Den fruktade ryssfemman upphör aldrig att fascinera

Såg till att Sovjet bland annat tog åtta VM-guld på 80-talet

 "The Big Red Machine", "Superfemman", "Röda Armén", "Drömfemman" - kärt barn har många namn.

Men det var egentligen först långt efter splittringen av hockeyns förmodligen bästa formation genom tiderna som vi förstod att uppskatta den fullt ut. Under storhetstiden på 1980-talet var den bara fruktad. Den sågs som en monstruös maskin vilken manglade allt som kom i dess väg. I själva verket var femman inte bara effektiv utan visade också upp ett mycket vackert och variationsrikt spel.

Det talades nästan alltid enbart om kollektivet, sällan om de fem individerna – Alexander Kasatonov, Vjatjeslav Fetisov, Vladimir Krutov, Igor Larionov och Sergej Makarov - som gjorde femman till vad den var.

Även om det under åren gjorts flera bra dokumentärer om ”Superfemman” ser jag fram emot kvällens Dox.

Dokumentären väcker dessutom minnen till liv hos de flesta av oss som blivit till åren. Hur många gånger dukades det inte upp med bira och chips framför tv:n, för nu minsann skulle ryssarna få däng. Sen blev det samma gamla visa – 50 gånger i sträck.

GP:s dåvarande hockeyexpert Peter Linné och jag – då på SvD – samarbetade en del på bland annat VM-turneringarna och av någon anledning fick den fruktade ryske förbundskaptenen Viktor Tichonov ett gott öga till oss. Förstå att vi var nöjda då Tichonov fixade in oss i omklädningsrummet för en intervju med Kasatonov. Det var ytterst sällan de sovjetiska spelarna tilläts ge egna intervjuer och Kasatonov höll alltid lägre profil än sin betydligt mer utåtriktade backkollega Fetisov.
Att Kasatonov var den ende i kvintetten som skulle behålla sin lojalitet mot Tichonov i alla år visste vi förstås inte då men med facit i hand stod det klart att intervjun gett en fingervisning om det. 
Backjätten svarade mest enstavigt och ville inte höra talas om att Tichonov var diktatorisk i sitt ledarskap. Inte heller om att spelarna under elva av årets tolv månader tvingades leva mer eller mindre isolerade från sina familjer och under mycket kontrollerade former. Kasatonov tycktes tillfreds med det mesta. Åter en gång med facit i hand: det var självklart ingen tillfällighet att Tichonov lät oss prata med just Kasatonov.

Det mesta av vad som egentligen hände bakom kulisserna i det sovjetiska lagmaskineriet har blivit mycket omskrivet och omtalat efter det att ”Superfemman” upplöstes.

Ändå kommer säkert Dox-dokumentären ”Red Army” (SVT 1, 21.55) att innehålla berättelser och intervjuer som fängslar.