Nu krävs en bragdvändning

Ska Sverige kunna vända 0-2-underläget i Fed Cup-matchen mot Schweiz? Det skulle i så fall vara en större bedrift än då laget för två år sedan vände 0-2 borta mot Argentina. Varför? Jo, Schweiz har ett bättre lag än det sydamerikanskorna ställde upp med för två år sedan.

Hör här Sverigeettan Johanna Larsson och förbundskapten Lars-Anders Wahlgren om dagens matcher och söndagens upplösning.

Dagens utlovade Duell då?

Sorry, premiären är uppskjuten till i morgon och förklaringen får du i slutet av det här inslaget:

Peterson föll i singeldebut

Vad är det som håller på att hända här?

Säkert var det många i Helsingborg Arena som ställde sig frågan då 19-åriga Rebecca Peterson stormade fram till 4-0 i sin singeldebut i Fed Cup.

Visst bjöd schweiziska ettan Timea Bacsinszky så långt på en hel del poäng men att i en debut spela så offensivt och stadigt som Peterson gjorde i inledningen är mycket imponerande.

Peterson är rankad 222, Bacsinszky ligger 36:a och har inlett året med en WTA-final och segrar mot bland andra världsfyran Petra Kvitova och 16-rankade Jelena Jankovic.

Efter drömstarten blev Peterson passiv. Hon servade visserligen för första set vid 5-3 och hade setboll vid 5-4 men hamnade ofta för långt bak i banan och Bacsinszky fick allt större kontroll i bollduellerna.7-6, 6-0 till Bacsinszky och så här tyckte Rebecca om sin singeldebut:

Bergqvists vinnarskalle ska visa sig även på tennisbanan

Tidigare friidrottsstjärnan Kajsa Bergqvist gör comeback i sommar. Men nej, då handlar det inte om friidrott utan om tennis.

För Challenge avslöjar Bergqvist sin satsning och berättar om planerna på att börja tävla.

Under sin makalösa höjdhoppskarriär bjöd Bergqvist åskådarna och tv-tittarna på mängder av högtidsstunder och andlös spänning.

Förmågan att trollbinda finns kvar.

I dag höll hon en fascinerande, gripande och underhållande föreläsning som gav oss åhörare en inblick i hur en VINNARSKALLE ser ut.

Fortfarande rätt omtumlad efter föreläsningen fick jag en intervju med Kajsa Bergqvist:

Även då andra står i fokus visar Arvidsson sin storhet

Sofia Arvidsson  (i mitten)  applåderar Sverigeettan Johanna Larsson vid dagens lottning inför Fed Cup-matchen

Johanna Larsson och Rebecca Peterson spelar singlarna i helgens Fed Cup-match mot Schweiz.

Ändå tänkte jag mest på Sofia Arvidsson då matchen i dag lottades i Helsingborg Arena.

Under många år var Arvidsson klar Sverigeetta och givet ankare i Fed Cup.

Nu får hon plötsligt inte vara med i singel.

Undrar hur det känns – egentligen.

Inte med en min eller med ett ord röjde snart 31-åriga Arvidsson om hon innerst inne känner djup besvikelse över att ha förlorat fajten om platsen som singeltvåa till elva år yngre Peterson.

”Jag är jätteglad för Rebeccas skull och det kommer att gå jättebra”, sa Sofia på presskonferensen.

Så uttalar sig en genuin lagspelare. Sofia är en av de mest laglojala som står att finna. Hon debuterade i FC redan 2000, har alltid ställt upp då kaptenen kallat och tilldelades för tre år sedan Internationella tennisförbundets (ITF) utmärkelse Heart Award.

Även om alla vet att inget varar för evigt är det svårt att förbereda sig på den där stunden då tillvaron med ens inte är som den brukar. Extra svårt är det säkert när det inte är du utan andra som bestämmer att din tillvaro ska förändras.

Just därför gick mina funderingar till vad som rörde sig i Sofias huvud då hon satt där framme på podiet men ändå i skymundan av lagkompisarna som fått förtroendet i singel.

Förhoppningsvis kommer sidsteppningen att ge henne extra motivation för resten av året. 2014 var rent svagt och jag hade inte trillat av stolen av förvåning om hon valt att avsluta karriären - men är mycket glad att hon inte gjorde det. Sofia har mycket stor potential och att hon nu tagit hjälp av Stefan Edberg, Magnus Larsson och Carl Axel Hageskog på akademin Ready Play visar att ambitionen finns kvar.

Så vi ska definitivt inte dra slutsatsen att Sofia Arvidsson spelat sin sista singel i Fed Cup.

Helgens huvudpersoner då?

Solklara Sverigeettan Johanna Larsson tycker inte att hennes roll förändras av att hon nu har en singeldebutant istället för en veteran bakom sig. Johanna har i såväl Collector Swedish Open som i Fed Cup visat att hon har förmågan att lyfta sig på hemmaplan. 8-2 i singelfacit hemma i FC så här långt.

Rebecca Peterson är utan tvekan svensk damtennis stora framtidshopp. Hon har med sitt breda register möjlighet att spela varierat och med det är mycket mark vunnen på en tour där de flesta är stöpta i samma form. Rebecca gör ett moget intryck vid sidan av banan och hennes mentala styrka kommer i helgen att testas hårdare än någonsin tidigare.

Schweiz har i Timea Bacsinszky och 17-åriga jättelöftet Belinda Bencic en på papperet starkare uppställning men hur fungerar l-a-g-e-t? Kaptenen Heinz Günthardt tonar nen motsättningarna mellan spelarna men ett flertal gräl och utbrott under träningarna ger en helt annan bild.

