klart för ytterligare en SM-final.

Finalplatsen säkrades genom 6-0 hemma i skånederbyt mot Helsingsborgs TK som med sex SM-guld fortfarande är 2000-talets dominant.

Men hur länge till? Fair Plays damer tog sitt första SM-guld 2011 och har två raka guld bakom sig. Klubben satsar oerhört hårt på elitserien och har en imponerande bredd.

Plus 26 i matchskillnad efter fem avverkade omgångar - det är bara att bocka och buga.
Ändå håller jag inte Fair Play som skyhög favorit i SM-finalen där förmodade motståndaren Salk i Susanne Celik och Jacqueline Cabaj Awad har en minst lika stark topp.

Salk har också full pott och plus 18 i matchskillnad, med det har Stockholmslaget råd med 2-4-förluster i de avslutande matcherna (mot Fair Play och Helsingborg) och ändå ta ta den andra finalbiljetten.

Även om Cornelia Lister och hennes lagkamrater ikväll säkrade finalplatsen lär Fair Play komma med starkast möjliga lag till lördagens seriefinal i Salk-hallen. Det är ju sannolikt just där det avgörs vilket av lagen som ska få hemmafavör i finalen.

Skriver sannolikt eftersom:

•Tabelltrean och fjolårsfinalisten GLTK fortfarande har en chans att gå till final. Laget är fyra poäng efter Salk och har 0 i matchskillnad.

•Saker kan förändras i sista omgången där Fair Play tar emot Upsala TK och Salk spelar borta mot Helsingborgs TK.

HTK saknade i kvällens skåndederby överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson och Emilie Francati och fick inte ens med sig ett set.

Lister är - precis som Salks Susanne Celik – obesegrad efter fem singlar och lika många dubblar. Noterbart i Fair Play är också att tidigare Salk-spelaren Sandra Roma (årets Salkare 2005 och 2006) är obesegrad efter fem spelade dubblar.

Klart att Zlatan ska ha staty - men ställ den inte i AIK-land

Det är väl självklart att Zlatan ska hedras med en staty – lika självklart som att Björn Borg, Ingemar Stenmark, J-O Waldner, Annika Sörenstam och fler av Sveriges allra största idrottshjältar borde hedras på samma sätt.

Men nej, vi svenskar är dåliga på att hylla kvinnorna och männen som med sina extraordinära prestationer bjudit oss på så många oförglömliga ögonblick och som fått omvärlden att häpna över hur det lilla landet i norr kan fostra så många världsstjärnor i en rad olika idrotter.

Så att Svenska Fotbollförbundet nu beslutat att resa en staty över Zlatan Ibrahimovic välkomnas varmt.

Men var sak har sin plats. Att statyn ska placeras utanför Friends Arena i Solna visar att förbundsfolket antingen inte tänkt alls eller gravt underskattar fotbollssupportrarnas starka klubbkänsla.

Solna är AIK-land.

Visst, det är också där Nationalarenan finns men även om Solna-lagets starka och hängivna supporters värdesätter allt Zlatan gjort i landslaget gör det inte skåningen till AIK:are och kärleken till klubben går utanpå allt annat i Stockholmsförorten.

Vi ska inte heller glömma att egotrippade Zlatan med sin kontroversiella stil både på och utanför planen har många kritiker bland vilka det kan finnas personer som retar upp sig på att han överhuvudtaget får en staty.

Jag är absolut ingen beundrare av Zlatan men han är förmodligen Sveriges främste fotbollsspelare genom tiderna och det är klart killen ska ha en staty.

I Malmö.

Det borde vara lika givet som det är att Gunnar Grens staty finns i Göteborg, Rio-Kalle Svenssons i Helsingborg, Nacka Skoglunds på söder i Stockholm...

...och som att Kurre Hamrin får en staty utanför Friends.

