"Andraplatser räknas inte"

 Har nått tre av sina fyra WTA-finaler i Båstad. Foto: Karolina Brunström.

En tennisfinal är som en liten turnering för sig.

Vinnaren blir ihågkommen och förloraren sällar sig till skaran av alla de som förlorat i ett tidigare skede i turneringen.

Det är allt eller inget. Samtidigt som just detta är en del av tjusningen med tennis blir det lite orättvist mot spelarna eftersom andra idrottare kan höjas till skyarna efter andraplatser och ibland efter mindre framskjutna placeringar än så.

”Sverige tog VM-silver” löd rubriken en gång då ett svenskt lag förlorat en VM-final.

Tänk er rubriken : ”Larsson kom tvåa i Båstad” om hemmafavoriten Johanna Larsson förlorar söndagens final mot Mona Barthel i Collector Swedish Open.

Det är klart att dagens förlorare med lite perspektiv ändå kommer att känna sig åtminstone lite nöjd med att ha gått till final men förlusten svider ändå rejält i några dagar.

”Andraplatser räknas inte i tennis”, säger den snart 27-åriga Sverigettan inför sin karriärs fjärde WTA-final.

Det har blivit förlust i de tidigare tre. Portoroz 2010 och Båstad 2011 och 2013

”De gångerna har jag varit lite nöjd då jag nått finalen. Nu känner jag mig inte klar”, säger den 72-rankade Larsson.

I finalen möter hon 52-rankade tyskan Mona Barthel som vunnit tre av sina fyra WTA-finaler och då bland annat i fjolårets Båstad-turnering.

Det har alla förutsättningar att bli en bra final med härlig inramning.

Drömfinal?

Nej, i en turnering där Serena Williams varit med men saknas i finalen så får man nöja sig med det näst bästa och bättre alternativ än en hemmafavorit mot titelförsvararen finns förstås inte.

**

Stefan Edberg, Magnus Norman, Jonas Björkman, Fredrik Rosengren är några svenska coacher som får stor uppmärksamhet och också förtjänar den men det stora flertalet tränare jobbar i det tysta. En av dem är Johanna Larssons coach Mattias Arvidsson. Han är kunnig, seriös och hängiven och verkligen värd en Båstad-titel i dag.

Williams får behålla sina fyra miljoner kronor i startpengar

Lämnar Båstad i morgon Foto: Karolina Brunström.

Serena Williams fick runt fyra miljoner kronor för att spela i årets Collector Swedish Open.

Trots att hon bröt turneringen efter en match behöver världsettan inte betala tillbaka pengarna.

Hon anses nämligen ha uppfyllt avtalet genom att ställa upp på fler sidoevenemang än vad som från början fanns inplanerade.

Hon bröt turneringen i torsdags men har stannat kvar i Båstad några dagar och åker hem under söndagen.

Då Williams för två år sedan gjorde sitt första Sverige-besök fick hon 3.1 miljoner kronor i startpengar. Hon kom, sågs och segrade inför fullsatta läktare och Sveriges i mina ögon största tennisfest genom tiderna var ett faktum.

Visst har SkiStar Swedish Open och If Stockholm Open genom åren lockat i stort sett samtliga av herrtennisens största namn men bara välkomnandet Serena Williams fick för två år sedan visar vilken oerhörd dragningskraft hon har även utanför kretsen tennisintresserade.

Nu är det ändå inte succén för två år sedan som fått prislappen på henne att gå upp. Förklaringen är istället att dollarn blivit dyrare och att den snart 34-årige ikonen var inbokad på fler kringarrangemang än 2013.

Ytterligare sådana har det alltså blivit sedan hon avbrutit turneringen på grund av den armbågsskada hon känt av i flera månader och som i våras fick henne att bryta även WTA-turneringen i Rom.

Med tanke på att Serena Williams om drygt en månad inleder jakten på den US Open-titel som skulle säkra en Grand Slam kan man förstås tycka att hon borde ha tagit det säkra före det osäkra genom att lämna återbud till Collector Swedish Open.

Men hur hade det sett ut?

Hon hoppade av förra året på grund av sjukdom och ytterligare ett avhopp hade åsamkat Båstad-turneringen långt mer skada än att hon nu bröt turneringen.