**

Lördag: Rebecca Peterson-Timea Bacsinszky, Johanna Larsson-Belinda Bencic.

Söndag: Larsson-Bacsinszky, Peterson-Bencic. Arvidsson/Susanne Celik-Victoria Golubic/Xenia Knoll.

XX tar över efter Dahlbo? Premiär för videobloggen

Bara att lyfta på kepsen för bandyförbundets starke GS

Bandyförbundets GS Marcus Norman vill se handling

Det talas mycket om vikten av att motverka tidig specialisering.

Det görs väldigt lite åt problemet.

Hur intresserat svensk idrott egentligen är av frågan får vi snart ett svar på.

Kommer Svenska bandyförbundets motion om en tvingade uppdelning mellan vinter- och sommarsäsong (gällande lagidrotter för barn upp till 14 år) få gehör på RF-stämman 29-31 maj eller åker förslaget i papperskorgen?

Jag befarar det sistnämnda men att alla inblandade parter samtidigt kommer att berömma bandyförbundet för att ha lyft en mycket viktig fråga där det är oerhört angeläget att alla specialförbund och dess klubbar lever upp till riktlinjerna i dokumentet Idrotten Vill.

Ja, typ så kan det komma att låta och vips är det problemet sopat under mattan – igen!

Eller är jag för pessimistisk?

Kanske är specialförbund och föreningar i själva verket redo att sluta stirra sig blinda på sina egna intressen (till största delen ekonomiska) för att istället ta ansvar för barn- och ungdomsidrotten i stort.

En fingervisning om detta får vi redan på torsdag då representanter för lagidrotterna har möte och då bland annat kommer att diskutera bandyförbundets motion.

Förbundets ordförande Stig Bertilsson och generalsekreteraren Marcus Norman är beredda på att motionen kommer att få mothugg, inte bara från andra idrotter utan också från de egna leden.

Men som Norman säger i intervjun jag gjorde med honom och som är publicerad i dagens SvD:

”Ibland måste man fatta beslut som är obekväma för en del men bra för idrotten i stort. Vi ledare ska just leda och är inte med i någon popularitetstävling även om jag har känslan av att en del tror det”.

Med det uttalandet vinner Norman definitivt inga popularitetspoäng bland ledarkollegor.

Däremot vinner han något långt viktigare, nämligen respekt.

**

Till slut är det kanske på plats att inför RF-stämman påminna om vad som står i Idrotten Vill som antogs 1995:

”För att stimulera ett livslångt idrottsintresse ska vi erbjuda barnen möjligheter att pröva på flera idrotter. Forskning visar att en allsidig motorisk träning i unga år har en positiv inverkan på idrottsprestationerna senare i livet. Barn mår bra av och bör därför uppmuntras att utöva flera idrotter, inte tvingas att välja på grund av utifrån riktade krav. Detta förutsätter ett samförstånd och en samverkan mellan de idrotter där barnen är aktiva”.

Vackra ord.

Snart vet vi hur många som i likhet med Marcus Norman vill gå från ord till handling.

Drömstart för dem som hoppas få se en Grand Slam

Ska 2015 bli året då vi får se en spelare ta en Grand Slam?

Att segrarna i Australian Open heter Serena Williams och Novak Djokovic ökar i alla fall möjligheterna.

Åtminstone såg jag inför säsongen inte några andra spelare med potential att spela hem årets samtliga fyra GS-titlar. På herrsidan har det inte skett sedan Rod Laver 1969 och tyskan Steffi Graf svarade för bedriften 1988.

Hur troligt är det då att Williams eller Djokovic når hela vägen?

Föga!

Faktiskt har ingen av dem kommit halvvägs de fem respektive fyra gånger som de tidigare inlett en säsong med seger i Australien (se fakta nedan).

Williams största (enda?) hinder ligger i de egna nerverna medan Djokovic är utsatt för flera yttre hot. Frånsett då Rafael Nadal på gruset i Paris lär skotten Andy Murray bli ett av de största hoten. Även om den tvåfaldige Grand Slam-segraren från Dunblane kroknade såväl fysiskt som psykiskt i finalens fjärde set råder ingen tvekan om att han är tillbaka i toppen för att stanna. Murray menade själv på presskonferensen att han i Melbourne svarat för sin stadigaste Grand Slam-turnering i karriären.

Det har inte Djokovic gjort. Men han är på nivån över de värsta konkurrenterna och stod till slut där med sin åttonde Grand Slam-titel varav fem kommit just i Melbourne där han är segerrikast under proffseran.

Hur har då fortsättningen sett ut för Djokovic och Williams de tidigare år då de i Australian Open tagit ett första litet steg mot en Grand Slam?

Jo, allt har grusats redan i Franska mästerskapet:

För Djokovic på detta sätt:

2008: Semifinal mot Nadal.

2011: Stopp i semi mot Roger Federer. (Efter det segrade Djokovic i både Wimbledon och US Open).

2012: Nadal för svår i finalen.

2013: Nadal igen,  semi denna gång.

För Williams har det sett ut så här:

2003: Semifinal mot Justin Henin.

2005: Spelade inte Paris.

2007: Henin vann kvarten i två raka.

2009: Kvartsfinalförlust mot Svetlana Kuznetsova.

2010. Samantha Stosur satte stopp i kvarten.

Fotnot: 2002-2003 tog Williams en "Serena Slam" med fyra GS-titlar i rad. 2002 segrade hon i Paris, Wimbledon och US Open, året därpå i Australian Open.