Striden om finalplatserna kan vara över på tisdagen- Lister & Co i skånederby

Fair Plays affischnamn Cornela Lister i sommarens Ericson Open

Allt talar nu för att det blir Fair Play och Salk som gör upp om SM-guldet.

Fjolårsfinalisten GLTK är efter enda kvarvarande hot sedan Salk ikväll besegrat

tabelltrean Upsala TK med 5-1 och med det släckt Fanny Östlunds och hennes lagkamraters hopp om en finalplats.

Susanne Celik är efter fem singlar och lika många dubblar fortfarande obesegrad  och släppte ikväll bara två game mot gästernas etta, 334-rankade Julia Terziyska.

Matchen ingick i den femte omgången av sju och redan på tisdagskvällen kan Salk och Fair Play säkra sina finalplatser.. Så sker om regerande mästaren Fair Play besegrar Helsingsborgs TK samtidigt som fjolårsfinalisten GLTK tappar poäng mot Lidköpings TK - vinner Cornelia Lister & Co med större siffror än göteborgsklubben är Fair Play finalklart-
Inget talar för att Julia Rosenqvist & Co ska tappa poäng och GLTK har sedan kvar att möta Tabergsdalens TK och tabelljumbon Näsbyparks TK vilket ger på papperet stora möjligheter att ta full pott och sluta serien på tio poäng.

Det är vad Salk har nu och vad Fair Play kommer upp i om det blir seger mot Helsingborgs TK som i de två senaste matcherna spelat utan Emilie Francati och haft en tunn uppställning bakom överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson.

Även om Salk och Fair Play säkrar finalplatsen redan på tisdagskvällen är lördagens seriefinal högintressant– där kan det nämligen avgöras vilket av lagen som får favör av hemmaplan i finalen.

I den sista omgången tar Fair Play hemma emot Upsala TK medan Salk avslutar borta mot Helsingborgs TK.

I kväll rådde det ingen tvekan om vem som är bäst i världen

Med 6-3, 6-4 tog Murray ikväll sin 24 raka seger

Skotten Andy Murray underströk ikväll att han är bäst i världen.

Genom finalsegern i ATP-slutspelet mot Novak Djokovic blev hemmafavoriten 17:e världsetta genom tiderna som slutar en säsong överst på listan.

Inte konstigt att han nästan kostade på sig ett leende direkt efter att ha slagit in matchbollen inför de jublande åskådarna i O2-arenan i London.

Murray imponerade på flera sätt. Till skillnad från i många tidigare matcher mot Djokovic blev han – frånsett en kort period i andra set - inte passiv men det starkaste intrycket var ändå hans koncentration och fokus. Även i matcher där det tar emot nog så lite brukar den på banan så hete skotten gnälla och skälla mot sitt team men nu såg vi knappt något av det. Skönt främst för teamet, för alla som såg på och naturligtvis även för Murray som nu slapp att ångerfullt be sina uppbackare om ursäkt.

Att Murray svarade för en så här stabil insats dygnet efter den tre timmar och 38 minuter långa holmgången i semin mot Milos Raonic är beundransvärt. Just med tanke på hur olika gårdagens semifinaler utvecklade sig höll jag Djokovic som knapp favorit.

Men han var chanslös. Fram till 6-3, 4-1 med dubbelbreak var det inte ens riktigt spännande. Så långt hade serben inte haft en breakboll. Men då han på den första reducerade till 4-2 och sen höll serven blankt låg det en scenföränding i luften. Djokovic hade steppat upp och Murray tagit ett kliv tillbaka.

Men nej, den där riktigt nerven infann sig inte.

Båda slog 13 vinnare medan Djokovic hade dubbelt så många oprovocerade missar (30-15) och just hans osäkerhet från bakplan förvånade stort.

De som med säkerhet påstått att den 12-faldige Grand Slam-segraren en dag kommer passera Roger Federers 17 titlar har onekligen fått något att fundera över under andra halvan av årets säsong.

