40 år efter Bragden hyllades de svenska DC-hjältarna på centercourten där det hände

Ove Bengtson, Björn Borg, KLTK:s ordförande Marcus Wallenberg, Birger Andersson och Rolf Norberg. Foto: Alma Vestlund.

Vi svenskar är överlag dåliga på att hylla våra gamla idrottshjältar.

Men inget ont som inte har något gott med sig:

De gånger det ändå sker blir extra speciella och minnesvärda.

Som på fredagskvällen i Kungl.Tennishallen där Björn Borg, Ove Bengtson, Birger Andersson, Rolf Norberg och framlidne DC-kaptenen Lennart Bergelin hyllades.

Varför?

Jo, därför att det är 40 år sedan kvintetten förde fram Sverige till slutseger i Davis Cup för första gången. Hur märkligt det än kan låta hade jubileet passerat obemärkt om det inte varit för KLTK.

Med generalsekreteraren Mats Låftman som initiativtagare bestämdes att klubben skulle arrangera en hyllningsfest för de gamla hjältarna. På fredagskvällen intog 160 gäster borden nere på centercourten där Björn Borg i december 1975 säkrade Sveriges seger då han slog in matchbollen mot Tjeckoslovakiens största stjärna Jan Kodes.

Då Björn under kvällen fick ta emot Internationella Tennisförbundets (ITF:s) utmärkelse för sina förtjänstfulla insatser i Davis Cup möttes han en av flera minuter lång stående ovation. Det var en sådan där spontan reaktion som gav både gåshud och en och annan tår i ögonvrån.

Björn Borg är van att hyllas men det sker oftare i utlandet än hemmavid och jag är säker på att den här kvällen värmde honom lite extra.

Tänk förresten, Björn fyllde 19 år 1975 och spelade med en enorm press på sig eftersom alla förväntade sig att han skulle vinna båda sina singlar och det trots att ett antal av motståndarna var av bästa märke. Vad ingen visste då var att Björn redan två år tidigare åkt på vad som skulle bli hans tredje och sista förlust i en DC-singel. Efter den vann han 33 DC-singlar i följd.

Men han kunde ändå inte göra allt jobb själv. Den där sommaren för 40 år sedan blev Birger Andersson ”Bragd-Birger” med hela svenska folket då han mot alla odds besegrade tysken Karl Meiler och spanjoren Jose Higueras i avgörande matcher. Ove Bengtsson var en stark dubbelspelare som kompletterade Borg i flertalet dubblar och Rolf Norberg ryckte in vid Bengtsons sida då Björn hade haft ett mycket tufft schema inför matchen mot tyskarna.

Lagkaptenen Lennart Bergelin var lika respekterad som älskad av spelarna och även om ”Labbe” inte längre finns bland oss gjorde han ändå det på något sätt denna kväll då han bland annat tilldelades ITF:s Davis Cup-utmärkelse postumt.

Det är viktigt att hylla våra idrottshjältar. Visst, där finns Idrottsgalan och Fotbollsgalan men dessa fokuserar ju främst på dagens stora stjärnor. Vem har varit bäst just det här året?

Att komma ihåg de gamla stjärnorna, de som en gång gjorde alla svenskar mäkta stolta och som utgör en stor del av Sveriges fantastiska idrottshistoria är minst lika viktigt.

Så: Tack, KLTK!

Edberg har förlängt Federers tid i yttersta världstoppen

Kan vara helnöjd med sin insats. Foto: Arne Forsell

Stefan Edberg kan med stolthet se tillbaka på sina två år som Roger Federers coach.

Det är inte bara schweizarens resultat utan även hans nygamla och effektivare spelstil som visar att Edberg gjort ett imponerande jobb.

Natten mot idag meddelade Edberg och Federer att deras samarbete bryts och det skedde med ett utbyte av hedersbetygelser som visar på stor ömsesidig respekt, inte bara i yrkesrelationen utan även på det personliga planet.

Jag minns hur hemlighetsfull Stefan var då han i slutet av 2013 kom hem efter en träningsvecka med den 17-faldige Grand Slam-segraren. Det var ju inte så att västerviksonen basunerade ut att världens genom tiderna bäste spelare bett om hans hjälp utan istället fick jag mer eller mindre dra det ur honom.

Det i sig var i och för sig inte så väldigt märkligt eftersom Stefan Edberg alltid haft en låg och ödmjuk profil men den här gången var det som om han inte var riktigt säker på att han var mogen uppgiften.

Stoltheten över att ha blivit tillfrågad av just Federer tycktes blandad med en oro över att inte bli den förstärkning som schweizaren hoppades.

