Sverige ner i blåbärsdivision men klandra inte Larsson

Challenge 7 januari Läs krönikan här

Vem vill vara i Sverigeettan Johanna Larssons sits i dag?

Förmodligen ingen.

Nu är det nämligen många som lastar henne för att Sveriges Fed Cup-lag åker ner i blåbärsdivisionen.

Jag har under kvällen fått flera sms och mejl från förbannade personer i tennis-Sverige som menar att det är Larsson och inte spelarna - som förlorat tre matcher i gruppspelet i Israel - som bär ansvaret för degraderingen.

Reaktionerna är väntade. Redan då jag i början på året försvarade Larssons beslut att denna gång sätta den egna karriären före Fed Cup blev det ett fasligt liv.

Challenge 18 januari. Läs artikeln här

Att tonläget höjs ytterligare nu då hennes frånvaro sannolikt kostade Sverige en plats i division I är inte anmärkningsvärt.

Även om vi i bara kan spekulera i hur gruppspelet i Eliat slutat för svenskorna om landets klart bästa spelare varit med i laget är det väl ingen som tvivlar på att Sverige i alla fall hade lyckats säkra nytt kontrakt – eller?

”Nu ändrar du väl i alla fall uppfattning”, skriver en person sedan Sverige i dag förlorat ödesmatchen mot Turkiet med 2-0.

Svar: Nej, självklart inte!

Johanna Larsson är 27 år och har sin kanske sista chans att kvalificera sig till ett OS. Hon bedömer att möjligheterna att göra det skulle försämras om hon spelade Fed Cup.

Även om ett OS rent sportsligt inte smäller lika högt som de fyra Grand Slam-turneringarna menar många tennisspelare att upplevelsen under ett OS är något alldeles extra och det är självklart att Larsson vill göra det som hon anser optimerar hennes chanser att få spela Rio-OS.

Det är vad hon tror som räknas.

Därför kvittar det att hennes möjligheter i själva verket kanske inte alls hade försämrats utan eventuellt till och med kunde ha varit ännu större om hon spelat Fed Cup. Genom åren har vi ju sett många Fed Cup- och Davis Cup-spelare lyfta sig efter sådana här landslagssamlingar.

Efter Sveriges degradering finns i mina ögon en risk att Johanna nu känner extra press på att lyckas på WTA-touren – allt för att ”bevisa” för tennis-Sverige att hon gjort rätt val.

**

Vem eller vilka ska då kritiseras för Sveriges insats? FC-kapten Lars-Anders Wahlgren? Nej, och den som tycker det borde förstås redan före gruppspelets första match ha förklarat vilka spelare han skulle ha satsat på och varför. Att med facit i hand säga ditt eller datt har inget värde. Är det då spelarna som ska ha kritik? Nej, Sveriges unga och orutinerade lag stod inför en svår utmaning. Insatsen blev sämre än förväntat – på en (1) punkt. Den oväntade förlusten mot svaga Portugal var ett bakslag som också bäddade för nedflyttningen. Att Sverige förlorade mot storfavoriten Ukraina med 3-0 är absolut ingenting att säga om och dagens förlust i ödesmatchen mot Turkiet kom inte som en kalldusch.

Susanne Celik föll med 6-3, 6-2 mot Ipek Soylu och har inte tagit ett set på sina tre singlar.

Rebecca Peterson svarade åter för ett bra första set men kroknade sedan. Turkiska ettan Cagla Buyukakcay säkrade med 2-6, 6-4, 6-0 Turkiets seger. Peterson vann under veckan en av sina tre singlar och föll i par med debutanten Cornelia Lister i den avgörande och så oerhört betydelsefulla dubbeln mot Portugal. Jacqueline Cabaj Awad debuterade i går då hon och Lister föll i dubbeln mot Ukraina.

Inget snack om annat än att det är ett klent facit och visst hade vi hoppats att åtminstone någon av spelarna skulle lyfta sig och skrälla. Men sett till förutsättningarna är detta ändå vad det fanns anledning att förvänta sig – ja, frånsett då alltså den ödesdigra förlusten mot Portugal.

**

Sverige har nu åkt ner två divisioner på lika många år och 2017 väntar länder som Lichtenstein, Litauen och Egypten.

Det är ju inte så att man får gåshud direkt.