Även om Murray förlorat kvällens final skulle han haft stora möjligheter att återta platsen som världetta någon gång under det första kvartalet nästa år. Nu sitter han redan på tronen och kan konstatera:

•att han under januari och februari har 1200 poäng (finalen i Australian Open) att försvara samtidigt som Djokovic under samma tidsperiod har 2 340 poäng att försvara.

•att han under mars fram till första veckan i april har bara 90 poäng att försvara medan motsvarande siffra för Djokovic är 2000.

Noterbart direkt efter finalen: då övriga i Murrays team jublande kramade om varandra satt coachen Ivan Lendl lugnt kvar på sin stol, tog på sig glasögonen och gjorde några anteckningar – förmodligen kring något han inte var helt belåten med i sin adepts spel...

Förväntat jämn elitserie där Fair Play fortsätter sticka ut

Elitserien ser efter tre omgångar ut att bli lika jämn som förutspått.

Det enda som tycks säkert är att ATL blir slagpåse.

Efter två 1-5-förluster lyckades nykomlingen från Lund få med sig bara ett set i dagens hemmamöte mot Salk där Sverigeettan Elias Ymer & Co tog säsongens första tvåpoängare.

Anrika stockholmsklubben KLTK är tillsammans med ATL enda poänglösa lag men har också haft ett tufft program där de tre topplagen svarat för motståndet: Upsala TK (2-4), Solna TK (2-4) och idag 1-5 borta mot regerande mästaren Fair Play.

KLTK tar med största sannolikhet första segern i nästa omgång då ATL väntar innan det är dags för möte med Salk – ett derby som spelas dagen efter det att Elias Ymer rest till Nick Bollettieris akademi i Florida för att där ladda upp inför kommande säsong.

Fair Play är ny tabelltvåa efter Solna TK, lagen har liksom trean Upsala fem poäng och skuggas av likaledes obesegrade GLTK på fyra poäng.

*

Tidigare i veckan hyllade jag Fair Play och då inte minst för klubbens sätt att marknadsföra sig sälv och Elitserien. I dag är det dags för nya lovord: Fair Play hade premiär för sin livesändning av hemmamatcherna och driftige klubbchefen Janne Immonen kunde konstatera att webb-sändningen från mötet med KLTK lockade 700 unika besökare. Riktigt kul!

Den historiska finalen är bästa tänkbara slutvinjett

Challenge inför slutspelet Läs här

Hinner Andy Murray ladda upp sina batterier till full kraft efter urladdningen i semifinalen?

Klarar Novak Djokovic att hantera åskådarna i O2-arenan?

Kanske blir det just svaren på dessa frågor som avgör kvällens final i ATP-slutspelet i London.

För första gången i historien gör de två slutspelsfinalisterna upp om vem av dem som ska sluta året som världsetta.

Inför turneringen hade jag då nyblivne världsettan Murray som knapp favorit men efter händelserna i gruppspelet har pendeln svängt över i Djokovic favör, också det med ytterst knapp marginal.

På drygt en timme säkrade den 29-årige serben i går genom 6-1, 6-1 mot Kei Nishikori sin finalbiljett. Innan dess hade jämngamle Murray utkämpat en tre timmar och 38 minuter lång – längsta tresetaren i slutspelshistorien - och oerhört dramatisk match mot Milos Raonic.

5-7, 7-6, 7-6 till hemmafavoriten som innan han förvaltade sin fjärde matchboll hade haft en emot sig och också tappat serven då han vid 5-4 och 6-5 hade möjlighet att serva hem matchen.

Sett till dramatik var det en svårslagen höjdare. Murray har på sina fyra matcher tillbringat nästan tio timmar på banan, att jämföras med sex och en halv timme för Djokovic. Även om också det kan spela in fysiskt vid en lång final tycker jag världsettans nackdel främst ligger i att semifinalen tog oerhört mycket mental energi. Får skotten en dålig start och redan tidigt börjar visa sitt missnöje mot allt och alla är det inte säkert att hemmapubliken blir den värdefulla tillgång som han annars kan dra fördel av.