Men det blev han.

Det dröjde inte lång tid innan Roger Federer visade upp det offensivare spel som var nödvändigt för att hålla sig kvar i toppen och för att utmana Novak Djokovic och Rafael Nadal om de tyngsta titlarna. Det var just i tungviktsmötena mot dem som Federer gång efter annan kommit till korta på grund av att han hamnade för långt bak i banan.

Att han kan spela serve/volley visade Federer under sina första år på touren. Nu handlade det om att hitta tillbaka till spelstilen så långt som det var möjligt i en tid då underlag och bollar blivit extremt långsamma. Det ger baslinjespelarna en enorm fördel samtidigt som serve/volleyspelarna missgynnas i motsvarande grad.

Därför finns inga utpräglade serve/volleyspelare av den sort som Stefan Edberg själv är en av de finaste representanterna för. Men under hans ledning har Federer blivit precis så offensiv som det överhuvudtaget är möjligt och volleyn är bättre ("Men den blir aldrig lika bra som Stefans" har Federer sagt).

Deras samarbete var tänkt att löpa över 2014 men det blev en fortsättning även i år och resultaten under de två åren talar för sig själva:

•Federer har klättrat från sjätte till tredje plats (han var tvåa under en tid) på världsrankningen.

•Han har tagit elva titlar och varit uppe i ytterligare elva finaler, tre av dem i Grand Slam.

Nu går de skilda vägar.

Federer har anlitat kroaten Ivan Ljubicic som för några veckor sedan bröt med kanadensaren Milos Raonic.

Edberg då?

Han hade inte haft en tanke på att bli coach då Roger Federer hörde av sig för två år sedan men kände att han inte kunde tacka nej just eftersom det var Federer som frågade.

Att många spelare kommer höra av sig till Stefan Edberg nu råder ingen tvekan om.

Frågan är vem som ska kunna få honom att tacka ja.

IPTL är rena dunderkuren för tennisens girigbukar

Världsettan Serena Williams är tillbaka på banan och spelar nu en penningstinn uppvisningsturnering.

Det kan tyckas märkligt eftersom den 34-åriga amerikanskan på grund av skada och trötthet beslutade att avbryta sin säsong efter US Open i september.

Men det är faktiskt inte så anmärkningsvärt som det kan verka.

De enorma summor hon och de andra stjärnorna drar in i jippoturneringen tycks nämligen hjälpa mot skador, utbrändhet, speltrötthet och allt annat som i övriga fall får spelarna att hoppa av turneringar på WTA- eller ATP-touren.

Ja, för tennisens många girigbukar verkar tjocka dollarbuntar fungera som rena dunderkuren.

Jippot Williams nu medverkar i heter International Premier Tennis League (IPTL) och även om namnet kan ge sken av något annat finns där ingen sportslig status.

Det finns däremot i de WTA-turneringar Williams lämnat återbud till under hösten och då i synnerhet i WTA-slutspelet i Singapore där världsettans frånvaro resulterade i ett kraftigt bakslag för slutspelet och för damtennisen i stort.

Williams, Sjarapova, Federer och Nadal spelar IPTL och har liksom många av de andra spelarna riktat kritik mot att säsongerna på ATP och WTA-touren varit för långa.

Tourledningarna har valt att korta säsongerna men fick inte igenom sitt motkrav att spelarna då skulle förbinda sig att inte spela uppvisningsturneringar under uppehållet.

På ett sätt är det naturligtvis självklart att tennisstjärnorna precis som alla andra har rätt att göra vad de vill på sin semester.

Men när redan ofantligt rika stjärnor väljer att jobba extra på sin ledighet får de leva med att deras snack om långa säsonger och pressade scheman avfärdas som ogrundat gnäll.

Låt Fair Play visa vägen till hur Elitserien ska få ett lyft

Överlägsna Fair Play-spelare jublar. Foto: Senad Honic

Fair Plays inte bara försvarade SM-guldet – laget gjorde det dessutom i utklassningsstil.

Dagens 5-1 i finalen mot överraskningen GLTK satte pricken över i:et på en imponerande segersvit som visar att malmöklubben - där också herrlaget är i final - står i en klass för sig.

Laget tappade bara tre set i finalen dit Patricia Mayr-Achleitner kallats in som förstärkning. Österrikiskan – rankad 70 för sex år sedan och nu 556 på listan – spelade förstasingeln och noterades för hemmalagets enda förlust.

