Hjärtat och hjärnan är oense inför kvällens US Open-final

Federer leder med 21-20 i inbördes möten

Novak Djokovic har förlorat fyra av sina fem tidigare US Open-finaler medan Roger Federer vunnit fem av sina sex tidigare.

Är det bara kuriosa eller en faktor som kommer att spela in då de båda giganterna på söndagskvällen gör upp på Arthur Ashe-stadium på Flushing Medaows i New York?

Jag hoppas att det kommer ha viss betydelse och sticker inte under stol med att hjärtat klappar starkt för den 34-årige schweizaren.

Han är bäst genom alla tider, en sportsman ut i fingerspetsarna och ovanpå det spelar fyrabarnspappan från Basel så elegant och avslappnat att långt fler än vi redan frälsta tennisfantaster njuter av hans artisteri.

Fyrabarnspappa ja. Man kan tycka att Federer kunde ha annat för sig än att försöka bli en ännu bättre spelare. Han är redan segerrikast i historien och har varit världsetta längre tid än någon annan.

Så vad driver honom? Även om målet självklart är att lägga fler titlar till listan är det nog inte själva drivkraften. Den finns i kärleken till sporten.

Mats Wilander – fullkomligt lysande med sina analyser och reflektioner på Eurosport – pratade om det häromdagen. Minns inte hur orden exakt föll men andemeningen i det Wilander sa var att Federer alltid tycks gilla att träna och spela match.

Det kan förstås verka självklart att spelare gör men det räcker väl att gå till sig själv för att inse att det inte alltid är så kul att gå till jobbet. Ja, som i morrn bitti till exempel. Vem knallar med ett leende på läpparna upp klockan sju och bara längtar efter att få dra igång arbetsveckan efter x antal timmars sömn?

X antal timmar=helt beroende på när vi kommer i säng i natt efter drömfinalen som drar igång klockan 22.

Det här med siffror kan man vända på lite hur som helst så att statistiken stödjer ens egen teori.

Ta till exempel det här med Federer och Djokovic skillnad i finalfacit i US Open.

Jag tänker att det kan vara till fördel för schweizaren. Han har vunnit där så många gånger att Arthur Ashe-stadium är som hans vardagsrum där han tar emot sina gäster. Det är tryggt och hemtamt. Djokovic däremot har vid fyra tillfällen tvingats vända i hallen och hur reagerar han om kvällens final utvecklas i samma riktning ? Kanske med ett ”åååh, nej, inte en gång till”, vilket påverkar den mentala styrkan.

Djokovic har 16-14 i inbördes möten på hardcourt

Andra kan naturligtvis hävda att det där resonemanget väger fjäderlätt mot det faktum att Novak Djokovic i år tagit två Grand Slam-titlar och att han spelat hem sammanlagt fyra Grand Slam-titlar efter det att Federer i Wimbledon 2012 tog sin 17:e och senaste titel i dessa sammanhang.

Ytterligare andra kanske menar att den absolut viktigaste siffran är nollan som Federer har i kolumnen över setförluster i årets upplaga.

Klart är att Roger Federer förefaller vara bättre och starkare än på flera år. Stefan Edberg har utan tvivel haft stor inverkan på världstvåans utveckling. Innan Stefan kom in i bilen hade Federer tappat mycket. Jämfört med på storhetstiden hade han blivit både långsam och defensiv. Även om han periodvis glänste i stormatcherna var det en tidsfråga innan Djokovic och Nadal tvingade in honom i de långa bolldueller som i matcher i bäst av fem set fick honom att krokna - förr eller senare.

Nu är Federer rapp i steget. Han spelar offensivt, har kortat ner bollduellerna och mixar upp spelet.

Då jag för två år sedan skrev att Roger Federer tagit sin sista Grand Slam-titel kändes det definitivt inte som att sticka ut hakan.

Nu känns det precis så och jag tar mer än gärna emot en stjärnsmäll på den i natt.

Men känslan är ändå den där som då svenska spelare är inblandade. Vi vill ju så otroligt gärna att de ska lyckas att det är svårt att objektivt bedöma deras möjligheter.
Det går ju inte att bortse ifrån att den 28-årige serben dominerat stort under de senaste åren. Han är bäst. I år har han segrat i Australian Open och Wimbledon och varit i final i Franska mästerskapet. I Wimbledon-finalen besegrade han just Federer som bars fram av åskådarna vilka vädrade skräll då Federer kvitterade till 1-1 i set. Sedan tog Djokovic tillbaka taktpinnen. 3-1.