Kanske resonerade Williams likadant och att det i hennes bakhuvud fanns en tanke om att armbågen inte skulle hålla i mer än någon match. Det har framförts en rad olika teorier om varför Williams hoppade av och när hon gjorde det var det plötsligt en rad personer som sa sig vetat att detta skulle inträffa. Sådana påståenden hade förstås kunnat anses som initierade – om de framförts INNAN hon hoppade av.

Hur som helst är det bara Serena Williams själv som vet hur det ligger till och jag har inget skäl att misstro henne.

Ytterligare ett avhopp från Williams hade inneburit att arrangören inte hade kunnat marknadsföra henne som affischnamn i framtiden. Eller ja, det hade man förstås kunnat men med vilken trovärdighet?

”Det ska fan vara teaterdirektör” skrev August Blanche i Ett resande teatersällskap och Collector Swedish Opens turneringsdirektör Nina Wennerström och alla hennes kollegor runt om i världen får ibland anledning att känna på motsvarande sätt.
Det finns inget skydd mot skador, sjukdomar, formsvackor, en dålig dag, tankningar eller vad det nu kan vara som gör att dragplåstren antingen inte dyker upp eller inte motsvarar förväntningarna.

Mr Helylle – Roger Federer – får mer i startpengar än någon annan och vill också göra rätt för dem. (Om det nu överhuvudtaget går kan man förstås ha olika uppfattningar om). Federer spelade så dåligt i en turnering att han på kvällen efter sin tidiga sorti ringde upp turneringsdirektören. Federer bad om ursäkt och erbjöd sig att stanna några dagar för att träffa sponsorer och fans.

Mr Skitstövel – Jevgenij Kafelniknikov - hade inga problem med att ta emot stora summor startpengar för att sedan tanka. Han är långtifrån ensam om det men gjorde det oftare än andra. I ATP-turneringen i Prag 1999 var tankningen så demonstrativt öppen att arrangören hotade att stämma ryssen om han inte betalade tillbaka de 950 000 kronor han tagit emot.

Så har Victoriastipendiet devalverats under 37 år

1979 delades Victoriastipendiet ut för första gången.

Till Björn Borg förstås efter hans segrar i Wimbledon och Franska mästerskapet?

Nope!

Men året därpå fick han det väl i alla fall efter sin femte raka Wimbledon-titel?

Nix?

1982 kan väl juryn ändå inte ha undgått att höra att 17-årige Mats Wilander svarat för en av Grand Slam-historiens största skrällar?

Jo, tydligen.

Borg, Wilander, Stefan Edberg och Thomas Johansson är inte bara singelsegrare i Grand Slam utan har mer gemensamt. Kring det pratar jag i dagens videoblogg:

Svensk tennis nästa stjärna presenterar sig i Båstad

Kvartsfinal nästa för Rebecca, Foto: Karolina Brunström.

Rebecca Peterson har alla förutsättningar att bli svensk damtennis största stjärna sedan Catarina Lindqvist –
världstia för 30 år sedan.

Jag påstår inte att Peterson kommer att nå de höjderna men tror att hon en dag når högre på listan än Åsa Svensson (28), Sofia Arvidsson (29) och Johanna Larsson (46). Sägas ska förstås att Sofia och Johanna fortfarande är aktiva och kan förbättra sina hittills bästa placeringar men jag tror ändå att de hamnar bakom Rebecca, nu 164 på listan.

Det är inte främst hennes kvartsfinal i veckans Collector Swedish Open som gör att framtiden ser mycket ljus ut. Det är hennes sätt att spela. På damtouren spelar nio av tio likadant. Det är flackt och hårt och alla är mer eller mindre bra när de får slå i höfthöjd.

Rebecca är betydligt allroundkunnigare än också flera av de mest namnkunniga spelarna. Med sina toppade slag kan hon tvinga motståndaren att slå i minst brösthöjd och där är det ytterst få som har styrkan som krävs för att orka stå emot. Det har vi sett exempel på i hemmafavoritens två första matcher i Båstad. Medan motståndarna för att få övertag i en duell måste satsa hårt och med små marginaler kan Rebecca med betydligt större säkerhetsmarginal bygga upp sina poäng. När motståndaren inte längre orkar hålla emot i en duell hamnar bollen runt servelinjen vilket ger Rebecca möjlighet att ta några kliv in och avgöra.

