Kvällens svenska coachmöte följs av ännu ett i semifinal

Har hans adept hittat toppformen?

Som spelare möttes de sju gånger.

Ikväll ställs de för första gången mot varandra som coacher.

Jonas Björkman vs Magnus Norman.

Segraren får gå en coachmatch mot Stefan Edberg...

Vi svenskar är vid det här laget så vana vid att att ha framgångsrika tenniscoacher att vi lätt glömmer bort att Sverige vad gäller herrtennis skulle vara en vit fläck på ATP-kartan idag om det inte vore för just coacherna.

Stefan Edberg kan ikvälld lugnt bänka sig bland de 20 000 åskådarna i 02-arenan i London. Roger Federer är ju redan klar för semifinal och säkrade förstaplatsen i sin grupp då han på torsdagen besegrade Kei Nishikori.

Funderar hans adept på DC?

Djokovic kom tvåa i gruppen och möter i semi Rafael Nadal som säkrat förstaplatsen i andra gruppen.

Vem får han sällskap av? Andy Murray eller Stanislas Wawrinka?

Det är så öppet att jag inte skulle våga sätta en slant på någon av dem men det finns ändå en faktor som kan få betydelse.

Nästa helg leder Andy Murray det brittiska Davis Cup-laget i bortafinalen mot Belgien. Där kan Storbritannien ta sin första DC-titel sedan 1936 och finalen är gigantiskt stor i öriket – och för Murray.

DC-finalen spelas på grus, Murray kommer att spela både singel och dubbel vilket kräver att han är i både fysiskt och mentalt topptrim.

Om det inte spelats ATP-final dena vecka hade Murray haft en träningsdos anpassad för att vara på topp nästa veckoslut.

Nu finns istället risk att han denna vecka får en så stor urladdning att batterierna inte hinner bli fulladdade till DC-finalen.

Det skulle förvåna om inte dessa tankar finns i Murrays bakhuvud och att det kan påverka hans inställning och motivation – omedvetet.

Vid vinst ikväll möter han Federer i morgon och vid seger även där ställs han i söndagens final mot Djokovic eller Nadal.

Tolka nu inte detta som att jag menar att Murray tänker vika ner sig lättvindigt men det skulle vara oerhört imponerande om skotten veckan före det som kan bli både hans första och sista DC-final är beredd att köra slut på sina krafter i en turnering som visserligen är mycket viktig men som han ändå lär komma att spela ytterligare många gånger.

Såväl Murray som Wawrinka har blandat och gett i sina första två matcher och egentligen var det först i hans andra set mot David Ferrer som världsfyran hittade rätt rytm.

Eftersom de inte mötts på två år säger den inbördes statistiken - 8-6 till Murray -  lika lite som att Wawrinka gått segrande från deras två senaste möten.

Apropå inbördes: Magnus Norman vann sex av sju möten med Jonas Björkman. Sägas ska att fyra av segrarna kom då fyra år äldre Björkman hade sin storhetstid bakom sig samtidigt som Norman vid dessa fyra tillfällen inte var sämre rankad än elva och som bäst låg trea.

Duon behövs i Elitserien - Pim-Pim "slog ut" Federer

Fyra respektive etta på Sverige-rankningen.Foto: Bengt Helmersson

Fjolårsfinalisten Helsingborgs TK har det på papperet kanske starkaste laget i damernas Elitserie.

Men det återspeglas inte i tabellen.

HTK är utan poäng efter de tre första omgångarna och har endast nykomlingen ATL efter sig.

Även om Helsingborg inte kommer att kunna blanda sig i toppstriden kan klubben få stor inverkan på den.

Se här:

Regerande mästaren Fair Play, överraskningen GLTK och Salk har full pott.

Då GLTK besegrade HTK saknade skånelaget överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson och fyran Sofia Arvidsson.

Då seriens storfavorit Fair Play i tisdags utklassade HTK med 6-0 spelade Larsson/Arvidsson endast en dubbel.

Då Salk om en vecka möter HTK borta kan det mycket väl bli så att såväl Larsson som Arvidsson spelar singel vilket skulle minska stockholmsklubbens chanser avsevärt.

Inför serien meddelade HTK att Larsson och Arvidsson ska spela en del matcher och eftersom deras medverkan efter tre av sju omgångar inskränkt sig till en dubbel är chansen – eller risken sett ur Salk:s perspektiv – stor att de spelar kommande onsdag.

Jag hoppas att det blir så.

Ju fler matcher de största namnen är med i desto bättre för serien och för svensk tennis i stort. Johanna Larsson är med sin 55:e plats på rankningen Sveriges enda singelspelare på topp 100, hon tog i somras titeln i Collector Swedish Open och är en förebild för unga talanger.

Att dessa får möjlighet att se henne live är viktigt och det betyder också mycket för spelare i de andra elitserielagen att få mäta krafterna med Johanna.

