Välkommet med Challenger - när den finansieras utifrån

Även om dagens finalförlust i Danderyds Future förmodligen fortfarande smärtar för Mikael Ymer har han med lite perspektiv anledning att vara nöjd med sin insats där och i förra veckans Future i Falun.

Ymer plockade under dessa två veckor 23 rankningspoäng, åtta genom semifinalen i Falun och 15 tack vare finalplatsen i Danderyd där sex år äldre brittske serve/volleyspelaren Joe Salisbury vann eftermiddagens final med 7-6, 3-6, 6-3.

Med sina 23 poäng är Ymer näst bäste hemmaspelare under hösten två svenska Futures där Falu-segraren Markus Eriksson spelade ihop 28 poäng (27+1).

I mina ögon står konkurrensen om platsen som singeltvåa i ödeskvalet mot Danmark mellan just Ymer och Eriksson. De övriga kandidaterna Isak Arvidsson – som såväl denna som förra veckan förlorade mot Ymer - och Fred Simonsson tog vardera totalt nio poäng (båda 1+8) i Falun och Future. Det innebär att de på träningar och i kvalet till If Stockholm Open lär behöva vara flera klasser bättre än Ymer och Eriksson för att få plats i DC-kapten Fredrik Rosengrens lag.

Eller vad säger Rosengren? Challenge träffade honom inför dagens final och vi pratade bland annat om tankar kring DC-laget, Futures och den nya turnering som nästa år spelas i Sverige.

Fotnot: Jag säger i intervjun att Arvidsson och Simonsson tog elva poäng. Rätt är alltså nio poäng.

Han är svensk tennis svar på utbrytarkungen Houdini

Harry Houdini

Det finns vissa talanger som har det där lilla extra som gör att de skiljer sig från mängden.

Ibland handlar det om en kanonserve och i andra fall om en forehandslägga eller något annat fruktat vapen.

Mikael Ymer har inget av det där.

Men visst har han ändå det där lilla extra.

Mikael är nämligen en matchspelare av rang. Med sitt fantastiska spelsinne tar han sig ofta tillbaka i bolldueller där han varit hårt trängd och även i matcher där han inledningsvis blir tillbakatryckt hittar han allt som oftast knep för att ta över dirigentpinnnen.
Bara 17 år gammal har han redan förmågan att spela som bäst på de viktiga poängen.

Det är en egenskap som inte går att träna sig till utan antingen finns den där eller inte. I en sport där många matcher avgörs på några enstaka poäng är det guld värt att kunna lyfta sig i lägen där många börjar känna av gummiarmen.

Att Mikael Ymer i dag för elfte gången denna säsong vände 0-1 i set till seger visar på hans styrka på tävling. Samtidigt ska vi komma ihåg att han verkligen hade marginalerna på sin sida.

Mikael Ymer

Isak Arvidsson hade 1-0 i set och servade vid 5-3 för en finalplats i    Danderyds Future men trots tre matchbollar lyckades han inte få revansch för förra veckans förlust i

Falun.                                              

Mikael vann med 4-6, 7-5, 6-4 och kan liknas vid svensk tennis Houdini, den ungersk-amerikanska 

utbrytarkungen som förtrollade världen med sina konster i slutet på 1800- och början på 1900-talet.

Houdini försatte sig medvetet i så svåra situationer att publiken inte trodde att han skulle ta sig loss medan Mikael Ymer förmodligen mer oförskyllt hamnar i sådana lägen. Kanske handlar det till en del om ofokusering eller så behöver han helt enkelt bara tid för att komma in i matchen.

Att det håller på juniornivå är en sak och att han klarar det också i Futures är imponerande.

Men när Mikael en dag ska ta steget till Challengers kommer han inte längre ha utrymmet att gå på en lägre växel från start.

Så därför är det önskvärt att han så snart som möjligt hittar ett sätt att redan från första poäng visa upp sig från sin allra bästa sida.

Varför inte redan i lördagen final mot mycket offensive Joe Salisbury?

De två möttes förresten förra veckan i Falu Future.

Då vann Mikael. Efter att ha legat under med 0-1 i set och med 2-4 i skiljeset...

17-årige Mikael Ymer: "Jag är lite av en gambler på banan"

Han är 17 år och svensk tennis största framtidshopp.

Mikael Ymer spelar på torsdagen kvartsfinal i Danderyds Future där Challenge i dag träffade honom. Mikael berättar om bland annats årets stora framgångar, om sina tankar runt Davis Cup och om vad han storebror Elias betyder för honom.

 

Hur tänkte ni där, ITF?

Spel vartannat år.

Regerande mästarna står över första omgången.

Det är några förslag som lagts fram för att öka Davis Cups popularitet.

Vad gör då Internationella tennisförbundet (ITF)?

Jo, väljer att plocka bort den detalj som skapat några av DC-historiens mest minnesvärda matcher.