Hjärtat må klappa starkt för Roger Federer men hjärnan säger Novak Djokovic.

Fotnot: Ska det bli drömfinalens snackis? Återkommer till den frågan senare i dag.

Lider med Serena Williams- kollapsen ändå inte oväntad

Serena Williams dallrande nerver blev till slut hennes fall

I historieböckerna kommer det bara stå att 43-rankade italienskan Roberta Vinci fredagen den 11 september 2015 krossade Serena Williams dröm om en Grand Slam.

Sett till kalla fakta stämmer uppgiften.

Italienskan vann ju med 2-6, 6-4, 6-4.

Men alla som såg matchen kan tillföra något viktigt till dessa fakta: att det i själva verket var Serena Williams som slog ut sig själv.

Jag ska inte påstå att det låg på lut men har liksom så många andra flaggat för risken att den snart 34-åriga amerikanskans dallrande nerver skulle kunna bli hennes fall.

Så blev det ikväll när nerverna svek henne totalt mot en spelare som var tillräckligt bra och kylig för att utnyttja läget.

Några siffror som beskriver matchen:

Vinnande slag: Williams: 50. Vinci: 19. Oprovocerade misstag: Williams: 40. Vinci: 20.

Matchen var alltså helt i händerna på Serena Williams.

På många av de poäng som hemmafavoriten inte bjöd på spelade hon istället lamslaget och hennes normala baslinjefyrverkeri var utbytt mot fuktskadade ettöressmällare som italienskan hanterade.

I det lägre tempot kunde Roberta Vinci – som inte tagit set i deras fyra tidigare möten – med sitt variationsrika spel avslöja att Serena Williams är mycket sårbar då hon mot denna typ av motstånd spelar på 50-60 procent av sin kapacitet.

Självklart ska Vinci ha cred. Framför allt därför att hon lyckades hålla nerverna i styr då hon vid 5-4 servade för matchen. Att hon varit kylig fram till dess är en sak men att inte darra fyra poäng ifrån årets i särklass största skräll är något annat. Starkt gjort och kanske har italienskan sin stora rutin att tacka.

Hur känner sig Serena Williams så här några timmar efteråt? Kanske som Usasin Bolt skulle göra om han med möjligheten att skriva historia ledde ett 100 meters-lopp i 95 meter för att sedan snubbla.

Osvuret är bäst då det gäller Serena Williams men visst känns det som att detta var hennes sista chans att ta en Grand Slam och det även om hon fortsätter att dominera stort i ytterligare några år.

Det blev 26 raka segrar i årets Australien Open, Franska mästerskapet, Wimbledon och US Open. Bara två segrar återstod för att hon skulle bli första spelare sedan Steffi Graf 1988 att ta en Grand Slam.

Med Roberta Vinci i semi och Flavia Pennetta i final var det uppdukat för Serena Williams.

Jag hoppades verkligen att hon skulle lyckas. Främst för hennes egen skull. För fem år sedan kämpade hon under några dygn för sitt liv. Detta sedan hon drabbats av blodproppar i lungorna. När läget stabiliserats kunde Williams så småningom fortsätta rehabiliteringen efter sin svåra fotskada. Bara några veckor efter Wimbledon-titeln 2010 skar hon upp ena foten efter att ha trampat på glas. Hon var borta från tennisen i ett år och det fanns stunder då Williams trodde att karriären var över. Hon kom tillbaka, radade upp Grand Slam-titlar och var i US Open så nära att göra det som så få spelare lyckats med.

Också för tennisen hade det varit stort om Williams gått hela vägen på Flushing Meadows i New York.  Hon är en ikon som ger sporten enorm uppmärksamhet världen över och med med en Grand Slam på meritlistan hade hajpen runt henne blivit om möjligt ännu större.

På lördagen möts Roberta Vinci och Flavia Pennetta i US Open-final.

Det är kul för dem.

Och för italiensk tennis.

