Började allt här, Becker?

SABR (Sneak Attack By Roger) är begreppet som tennisvärlden talar om och som gör Boris Becker så upprörd.
Varför blir just han det? Är det kanske gamla minnen från Australian Open 1992 som kommer tillbaka?

Så kan drömfinalen bli till en mardröm för Novak Djokovic

Challenge i fredags

Roger Federer ska försöka överrumpla Novak Djokovic med sin nya taktik i returtagningen.

Försöker Djokovic då att träffa Federer med serven?

Det är frågan som får temperaturen att stiga ytterligare inför kvällens drömfinal i US Open.

Egentligen behövs ingen extra krydda till anrättningen. Det är världsettan mot tvåan, två spelare som kan ta ut det bästa av varandra, som har vitt skilda personligheter och som under många år inte hade något till övers för varandra.

Knappt hade förhållandet börjat förbättras förrän Djokovic coach Boris Becker gjorde sitt för att blåsa liv i fedjen. Jag skrev om det häromdagen - Beckers befängda kritik kan leda till upptrappad konflikt - och ikväll får vi se om Djokovic gör som Becker tycker att man ska göra: försöka träffa Federer med serven om schweizaren intar en position nära servelinjen då han ska returnera.

Jag har fortfarande inte hört någon som delar tyskens uppfattning att Federers nya taktik är ett etikettsbrott.

I själva verket är den smart. Genom att returnera på uppstuds kommer den 34-årige schweizaren snabbare fram i nätposition och sätter press på motståndaren. Dessutom lockar han motståndaren att ha så mycket längd i serven att risken för dubbelfel ökar.

Nu kan förstås Federer inte spela så rakt igenom. Dels skulle överraskningsmomentet försvinna och dels ger spelsättet inte sedvanlig säkerhet i returerna.

Frågan är hur Djokovic reagerar om han ser Federer närma sig servelinjen.

Det är möjligt att världsettan håller med sin uppblåste coach att det är ett etikettsbrott men det skulle förmodligen vara mycket oklokt om han försöker sänka den populäre schweizaren med en serve på kroppen.

Federer kommer redan från start att ha en stor majoritet av de drygt 23 000 åskådarna på sin sida och ett osportsligt uppträdande från Djokovic kan leda till publikreaktioner som knäcker den 28-årige serben.

US Open publiken är inte nådig mot dem den ogillar och en spelare som uppträder osjysst mot åskådarnas stora idol lär snart ha känslan av att befinna sig i en mardröm och önska sig bort från Arthur Ashe-stadium.

Hjärtat och hjärnan är oense inför kvällens US Open-final

Federer leder med 21-20 i inbördes möten

Novak Djokovic har förlorat fyra av sina fem tidigare US Open-finaler medan Roger Federer vunnit fem av sina sex tidigare.

Är det bara kuriosa eller en faktor som kommer att spela in då de båda giganterna på söndagskvällen gör upp på Arthur Ashe-stadium på Flushing Medaows i New York?

Jag hoppas att det kommer ha viss betydelse och sticker inte under stol med att hjärtat klappar starkt för den 34-årige schweizaren.

Han är bäst genom alla tider, en sportsman ut i fingerspetsarna och ovanpå det spelar fyrabarnspappan från Basel så elegant och avslappnat att långt fler än vi redan frälsta tennisfantaster njuter av hans artisteri.

Fyrabarnspappa ja. Man kan tycka att Federer kunde ha annat för sig än att försöka bli en ännu bättre spelare. Han är redan segerrikast i historien och har varit världsetta längre tid än någon annan.

Så vad driver honom? Även om målet självklart är att lägga fler titlar till listan är det nog inte själva drivkraften. Den finns i kärleken till sporten.

Mats Wilander – fullkomligt lysande med sina analyser och reflektioner på Eurosport – pratade om det häromdagen. Minns inte hur orden exakt föll men andemeningen i det Wilander sa var att Federer alltid tycks gilla att träna och spela match.

Det kan förstås verka självklart att spelare gör men det räcker väl att gå till sig själv för att inse att det inte alltid är så kul att gå till jobbet. Ja, som i morrn bitti till exempel. Vem knallar med ett leende på läpparna upp klockan sju och bara längtar efter att få dra igång arbetsveckan efter x antal timmars sömn?

X antal timmar=helt beroende på när vi kommer i säng i natt efter drömfinalen som drar igång klockan 22.

Det här med siffror kan man vända på lite hur som helst så att statistiken stödjer ens egen teori.

Ta till exempel det här med Federer och Djokovic skillnad i finalfacit i US Open.

Jag tänker att det kan vara till fördel för schweizaren. Han har vunnit där så många gånger att Arthur Ashe-stadium är som hans vardagsrum där han tar emot sina gäster. Det är tryggt och hemtamt. Djokovic däremot har vid fyra tillfällen tvingats vända i hallen och hur reagerar han om kvällens final utvecklas i samma riktning ? Kanske med ett ”åååh, nej, inte en gång till”, vilket påverkar den mentala styrkan.

Djokovic har 16-14 i inbördes möten på hardcourt

Andra kan naturligtvis hävda att det där resonemanget väger fjäderlätt mot det faktum att Novak Djokovic i år tagit två Grand Slam-titlar och att han spelat hem sammanlagt fyra Grand Slam-titlar efter det att Federer i Wimbledon 2012 tog sin 17:e och senaste titel i dessa sammanhang.

Ytterligare andra kanske menar att den absolut viktigaste siffran är nollan som Federer har i kolumnen över setförluster i årets upplaga.

Klart är att Roger Federer förefaller vara bättre och starkare än på flera år. Stefan Edberg har utan tvivel haft stor inverkan på världstvåans utveckling. Innan Stefan kom in i bilen hade Federer tappat mycket. Jämfört med på storhetstiden hade han blivit både långsam och defensiv. Även om han periodvis glänste i stormatcherna var det en tidsfråga innan Djokovic och Nadal tvingade in honom i de långa bolldueller som i matcher i bäst av fem set fick honom att krokna - förr eller senare.

Nu är Federer rapp i steget. Han spelar offensivt, har kortat ner bollduellerna och mixar upp spelet.

Då jag för två år sedan skrev att Roger Federer tagit sin sista Grand Slam-titel kändes det definitivt inte som att sticka ut hakan.

Nu känns det precis så och jag tar mer än gärna emot en stjärnsmäll på den i natt.

Men känslan är ändå den där som då svenska spelare är inblandade. Vi vill ju så otroligt gärna att de ska lyckas att det är svårt att objektivt bedöma deras möjligheter.
Det går ju inte att bortse ifrån att den 28-årige serben dominerat stort under de senaste åren. Han är bäst. I år har han segrat i Australian Open och Wimbledon och varit i final i Franska mästerskapet. I Wimbledon-finalen besegrade han just Federer som bars fram av åskådarna vilka vädrade skräll då Federer kvitterade till 1-1 i set. Sedan tog Djokovic tillbaka taktpinnen. 3-1.

Hjärtat må klappa starkt för Roger Federer men hjärnan säger Novak Djokovic.

Fotnot: Ska det bli drömfinalens snackis? Återkommer till den frågan senare i dag.