Många svenska coacher på touren även nästa säsong

Med Norman vid sin sida har Wawrinka tagit sig till toppen

Är det svenska tränarundret snart historia?

Frågan kan förstås väckas när i tur och ordning Thomas Johansson, Stefan Edberg och Jonas Björkman inom loppet av några veckor avslutat samarbetet med sina respektive adepter.

Men nej, svenska coacher kommer även under överskådlig tid att vara eftertraktade på touren och jag tror att såväl Johansson (brutit med Borna Coric) som Björkman (Andy Murray) snart erbjuds spännande utmaningar.

Som Challenge kunde avslöja i tisdags är Stefan Edberg till 99.9 procent säker på att han inte tar ett nytt coachjobb efter de två framgångsrika åren med Roger Federer. Nyheten - Läs här - uppmärksammades internationellt av bland andra New York Times erfarne tennisjournalist Christopher Cleary och tog död på ryktena att Edberg kommande säsong ska coacha Milos Raonic (vars tidigare coach Ivan Ljubicic nu coachar Federer).

Även utan Edberg – och åtminstone under en tid även utan Johansson och Björkman – finns en rad svenska coacher på tenniscirkusen. Bland andra då:

•Magnus Norman som gjort klart med ytterligare en säsong med världsfyran Stanislas Wawrinka.

Det är bara att gratulera schweizaren. Så här på rak arm kan jag inte komma på någon coach som gjort större avtryck på sin adept än vad Magnus gjort på Wawrinka. Betänk att killen var 28 år då Magnus kom in i bilden i april 2013. Wawrinka hade då tagit tre ATP-titlar, var rankad 17 och hade två kvartsfinaler som bästa resultat på sina 32 Grand Slam-turneringar. Wawrinkas facit på de tio GS-turneringar han spelat under Normans ledning: två titlar, två semifinaler, fyra kvartsfinaler och bara två tidiga sortier. Under deras tid tillsammans har Wawrinka tagit åtta ATP-titlar och etablerat sig i toppen av världsrankningen.

•Mikael Tillström coachar sedan en tid spektakuläre fransmannen Gael Monfils. En tuff utmaning då Monfils förefaller vara av det mer oberäkneliga slaget. På bästa humör är han en av tourens mest sevärda spelare men där finns också perioder då den tidigare världssjuan – nu 24 på listan – verkar likgiltig. Att hans karriär varit kantad av skadeproblem är en annan förklaring till varför Monfils inte lyckats etablera sig i toppen.

Magnus Tideman

•Magnus Tideman. Fortsätter med Jeremy Chardy, den 28-årige fransmannen som har betydligt högre

potential än vad hans 31:a plats visar. Chardys första set i årets Stockholm Open-kvartsfinal mot hans landsmannen Richard Gasquet är bland det bästa jag sett i år men lågmälde Chardy saknar fortfarande jämnheten som krävs för en plats bland de 15-20 främsta. Tideman coachade Thomas Johansson då denne i Australian Open 2002 tog Sveriges senaste Grand Slam-titel i singel.

•Joakim Nyström, assisterande DC-kapten som kommer att resa 20 veckor med spelare från akademin Good to Great och 13-15 veckor med 22-årige österrikaren Dominic Thiem. Han har i år tagit tre ATP-titlar och klättrat från 39 till 20 på rankningen.

•Johan Örtegren. Tog i september över som Grigor Dimitrovs coach efter Roger Rasheed som i sin tur efterträdde Mikael Tillström i samband med 2013 års If Stockholm Open. Örtegren kommer att dela tränarsysslan med argentinaren Franco Davin (Juan Martin del Potros förre tränare) och tanken är att båda ska resa med Dimitrov under första halvåret. Den tekniskt skicklige bulgaren fick i år en reaktion efter framgångarna 2014 och infriade inte alls de högt ställda förväntningarna.

•Thomas Högstedt ska försöka hjälpa 2014 års stjärnskott Eugenie Bochard att hitta tillbaka till toppen. Kanadensiskan har i ännu högre grad än Dimitrov fått uppleva hur svår säsongen efter ett stort genombrott är.