Upp till bevis för Federer i nattens US Open-semifinal

Federer siktar på sin första US Open-final sedan 2009

Världstvåan Roger Federer har inte tappat set på sin väg till nattens US Open-semifinal.

Men är den 34-årige schweizaren i själva verket fullt så bra som det sett ut?

Svar i natt då det är upp till bevis för honom mot kompisen och landsmannen Stanislas Wawrinka.

Det är klart att Federer i sina fem första matcher på Flushing Medaows varit precis så bra som det sett ut. Men vad jag menar är att det kan bero på att motståndet varit av slaget att den 17-faldige Grand Slam-segraren haft tid och utrymme att kunna glänsa lika mycket som på storhetstiden.

Om han kan göra det även mot de svåraste konkurrenterna eller om han då hamnar i den tidsnöd som får spelet att hacka återstår att se.

Det råder inget tvivel om att Federer såväl förra säsongen som denna spelat bättre än 2013 och det har bland annat resulterat i två raka Wimbledon-finaler. Men kalla fakta är också att hans senaste Grand Slam-titel daterar sig till juli 2012 (Wimbledon)

Wawrinka har inte imponerat rakt igenom i årets fjärde Grand Slam-turnering vilket med tanke på semifinalen är just det –  imponerande.

Under Magnus Normans ledning har schweizaren gått från att vara en mycket skicklig spelare som kunde svara för enstaka skrällar till en etablerad toppspelare som tar sig fram även då spelet inte stämmer riktigt som det ska.

I några av sina fem första matcher var det som om världsfemman tappade fokus och blev loj för att sedan hitta koncentrationen och tändningen som krävdes.

I natt finns inget utrymme för bristande koncentration hos Wawrinka som vann senaste mötet (kvartsfinalen i årets Franska mästerskap) mot Federer men ligger under med 16-3 inbördes och som förlorat samtliga deras elva tidigare möten på hardcourt.

**

Semifinalen bjuder också på ett svenskmöte mellan coacherna Magnus Norman och Stefan Edberg.

Visst är det fantastiskt att dessa två – samt Jonas Björkman, Magnus Tideman och ytterligare några coacher – ser till att svensk tennis fortfarande låter höra tala om sig i stora sammanhang. Sättet på vilket Magnus slipat Wawrinka till en diamant är helt enastående. Stefans bedrift att ge historiens bäste spelare ett tydligt lyft är också mycket imponerande. Men hur mycket de än gnuggar volley kommer Federer aldrig att bli lika effektiv vid nät som svensken var.

**

Världsettan Novak Djokovic har 13-0 inbördes mot semifinalmotståndaren och titelförsvararen Marin Cilic. Oavsett utgång nu kommer Cilic nog att vara nöjd med sin turnering. Han kom för första gången i karriären till en turnering med 2000 poäng att försvara med allt vad det innebär av press som kan bädda för tidig sorti och jätteras på rankningen.

**

Räknat från US Open 2012 ser de fyra semifinalisternas främsta Grand Slam-meriter ut så här

Djokovic: Fyra titlar och ytterligare fem finaler.

Wawrinka: Två titlar och två semifinaler.

Cilic: En titel och tre kvartsfinaler.

Federer: Två finaler och tre semifinaler.

Beckers befängda kritik kan leda till upptrappad konflikt

Ogillar Federer eller alla som möter serve på halvvolley?

Världsettan Novak Djokovic coach Boris Becker har tidigare kritiserat Roger Federers personlighet.

Nu är det den 17-faldige Grand Slam-segrarens nya taktik som upprör Becker.

”Om han spelat så på min tid hade vi servat rakt på honom”, säger tysken.

Det var i Masters-turneringen i Cincinnati Federer visade upp sin nya taktik som han dessförinnan mest på skoj hade testat på träning. På motståndarens andraserve går han nästan ända fram till servelinjen och möter serven på halvvolley för att snabbt komma fram i nätposition.

Regelbrott? Nej!

Osportsligt? Nej!

Etikettsbrott? Nej!

Men på sistnämnda punkt svarar Becker ja.

”Om han (Federer, min ammärkning) spelat så mot McEnroe, Lendl, Connors eller mig hade vi sagt till honom: Roger, jag gillar dig men gör du så där en gång till servar jag rakt på dig”.

