Robin Söderling slutar i SO - Aspelin tar över redan nu

Ny turneringsdirektör för If Stockholm Open

Tidigare världsfyran Robin Söderling slutar som turneringsdirektör för If Stockholm Open.

Han efterträds av Simon Aspelin.
ATP informerades om bytet på dagens möte i Miami och godkännandet från den tourdrivande spelarorganisationen var ren formalia.

- Det är en ära att få det här uppdraget i en så stark och anrik turnering, säger Aspelin till Challenge.

Söderling har varit turneringsdirektör i de två senaste upplagorna i Kungliga hallen där hans eget bollmärke RS gjort debut ATP-touren. Robins företag RS Tennis har på kort tid blivit mycket framgångsrikt även internationellt och den ökade arbetsbördan är anledningen till att han inte fortsätter som SO-bas.

Söderling mer eller mindre kastades in i en för honom ovan roll – som han klarade utmärkt – medan Simon Aspelin redan är hemtam i organisationen.

– Jag är inne på mitt tredje år på Lagardère (som äger turneringarna i Båstad och driver den i Stockholm, min anmärkning) och tycker mig ha bra koll på flertalet saker i organisationen.

Tidigare har Aspelins främsta uppgift varit att sälja in nya sponsorer till både dam- och herrtävlingen i Båstad och den i Stockholm samt att under turneringarna hålla i aktiviteterna med respektive turnerings samarbetspartners.

Du får en större och mer framträdande roll nu?

– Vad gäller tävlingarna i Båstad blir det som tidigare men i If Stockholm Open blir det lite annorlunda. Jag kommer att ha en närmare dialog med spelarna och kanske främst med deras agenter. Och så får jag förstås en närmare kontakt med ATP. Det ser jag också fram emot eftersom jag spelat på ATP-touren i tio, elva år. Jag är otroligt tacksam över att ha fått möjligheten att jobba med tennis även efter proffskarriären.

På dubbelspecialistens meritlista finns bland annat en Grand Slam-titel (US Open 2007), totalt 12 titlar, ytterligare 21 finaler och ett OS-silver i Peking OS 2008 i par med Thomas Johansson.

Dina tankar kring startfältet i höstens SO?

– Att det ska bli lika starkt som under de senaste åren och att vi åter kan visa upp en mix av etablerade toppspelare och unga stjärnskott.

Har ni redan börjat locka några spelare?

– De första kontakterna tas just nu i Miami. Christer Hult (SkiStar Swedish Opens turneringsdirektör) är på på plats där och bland annat då för att snacka med spelare, både inför Båstad och till Stockholm, svarar Simon.

SO ligger i slutet av säsongen, veckan efter Masters-turneringen i Shanghai och veckan före 500-turneringarna i  Basel och Wien. En långtifrån optimal placering i kalendern men Simon Aspelin ser ändå vissa fördelar.

– Vi ligger några veckor före ATP-slutspelet och därmed finns det alltid en öppning för att en toppspelare som inte anmält sig söker wild card. Det kan bero på att spelaren behöver poäng i jakten på en plats i ATP-slutspelet eller på att han vill ha fler matcher i kroppen.
– Så har ofta varit fallet i If Stockholm Open och därför väntar vi alltid i det längsta med att dela ut vårt tredje wild card, säger Aspelin - som redan verkar vara varm i kläderna i sin nya roll.

Wilander blir coach igen- hjälper USA:s stjärnskott

Madison Keys är det stora framtidshoppet i amerikansk tennis

Mats Wilander gör comeback som coach.

Den tidigare världsettan ska hjälpa amerikanska stjärnskottet Madison Keys och de gör sin första turnering ihop i denna veckas storturnering i Miami.

– Madison har en fantastiskt stor potential. Jag har alltid gillat henne. Hon har ett skönt spel och visar ett djävlar anamma så det här ska bli spännande, säger Wilander till Challenge.

Han har tidigare coachat Marat Safin, Tatiana Golovin och Paul-Henri Mathieu och var 2002-2010 Sveriges Davis Cup-kapten.

Även om han inte jobbat som coach sedan dess följer Wilander proffstennisen på nära håll som expertkommentator på Eurosport där serien Game set och Mats är mycket uppskattad av tittarna.

Madison Keys är 21, rankad 24 och USA:s stora hopp.

Bland landsmaninnorna har hon bara systrarna Serena och Venus Williams samt Sloane Stephens framför sig på listan där Keys är yngst av de tolv amerikanskorna på topp 100.

Redan för två år sedan tog hon på gräset i Eastbourne sin första WTA-titel och ifjol nådde hon bland annat semifinal i Australian Open och kvartsfinal i Wimbledon.

Vilka tre punkter i hennes spel kommer du främst att fokusera på?