•Mattias Arvidsson är liksom Örtegren en doldis utanför tenniskretsen men gör i det tysta ett fantastiskt bra jobb med överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson.

Lägg därtill Davis Cup-lapten Fredrik Rosengren som kommer att lägga stort fokus på Sverigeettan Elias Ymer och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren som under hösten fanns med Rebecca Peterson under hennes framgångsrika USA-turné.

Utan alla dessa coacher hade det varit ganska tyst om Sverige på tenniscirkusen. Inte en enda svensk är etablerad på ATP-touren och Johanna Larsson är enda svenska med en säker plats på WTA-touren.

Under 2016 skulle det vara önskvärt om vi fick anledning att prata mer om svenska spelare än om svenska coacher.

Edberg utesluter (nästan) fortsättning som coach

Stefan Edberg. Foto: Arne Forsell

Stefan Edberg har lagt coachkarriären på hyllan – med all sannolikhet för gott.

– Det är till 99,9 procent säkert, säger Edberg till Challenge.

Förra veckan kom nyheten att Edberg och Roger Federer bryter samarbetet efter två framgångsrika säsonger tillsammans.

Edberg har förlängt Federers tid i yttersta världstoppen 

– Det har varit en fantastisk tid och jag hade en mycket hedersam uppgift, säger Stefan som inte haft en tanke på att bli coach på ATP-touren då Federer hörde av sig i december 2013.

Toppspelarna har nu gjort klart med sina team för 2016 men åtminstone några av dem lär byta coach under nästa säsong. Den som då vill ha Stefan Edberg med i teamet kommer alltså att bli besviken.

Istället för en plats i rampljuset på Wimbledon, US Open och tenniscirkusens övriga storturneringer kommer Stefan Edberg att fokusera på talangerna på utvecklingscentret Ready Play Tennis Academy i Växjö.

Verksamheten drivs av Edberg, exproffset Magnus Larsson och tidigare Davis Cup-kaptenen Carl-Axel Hageskog. Tillsammans med Linnéuniversitetet, Växjö kommun och Svenska tennisförbundet görs sedan ifjol en satsning som erbjuder ungdomarna möjligheten att kombinera elitidrott med akademiska studier.

– Jag råder definitivt unga spelare att kombinera sin tennissatsning med studier. Om man sedan gör det här hos oss, på college i USA eller på annat sätt spelar ingen roll, säger Stefan och fortsätter:

– Det viktiga är att man har något att falla tillbaka på om tennisen inte blir vad man hoppas. Att känna den tryggheten kan också påverka tennisspelandet positivt.

Då Stefan Edberg 1996 avslutade sin karriär – efter bland annat sex Grand Slam-titlar i singel och 72 veckor som världsetta – bildade han en stiftelse till förmån för unga svenska talanger. Varje år utdelas stipendier till spelare som också bjuds in att träna med Edberg.

–Det är ett sätt för mig att ge tillbaka till svensk tennis, säger han.

*

Ready Play Tennis Academy

Va!!?? En kvinna har utsetts till 2015 års främsta idrottare

Att Sports Illustrated utsett Serena Williams till Årets Idrottare är anmärkningsvärt.

Inte för att Williams inte skulle vara värd utmärkelsen – för det är hon naturligtvis.

Utan för att hon är kvinna.

Det är bara att sätta kors i taket.

Sedan Sports Illustrated 1954 började att dela ut priset är det nämligen endast tre kvinnor i individuella idrotter som fått äran utan att dela priset med en man.

Först var tennisstjärnan Chris Evert 1976 och sju år senare tilldelades friidrottaren Mary Decker utmärkelsen.

Under de 61 år priset delats ut har det förärats kvinnliga idrottare vid bara nio (!) tillfällen.

Den ojämna fördelningen är förstås ingen tillfällighet. Utan att ha gått igenom listan på tänkbara pristagare år för år vågar jag påstå att snedvridningen säger mer om juryns syn på herr- kontra damidrott än om något annat.

Samtidigt ger det förstås Serena Williams anledning att sträcka på sig lite extra.