Sveriges tidigare Davis Cup-kapten John-Anders Sjögren som också coachade Mats Wilander har ett bättre tränaröga än de flesta. Jag såg Rebeccas match i dag mot 65-rankade och ett år yngre Katerina Siniakova ihop med ”Jonte” som verkligen gillade vad han såg från hemmafavoriten.

Det gjorde också åskådarna som bar fram tonåringen från Järfälla.

Hennes seger (7-5, 7-6) var mycket viktig och det ur två aspekter:

•Rebecca hade två matchbollar vid 5-4. När hon inte lyckades förvalta dem kunde matchen ha svängt. Rebecca berättade på presskonferensen att hon vid några tidigare tillfällen blivit för passiv då hon ska knyta till. Hade det skett ytterligare en gång och desssutom på hemmaplan och efter två matchbollar skulle sviterna av en sådan förlust förmodligen sitta i länge. För vad hade hänt nästa gång med segern bara några poäng bort? Och gången efter det? Sådana negativa trender kan sänka självförtroendet även hos den som är i grunden mentalt stark. Att Rebecca säkrade segern först i tiebreak var optimalt och kommer att hjälpa nästa gång hon hamnar i trångmål efter missade matchbollar.

•Efter Serena Williams uttåg hänger turneringens resultat på hemmafavoriterna och vid det laget hade Johanna Larsson ännu inte spelat.

Nu gjorde hon Rebecca sällskap till kvartsfinal vilket garanterar att festen i Båstad fortsätter även under fredagen – om än utan hedersgästen från USA.

Spekulationer och frågor då Williams drog sig ur i Båstad

Fejkade hon skada?

Hon borde i alla fall ha provat att spela.

Kommer hon tillbaka?

Frågorna och åsikterna var förstås många då Serena Williams i dag drog sig ur WTA-turneringen Collector Swedish Open i Båstad.

Jag sitter inte på svaren men vet i alla fall följande:

•Williams har dragits med en armbågsskada sedan i början på maj. Då förlorade hon semifinalen i Madrid mot Petra Kvitova vilket för övrigt är världsettans enda förlust under året. I den efterföljande turneringen i Rom drog sig Williams ur efter segern i första omgången. Hon ville inte riskera starten i Franska mästerskapet.

•Under varje träning i Båstad har den snart 34-åriga amerikanskan tagit sig åt armbågen och sett mycket bekymrad ut.

Skådespel? Inte en aning!

Man kan spekulera hit och dit och vitt och brett.

Jag har ingen som helst anledning att tro annat än att Serena Williams verkligen är så skadad att fortsatt spel i Båstad skulle riskera att förvärra skadan och med det försämra hennes chanser i US Open där hon kan säkra en Grand Slam.

Vem skulle sätta den möjligheten på spel för att möta Klara Koukalova i andra omgången i en liten turnering i Båstad?

Arrangören där är att beklaga liksom alla svenska tennisfans som bespetsat sig på att få se damtennisens bästa spelare genom tiderna.

Alla har anledning att vara besvikna.

Nja, inte riktigt alla ändå. Klara Koukalova drog nog en lättnadens suck. Hennes ett-öres-smällare till andraservar hade inte varit något att komma med mot världsettan.

Åskådarna på centercourten gav Serena Williams värmande applåder då hon berättade om skadan som satte stopp för spel.

"Ta bort coachningen" ! -Men Williams håller inte med

Williams använde sig av coachning i början. Foto: Karolina Brunström

Coachning under matcherna ska vara förbjudet – tycker jag.

Men får inte medhåll av vare sig Serena Williams eller Sverigeettan Johanna Larsson.

– Det är ju bra att möjligheten till coachning finns för den som vill ha det, säger Williams.

–Jag tycker att det är rätt så nice att ha coachning på banan, säger Larsson.

Coachning har varit tillåtet sedan 2009. Men bara på WTA-touren där spelarna får kalla in sin coach i ett sidbyte per set och mellan seten.

I min värld är det spelaren själv som ska lista ut vilken taktik hon ska ha. ”Ska jag nöta högt på hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer på hennes forehand”?

Den spelare som själv hittar svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.

Men på damtouren belönas inte spelarnas taktiska skicklighet. När spelet går i baklås kallar spelarna istället in sin coach som talar om för adepten hur hon ska spela.