Vi vet att Djokovic ibland mulnar ordentligt när han upplever att publiken inte är sjysst och det kan räcka att han med en gest visar sitt missnöje för att motståndet från läktarna ska öka i styrka.

Finalen känns som den perfekta slutvinjetten på årets säsong på ATP-touren där det är just de båda finalisterna som dominerat. Djokovic har 24-10 inbördes (3-1 i år), siktar på sin femte raka slutspelstitel, en sjätte totalt (vilket skulle tangera Pete Sampras rekord) och han slutar vid seger en säsong som världsetta för tredje året i rad och för femte gången totalt.

Murray har suttit på tronen i två veckor, spelar sin första final i slutspelet och blir vid seger den 17:e världsettan – av sammanlagt 26 – som slutar en säsong med sitt namn överst på listan.

Här efterlängtat och härligt besked från optimistisk Ymer

Lämnar lugnande besked till tennis-Sverige

Mikael Ymer räknar med att vara tillbaka på banan inom några veckor.

Det glädjebeskedet lämnade det 18-åriga framtidshoppet då jag tidigare i dag träffade honom i Salk-hallen i Stockholm.

Efter Mikaels succé i Stockholm Open – skräll mot Fernando Verdasco och stark insats också mot Ivo Karlovic samt dubbeltitel ihop med brorsan Elias – har det varit stora frågetecken kring honom.

Hur allvarlig är den höftrelaterade skada han fick känning av under SO-veckan och som tvingades honom att lämna återbud till Davis Cup-kvalet mot Israel?

Med tanke på att Mikael förra året var borta i nio månader på grund av höftskada har det självklart funnits en oro kring den nya skadan och jag vet inte hur många som frågat om jag vet hur läget är med honom.

(Har gjort att antal fruktlösa försök att få information från det medicinska teamet).

Uppgifter som ändå kommit fram tidigare är att skadan magnetsröntgats i såväl Sverige som i Frankrike och att den franske läkaren efter att ha sett bilderna var mer optimistisk än sina svenska kollegor. 

Varför skadan uppkommit är oklart, en teori är att Mikaels kropp efter lång tid på det skonsammare gruset inte var riktigt redo för mycket spel på hardcourt under kort tid.

Oavsett orsak:

Det var oerhört skönt att i dag få höra Mikael med egna ord berätta om sin optimism och därmed räta ut alla frågetecken.  Ymer har ännu inte bestämt var han ska lägga träningsperioden inför kommande säsong, ett alternativ är Nick Bollettieris akademi i Florida dit storebrorsan reser 26 november.

Fotnot: Att Mikael inte citeras beror på att jag inte intervjuade honom, vi samtalade utan anteckningar eller bandinspelning. Mikael gav sitt ok till att jag publicerar en artikel som återger att han räknar med att kunna börja träna på banan om några veckor.

13-årig debutant nära skräll - Celik och Lister obesegrade

Med halva Elitserien avverkad pekar det mesta mot att Fair Play TK och Salk gör upp om SM-guldet.

I de två klubbarna hittar vi också spelarna som efter vardera fyra singlar och lika många dubblar fortfarande är obesegrade: Salk:s etta Susanne Celik och Fair Plays Cornelia Lister som inledde serien på förstasingeln men spelat andrasingeln i de två senaste matcherna då 476-rankade Ema Burgic Bucko varit med.

Nästa helg möts lagen i Stockholm och det blir en ren seriefinal, detta oavsett resultat i de närmaste stundande matcherna mellan Salk och tabelltrean Upsala TK (måndag) och mellan Fair Play och Helsingsborgs TK (tisdag).

Challenge var i dag i Salk-hallen där 13-åriga Johanna Ström gjorde respektlös Elitseriedebut för Näsbyparks TK (föll i matchtiebreak mot Ebba Rosberg) och där Sverigetrean Celik imponerade stort mot gästernas starka kort Anette Munozova (6-1, 6-1).