Nu är det förstås inte alls otänkbart att just de fyra nämnda spelarna hade gjort precis på det sättet men så valde ju Becker också att plocka exemplen från kategorierna stora och små rötägg.

Hur som helst är Beckers kritik i mina ögon inte bara obefogad utan också befängd.

Kommer han med den för att psyka Federer inför dennes kommande matcher mot Djokovic?

Det är ingen hemlighet att Federer och Djokovic starkt ogillat varandra.

Knappt har förhållandet hunnit förbättras åtminstone marginellt förrän Becker lägger nytt bränsle på den falnande elden.

Tysken har till och med gjort det två gånger. Först i sin bok – släpptes i somras - där han skriver att Federer inte alls är den Mr Nice Guy som han framstår som.

”Anledningen till att Roger Federer är en av idrottsvärldens bäst betalda utövare genom tiderna beror på att alla gillar honom. Men tänk på att ingen kan vara omtyck av alla. Han tjänar stora pengar på sin image men skulle han tjäna mindre om vi fick se mer av hans äkta känslor?”

Federer fick förstås frågan vad han anser om Beckers kritik och schweizaren svarade att han inte förställer sig utan alltid försöker vara sig själv.

Becker framförde sin kritik mot Federers nya taktik under inledningen av US Open där de båda kan mötas i final. Federers coach Stefan Edberg har självklart stor del i sin adepts taktik. Edberg och Becker var heta rivaler på 80-talet och även om där fanns en respekt som sakna(t)s mellan Federer-Djokovic var det inte mer än serve/volley-spelstilen (om än utförd på olika sätt) som förenade dem.

Matcher mellan Federer och Djokovic kittlar alltid lite extra. 

En US Open-final mellan dem på söndag skulle förmodligen gå utanpå det mesta vi sett.

**

Båda har svåra hinder framför sig i fredgskvällens semifinaler. Djokovic möter titelförsvarande Marin Cilic och Federer ställs mot landsmannen och kompisen Stanislas Wawrinka. (Artikel inför semifinalerna kommer senare i dag).

**

Damernas semifinaler skulle ha avgjorts natten mot i dag svensk tid men blev uppskjutna på grund av regn. Inget ont som inte har något gott med sig: vi kan se fram emot en makalös fredagskväll (start 17) med Flavia Pennetta-Simona Halep, Serena Williams-Roberta Vinci följt av de två herrsemifinalerna. 

**

Är jag för svenskfärgad i påståendet att det främst var britten Dominic Inglots svaga nätspel som gjorde att han och Robert Lindstedt inte övertygade i semifinalen mot Nicolas Mahut/Pierre-Hugues Herbert?

Då:Williams möttes med kyla Nu:Alla vill se henne lyckas

SvD idag inför Williams semifinal i natt

I dag står hela tennisvärldsen bakom Serena Williams.

Så har det inte alltid varit.

Då hon och storasystern Venus under andra halvan av 90-talet stormade in i den vita sporten fanns ett från vissa håll starkt motstånd mot dem.

Afro-amerikanska spelare var mycket sällsynta på tenniscirkusen och när det dök upp inte bara en utan två stora löften med en i sporten så annorlunda bakgrund rynkade de konservativa krafterna på näsan.

Välkomnandet blev förstås inte varmare av att Richard Williams talade om för omvärlden att hans döttrar skulle bli bäst. Så sa även andra föräldrar om sina barn utan att det väckte de skarpa reaktioner som familjen Williams fick känna av.

Om de båda systrarna valde att hålla sig för sig själva eller om de inte blev riktigt accepterade av spelarkollegorna ska jag låta vara osagt men under många år präglades förhållandet mellan systrarna och de övriga spelarna av en vi-mot-dom-känsla.

Venus Williams var familjens stora hopp. Visserligen ansågs också hennes ett år yngre syster som mycket lovande men hon tog inte tennisen på fullt lika stort allvar.

I US Open 1999 var Venus Williams främsta utmanare till favoriterna Martina Hingis och Lindsay Davenport. Venus hade då redan varit i en Grand Slam-final medan hennes lillasyster inte överlevt

åttondelsfinal i någon av sina sex första Grand Slam-turneringar och därför inte ens nämndes i förhandssnacket.