Jag ska inte gå så långt som att säga att det förringar spelarnas insatser men tror ändå att damtennisen skulle tjäna på att ta bort coachning. Vi ska komma ihåg att nio av tio coacher är män och att det alltså är män som kallas in på banan för att lösa de taktiska problem som damspelarna ställs inför.

På presskonferensen efter Serena Williams första match i Collector Swedish Open tog jag upp ämnet med amerikanskan som visserligen inte vill förbjuda coachning men inte heller använder sig av möjligheten.

– När jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet, säger världsettan efter sin komfortabla seger mot kvalspelaren Ysaline Bonnaventure som visserligen tog bara tre game men ändå gjorde en respektlös WTA-debut.

Johanna Larsson använder ibland möjligheten att kalla in sin coach Mattias Arvidsson.

– Framför allt om man möter en spelare som man inte mött tidigare kan man vara osäker på hur man ska spela. Får man en dålig start eller inte är så bekväm där ute är det rätt så gott att kunna kunna kalla in coachen, säger Larsson.

Riskerar det inte att bli orättvist då toppspelarna har råd med de bästa coacherna medan andra spelare kanske har sin mamma eller pappa som coach?

– Nja, det är bra att coachning inte finns på ITF-touren för där är det fler spelare som inte har råd att ha coach överhuvudtaget. Men på WTA-touren har i stort sett alla spelare den tränare de vill ha och det gäller också flertalet av de som har en förälder som tränare, säger Larsson som i dag enkelt besegrade håglösa Richel Hogenkamp och på torsdagen möter  tyska framtidshoppet Anna Lena Friedsam.

Undrar hur det skulle kännas att vara Serena Williams här

"Intressant fråga - som jag hört tiotusen gånger". Foto: Karolina Brunström

Undrar hur det är att vara världsstjärna i en idrott och ständigt uppvaktas av journalister som ställer i stort sett samma frågor.

Klart att man skulle bli less efter ett tag.

Samtidigt blir man som journalist ibland less på en del idrottsstjärnor. De visar tydligt att de har noll intresse för frågorna och behandlar personen som ställer dem som luft.

Under mina snart 40 år – åh, vad tiden gått fort – som sportjournalist har jag förstås gjort en rad dåliga intervjuer och också träffat på ett antal stjärnor som skulle ha varit omöjliga att intervjua även om frågorna hade varit bra.

John McEnroe, Jevgenij Kafelnikov och Marcelo Rios toppar min lista över tennisens värstingar och jag kan väl framöver få återkomma med några ”katastrof-intervjuer” med dessa.

Listan över bästa intervjuoffer – varför heter det ”offer” förresten? – är Roger Federer. Han får intervjuaren att känna sig betydelsefull genom att verka så intresserad av frågorna att man kan tro att han aldrig fått dem förut. Men det har han förstås– tusentals gånger.

Tennisproffsen har - frånsett de där tre nämnda undantagen och några till – alltid varit lätta att ha att göra med och speciellt då de svenska som jag av naturliga skäl haft mest kontakt med.

Visst har det blivit lite turbulent några gånger då jag skrivit något som någon inte gillat och visst har några relationer varit frostiga under en tid men jag tror mig kunna säga att det ändå alltid funnits en ömsesidig respekt.

Hur kom jag då in på det här just i dag? Jo, i eftermiddags fick jag en intervju - finns här - med Serena Williams i Båstad. Hon ser veckan där som typ lite halvsemester efter två hektiska och omtumlande månader under Franska mästerskapet och Wimbledon. Alltså vill Williams helst av allt bara slappa mellan matcherna. Men några uppdrag utanför banan finns ändå på schemat.

I dag höll hon en kort presskonferens och gav sedan två korta enskilda intervjuer.

Hon gjorde det på ett mycket proffsigt och samtidigt pliktskyldigt sätt.

Då hon trött och lite sliten anlände till Båstad i måndags ville Williams ta det lugnt på rummet.

Men då stod träff med sponsorerna på schemat. Det är ju trots allt dessa som gjort det möjligt för turneringen Collector Swedish Open att få Williams i startfältet.

Med ett brett leende och smittande energi klev Williams inför stående ovationer upp på podiet. Av tröttheten syntes inte ett spår.

Så agerar ett proffs.

McEnroe, Kafelnikov och Rios skulle förstås bett såväl arrangören som sponsorerna att fara åt h-e.