Ymers förlust en påminnelse om långa vägen till toppen

För unga spelare är förluster många gånger inte bara lärorikare utan också nyttigare än segrar.

Förlusterna kan fungera som påminnelser om hur lång väg de har kvar och hur mycket arbete de måste lägga ner för att överhuvudtaget ha en möjlighet att nå sina mål.

I dag åkte 19-årige Sverigeettan Elias Ymer på just en sådan förlust.

I 250-turneringen i Montpellier föll han med 6-1, 6-4 mot 93-rankade 34-åringen Paul-Henri Mathieu.

Fransmannen hade sin bästa period för 7-8 år sedan och även om han fortfarande glimtar till ibland – ifjol var han i en ATP-final - känns det inte förolämpande att kalla Mathieu en föredetting.

Men han är fortfarande en skicklig hantverkare och det finns så många av samma sort att de utgör en stor och svårgenomtränglig massa för alla de unga talanger som tror eller i alla fall hoppas att steget till topp-30 eller till och med topp-20 inte ska vara så stort. Förr eller senare inser de att steget är oerhört stort och ju förr desto bättre.

Jag påstår inte att Elias underskattar svårigheterna som ligger framför honom  men lika fullt kan han vända besvikelsen över sådana här förluster till en sporre.

Efter matchen snackade jag med Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren som tillsammans med Dan Eklund utgör Ymers coach-team. Rosengren menar att förluster kan vändas till något positivt även för coacherna.

– Självklart vill man att spelaren man har ska vinna. Men jag menar att man blir ännu mer kreativ efter förluster. Då ser man precis vad spelaren behöver jobba extra med och vad man ska lägga extra mycket tid på, säger Rosengren.

- När allt bara rullar på med segrar är det lätt att man som coach blir lite latare och snällare.

Matchen visar hur små marginaler det är i tennis. Första set är inte mycket att säga om, där skaffade sig Elias tre breakbollar först vid 1-5-underläge. I andra set hade han sina chanser. Men Elias lyckades där inte utnyttja någon av sina fyra breakbollar medan hemmaspelaren tog tillvara på sin enda.

Här är framtidshoppen som ofta hamnar i skymundan

Rebecca Peterson är för första gången ankare i FC-laget

Säg svensk tennis framtid och nio av tio tänker på bröderna Ymer.

Visst, Elias och Mikael är framtiden – i svensk herrtennis.

Deras motsvarigheter på damsidan hamnar alltför ofta i skymundan.

En förklaring tror jag är att det finns så stolta traditioner bland herrarna. Vi hoppas få se en ny Björn Borg, Stefan Edberg eller Mats Wilander eller få uppleva något som i alla fall påminner lite om storhetstiden på 1980-talet.

Något liknande att jämföras med finns inte bland damerna.

Å andra sidan: just att det finns så mycket otrampad mark där borde kanske innebära att Rebecca Peterson, 20 år, Susanne Celik, 21 år, Cornelia Lister, 21 år, Jacqueline Cabaj Awad, 20 år, och de andra framtidshoppen uppmärksammas mer än vad som görs.

Efter Robin Söderlings sista match sommaren 2011 har de svenska tennisdamerna överglänst herrarna. I drygt två år låg både Johanna Larsson och Sofia Arvidsson topp-100 medan det inte funnits någon svensk på ATP-rankningens topp 100 sedan just Söderling.

Arvidsson har lagt av. Att överlägsna Sverigeettan Larsson avstår (hon vill fokusera på egna karriären) veckans Fed Cup i Israel är ett mycket stort avbräck.

Samtidigt ger det Peterson, Celik, Lister och Cabaj Awad möjlighet att visa upp den del av svensk tennis framtid som det tyvärr inte talas så mycket om.

Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD.

**

Sveriges Fed Cup-lag spelar tillsammans med 15 andra nationer i division I:s Europa/Afrika-zon.

Lagen är indelade i fyra grupper och Sverige spelar i samma grupp som Portugal och Ukraina.

Sett till nationsrankning är 21-placerade Sverige favorit i gruppen före Ukraina (30) och Portugal (37).

Men det styrkeförhållandet är missvisande inför gruppspelet i Israel eftersom Sveriges FC-kapten Lars-Anders Wahlgren inte har Larsson att tillgå. En titt på den individuella rankningen ger en bättre bild.

Visserligen tvingas också Ukraina ställa upp utan sin bäst rankade spelare -21-rankade Elina Svitlova – men i Lesia Tsurenko (rankad 35) och Kateryna Bondarenko (73) har laget två på papperet starkare spelare än Rebecca Peterson (135) som för första gången får känna hur det är att vara lagets ankare. En mycket nyttig erfarenhet då det känns självklart att Rebecca  kommer att ha den rollen i framtiden.

Tvåan Susanne Celik är rankad 325, Jacqueline Cabaj Awad 508 och Cornelia Lister 580. Lister har hittills nått sina största framgångar i dubbel (rankad 211) och lär bilda par med Peterson (97).

SvD idag

Även om det under åren visat sig att rankning ofta har underordnad betydelse i Fed Cup och Davis Cup talar det mesta för att Portugal blir gruppens slagpåse.

Om förstarankade Michelle Larcher de Brito (rankad 197) skriker lika mycket som då hon kom fram för några år sedan – hon nådde till och med högre decibel än Sjarapova och Azarenka – kan hon kanske åtminstone inledningsvis skrämma slag på motståndaren.
**

Gruppsegraren i Sveriges grupp möter segraren i gruppen där Kroatien, Estland, Turkiet och Israel ingår.
Mötet mellan gruppsegrarna avgör vilket av lagen som senare i år får kvala till World Group II.
Motståndare i det kvalet blir ett av de fyra lag som förlorar i World Group II:s första omgång vilken avgörs i helgen.

**

Kan Sverige då inte åka ur diivsion I? Jo! Men det är föga troligt och jag drar inte här och nu hur det skulle kunna gå till. Förhoppningsvis kommer det inte heller finnas anledning att ta upp saken efter de två gruppspelsmatcherna.