Efter matchen träffade jag Ström och Celik:

Det är den stora mixen som ger Elitserien dess charm

Vilken typ av spelare är Elitserien avsedd för?

Och vad är egentligen syftet med Elitserien?

Svaren varierar kraftigt beroende på vem man frågar.

Några klubbar skaffar sig så starka lag att de kan slåss om SM-guld medan andra tycker att tabellplaceringen är underordnad betydelsen att klubbens unga spelare får matchträning.

I serien finns utländska proffs och exproffs, inhemska proffs och de som för länge sedan slutat satsa samt unga talanger av olika mått.

Jag tycker det är en härlig mix.

Håller inte med de som påstår att inköp av utländska spelare inte har något gott med sig. Sant är visserligen att dessa spelare i sig inte är några publikmagneter men deras medverkan utgör förstärkningar. Dessa förstärkningar ökar lagets möjligheter till en topplacering vilken i sin tur bäddar för ett ökat intresse.

Dessutom: de inhemska spelare som får stå åt sidan då utländska spelare tillkommit skulle definitivt inte dra publik.

De svenska fördettingarnas medverkan diskuteras också. ”Varför ska de som lagt av ta plats från unga talanger som satsar?” frågas det ibland.

Svaret är enkelt: ”gamlingarna” är bättre. Att spelare som lagt ner sin satsning inte bara konkurrerar ut klubbens yngre förmågor utan ibland också ger satsande spelare i motståndarlaget en lektion borde mana till eftertanke.

Elitseriens status och utformning har diskuterats i många år, det finns självklart inget rätt eller fel och det kommer säkert aldrig bli möjligt att få klubbarna att enas om en gemensam linje.

Men det gör inget – tvärtom. Mixen har sin charm.

*

På jakt efter tredje raka SM-guldet toppar Cornelia Lister och hennes lagkamrater i Fair Play tabellen efter tre omgångar. Även Salk är obesegrat medan fjolårsfinalisten GLTK har bara slagpåsen Näsbypark efter sig.

*

Efter två omgångar är Solna TK i serieledning på herrsidan före likaledes obesegrade Upsala TK, 2014 års segrare.

I dag blev Johansson fjärde svenske coach i slutspelet

Johansson fortsätter som Goffins coach 2017

Då Mikael Tillströms adept Gaels Monfils tvingades bryta ATP-slutspelet på grund av skada sattes reserven David Goffin in.

Det innebar också att en fjärde svensk coach trädde in i handlingen i O2-arenan i London. Goffin coachas ju av Thomas Johansson som med sin seger i Australian Open 2002 är Sveriges senaste Grand Slam-segrare i singel.

Den belgiske världselvan hade nu inget att sätta emot Djokovic som med 6-1, 6-2 tog sin tredje seger i gruppspelet och alltså vinner grupp Ivan Lendl. Senare ikväll avgörs om Milos Raonic eller Dominic Thiem ska ta andraplatsen vilket innebär semifinal på lördag mot segraren i grupp John McEnroe.

Där har hemmafavoriten Andy Murray två segrar inför morgondagens möte med schweiziske världstrean Stan Wawrinka. Coachen Magnus Norman har fått se Wawrinka besegra Marin Cilic – som coachas av Jonas Björkman - och förlora mot Kei Nishikori som liksom schweizaren har 1-1 i matcher.

Solna TK lever som man lär - möt några nyckelpersoner och profilerna i elitserielaget

Klubben för alla och Klubben med hjärta.

Så lyder texten på två av de banderoller som hänger på väggen i Solna TK:s hemmaarena.

Det är stora ord att leva upp till och Solna TK lyckas verkligen.

Rullstolstennis, tennis för särskolan, kurser för nyanlända och för barn som inte har en naturlig koppling till sporten är bara några av verksamheterna som bedrivs i klubben där 300 av de 500 medlemmarna är juniorer.