Det handlar alltså om det långa setet i skiljeset som från och med nästa år ersätts av tiebreak.

ITF menar att den nya regeln löser problemet med långt utdragna matcher.

Hur stort har då detta så kallade problem varit?

En genomgång av matcherna i årets Elitdivision visar:

•I de sammanlagt 14 landskamperna spelades det 48 levande singlar. I endast tre av dem blev det långt skiljeset.

•Av de sammanlagt 14 dubblarna gick en till långt skiljeset.

Med andra ord: ITF:s beslut hade i år påverkat knappt 6.5 procent av matcherna.

I ena änden har beslutet alltså bara marginell betydelse. Ändå får det kännbara konsekvenser i andra änden. Det innebär ju att vi inte längre kommer att få uppleva de där riktigt långa och nervkittlande kraftmätningarna som blir till klassiker och som folk talar och läser om i årtionden.

Visst kan tiebreak vara fantastiskt spännande men det är ändå inte av samma dignitet som ett långt set där det inte räcker att förlita sig på en stark serve utan där du i slutänden måste bryta din motståndares serve.

**

På måndagen inleddes i Danderyd årets femte svenska Future. 16 svenskar finns i startfältet där Jonathan Mridha svarade för premiärdagens överraskning då han slog ut förstaseedade britten Edward Corrie. På tisdgen går bland andra Davis Cup-kandidaterna Mikael Ymer, Markus Eriksson och Isak Arvidsson in i turneringen.

Visst kan en 541-rankad spelare vara stor förebild

Fjärde Future-titeln och den första inomhus. Foto: Emil Holmgren

Markus Eriksson kommer aldrig att bli en stor och hyllad stjärna.

Ändå är han bästa tänkbara förebild för unga talanger.

Den 25-årige göteborgaren är ett proffs ut i fingerspetsarna och gör allt han kan för ett få ut max av sin potential.

Det innebär att ”Mackan” den dag han slutar kan se tillbaka på karriären med gott samvete och vetskapen att han gett sitt yttersta.

Sett ur det perspektivet är det av underordnad betydelse om han är nöjd eller missnöjd med sina resultat.

Hur många exproffs känner att de gjorde allt som stod i deras makt?

Alltför ofta träffar vi på föredettingar som säger att de skulle ha varit betydligt seriösare om de fick möjlighet att leva om sin karriär och då kunnat dra lärdom av misstagen de gjorde första gången.

På ett sätt är det förstås helt naturligt om unga killar och tjejer inte lever tennis 24/7 utan att de satsar kanske 80 eller 90 procent för att övriga tiden ha en mer normal tillvaro och då tillåter sig att falla för lockelser som inte alls gynnar deras idrottande.

Men då går det inte heller att efter karriären säga att man gjorde allt för att lyckas.

Markus Eriksson har inget stort register och hans spel är lite kantigt och stereotypt. Ändå är det riktigt kul att se honom spela. Det är slit och släp och kamp om i stort sett varje poäng vilket kompenserar avsaknaden av läckra volleyundanläggningar och annat artisteri.

Förra sommaren nådde Markus sin hittills bästa rankning – 347 – men i dag är han inte bättre än 541 på listan och det trots att han fortfarande har sin vardag på Future-touren.

Där tog han i dag sin fjärde titel genom att i Falu Future besegra slovaken Adrian Sikora med 6-4, 3-6, 6-3. Det var Markus första titel sedan februari förra året och han skrek ut sin glädje efter matchbollen.

Det var lika skönt att se och höra som då han under matchen knöt näven och peppade sig själv.

Där har många svenska spelare– inte minst de yngre - mycket att lära. En del av dem lallar omkring på banan och tar förluster med en axelryckning. Det är som om de inbillar sig att Futuretouren bara är ett mellanstopp på vägen mot toppen trots att flertalet av dem kommer att fastna på just Future-nivå.

Så kan det eventuellt bli även för Markus Eriksson som så här långt vunnit bara tre av sina tio matcher på Challengertouren.

Men han har i alla fall fajterhjärtat och inställningen som krävs för att ta sig vidare.

Så visst värmde det väl lite extra att just ”Mackan” – i konkurrens med bland andra 19 landsmän – stod som segrare i Falun.

Eriksson stärkte DC-aktierna och Ymer bad om ursäkt

Har fjärde Future-titeln i sikte

Äntligen!

Det är 14 månader sedan Markus Eriksson senast spelade final i en Future.

Förstå att veckans framgång i Falun är efterlängtad för den 25-årige göteborgaren.

Kul också för Falu TK som lägger ner mycket tid, pengar och energi på att skapa ett proffsigt evenemang och som med en hemmaspelare i final får lite extra feststämning på läktaren under lördagen.