Sofia Arvidsson var under många år svensk damtennis största stjärna men har rasat på rankningen. Med sin 314:e plats är hon ändå näst bästa svenska i Elitserien eftersom Rebecca Peterson och Susanne Celik inte spelar för klubbar i högsta serien.

SvD i tisdags

Dessutom är Arvidsson i likhet med Larsson ett välbekant namn som unga talanger ser upp till.

Det är också mycket viktigt att Elitserien kan visa upp Sveriges bästa spelare om den ska uppmärksammas i media.

Därför är det bara att hoppas att bröderna Elias och Mikael Ymer (båda har dragits med skadeproblem under hösten) spelar en del matcher för sitt Salk vilket definitivt skulle öka förutsättningarna för mer än små blänkare i riksmedia.

Så här långt är det en 33-årige föredetting som blivit mest omskriven. Men så är tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson också ett namn som även de utanför den trängre kretsen känner igen.

När jag häromdagen frågade SvD:s sportchef Marcus Alexandersson om han ville att min tisdagskrönika skulle handla om Roger Federer och dennes mål att ta en sjunde titel i ATP-finalen eller om ”Pim-Pims” comeback i serien tvekade Marcus inte en sekund.

Dagen efteråt ringde en allmänt idrottsintresserad vän och sa: ”Va, finns det en Elitserie i tennis?”

Så visst har de kända namnen stor betydelse.

Nadal klar för semifinal då Wawrinka tog skön revansch

Fysiskt tunnare men också bättre än på länge

På onsdagskvälllen säkrade Rafael Nadal en semifinalplats i ATP-finalen i London.

Det skedde i samma stund som världsfyran Stanislas Wawrinka tog första set mot David Ferrer.

Wawrinka vann med 7-5, 6-2 och fredagens möte med hemmafavoriten Andy Murray avgör vem av dem som gör Nadal sällskap till semi.

Jag var kritisk till Wawrinkas oinspirerade insats i hans första gruppspelsmatch mot just Nadal. Mot dennes landsman stämplade den 30-årige schweizaren igår kväll inte bara in på jobbet för att markera närvaro utan slet verkligen. Inledningsvis var det uppförbacke mot den bollsnåle spanjoren som vid 5-4 servade för första set. Wawrinkas break då var förstås nyckelgamet efter vilket världsfyran stadigt höjde sin nivå och stundtals spelade så där skönt avslappnat som han gör i sina bästa stunder.

Murray har 8-6 inbördes mot Wawrinka men anmärkningsvärt nog har de inte mötts på drygt två år vilket gör att följande statistik är mest kuriosa: Wawrinka vann båda deras möten 2013, Murrays senaste triumf kom ett år tidigare och skotten har 1-0 inomhus på hardcourt.

I dag avgörs det vem som följer Roger Federer till semi från den andra gruppen. Allt talar för att det blir överlägsne världsettan Novak Djokovic som har 20-2 inbördes mot Tomas Berdych. I detta fall är siffrorna inte kuriosa. Serben har vunnit årets tre möten, sju i rad och Berdych senaste seger kom våren 2013 på gruset i Roms Master-turnering Berdych har i år ökat säkerheten i sin forehand genom att ha mer topspin men hans register är fortfarande så begränsat att Djokovic kan utnyttja luckorna.

Så här är läget i gruppen inför dagens avslutande gruppspelsmatcher Djokovic-Berdych, Roger Federer-Kei Nishikori:

1. Federer 2 segrar (4-0 i set)

2. Djokovic 1 seger (2-2).

3. Nishikori 1 seger (2-3) 

4. Berdych 0 seger (1-4)

Edberg hyllades i London

Edberg hyllades av de 20 000 åskådarna i 02-arenan i London

Tidigare världsettan Stefan Edberg hyllades kväll i London.

Edberg fick ta emot den speciella ring som International Tennis Hall of Fame förärar sportens största namn.

Ceremonin hölls i O2-arenan där den 49-årige svensken är på plats för att coacha världstrean Roger Federer till dennes sjunde (!) slutspelsseger.

Själv kvalificerade sig Edberg till nio slutspel, tog titeln 1989 och var uppe i ytterligare en final och i tre semifinaler.

Han tog under sin karriär sex singeltitlar i Grand Slam, två i Australian Open, i Wimbledon och i US Open. Han var uppe i ytterligare fem Grand Slam-finaler, bland annat då i Franska mästerskapet 1989. Totalt spelade västervikssonen hem 41 singeltitlar och han var världsetta i 72 veckor.

Precis som Federer gjorde sig Edberg känd som en mycket stor sportsman och då han avslutade karriären beslutade ATP att döpa om sitt Fair Play-pris – som Stefan tilldelades fem år i rad - till Stefan Edberg Sportsmanship Award.

Federer i semi och Djokovic kan inte tvätta bort stämpeln

Hade inte bara Roger Federer emot sig ikväll - heller

Roger Federer blev ikväll förste spelare att kvalificera sig för semifinal i ATP-finalen i London.

