Ymers sätt att förvalta sin drömlottning är styrkebesked

Elias Ymer har nu 8-0 i facit i Grand Slam-kval

Han kvalade in i Australian Open på hardcourt.

Han kvalade in i Franska mästerskapet på grus.

Nu är 19-årige Elias Ymer bara en seger ifrån huvudturneringen på Wimbledons gräs.

Just det faktum att Sverigeettan i alla fall på denna nivå hävdar sig på alla underlag visar en allroundkunnighet som lovar gott för framtiden.

Samtidigt ska man självklart ha i minnet att den 133-rankade Skara-sonen har mycket kvar att bevisa på gräs och att han haft beskedligt motstånd i sina två första kvalmatcher i årets tredje Grand Slam-turnering. Där har han ställts mot sämre rankade spelare som dessutom är lika ovana vid grässpel som han själv är.

Men det är en sak att ha önskelottning och något helt annat att förvalta den och i synnerhet då för en ung och orutinerad spelare som Elias. Inte minst sett till hans ringa erfarenhet är också sättet han vinner matcherna på ett styrkebesked.

I första kvalrundan mot 189-rankade Thomas Fabbiano vände Elias setunderläge och hade i slutskedet nerverna bättre under kontroll än sin sju år äldre motståndare.

I dagens match mot 273-rankade Boy Westerhoff (7-6, 7-5) räddade Elias en setboll i egen serve i tiebreak där han inte lyckades förvalta sina två setbollar i holländarens serve men själv servade hem setet vid 9-8.

I andra set hade Ymer matchboll vid 5-4 och när ett sådant tillfälle rinner en ung spelare ur händerna finns alltid risk för gamnacke.

Så även om Elias Ymer så här långt gjort vad det fanns anledning att förvänta sig har han samtidigt lämnat flera styrkebesked.

Guido Pella föll nyligen mot Ymer

I kvalfinal väntar argentinaren Guido Pella, rankad 99 och seedad trea i kvalet men på gräs ändå inte

alls av samma kaliber som flera av de andra kvalfinalisterna. Inför kvalet hade den 25-årige sydamerikanen spelat bara två matcher på gräs och förlorat båda. Då Ymer nyligen tog sin första titel på Challengertouren ( på grus i Caltanissetta, Italien) kvartsfinalbesegrade han just Pella i en jämn tresetare.

Det finns alltså anledning att hysa gott hopp om att Elias Ymer tar plats  i det 128 man starka startfältet i vad många anser vara den mest prestigefyllda turneringen i Grand Slam-kvartetten.

17-åringarnas skrällar visar på vikten av hemmatävlingar

Julia Rosenqvist skrällde i Helsingborg

Det pratas ofta om vikten av små internationella turneringar på hemmaplan.

Ändå är det bra att då och då få konkreta exempel som mer i detalj visar på hemmatävlingarnas betydelse.

Sällan får vi så lysande exempel som de 17-åringarna Ida Jarlskog och Julia Rosenqvist i dag gav i ITF-turneringen i Helsingborg.

Ingen av dem ligger på världsrankningens 1000-bästa-lista och 25 000 dollar-turneringen ska vara flera nummer för stor för dem. Bara genom att kvala in överträffade Julia och Ida förväntningarna och att båda i dag tog sig till andra omgången – efter segrar mot 335- respektive 452-rankat motstånd - är inget annat än mycket sensationellt och enormt glädjande.

Deras framgång sporrar andra unga svenskor som i matcher och/eller på träningar håller jämna steg med Ida och Julia.

”Kan de så kan jag” är ett tankesätt som vid åtskilliga tillfällen gett spinoff-effekt i svensk tennis när en eller par par spelare plötsligt når resultat som de tidigare inte varit i närheten av.

De två skrällarna kunde inte ha kommit lägligare. Förra veckans 25 000 dollar-turnering i Ystad blev ju främst en påminnelse om hur oerhört lång väg flertalet svenska spelare har kvar innan de etablerar sig på denna ändå inte speciellt höga nivå (25 000 dollar-turneringar utgör den tredje lägsta kategorin på ITF-touren där de minsta tävlingarna har 10 000 dollar i prispengar och de största har 100 000).

Idas och Julias skrällar skapar inga genvägar ens för dem själva och vägen framför dem är fortfarande lika lång men den psykologiska betydelsen av sådana här överraskningar ska inte underskattas.

Sett till bredden överträffar hemmafacit i Helsingborg redan det som uppnåddes i Ystad.

iChallenge 17 juni

Där föll åtta av de tio hemmaspelarna i första omgången, Susanne Celik försvann i andra medan 202-rankade Sverigetvåan Rebecca Peterson stormade fram till sin sjunde ITF-titel.