Just juniorerna står i fokus. Att detta ännu inte märks på klubbens Elitserietrupp är föga förvånande. För att överhuvutaget kunna göra ett allvarligt försök att klättra i seriesystemet satsade STK på etablerade spelare och laget gick från divison IV till Elitserien på fyra år. Fjolårets nykomling slutade fyra i tabellen och satsar hårt på Elitserien, inte minst därför att det stimulerar klubbens unga talanger och samtidigt skapar en extra feststämning runt matcherna.

Att en dag ställa upp med ett elitserielag bestående av enbart egna produkter stannar vid en dröm för i stort sett alla - om inte alla - klubbar och STK-ledningen har redan fått erfara att närliggande storklubbar lockar de största talangerna.

Kollegan Torbjörn Dencker och jag har under några dagar följt Solna TK på nära håll och här träffar ni några av nyckelpersonerna bakom klubbens utveckling och så förstås profilerna i elitserielaget som på torsdagen möter KLTK borta.

                              

Idrottsgalans jury levde upp till det starka favoritskapet

Känner sig hemtam i juryrummet

Ett stort och hjärtligt grattis till Idrottsgalans jury.

Åter tar de tolv jurymedlemmarna i överlägsen stil hem utmärkelsen ”Årets Kalkon”.

Priset tilldelas juryn eftersom den lyckats förbigå Magnus Norman bland de fyra kandidaterna i kategorin ”Årets Ledare”.

Challenge motivering till varför Idrottsgalans jury därmed åter tilldelas kalkon-priset:

”Juryn visar upp en extraordinär trångsynthet då den lyckats rata en ledare som i stenhård konkurrens röstats fram som ATP-tourens bäste coach 2016. Juryns förmåga att år efter år nonchalera en av världens största sporter vittnar också om en inkompetens som saknar motstycke. Den totala avsaknaden av kunskap om vad som händer på tennistouren är av absolut högsta klass”.

Åter: Stort Grattis!

Att juryn lyckats förbigå Magnus Norman de tre senaste åren är värt ett extra erkännande.

Stan Wawrinka var 28 år, låg 17 på rankningen och hade inte nått några stora framgångar då samarbetet med Norman inleddes 2013.
Sedan dess har Wawrinka tagit bland annat tre Grand Slam-titlar (i år i US Open där han finalbesegrade klare världsettan Novak Djokovic),
Wawrinka klättrade in på tiobästalistan kort efter att samarbetet med Norman inleddes och sedan dess har schweizaren etablerat sig i toppen där han har bara Andy Murray och Djokovic framför sig.

Sägas ska förstås att juryn var storfavorit till utmärkelsen men att leva upp till favoritskapet på sättet som skett är fantastiskt.
Sätter vi in juryns prestation i år i ett historiskt perspektiv blir det utan tvekan en plats i täten. Men den överträffar ändå inte insatsen från 2002. Då räckte Thomas Johanssons Grand Slam-titel i Australian Open inte till en plats bland de fyra nominerade i kategorin ”Årets manlige idrottare” och inte heller till en plats i kvartetten kandidater som var nominerade till ”Årets prestation”.
Där hittade vi istället Carolina Klüft (som vann), Erik Johansson, Susanne Ljungskog och Richard Richardsson.

Faktum är att Thomas Johansson inte ens var inbjuden till Idrottsgalan.

Ett rekord som kan bli svårslaget.

Men osvuret är ändå bäst då det gäller Idrottsgalans jury.

*

Fotnot: De fyra nominerade till priset Årets Ledare är Lars Lagerbäck, Pia Sundhage, Torsten Hansson och Håkan Carlsson.

Här har Fair Play säkrat "SM-guldet" i suverän stil

En av de 88 sidorna i Fair Play Magazine

Elitserien har inte mer än börjat.

Ändå kan en mästare koras: Fair Play TK.

Men nej, nu handlar det inte om resultaten på banan utan om ”SM i marknadsföring” av den egna klubben och av Elitserien.