"Pim-Pim" störste förlorare då han nobbade SM-finalen

Joachim "Pim-Pim" Johansson

Tidigare världsnian Joachim "Pim-Pim" Johansson lyste med sin frånvaro då hans klubb Salk i går förlorade SM-finalen.

Ändå spelade "Pim-Pim" tennis i går. Men han valde att göra det i en uppvisningsmatch i Sundbybergs Rackethall...

Hans frånvaro i SM-finalen är ett bakslag för både Salk och för Elitserien men i mina ögon är ”Pim-Pim” den störste förloraren.

Det här ger hans belackare ytterligare argument i påståendet att Joachim Johansson gör vad som är bäst för honom och att han sätter jaget före laget.

Så är det utan tvivel i detta fall och sen kan man vrida och vända på saken hur mycket som helst.

Jag pratade nyss med ”Pim-Pim” som bestämt hävdar att han under inga omständigheter hade kunnat spela lördagens SM-final i Malmö mot Fair Play. ”Pim-Pim” har dragits med ett virus i 2.5 veckor och har inte kunnat träna de senaste tio dagarna.

Samtidigt betonar han att det inte var sjukdomen som fick honom att avstå SM-finalen.

Han valde alltså bort den för att spela uppvisningen.

Även om en uppvisning inte är tillnärmelsevis lika krävande som en tävlingsmatch skulle ”Pim-Pim” ha förstått vilka signaler hans beslut sänder ut.

Inte heller att ”Pim-Pim” redan tidigare flaggat för att han skulle avstå en eventuell SM-final för att spela uppvisning ser jag som ett bra skäl till att verkligen utebli när SM-finalen blev verklighet för Salk.

Okej, då hade ”Pim-Pim” istället tvingats tacka nej till arrangören av uppvisningsmatchen i Sundbyberg dit det på lördagskvällen kom runt 50 åskådare för att se ”Pim-Pim” spela mot Fred Simonsson.

Men jag tror nog att arrangören där hade haft överseende med om Joachim Johansson bett att få skjuta på uppvisningen eftersom hans klubb var i SM-final.

Hur ”Pim-Pim” än valt hade någon blivit besviken och det finns kanske många som tycker att han gjorde rätt val som ställde upp den uppvisning han tackade ja till redan för två månader sedan.

Jag menar alltså att han tog ett beslut som slår tillbaka mot honom själv.

Samtidigt är jag fullt medveten om att ”Pim-Pim” inte har någon plikt att spela Elitserien och att hans klubb inte kan ställa sådana krav på honom eftersom han som exproffs inte ingår i klubbens satsning.

Då ”Pim-Pim” just här på Challenge avslöjade att han skulle spela i årets Elitserie - Pim-Pim överraskar igen - gör comeback i Elitserien - kom det mängder av positiva reaktioner och nyheten fick stort genomslag.

”Det ska bli fantastiskt kul och jag hoppas kunna tillföra lite både på och utanför banan” sa ”Pim-Pim bland annat.

Han förband sig inte att spela alla matcher utan uttryckte till och med tveksamhet till hur mycket han skulle orka.

Han blev en krydda och har bidragit till Salk:s finalplats.

Ändå blir slutintrycket negativt.

Även om ”Pim-Pim” enligt egen utsago inte hade kunnat spela SM-finalen på grund av sjukdom skulle hans närvaro på bänken bakom Sverigeettan Elias Ymer och de andra Salk-spelarna visat att Joachim ”Pim-Pim” Johansson verkligen sätter laget före jaget.

Med det skulle ”Pim-Pim” ha gett sina belackare svar på tal.

Han valde att avstå den möjligheten.

Tyvärr men ändå föga förvånande.
*
Fotnot 1: "Pim-Pim" har regerat starkt på artikeln och vi har hörts av på telefon några gånger under dagen. Han säger att han inte uteblev från finalen på grund av sjukdom utan därför han åtagit sig uppdraget att spela en uppvisningsmatch. Med anledning av detta påpekande har jag ändrat artikeln på ett par ställen. På frågan om han var frisk nog att spela SM-finalen vidhåller "Pim-Pim" sitt nej.