Att det fanns elva ”vakanta” platser i Ystad-kvalet vittnar om att många coacher och ledare runt om i landet inte riktigt insett vikten av hemmatävlingar. Det borde vara självklart med fulla startfält i kvalet där unga spelare som inte håller måttet i alla fall får värdefull erfarenhet.

I kvalet i Helsingborg fanns tre vakanta platser. Ett steg i rätt riktning men inte mer än så.

Elva svenskor spelar i huvudturneringen där Sverigetrean Susanne Celik programenligt gjorde Ida Jarlskog och Julia Rosenqvist sällskap till andra omgången. På onsdagen går ytterligare fyra svenskor med Rebecca Peterson i spetsen in i turneringen.

Fördel Williams mot Spieth i deras jakt på en Grand Slam

Jordan Spieth har i år segrat i US Masters och US Open...

... Williams har segrat i Australian Open och i Paris

Serena Williams och Jordan Spieth är halvvägs till en Grand Slam.

Jag tror att damtennisens suverän har större möjligheter än Spieth att förverkliga drömmen.

Den 33-åriga amerikanskan är skyhög favorit i de två Grand Slam-turneringar som återstår, närmast då Wimbledon som drar igång på måndag och där Williams är ute efter sin sjätte titel. 

Sedan återstår ”bara” en sjunde US Open-seger för att världsettan ska bli första spelare sedan Steffi Graf 1988 att under en säsong ta samtliga de fyra tyngsta titlarna.

Största hotet mot Williams kommer som vanligt från henne själv. Med tanke på hur nervöst amerikanskan under de senaste åren spelat när hon ska knyta ihop stora matcher är frågan om Williams står pall för trycket om en Grand Slam ligger i potten i US Open-finalen.

Precis som är fallet med Roger Federer har Williams tappat mycket av sin mentala styrka på senare år. Kanske hänger det delvis ihop med att de inne i slutskedet av sina karriärer inte kommer att få så många fler möjligheter till tunga titlar. Ja, det gäller förstås i synnerhet Federer men förr eller senare kommer det även att dyka upp spelare med kapacitet att detronisera Williams.

Golfens världstvåa Jordan Spieth tycks inte anfäktas av svaga nerver men så har den 21-årige amerikanen också åtskilliga år på sig att spela hem fler Majors.

Natten mot måndagen svensk tid bärgade han i US Open sin andra raka Major och därmed är Spieth sjätte spelare genom tiderna som är halvvägs till en Grand Slam (senast var det Tiger Woods 2002). Bara en spelare har lyckats vinna samtliga fyra Majors en säsong. Det var Robert ”Bobby” Tyre Jones jr som 1930 segrade i US Open, British Open och i de brittiska och amerikanska amatörmästerskapen.

De två sistnämnda tävlingarna har ersatts av US Masters och PGA-mästerskapen.

Spieth var tidigare i år ohotad i US Masters men upplösningen i US Open blev desto mer dramatisk. Dustin Johnsons treputtade på sista hålet där han hade såväl segern som ett omspel mot Spieth inom räckhåll. Det är inte första gången Johnson viker ner sig i slutet av en Major och minnena lär väl tyvärr dyka upp i hans huvud även nästa gång han får segervittring.

Sådan känner ett antal spelare under en Major och Spieth har betydligt fler yttre hot än vad Serena Williams har. Förhoppningsvis kan världssexan Henrik Stenson blanda sig i slutstriden i British Open som avgörs 16-19 juli.

Den veckan spelar förresten Serena Williams i Collector Swedish Open i Båstad – kanske med en 21:a Grand Slam-titel på meritlistan.

Ymer vidare i Wimbledon

Elias Ymer är klar för andra omgången i kvalet till Wimbledon. Sverigeettan besegrade alldeles nyss italienske grusspecialisten Thomas Fabbiano med 4-6, 6-3, 6-4. Avgörandet kom då Elias bröt till 5-4 i skiljeset.

Det var Ymers första seger på gräs under proffskarriären men så spelade han också sin första gräsmatch som senior så sent som i förra veckan. Då blev det förlust i en Challenger mot israeliske veteranen Dudi Sela som vann i tre set.

19-årige Ymer har en tacksam lottning i Wimbledon-kvalet och möter spelare som är lika ovana vid grässpel som han själv är. Närmast väntar tio år äldre Boy Westerhof som nått sina framgångar på Future-nivå. Holländaren är 273:a på världsrankingen där han för tre år sedan nådde sin hittills bästa placering (201).