Med 7-5, 6-2 tog han sin tredje seger för säsongen mot överlägsne världsettan Novak Djokovic – som förlorat bara sex matcher i år.

Det är bara att låta sig imponeras av den 34-årige schweizaren och samtidigt kan jag faktiskt inte låta bli att tycka lite synd om Djokovic.

Han har bortaplan var han än spelar utanför Serbien och extra tydligt blir det just i matcher mot omåttligt populäre Federer. Bland de 20 000 åskådarna i O2-arenan fanns ett hundratal som gav Djokovic högröstat stöd men i övrigt fick världsettan mest artiga applåder medan poäng till Federer möttes av jubel.

Djokovic är van vid att det är så. Ibland har han tappat koncepterna och med gester eller miner visat vad han tyckt om åskådarnas uppträdande vilket bara förvärrat situationen för honom.

Ikväll höll han sig lugn och det var klokt.

De två kan mycket väl mötas i söndagens final – det var mitt förhandstips och det står fast – och då har Djokovic definitivt inte råd att möta större motstånd än normalt från åskådarna.

Vad ska man då säga om att det ser ut som det gör för honom?

Visst kan man säga ”som man bäddar får man ligga” men samtidigt ska ingen behöva lida för gamla synder i all evighet.

Djokovic uppträdde i flera avseenden såväl osportsligt som respektlöst under sina första år på touren och det verkar tyvärr som om stämpeln sitter kvar trots att han sedan några år ansträngt sig för att tvätta bort den.

Revanschsugen Wawrinka

Challenge i går kväll

”Jag hade en dålig dag på jobbet”.

Så förklarar världsfyran Stanislas Wawrinka sin slätstrukna insats mot Rafael Nadal i ATP-finalen i London.

Vi som såg matchen undrade om om den 30-årige schweizaren var sjuk eller skadad eller om han vaknat på fel sida.

Det handlade alltså om det sistnämnda.

”Många små saker var inte bra. Det var absolut en dålig match.Förhoppningsvis kan jag få ihop det igen och vara redo för nästa match”, säger Wawrinka som på onsdagen möter spanjoren David Ferrer.

Båda förlorade i första gruppspelsmatchen men har ändå möjlighet att gå vidare till semifinal från gruppen där Nadal och hemmafavoriten Andy Murray i morgon ställs mot varandra. Vid seger slutar Murray för första gången i karriären en säsong som världstvåa.

Seriefin... - nej, men möte mellan fjolårsfinalisterna

Läget inför kvällens matcher

Inför damernas Elitserie tycktes det bäddat för tidig seriefinal i tredje omgången:

Regerande mästaren Fair Play mot fjolårsfinalisten Helsingborg.

Men nej, visserligen möts lagen ikväll men en blick på tabellen visar att det bara är ett av dem som infriat förväntningarna under serieupptakten.

Med överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson och Sverigefyran Sofia Arvidsson har Helsingborg seriens kanske starkaste lag – på papperet alltså. Men vilka namn som står där kvittar förstås så länge de inte spelar.

Såväl Johanna som Sofia har saknats i de två första matcherna och klubben hade från början räknat med dem först i fjärde omgången.

Men efter fjolårsfinalistens oväntat svaga start skulle det inte förvåna om åtminstone en av dem spelar då Fair Play kommer på besök ikväll.

Apropå det: Inför serien skrev jag att klubbarna bakom Fair Play – som är överlägset vad gäller marknadsföring av egna klubben och serien – inte gör några eller i bästa fall bara halvdana försök att ta rygg på Fair Play.

Det var en orättvis beskrivning och jag ber om ursäkt för den.

Till exempel har Lidköping genom åren gjort sig känt för starkt arrangörsskap och Helsingborg hårdsatsar för att skapa fest kring sina hemmamatcher. Det är bland annat inmarsch till musik, presentation av spelare och domare, där finns programblad, mingelkväll för sponsorer och minst 16 bollkallar och åtta linjedomare – i enhetlig klädsel.

Så även om Fair Play står i en klass för sig finns det klubbar som tar rygg och ju fler som gör det desto större blir förutsättningarna för att Elitserien ska få ett lyft. Trots att den sett till sportslig standard håller nog så hög nivå som många förstadivisioner i andra idrotter är Elitserien i tennis nästan bortglömd av media – åtminstone på riksnivå – och den har också svårt att locka storpublik.

Att skapa en så stark klubbkänsla bland medlemmarna att dessa ser det som naturligt att följa sitt lags hemmamatcher på plats skulle vara ett stort steg i rätt riktning.

Kvällens matcher (se bilden) inleds före en tv-sänd stormatch och det är väl möjligt att många föredrar att stanna hemma och ladda inför den. Det kan bli en riktig rysare. Hjärtat säger ett och hjärnan säger ett annat. Federer-Djokovic...