Inför dagens semifinal mot britten James Marsalek hade Eriksson 0-7 i semifinalfacit under 2015 och det är förstås lätt att en sådan trend sitter i bakhuvudet och påverkar spelaren negativt, inte minst då när en match står och väger. Därför var det extra starkt av Markus att inte bara vända 0-1 i set utan också 0-2 i skilje.

Efter drygt två och en halv timmes spel hade han med siffrorna 6-7, 6-2, 6-4 tagit sig till sin första Future-final sedan juli förra året då Markus i Estland föll mot Christian Lindell.

Markus tredje och senaste Future-titel kom i Spanien i februari förra året och då handlade det, precis som vid de två första titlarna, om hans favoritunderlag grus.

Det långsamma underlaget i Falun passar ”Mackans” spel och förhoppningsvis ger veckans framgång honom ett lyft under slutet av säsongen. Han har i år gått kräftgång på rankningen och tappat 41 platser på listan där den tidigare Sverigeettan på plats 541 är tredje bäste svensk efter Elias Ymer och Christian Lindell.

Att Markus Eriksson har rutin från Davis Cup ligger på hans pluskonto då DC-kapten Fredrik Rosengren ska välja singeltvåa till ödeskvalet mot Danmark och med finalplatsen sätter Eriksson ytterligare press på konkurrenterna Mikael Ymer och Isak Arvidsson.

Ymer föll i dagens semifinal mot slovaken Adrian Sikora (6-3, 7-5) som var snäppet säkrare i grundspelet där Mikael stundtals blev för passiv. 17-åringen var ångerfull efter matchen och bad om ursäkt för sitt utbrott i första set då han i ilskan knäckte racket.

Jag menar inte att ursäkten var onödig men blir samtidigt inte det minsta upprörd då det ibland kokar över för en spelare. Det viktiga är att all frustration och ilska försvinner genom utbrottet och att spelaren redan på efterföljande poäng återfår fokus. Och jo, jag vet att Mikael redan nu är en förebild för många yngre talanger och jo, jag vet att man inte "ska" knäcka racket. Men har lik förbaskat full förståelse för att det händer.

Till sist: både grattis och tack till Falu TK som verkligen bjuder till lite extra för att sätta feststämpel på turneringen. Till exempel kommer tidigare världsfyran och tvåfaldige Grand Slam-finalisten Robin Söderling att vara på plats under finaldagen då barnen får möjlighet att spela minitennis mot honom.

Mikael Ymer på god väg att göra brorsan sällskap i DC

SvD i går

Mikael Ymer tog ikväll ett stort steg närmare Davis Cup-laget.

Han gjorde det genom att i Falu Future besegra sjundeseedade Isak Arvidsson – en av hans huvudkonkurrenter till platsen som singeltvåa i ödeskvalet mot Danmark.

Att 17-årige Mikael en dag ska göra sin två år äldre bror Elias sällskap i DC-laget är säkert något de flesta – om inte alla – i svensk tennis anser givet.

Men när är tiden inne?

Svaret kan vara 31 oktober 2015 då Sverige på bortaplan spelar för att behålla sin plats i division I.

Mikael är världsfyra bland juniorer, tog i somras EM-guld i 18-årsklassen och var i final i Wimbledons pojksingel. Självklart ska juniorframgångar aldrig övervärderas men han har också gjort starka resultat på seniornivå.

Ännu inte fyllda 17 år tog han i våras på gruset i Båstad sin första Futuretitel och såväl resultat- som rankningsmässigt - ja, sakerna hänger ju ihop - ligger Mikael längre fram än vad Elias gjorde i motsvarande ålder.

Challenge kunde i går avslöja att den solklare Sverigetvåan Christian Lindell med största sannolikhet är borta ur DC-bilden eftersom han under höstsäsongen valt att fortsätta spela på sitt favoritunderlag grus.

Med det finns tre huvudkandidater kvar: Mikael Ymer, Isak Arvidsson och Markus Eriksson med Fred Simonsson som tänkbar utmanare.
 Deras insatser i veckans Future i Falun, nästa veckas Future i Danderyd och i If Stockholm Open kommer att väga tungt då DC-kapten Fredrik Rosengren och hans nye assisterande kapten Joakim Nyström tar ut kvallaget.

I dagsläget ser samtliga i kvartetten ut att få kvala till If Stockholm Open som delat ut sina tre wild card till Tomas Berdych, Elias Ymer och Jarkko Nieminen. Vid några återbud kommer den sympatiske finländaren att bli direktkvalificerad på sin rankning och då blir en friplats ledig. Den kommer utan minsta tvivel att ges till Mikael Ymer och det oavsett vad han och de andra spelarna uträttar i Falun och Danderyd. Dels anses Mikael vara ett bättre affischnamn än de övriga och dels spelar han för stockholmsklubben Salk som tillsammans med KLTK och Stockholms tennisförbund äger den anrika ATP-turneringen.

Genom segern (6-2, 6-2) mot Arvidsson är Mikael Ymer klar för kvartsfinal i Falun.