Gynnsam lottning för Ymer i årets tredje Grand Slam-kval

Elias Ymer är ett oskrivet kort på gräs

Elias Ymer fick en på papperet tacksam lottning i kvalet till Wimbledon.

Den 19-årige Sverigeettan inleder mot sju år äldre italienske grusspecialisten Thomas Fabbiano som är rankad 186 och som ännu inte vunnit en match på ATP-touren. Fabbiano gjorde gräsdebut på proffstouren för bara någon vecka sedan då han i en Challenger i England föll i andra omgången. Den 173 centimeter långe italienaren har denna säsong spelat på tenniscirkusens alla nivåer utom i huvudturneringen i Grand Slam. Han har tagit tre Future-titlar (totalt 12), spelat 13 matcher på Challenger-touren (semi som bäst), kvalat in till Masters-turneringen i Rom och spelat kval i såväl Australian Open som Franska mästerskapet.

Att det är en bra lottning för Elias Ymer betyder inte just mer än just så. Elias är själv ett oskrivet kort på gräs och gjorde precis som Fabbiano sin proffsdebut på underlaget för bara någon vecka sedan, också det i en Challenger i England. Elias föll då i tre set mot rutinerade israelen Dudi Sela.

Ymer har tidigare i år kvalat in till såväl Australian Open som Franska mästerskapet och hans lottning i kvalet till Wimbledon är inte värre än att han har goda chanser att gå in i huvudturneringen även där.

Betydligt tuffare lottning fick grusspecialisten Christian Lindell som i sin karriärs första match på gräs möter John Millman. Den 118-rankade australiern har tagit fem Challenger-titlar och sju Future-titlar varav en på gräs. Lindell har under de senaste åren utvecklat sin serve som definitivt är ett bra vapen på gräs. Men det går ändå inte att se hur han med sina yviga svingar och sitt grusanpassade rörelsemönster ska kunna hävda sig på gräset.

Förvånar inte om spelare ballar ur US Opens sista dag

Jordan Spieth har sin andra raka Major-titel inom räckhåll

Kommer Jason Day hålla sjukdomsbesvären i schack?

Tar Jordan Spieth sin andra raka Major-titel?

Kan Henrik Stenson blanda sig i slutstriden på allvar?

Det är upplagt för stor dramatik då US Open avslutas på söndagskvällen.

Golf är alltid ett mentalt prövande spel och extra mycket har spelarnas psyken testats i den 115:e US Open-upplagan. Den bara åtta år gamla linksbanan Chambers Bay var hårt kritiserad redan innan tävlingen och efter tre dagars spel finns det nog ingen i startfältet som tycker att valet av bana är lyckat. Visst ska Major-banor vara extra krävande på flera olika sätt men det är ju inte detsamma som att greenerna ska vara i så dåligt skick som är fallet i årets andra Major.

Att tongångarna ändå inte varit speciellt hårda beror på att spelarna riskerar böter om de uttalar sig på ett sätt som anses alltför nedlåtande.

Men tre dagars spel på Chambers Bay har självklart slitit hårt på spelarnas psyken och ingen blir väl förvånad om någon av dem tappar huvudet under avslutningsronden inför vilken vi har en toppkvartett på fyra under par.

•Australiern Jason Day föll ihop under den andra rundan då han drabbades av svår yrsel. Day har under en tid haft problem med synen och balansen.

•Jordan Spieth segrade i överlägsen stil i US Masters och har en fördel på Chambers Bay eftersom hans caddie Michael Greller efter åtskilliga rundor på banan kan den utan och innan. Att Spieth är den ende i toppkvartetten – där också Dustin Johnson och Branden Grace ingår – med en Major-titel på meritlistan kan också visa sig vara till hans fördel.

Just bakom toppkvartetten hittar vi bland andra Louis Oosthuizen som väl tycktes avsågad redan efter sin inledande 77-runda men som spelat mycket stabilt de två senaste dagarna och är en av fyra spelare på ett under par.

Henrik Stenson – som efter första dagen var i ledning på fem under par – ligger delad nia på ett över. Självklart kan den 39-årige världssexan blanda sig i toppstriden men då krävs förmodligen (inget är säkert på Chambers Bay) att han får en bättre inledning än den han hade på tredje rundan.

Inför årets andra Major intervjuade jag Stenson som till skillnad från en del konkurrenter inte ville bedöma banan förrän han spelat den.

Efter två rundor sa han så här om greenerna:

”Det är som att putta på broccoli”.

Världsettan Rory McIlroy höll inte med:

”Det är mer som blomkål. Greenerna är inte så gröna som broccoli är”.