”Fel Williams vann” - så löd rubriken i en tidning då 17-åriga Serena Williams efter den två veckor långa turneringen lyfte bucklan på Flushing Meadows i New York och blev första afro-amerikanska damsegrare i Grand Slam sedan Althea Gibson 1958.

Sedan skrällen för 16 år sedan har Serena Williams lagt ytterligare 20 Grand Slam-titlar till samlingen.

Hon har under dessa år vunnit också respekt i alla läger och även det inte betyder att hon är omtyckt av alla känns det som att hela tennisvärlden håller tummarna för att den snart 34-åriga amerikanskan i US Open ska:

•Bli andra spelare under proffseran – Steffi Graf var först 1988 – att ta en Grand Slam.

•Tangera Grafs rekord (sett till proffseran) på 22 titlar.

Williams inledning på US Open var lika trevande som den brukar vara i Grand Slam-turneringar. Precis som så ofta överlevde den överlägsna världsettan några av de första omgångarna tack vare att hennes lägstanivå är högre än motståndarens kapacitet.

I de två senaste matcherna har det gått åt rätt håll och då hon natten till onsdagen slog ut Venus med 2-1 i set servade Serena betydligt bättre än i sina fyra första matcher.

Nu återstår två matcher och tre hinder för henne fram till målet:

1. Semifinalen mot Roberta Vinci ska vara en formalitet. Den 40-rankade talienskan har inte tagit set på deras fyra tidigare möten. Hennes väg till karriärens första GS-semi underlättades av att den enda seedade spelare - Eugenie Bouchard - hon haft på sin lott tvingades lämna walk over på grund av skada.

2. Final Flavia Penetta (7-0) eller Simona Halep (6-1) .

3. Jag skrev det inför turneringen och gör det igen: Endast Serena Williams nerver kan stoppa henne från en Grand Slam.

Fotnot: Texten publicerad i dagens SvD

Hyllade Lagerbäck vet hur sågade Hamrén känner sig

Vem skulle vilja vara i Erik Hamréns kläder dessa dagar?

Definitivt inte Lars Lagerbäck. Han vet ju hur det känns.

Svart eller vitt ger mer klick än nyanserade beskrivningar

Även om det är i sin roll som förbundskapten Hamrén blir kritiserad, bespottad och hånad tar   
förstås också privatpersonen Erik Hamrén stryk av alla hårda omdömen i tidningar, tv, radio och på nätet. 

Och det är personen Hamrén det är lätt att känna med nu då såväl krönikörer som andra proffstyckare och förbannade fans dömer ut honom som förbundskapten.

Är han en så dålig förbundskapten som det nu framställs?

Jag vet inte. Kan alldeles för lite om själva spelet för att uttala mig om det varit fel på laguppställningar, taktiken eller något annat.

Självklart måste Hamrén i sin roll tåla kritik men visst skulle den väl väga tyngre om kritikerna redan på förhand talade om att det eller det gjorts fel och att det därför kommer att gå åt h-e för landslaget.

Det krävs ingen kunskap för att vara facit-i-hand-expert.

Förlust=dissa. Seger=hissa.
Svart eller vitt.
Lätt som en plätt.
Det svänger snabbt – inte minst i journalistikens värld - och sällan ges en mer nyanserad bild av verkligheten, ja, så som den egentligen ser ut alltså.
Sådant ger ju inga klick.
Är det inte att göra det för lätt för sig att kräva Hamréns avgång efter 1-4-förlusten?
Ligger inte ansvaret på spelarna – de som till skillnad från Hamrén aktivt kan påverka ett resultat ute på planen?
Hur som helst kan Hamrén trösta sig med att den värsta stormen lär bedarra snart och vem vet, när äventyret i EM-kvalet är slut blir han kanske till och med geniförklarad.
Om även om det inte blir så utan att han istället får sparken så finns det ju alltid möjlighet att han en dag får upprättelse.
Så som skett med Lars Lagerbäck. För sex år sedan sågades Lagerbäck mycket hårt i media. Han hade innan dess fört Sverige till fem raka mästerskapsslutspel men då hoppet om en plats i Sydafrika-VM försvann beskrevs detta som ett fiasko och ett antal krönikörer krävde Lagerbäcks avgång.
Han avgick.
Att samma krönikörer nu hyllar Lars Lagerbäck för succén med Islands landslag är i sig inte anmärkningsvärt. Men att den succén samtidigt föranlett en radikal omvärdering av Lagerbäcks insats som svensk förbundskapten är häpnadsväckande.
Så håll ut Hamrén – de som nu dissar dig hårdast kan vara de som en dag hissar dig mest.

