Känns tryggt med teamet runt hete Calle Söderlund

På torsdagen möter Söderlund andraseedade portugisen Joao Sousa

Stjärnskottet Calle Söderlund är verkligen het – inget snack om den saken.
Han var bäste svensk i förra veckans Båstad Challenger och är ende kvarvarande hemmahopp i SkiStar Swedish Open.
I dag blev han intervjuad inför turneringens sponsorer och han har kunnat se sig själv i stort uppslagna artiklar i några tidningar.
Det är nytt och spännande för honom och det är positivt för både Calle och för svensk tennis.
Och nu kommer ett men...
Men det är också ett gyllene tillfälle för alla lycksökare som finns i den här branschen. Plötsligt vill många vara med på åtminstone ett hörn i Calle Söderlunds karriär. De som inte brydde sig om honom under det år då han var borta efter en operation syns nu gärna i hans sällskap.
Jag mår uppriktigt illa av sådant där och har tyvärr sett det alltför många gånger.
Typexemplet är Daniel Berta som 2009 tog juniortiteln i Franska mästerskapet. Då han några månader senare fick wild card till Swedish Open var han plötsligt omsvärmad. Jag minns inte exakt hur många tränare som tyckte att just han var Daniels coach men det var nästan så många att han kunde haft en coach för varje dag i veckan.
Men alla försvann då motgångarna dök upp och Bertas karriär helt kom av sig.
Då Daniel som bäst hade behövt uppbackning fanns den inte där.
I svensk tennis finns i dag på sina håll en närmast desperat längtan efter att kunna visa upp en ny fixstjärna. Det är förstås inget fel på längtan i sig. Men det blir snett då enda syftet med att peka ut unga talanger som framtida toppspelare är att ge en förskönad bild av tillståndet i svensk tennis.
Vad gäller Calle Söderlund känner jag ändå ingen oro. Han har sin bas på akademin Good to Great och i Joakim Nyström en klok och erfaren coach som nådde världstoppen och som vet vad som krävs för att det överhuvudtaget ska finnas en möjlighet att förverkliga proffsdrömmen.

Challenge 16 maj i år. Läs här

I maj i år berättade Calle Söderlund på Challenge att han i höst ska börja på college. Planen ligger fast efter det att han gått till semifinal i förra veckans debut på Challengertouren och nu är i andra omgången i sin debut på ATP-touren.
Ser vi till vad som hittills hänt i hans karriär är det klokt och sansat att skynda långsamt.
För vad är det egentligen som gjort honom till hetaste namn i svensk herrtennis?
Jo, förra veckan vann han tre matcher mot betydligt högre rankade motståndare. Så här långt denna vecka har han besegrat Fred Simonsson som också gjorde ATP-debut, som han besegrat två gånger tidigare i år och som har en sämre rankning.
Jag skriver inte det för att förta något av Calle Söderlunds prestationer. Absolut inte.
Men det tjänar kanske i alla fall som förklaring till varför det ännu inte är tid att peka ut honom som en framtida stjärna – hur desperat svensk tennis längtan än är.

Lindstedt: "Jag är otroligt glad för att han försökte"

Challenge i går

Som befarat fick årets SkiStar Swedish Open ett snabbt slut för hemmafavoriten Robert Lindstedt.
Challenge kunde i går avslöja att Lindstedts dubbelpartner Andre Sa skadat ryggen på träning och inte skulle kunna göra sig själv rättvisa – om han ens kom till spel.
Jo, den 39-årige brasilianaren försökte verkligen men en bit in på första set syntes tecken på att han inte skulle kunna slutföra matchen.
Den förstaseedade duon tappade första set mot Facundo Bagnis/Aljaz Bedene och hade 1-0 i andra då Sa tvingades kasta in handduken.
Torbjörn Dencker och jag träffade Robert Lindstedt efter matchen:

Den spanska tennisarmadan har glansdagarna bakom sig

David Ferrer håller sig kvar i världstoppen

Den spanska tennisarmadan är rikligt representerad i årets SkiStar Swedish Open.
Ja, det är som vanligt alltså.
Vi har ju under åren i Båstad blivit bortskämda med spanska toppspelare i startfältet.
Som alltid när man blir bortskämd finns en risk för mättnad och att man inte riktigt uppskattar saker och tings värde.
Lite så tycker jag att det är just med de spanska spelarna i Båstad.
Även om i stort sett samtliga spanska spelare blivit mer allround och inte längre kan kallas utpräglade grusspecialister – vilket också beror på att de andra underlagen blivit långsammare – så är flertalet av dem starkast på just grus.
Det borgar för grustennis av mycket hög klass det skulle inte alls förvåna om en spansk spelare på söndag står som segrare på centercourten på söndag.
Tidigare världstrean David Ferrer  gör sin nionde start i SkiStar Swedish Open och berättar här bland annat om sitt bästa minne från turneringen:

34 år gammal håller sig Ferrer kvar i toppen och även om två år yngre tidigare världssjuan Fernando Verdasco gått kräftgång på listan har han kapacitet att slå till med något stort vilket årets titel på gruset i Bukarest vittnar om.
De två mest profilstarka spanjorerna har i Båstad sällskap av fem landsmän.
Snittåldern på dem är 31, äldst är 35-årige Albert Montanes som i dag slog ut EliasYmer och yngst är Roberto Carballes Baena med sina 23 år. Han är rankad 106 och med det trettonde bäste spanjor på listan. Carballes Baena imponerade förra veckan i Båstad då han gick till final i den nya Challengern.
Där har Spanien en spelare att tro på för framtiden och Torbjörn Dencker och jag har träffat honom:

Av de arton spanjorer som ligger på topp 200 är Carballes Baena alltså den ende under 25 år.
Vad säger det om framtiden för spansk tennis?
Med tanke på att snittåldern på topp 100 höjts avsevärt genom åren och nu ligger på runt 27 år kan man förstås tycka att det ringa antalet unga spanjorer bland de 200 främsta på listan inte ger någon som helst fingervisning om vad som är att vänta.
Men det gör det i åtminstone ett avseende. Vi ser definitivt ingen tänkbar efterträdare till Rafael Nadal eller någon som en dag ska kunna nå David Ferrers höjder.
Säkert kommer Spanien även i framtiden att få fram ett stort antal topp 100-spelare som tar hem titlar men den där fruktade armadan som under åren skördat så stora framgångar lär snart att vara kraftigt försvagad.
Glansdagarna är över.