Jag har just läst igenom 88 (!) sidor tjocka Fair Play Magazine som gavs ut inför premiären av elitserien  och som i år blandar historiska tillbakablickar med skildringar av dagens breda verksamhet och så förstås en presentation av lagen som ska försöka att försvara fjolårets SM-guld.

Det är superproffsigt! Grattis!

Fair Plays klubbchef Janne Immonen är utan tvekan en av tennis-Sveriges driftigaste och mest engagerade ledare och jag önskar att han – sorry Fair Play – hade en mer central och ännu mer inflytelserik roll i svensk tennis än vad som nu är fallet.

Läs magasinet här

Med 2 966 medlemmar är Fair Play Sveriges största klubb och med 1 650 elever i träning varje vecka är klubbens barn- och ungdomsverksamhet störst i Malmö.

Samtidigt som många av landets klubbar med ljus och lykta letar sponsorer kan Fair Play visa upp ett företagsnätverk med drygt 120 företag.

Sponsorintäkterna i reda pengar är högre än de Svenska tennisförbundet har...

Fair Plays arbete väcker beundran runt om i tennis-Sverige men som så ofta då någon lyckas extra bra väcks också avundsjukan till liv.

Till exempel hävdas det från vissa håll att malmöklubben sätter de kommersiella intressena framför de sportsliga och väljer att köpa in färdiga spelare istället för att utveckla egna talanger.

Jag tycker att klubbens belackare istället borde bli sporrade att i möjligaste mån försöka efterlikna Fair Plays framgångsrecept.

Inte minst skulle det ge Elitserien ett enormt lyft. Att serien ska attrahera riksmedia kan vara ett långsiktigt mål men först och främst gäller det för klubbarna att marknadsföra sitt lag internt bland medlemmarna och att genom lokalmedia nå ut till en
större krets. Redan under sitt andra år i högsta serien har Solna TK lyckats bra och det finns säkert fler exempel.
Men ännu så länge är Fair Play mer ohotad i ”SM i marknadsföring” än på banan där Cornelia Lister & Co jagar tredje raka SM- guldet och där Isak Arvidsson, Pablo Figueroa och de andra killarna ska försöka att försvara fjolårets guld.

Premiär med hemmasegrar - så här såg det ut då Solna TK bjöd storpubliken på fest

Idag fullbordades säsongspremiären i herrarnas Elitserie och framför allt var det en stor stund för ATL som gjorde debut i högsta serien.
Nu blev det förlust för Lundklubben med 5-1 borta mot GLTK som i Markus Eriksson har ett mycket starkt nyförvärv och som dessutom förstärkt med framtidshoppet Dragos Madaras.
Regerande mästaren Fair Play slog tillbaka återvändande Trollbäcken med 4-2 och samma siffror blev det då 2014 års svenska mästare Upsala TK besegrade KLTK.
Idel hemmasegrar alltså, precis som i lördagens smygpremiär då Solna TK besegrade Salk med 5-1. Torbjörn Dencker och jag har under några dagar följt Filip Pripic, Pavol Cervenak (som heter just så även om jag råkar kalla honom Cervanek i inslaget nedan).  Stefan Borg, Robin Borg och de andra profilerna i solna-klubben - som presenteras närmare senare i veckan - och här vårt inslag från seriepremiären.

Giganternas kamp om tronen extra krydda i ATP-slutspelet

Arga rivaler och bästa kompisar

När världens åtta bästa spelare gör upp om en av tenniscirkusens tyngsta titlar behövs förstås ingen

ytterligare krydda.

Men den finns ändå där i ATP-slutspelet som idag drar igång i O2-arenan i London.

På spel står nämligen också platsen om förstaplatsen på rankningen.

Att vara världsetta är i sig oerhört stort och att sluta en säsong i topp på listan väger förstås extra tungt.