Challenge 18 mars 2015

Fotnot: Bättre att förekomma än att förekommas: Jo, jag har själv kritiserat Erik Hamrén och då handlade det om hans ledarskap i ett annat perspektiv än det rent fotbollstekniska. Väntad reaktion från nickedockan Hamrén.
 Håller fast vid att det visade prov på dåligt omdöme att utse Zlatan till lagkapten och ovanpå det vägra att kritisera Zlatan för dennes uppmärksammade verbala attack mot en domare.
Sannolikt vilar Hamréns framtida öde i sin lagkaptens händer och då Zlatan direkt efter Österrike-matchen uttalade sitt förtroende för Hamrén kunde de högst ansvariga på Svenska fotbollförbundet obekymrat vifta bort avgångskraven.
Den dag Zlatan eventuellt vill se förnyelse är de nog idel öra.

Lindstedt och Ymer håller svenskhoppet vid liv i NY

Lindstedt tog idag åttonde raka segern i par med Inglot

Då Robert Lindstedt och britten Dominic Inglot började att kampera ihop i somras var det inget som pekade på att en succé-duo bildats.

Men så är det.

Paret gick i dag fram till semifinal i US Open där de på vägen besegrat bland andra världstreorna Marcelo Melo/Ivan Dodig och i dagens kvartsfinal sjätteseedade Rohan Bopanna/Florin Mergea (7-6, 6-3).

Lindstedt har i år haft nio olika partners på touren men det är först ihop med Inglot de stora resultaten kommit. Men det började med förluster i första omgången i såväl Hamburg som Kitzbühel, båda turneringarna på grus vilket kombinerat med att de inte hunnit bli samspelta kan förklara den tröga starten.

I US Open-genrepet i ATP-turneringen i Winston Salem lossnade det rejält. Titeln var Lindstedts 19:e och hans första sedan fjolårets seger i Australian Open i par med Lukasz Kubot.

Nu är den 38-årige svensken bara två segrar ifrån ytterligare en Grand Slam-titel. I semi väntar 12-seedade fransmännen Nicolas Mahut/Pierre-Hugues Herbert.

Noterbart: förstaseedade världsettorna Bob och Mike Bryan föll i första omgången mot Steve Johnson/Sam Querrey som i semin på övre halvan möter Jamie Murray/John Peers, seedade åtta.

**

Ibland går det bra utan att titta på bollen

Dubbelt grattis till Mikael Ymer (bilden intill). Han fyller 17 år i dag och firade med att gå fram till kvartsfinal i pojksingeln där han är tredjeseedad.

**

Inledningen av damturneringen bjöd på en rad skrällar och bara tre av topptiospelarna överlevde andra omgången. Nu är bara två kvar. Att det i kvällens kvartsfinal tog stopp för världsfyran Petra Kvitova var emellertid ingen jätteskräll. Segraren Flavia Pennetta , rankad 26, har nämligen en förmåga att lyfta sig i US Open där hon varit i minst kvartsfinal i sex av sina sju senaste starter. Vid seger i semifinalen mot världstvåan Simona Halep går italienskan fram till sin första Grand Slam-final i singel.

**

Pennettas landsmaninna Roberta Vinci är framme i sin första singel-semifinal i dessa sammanhang. 43-rankade Vinci har haft en gynnsam lottning och den enda seedade spelare – Eugenie Bouchard – hon haft på sin lott tvingades lämna återbud på grund av skada.

**

Överlägsna världsettan Serena Williams har inte tappat set på sina fyra tidigare möten med Roberta Vinci och det finns inte på kartan att hemmafavoriten ska förlora semifinalen. Williams facit mot tänkbara finalmotståndare: Pennetta: 7-0, Halep: 6-1. Det enda som kan stoppa den snart 34-åriga amerikanskan från en Grand Slam är alltså att nerverna spökar till den grad att hon slår ut sig själv.