Fotnot 2:  "Pim-Pim" utvecklar på sin hemsida förklaringen till beslutet att spela uppvisning istället för SM-final. Gällande mitt elitseriedeltagande 2015

Superlativerna räcker inte till för att beskriva Fair Play TK

Lagkaptenen Jörgen Windahl med bucklan och spelarna bakom SM-guldet

Vad mer kan man skriva om fantastiska Fair Play TK som inte redan har skrivits?

Malmöklubben är så dominant i svensk tennis att vi kommit till den där gränsen då Fair Plays eventuella bakslag kommer att få större uppmärksamhet än framgångarna.

Inför drygt 500 åskådare besegrade Fair Play i går Salk med 4-2 i SM-finalen. Pablo Figueroa, Isak Arvidsson, Ervin Eleskovic, Daniel Windahl och de danska förstärkningarna Frederik Nielsen och Martin Pedersen tog  tillbaka det SM-guld som Fair Play efter tre raka triumfer ifjol förlorade till då hårdsatsande Upsala TK.

Nykomlingen Solna TK var enda klubb som lyckades besegra Fair Play i grundserien, lägg därtill att Cornelia Lister & Co gick obesegrade igenom damernas Elitserie och Fair Plays suveränitet understryks ytterligare.

Stort Grattis till alla spelare, ledare och tränare!

Under seriens gång har debatten om Elitseriens framtid väckts till liv här på Challenge. KLTK:s sportchef Rickard Billing lyfte frågan att svensk tennis kanske skulle tjäna på om pengarna som läggs på Elitserien satsas på något annat med Solna TK:s sportchef PO Lindqvist menar att Elitserien har en viktig funktion att fylla.

Många läsare har hört av sig med synpunkter och förslag på vad som bör göras och jag hoppas att debatten fortsätter.

Senare i dag: Han gjorde ett val som upprör.

40 år efter Bragden hyllades de svenska DC-hjältarna på centercourten där det hände

Ove Bengtson, Björn Borg, KLTK:s ordförande Marcus Wallenberg, Birger Andersson och Rolf Norberg. Foto: Alma Vestlund.

Vi svenskar är överlag dåliga på att hylla våra gamla idrottshjältar.

Men inget ont som inte har något gott med sig:

De gånger det ändå sker blir extra speciella och minnesvärda.

Som på fredagskvällen i Kungl.Tennishallen där Björn Borg, Ove Bengtson, Birger Andersson, Rolf Norberg och framlidne DC-kaptenen Lennart Bergelin hyllades.

Varför?

Jo, därför att det är 40 år sedan kvintetten förde fram Sverige till slutseger i Davis Cup för första gången. Hur märkligt det än kan låta hade jubileet passerat obemärkt om det inte varit för KLTK.

Med generalsekreteraren Mats Låftman som initiativtagare bestämdes att klubben skulle arrangera en hyllningsfest för de gamla hjältarna. På fredagskvällen intog 160 gäster borden nere på centercourten där Björn Borg i december 1975 säkrade Sveriges seger då han slog in matchbollen mot Tjeckoslovakiens största stjärna Jan Kodes.

Då Björn under kvällen fick ta emot Internationella Tennisförbundets (ITF:s) utmärkelse för sina förtjänstfulla insatser i Davis Cup möttes han en av flera minuter lång stående ovation. Det var en sådan där spontan reaktion som gav både gåshud och en och annan tår i ögonvrån.

Björn Borg är van att hyllas men det sker oftare i utlandet än hemmavid och jag är säker på att den här kvällen värmde honom lite extra.

Tänk förresten, Björn fyllde 19 år 1975 och spelade med en enorm press på sig eftersom alla förväntade sig att han skulle vinna båda sina singlar och det trots att ett antal av motståndarna var av bästa märke. Vad ingen visste då var att Björn redan två år tidigare åkt på vad som skulle bli hans tredje och sista förlust i en DC-singel. Efter den vann han 33 DC-singlar i följd.