I grundserien var Näsby Park och GLTK enda lag som undkom med hedersamma förluster 2-4-förluster och i övrigt handlade det om idel 6-0-segrar för Fair Play.

Holländskan Chayenne Ewijk har vunnit samtliga sina sex singlar och Cornelia Lister har 7-1 i singelfacit och 8-0 i dubbel. Sju av dubbelsegrarna har kommit tillsammans med Sandra Roma, paret har tappat bara ett set och besegrade bland andra Helsingborgs stjärnduo Johanna Larsson/Sofia Arvidsson i raka set.

Det finns ännu fler sätt att beskriva Fair Plays imponerande styrka men ovanstående räcker väl för att tennis-Sverige ska göra som guldlaget på bilden: lyfta på hatten.

Fair Play är på många punkter ett ledande föredöme i svensk tennis. Där finns en mycket bred ungdomsverksamhet och ett nära samarbete med näringslivet från vilket 130 företag ingår i Fair Plays nätverk. Ingen annan klubb satsar lika hårt på att marknadsföra sig själv och Elitserien och när dess framtid nu diskuteras hoppas jag att Fair Plays driftige klubbchef Janne Immonen får en nyckelroll.

Det är oerhört många som mejlat och ringt om inslaget ”Har Elitserien en framtid eller är det dags att begrava den?"  - Se inslaget här– och flertalet av de som hört av sig menar att Elitserien är värd att bevara.

Många har lagt till : ”Men fler klubbar måste satsa på serien för att den ska ha hög status”.

Mitt förslag: Tillsätt en kommitté - ”Så ska Elitserien lyfta”är väl lämpligt arbetsnamn på uppdraget - med Janne Immonen som ordförande.

Till sist: Stort Grattis, Fair Play.

Sverigeettan Elias Ymer med i SM-finalen mot Fair Play

Sverigeettan Elias Ymer ser fram mot SM-finalen i Malmö

Sverigeettan Elias Ymer spelar lördagens SM-final borta mot Fair Play.
Det beskedet lämnade han till Challenge sedan Salk på lördagen säkrat en finalplats.

Däremot får Salk klara sig utan Mikael Ymer som åker till Schweiz för att träna med världsfyran Stanislas Wawrinka.

Hur det blir med Joachim ”Pim-Pim” Johanssons medverkan är fortfarande oklart.

Salk hade i praktiken säkrat andraplatsen i serien redan före lördagens avslutande omgång som bjöd på desto större dramatik i bottenstriden.

Då KLTK fixade nytt kontrakt genom 6-0 hemma mot regerande mästaren Upsala TK stod det klart att UTK eller Helsingborg skulle följa redan avsågade Lidköping ner i division I.

Johan Settergren och hans lagkamrater i UTK åkte efter matchen mot KLTK till Salk-hallen och följde den dramatiska avslutningen mellan hemmalaget och Helsingborg.

Förutsättningarna: HTK måste vinna för att hålla sig kvar.

Hemmalaget saknade Joachim ”Pim-Pim” Johansson och då såväl Elias Ymer som Milos Sekulic ställdes över i singlarna ökade HTK:s hopp. Laget ledde också med 3-2 och Oscar Forsell hade ett jätteläge att tvinga fram ett matchtiebreak i andrasingeln mot Lucas Renard. Forsell hade 5-2 i andra set men vek ner sig rejält och drabbades också av ett nästan övertydligt feldomslut i viktigt läge.

Helsingborg gör alltså Lidköping sällskap ur serien.

Om UTK åkt ur hade klubben säkert varit djupt besviken på att Salk satte Elias Ymer och Sekulic på bänken i singlarna. Men Uppsalaklubben hade nog ändå gjort bäst i att hålla inne med kritiken – man ska ju inte kasta sten i glashus och UTK:s lag har varit av mycket skiftande kvalité i serien.

Fair Play då? Ja, det ansågs redan på förhand givet att laget skulle ta en finalplats och skåneklubben har en så dominant ställning på många plan i svensk tennis att eventuella bakslag uppmärksammas mer än de många framgångarna.

Det är naturligtvis en otacksam sits för Fair Play som i eftermiddag tar emot GLTK i finalen på damernas Elitserie. Cornelia Lister och hennes lagkamrater hade fem 6-0-segrar i grundserien medan finalmotståndaren GLTK bjöd på mycket hårt motstånd vilket gör att utgången i eftermiddag är långtifrån given.

Skulle det stå 3-3 blir det inte som tidigare set- och gameräkning utan avgörandet sker istället i ett matchtiebreak i dubbel.