Det är en kamp mellan nuvarande ettan Andy Murray som gör sitt nionde raka slutspel och har tre semfinaler (2008, -10 och -12) som bästa resultat. Den 29-årige hemmafavoriten spelar i Grupp John McEnroe tillsammans med Stan Wawrinka (9-7 inbördes till Murray), Kei Nishikori (7-2) och Marin Cilic (11-3).

Av de 26 världsettor vi sett sedan rankningen infördes 1973 var det tio som aldrig lyckades avsluta en säsong som etta.

Novak Djokovic kan göra det för femte gången vilket skulle innebära delad andraplats med Jimmy Connors och Pete Sampras efter Roger Federer som avslutat sex säsonger överst på listan.

Efter 122 veckor som världsetta petades den 29-årige serben denna vecka bort från tronen. Han är inför slutspelet 405 poäng efter sin barndomskompis (de möttes redan som 11-åringar) och på jakt efter femte raka slutspelstiteln och den sjätte totalt.

Djokovic har faktiskt inte förlorat mot någon av de tre spelare som gör honom sällskap i Grupp Ivan Lendl: Milos Raonic (7-0) och de två debutanterna Gael Monfils (13-0) och Dominic Thiem (3-0).

Jätteskräll i Elitserien - hon gav sig själv bästa presenten

Tabergsdalens nyförvärv skrällde

Framtidshoppet Kajsa Rinaldo Persson gav i dag sig själv bästa födelsedagspresenten – om än en dag i efterskott.

Just fyllda 19 år besegrade 693-rankade Rinaldo Persson överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson då Tabergsdalens TK på bortaplan besegrade Helsingborgs TK med 4-2 i den andra omgången av Elitserien.

Inte nog med singeltriumfen – 6-1, 4-6, 1-0 (11-9) – mot 51-rankade Larsson utan Rinaldo Persson besegrade i par med Alexandra Viktorovitch även Johanna Larsson/Emilie Francati i dubbeln.

Självklart ska man veta att Larsson under uppehållet på WTA-touren är inne i en period då fokus ligger på allt annat än matcher men samtidigt ska inte det förta något av Rinaldo Perssons prestation.

Regerande mästaren Fair Play tappade inte ett set och släppte bara 18 game mot tippade bottenlaget Näsbypark.
Fair Play och Salk (4-2 mot Lidköping) är enda obesegrade lag efter två omgångar.

*
Kollegan Torbjörn Dencker och jag har under några dagar följt fjolårets nykomling Solna TK och kommer i två inslag framöver att berätta om klubben, personerna bakom den och så får ni självklart en närmare presentation av spelarna.
I dag följde vi det heta stockholmsderbyt mellan STK och Salk som inledde herrarnas Elitserie.

Det var välfyllda läktare och en härlig stämning i Solna Tenniscenter där Sverigeettan Elias Ymer mycket oväntat dök upp. Hans medverkan inskränkte sig till en dubbel och den inte övertygande insatsen där har sin naturliga förklaring (se inslaget nedan). Ymer visste på förhand att han inte skulle kunna visa sitt bästa jag och det var starkt att han ändå ställde upp för laget som har flera spelare borta.

Solna TK vann med 5-1 och tonen angavs av veteranen Filip Prpic och slovaken Pavol Cervenak som tillsammans inledde med seger mot Ymer/Vincent Eriksson och därefter tog var sin singelseger.

Veteranen: "Det här kittlar mer än då jag var proffs"

Han är 34 år och debuterade i Elitserien redan som 16-åring.

Att Filip Prpic tycker att dagens Elitseriepremiär kittlar mer än matcherna han spelade på proffstouren visar vilken vikt veteranen fäster vid Elitserien.

Det gör också Robin Borg och utan hans stora engagemang i klubben hade Solna TK inte klättrat från division IV till Elitserien på fyra år.

Med bara några timmar kvar till elitseriepremiären mot Salk – med Sverigeettan Elias Ymer i laget – träffar Challenge här Prpic och Borg: