Bra start på hemmaplan

Fred Simonsson tar hjälp av en mental coach

Två av årets tre första svenska ITF-turneringar har bjudit på hemmafinalister – överraskande sådana dessutom.

I Karlskrona gick Fred Simonsson fram till sin första final i dessa sammanhang och i Båstad nådde 17-åriga Kajsa Rinaldo Persson karriärens största framgång.

Där bara två exempel hur betydelsefullt det är med små internationella hemmaturneringar för unga svenska talanger.

Det ska bli intressant att se om Kajsa redan nu kan leva upp till de lite högre förväntningar som börjar ställas på henne eller om framgången följs av en reaktion i den här veckans ITF-turnering som också spelas i Båstad.

Sett till resultatet fick Fred Simonsson en reaktion efter finalen i Karlskrona. Han föll ju i första omgången i förra veckans Båstad-turnering. Men rapporterna därifrån berättar att Fred i första set spelade på en högre nivå än någon annan svensk gjort under de senaste åren.

Förra hösten var Simonsson inställd på att åka över till USA för att spela collegetennis men poängen på högskoleprovet räckte inte till.

– Då bestämde jag mig för att ge tennisen en chans till på proffsnivå. Just nu känns det ganska bra, säger 20-åringen som spelar för KLTK men har sin bas på Good to Great där han har hjälp av erfarne coachen Peter Carlsson.

Hur ser du på din framtid inom tennisen? 

– Jag sätter så lite press som möjligt på mig. Det är då jag spelar som bäst och därför sätter jag inte upp några rankningsmål, säger Fred som anlitat professionell hjälp för att bättra lära sig hantera den mentala pressen.

– Det är riktigt bra. Bland annat har jag med mig på banan en lapp där det står vad jag ska tänka på.

Och vad är det?

– Att jag ska ha tålamod, att använda handduken om jag behöver samla mig och så lite speltekniska saker, ja, det är väl det.

Murrays tyngsta grustitel bär coachen Björkmans signum

Grus-Kung åtminstone för en dag genom titeln i Madrids Masters-turnering

För en vecka sedan hade Andy Murray inte tagit en enda grustitel.

Nu har han två.

På söndagskvällen följde den 27-årige skotten upp segern i München genom att överglänsa gruskungen Rafael Nadal i Madrid-finalen.

Triumfen är en stor seger även för Murrays nye coach Jonas Björkman. Visst, det kan låta som ett blågult sätt att se på saken men jag är övertygad om att även utländska betraktare stämmer in i påståendet att segern bar Björkmans signum.

Under deras bara ett par veckor långa samarbete har Björkman fått världstrean att tänka i nya och betydligt offensivare banor än tidigare. Vi har sett det i samtliga hans matcher i säsongens andra Masters-turnering på grus och alla tydligast var det i finalen mot Nadal som vunnit deras sex tidigare möten på grus och det med en setskillnad på 14-2.

I kväll vann Murray med 6-3, 6-2.

Han brukar hamna i trygghetszonen ett par meter bakom baslinjen men klev nu in i banan och satte därmed press på spanjoren. Ett snabbt servegenombrott stärkte skottens mod att hålla fast vid den för honom ovana taktiken. Ännu mer växte självförtroendet då han var stabilare från bakplan än Nadal.

Glad och nöjd med adepten

Tidigare i veckan berättade Jonas Björkman om de tre punkter som står högst på listan för att utveckla Murrays spel.
”Mer aggressivitet i returtagningen var en punkt”. I finalen returnerade Murray långt mer aggressivt än normalt. Han utnyttjade hälften av sina sex breakbollar och såg till att Nadal på sin andraserve inte vann mer än 46 procent av poängen.

”Ökad hastighet och större djup i andraserven” var en annan punkt. Andraserven har alltid varit skottens akilleshäl. I kväll vann han 80 procent av poängen (var ett tag uppe på 89 procent) på sin andraserve.

På den tredje punkten – ”han ska söka sig fram lite oftare. Få en bättre position vid nät och finslipa volleytekniken” - lyckades Murray faktiskt inget vidare. Han var framme vid nät bara fem gånger och vann två av poängen.

Nu hade han visserligen ändå matchen i sin hand men jag håller till hundra med C Mores kunnige kommentator Jonas Berg – bäst i Sverige - som tycker att Murray borde ha utnyttjat långt fler lägen att komma fram på nät.

Men att han ibland var lite avvaktande drar förstås inte ner helhetsbetyget.

Efter att ha sett Murray i dag är det svårt att tro att han fram till denna vecka besegrat bara en topptiospelare – Nikolaj Davydenko i Monte Carlo för sex år sedan – på grus.

I Madrid blev det två topp-tio-skalper: femman Kei Nishikori i semi och fyran Nadal i final.

"Är det kanske något fel med racket"?

Men då gruskungen från Mallorca på måndagen kollar in den nya rankningen har han rasat till sjunde plats – hans sämsta placering på 10 år.

Utan att förta något av Murrays seger blev finalen ytterligare ett i raden av exempel på att Rafael Nadal även på favoritunderlaget är långt från sitt bästa jag. Må vara att han långa stunder gjordes dålig av Murrays storspel men även då han fick tid på sig var spanjoren ofta otajmad på både backhand och forehand. Han bjöd på en hel del gratispoäng varav två kom på de avslutande poängen.

När överlägsne världsettan Novak Djokovic lämnade återbud till Madrid öppnades möjligheten för Nadal att reparera sitt sargade självförtroende.

Han var på väg att göra det men är efter finalinsatsen förmodligen precis lika orolig som inför turneringen. Närmast väntar i Rom säsongens tredje och sista Masters-turnering på grus och det blir Nadals sista chans att hitta sig själv inför Paris.

Kanske blir det istället Andy Murray - 9-0 i grusmatcher i år – som seglar upp som främste utmanare till Djokovic i Franska mästerskapet som nu är bara några veckor bort.