Men han kunde ändå inte göra allt jobb själv. Den där sommaren för 40 år sedan blev Birger Andersson ”Bragd-Birger” med hela svenska folket då han mot alla odds besegrade tysken Karl Meiler och spanjoren Jose Higueras i avgörande matcher. Ove Bengtsson var en stark dubbelspelare som kompletterade Borg i flertalet dubblar och Rolf Norberg ryckte in vid Bengtsons sida då Björn hade haft ett mycket tufft schema inför matchen mot tyskarna.

Lagkaptenen Lennart Bergelin var lika respekterad som älskad av spelarna och även om ”Labbe” inte längre finns bland oss gjorde han ändå det på något sätt denna kväll då han bland annat tilldelades ITF:s Davis Cup-utmärkelse postumt.

Det är viktigt att hylla våra idrottshjältar. Visst, där finns Idrottsgalan och Fotbollsgalan men dessa fokuserar ju främst på dagens stora stjärnor. Vem har varit bäst just det här året?

Att komma ihåg de gamla stjärnorna, de som en gång gjorde alla svenskar mäkta stolta och som utgör en stor del av Sveriges fantastiska idrottshistoria är minst lika viktigt.

Så: Tack, KLTK!

Edberg har förlängt Federers tid i yttersta världstoppen

Kan vara helnöjd med sin insats. Foto: Arne Forsell

Stefan Edberg kan med stolthet se tillbaka på sina två år som Roger Federers coach.

Det är inte bara schweizarens resultat utan även hans nygamla och effektivare spelstil som visar att Edberg gjort ett imponerande jobb.

Natten mot idag meddelade Edberg och Federer att deras samarbete bryts och det skedde med ett utbyte av hedersbetygelser som visar på stor ömsesidig respekt, inte bara i yrkesrelationen utan även på det personliga planet.

Jag minns hur hemlighetsfull Stefan var då han i slutet av 2013 kom hem efter en träningsvecka med den 17-faldige Grand Slam-segraren. Det var ju inte så att västerviksonen basunerade ut att världens genom tiderna bäste spelare bett om hans hjälp utan istället fick jag mer eller mindre dra det ur honom.

Det i sig var i och för sig inte så väldigt märkligt eftersom Stefan Edberg alltid haft en låg och ödmjuk profil men den här gången var det som om han inte var riktigt säker på att han var mogen uppgiften.

Stoltheten över att ha blivit tillfrågad av just Federer tycktes blandad med en oro över att inte bli den förstärkning som schweizaren hoppades.

Men det blev han.

Det dröjde inte lång tid innan Roger Federer visade upp det offensivare spel som var nödvändigt för att hålla sig kvar i toppen och för att utmana Novak Djokovic och Rafael Nadal om de tyngsta titlarna. Det var just i tungviktsmötena mot dem som Federer gång efter annan kommit till korta på grund av att han hamnade för långt bak i banan.

Att han kan spela serve/volley visade Federer under sina första år på touren. Nu handlade det om att hitta tillbaka till spelstilen så långt som det var möjligt i en tid då underlag och bollar blivit extremt långsamma. Det ger baslinjespelarna en enorm fördel samtidigt som serve/volleyspelarna missgynnas i motsvarande grad.

Därför finns inga utpräglade serve/volleyspelare av den sort som Stefan Edberg själv är en av de finaste representanterna för. Men under hans ledning har Federer blivit precis så offensiv som det överhuvudtaget är möjligt och volleyn är bättre ("Men den blir aldrig lika bra som Stefans" har Federer sagt).

Deras samarbete var tänkt att löpa över 2014 men det blev en fortsättning även i år och resultaten under de två åren talar för sig själva:

•Federer har klättrat från sjätte till tredje plats (han var tvåa under en tid) på världsrankningen.

•Han har tagit elva titlar och varit uppe i ytterligare elva finaler, tre av dem i Grand Slam.

Nu går de skilda vägar.

Federer har anlitat kroaten Ivan Ljubicic som för några veckor sedan bröt med kanadensaren Milos Raonic.

Edberg då?

Han hade inte haft en tanke på att bli coach då Roger Federer hörde av sig för två år sedan men kände att han inte kunde tacka nej just eftersom det var Federer som frågade.

Att många spelare kommer höra av sig till Stefan Edberg nu råder ingen tvekan om.

Frågan är vem som ska kunna få honom att tacka ja.