Härligt syrlig kritik.

Men frågan är om det stannar vid det efter söndagens avslutning.

Någon spelare anser kanske att det är värt böter att få tala fritt från hjärtat.

Stenson om utdömda banan: "Det är ett intressant val"

SvD idag

”Det här kommer att bli en fars”, säger Ian Poulter.

 Britten är en av många spelare som redan på förhand dömer ut Chambers Bay där US Open inleds på torsdagen.

Henrik Stenson nöjer sig med att säga:

–Det är ett intressant val av bana på ett US Open.

Sen tillägger han:

- Ska man göra en bra tävling gäller det att ha en så positiv inställning som möjligt till banan.

Inför årets andra Major fick SvD en intervju med den svenske världssexan som gör sitt nionde US Open med fjolårets delade fjärdeplats som bästa resultat.

Årets tävling kommer inte att likna någon av de 114 tidigare upplagorna. Det är nämligen första gången US Open avgörs på en linksbana. Den byggdes så sent som 2007, ligger i delstaten Washington i nordvästra USA, är mycket ondulerad och har stora höjdskillnader. På nionde hålet är det 35 meters höjdskillnad från övre tee.

- Arbetsnamnet på banan har varit en links med steroider och ja, det är väl ganska passande, säger Stenson som är tacksam för att han redan i månadsskiftet april-maj inspekterade banan ihop med sin caddie Gareth Lord.

 – Vi spelade den inte utan gick runt med wedge och putter. Det är bra att göra så på en ny bana eftersom man får ett bättre intryck av den än om man spelar.

Och vad kände du?

– Att det kommer bli mycket tufft och att många svåra utmaningar väntar.

Förutsättningarna passar Henriks spel och mentalitet.

- Det är som med Gunde Svan. Han tittade ut genom fönstret, konstaterade att det var skitväder och sa ”Gott, det är ingen annan än jag som gillar det här”. Jag är likadan, det är bara att ta på sig gnetarmössan och gå ut och slita.

Ändå ser Stenson ingen anledning att ha några högre förväntningar på sig själv. Efter influensan som gjorde att har var långt från sitt bästa jag i US Masters följde kräksjuka och efter det ännu en influensa.

– Jag tappade både momentum och träningstid under våren och är inte i fas ännu. Även om det är stora tävlingar framöver måste jag ha tålamod och se allt på lite sikt. Jobbar jag på bra nu kanske jag kan spela kanonbra på PGA-mästerskapen, säger han.

Problemet är att det är svårt att hitta tid för träning och den får istället klämmas in i ett redan fullspäckat scehema.

–Jag har ett dilemma där. Ligger jag inför en tävling på fem på en tiogradig skala lägger jag mycket energi på träning och utveckling för att komma upp i sju eller åtta. Det blir en intressekonflikt mellan det kortsiktiga och långsiktiga.

 En som enbart kan tänka långsiktigt är 15-årige Cole Hammer som är tredje yngste US Open-debutant genom tiderna.

– Det är fantastiskt. Vilken sporre det här är för honom. När jag var 15 år hade jag väl fem i handicap och åt gröt för att växa till mig. Vi ser att det kommer fram yngre spelare och det är en naturlig utveckling, säger 39-årige Stenson.

Hur skulle det vara att gå i samma boll som Hammer?

 –Jag skulle ju kunna vara hans farsa. Man får ge lite uppmuntrande ord och så. Den yngste jag spelat med är nog Rory (McIlroy, SvD:s anmärkning). Han var amatör då och 16-17 år.

I dag är nordirländaren 26 år, världsetta, innehavare av fyra Major-titlar och kanske inte minst med tanke på att runt 40 procent av världens linksbanor finns på Irland får McIlroy hållas som favorit.

Väder och vind kan komma att öka svårighetsgraden på Chambers Bay.

–Blir det bra väder kan det bli den lägsta vinnarscoren någonsin i ett US Open. Blir det regn och blåsigt vet man inte hur det slutar på den här banan, säger Henrik Stenson.

Fakta:

Yngsta US Open-spelare genom tiderna:

Cole Hammer, 15-årig debutant

Andy Chang, 14 år och sex månader (2012)

Tadd Fujikawa, 15 år och fem månader (2006)

Cole Hammer, 15 år och 10 månader (2015).

Topp-tiospelare utan Major-titel

( 6): Henrik Stenson, Sverige 

(7): Dustin Johnson, USA

(8) Sergio Garcia, Spanien

(9) Ricke Fowler, USA

(10) Jason Day, Australien

Fotnot: Artikeln var införd i dagens SvD.