Förbundets sportchef ryter i: "Jag tycker det är för jävligt"

Johan Sjögren betonar vikten av dubbel

Svenska tennisförbundets planerade dubbelläger i december ställs in.

Orsak: för många återbud.
– Jag tycker det är för jävligt, dubbeln är oerhört viktig för spelarnas utveckling och för våra landslag, säger sportchefen Johan Sjögren till Challenge.

Det är bara att hålla med honom men det verkar som om alltför många unga spelare och deras tränare inte inser dubbelns värde. 

Att sportens största stjärnor endast sporadiskt spelar dubbel sänder en signal som lätt misstolkas och som inte säger ett dyft om hur mycket dubbel toppnamnen spelade under junioråren.

Trots att det står utom allt tvivel att dubbelträning utvecklar även singelspelet är det många juniorer som rycker på axlarna åt spelformen.

Senaste exemplet på det: Förbundet hade för avsikt att i december hålla två dubbelläger, ett för killarna och ett för tjejerna. Lägren skulle bekostas genom medel ur Pirres dubbelfond och rutinerade och meriterade dubbelspecialisterna Robert Lindstedt och Johan Brunström var taggade inför uppgiften att dela med sig av sitt kunnande till killarna. På samma sätt kände exproffset och nya assisterande Fed Cup-kaptenen Åsa Svensson inför lägret med tjejerna.

Sex killar och åtta tjejer var inbjudna men då bara ett fåtal av dem tackade ja ställs lägren in.

Några återbud beror på att spelarna väljer att tävla utomlands den aktuella veckan och det är förstås inget att säga om. Andra har tackat nej av mer svårförståeliga skäl.

Hur som helst gör förbundet nya försök 2016 då fyra dubbelläger är inplanerade.

Eftersom alla inte riktigt verkar ha förstått är det nog säkrast att Johan Sjögren är övertydlig i vad som står på programmet under träningslägren.

Då finns  det åtminstone ingen risk för att fler spelare ska lämna återbud med samma förklaring som en av de inbjudna till decemberlägret gjorde:

”Jag kan inte. Jag ska träna då”.

Rätt av Ymer ta kliv tillbaka för att fortsätta vägen framåt

Efter ett åtta månader långt äventyr med spansk coach och med basen i Barcelona har Elias Ymer hittat hem igen.

Det gynnar både honom och svensk tennis.

Elias tid med Galo Blanco har absolut inte varit bortkastad. Men vi ska komma ihåg att framgångarna Elias nått under 2015 inte varit resultatet av ett quick fix från Blanco utan framför allt frukten av de föregående årens slit på Good To Great.

Jag blev både förvånad och bekymrad då Elias bröt upp från GTG. Där hade han utvecklats stadigt och i en takt som lovade gott för framtiden.

Men det var som om det inte räckte för honom. I sin iver att nå toppen försökte Elias hoppa över några trappsteg och det är fullt förståeligt att en ung och hungrig talang inte vill lyssna till dem som talar om vikten av tålamod och att skynda långsamt.

Det viktiga är att den unge talangen så småningom själv kommer till insikt.

Det är precis vad Elias gjort.

Han tar ett steg tillbaka i syfte att komma framåt. Det åtta månader långa äventyret fick honom att i högre grad än tidigare värdesätta trygghet och trivsel.

Det visas inte minst av att han vill ha sin ungdomstränare Dan Eklund med i det nya team där Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren blir huvudansvarig.

Fortfarande saknas pengar för att säkerställa Eklunds medverkan och jag hoppas innerligt att saken får en snabb lösning. Alla i svensk tennis har – om än i olika grad och av olika anledningar – intresse av att Sverigeettan får så bra uppbackning som möjligt.

Att Svenska tennisförbundet omfördelar sina resurser för att Rosengren ska kunna ägna mycket tid åt Elias Ymer - som kommer att ha sin hemmabas i Salk - väcker säkert ont blod i vissa kretsar. Det är ju alltid några som känner sig förbigångna och svikna. ”Varför får han men inte jag?”

Om det vimlat av stora svenska talanger hade det absolut funnits fog för invändningar men så är ju inte fallet och den som är kritisk mot förbundets upplägg kan ju då säga vem eller vilka som skulle prioriteras istället för Elias Ymer.

Med det inte sagt att upplägget på sikt är optimalt vare sig för Elias själv eller för förbundet.

Men det är bästa lösning för den närmaste framtiden och kan nu en eller flera sponsorer finansiera Dan Eklunds medverkan i teamet får svensk herrtennis största stjärna den trygghet och den arbetsro som han behöver.