– Först och främst handlar det om att hon ska spela mer varierat. Hon och Serena Williams slår hårdast av damerna men jag vill få Madison att få lite mer topppinn i sin forehand än vad hon har nu.
– Sen vill jag att hon utnyttjar sin serve bättre. Hon har en bra första- och andraserve och kan slica, kicka och slå platt. Med sin teknik och styrka kan hon bredda banan mer än vad de andra tjejerna kan, säger Mats och fortsätter:
– Det handlar alltså inte om att slå ess utan om att veta hur man ska utnyttja serven för att sätta upp poängen. Det var precis det Becker fick Djokovic att tänka på när de började samarbeta.

Den tredje punkten menar Wilander ligger på det mentala planet.

– Det handlar om att vinna den känslomässiga matchen varje gång, att bli mindre upprörd och förbannad än din motståndare. För att återknyta till Djokovic tycker jag att den största skillnaden är att han nu vinner de känslomässiga matcherna som han förr ofta förlorade.

Hur är Keys mentala styrka?

– Jag känner henne ännu inte så väl att jag kan svara på det. Men jag vet att hon gillar att spela på de större banorna och det är ett bra tecken. Hon och andra amerikanskor spelar med en väldigt stor press på sig och speciellt då USA nu har bara systrarna Williams kvar i toppen.

Wilander och Keys har tidigare haft ett träningsläger på en och en halv vecka och på tisdagen inleder de uppladdningen inför WTA-turneringen i Miami.

Bristande kommunikation skapar irritation och oro

Går Wallén på magkänsla?

Sent ska syndaren vakna.

Bättre sent än aldrig.

Båda talesätten kan användas på Svenska tennisförbundets agerande för att informera tennis-Sverige om varför styrelsen föreslår en höjning av medlemsavgiften från 33 till 50 kronor.

Förslaget blev känt redan för drygt en vecka sedan och det genom Fair Play som på hemsidan - Läs här - förklarade att klubben inte kommer att ställa sig bakom förslaget.

Först ikväll går förbundsordföranden Thomas Wallén på tennis.se ut med information om varför styrelsen föreslår en höjning.

Det är så bakvänt det kan bli.

Det krävs inte ens en utbildning i kommunikation och information utan räcker med sunt förnuft för att förstå att information om varför höjningen anses nödvändig ska ges samtidigt som förslaget presenteras.

Nu framstår det istället som att Wallén är nödd och tvungen att förklara sig.

Om och i så fall i vilken omfattning det klantiga handhavandet påverkar årsmötets inställning till själva sakfrågan kan man bara spekulera i.

Så här ser jag på saken:

Betalar gärna 17 kronor mer för en produkt:

•Om den blivit så mycket bättre att jag anser den är värd prishöjningen.

•Om jag känner trygghet i att ökningen leder till en produkt som är bättre för mig personligen eller till en produkt som jag vill ska vara så bra som möjligt.

Att kvalitén på svensk tennis inte höjts är väl alla ense om.

Den andra punkten är knepigare. Den handlar om förtroende.

Här menar jag att Wallén & Co gravt underskattat den historiska aspekten.

Ett flertal tidigare förbundsstyrelser har hanterat ekonomin på ett så undermåligt sätt att det fått efterverkningar på senare styrelser. Oavsett om hela styrelsen är ny och oavsett vilka som sitter i den finns en misstro mot dess kompetens att använda medlemsavgifterna på ett sätt som tillvaratar medlemmarnas intressen och inte – som ofta skett – hamnar i svarta hål.

Om förbundsstyrelen bara tagit hänsyn till detta hade den självklart varit extremt noga med att informera tennis-Sverige om hur pengarna ska användas.

Fair Play och andra kritiker menar att styrelsen ska redogöra för det innan ett beslut om eventuell höjning kan fattas.

Wallén och styrelsen menar att det är först med pengarna säkrade som man vet vad de räcker till.

I mina ögon är det just dessa olika förhållningssätt som skapat sprickan. Inte de 17 kronorna i sig.

Förändras inte läget fram till årsmötet 23 april blir saken en förtroendefråga.

Då riskerar historien att ligga Wallén & Co i fatet.

*

Läs också  Åke Magnusson: "Tänk om SvTF"

Djokovic överlägsenhet är inte odelat bra för sporten

Djokovic tog för en liten stund sedan sin femte titel i Indian Wells

Det är bara att bocka och tacka Novak Djokovic för uppvisningen i Indian Wells-finalen.

Samtidigt är den 28-årige serbens överlägsenhet inte odelat positiv för herrtennisen.

I kväll körde Djokovic över Milos Raonic med 6-2, 6-0, tog sin femte titel i Indian Wells och den 27:e i en Mastersturnering vilket innebär att han nu ligger lika med Rafael Nadal på den listan.

För att överhuvudtaget ha en möjlighet att oroa Djokovic måste Raonic serva på topp och då han nu satte bara 50 procent förstaservar lyckades han knappt få till en svettdroppe på serbens tröja.

Djokovic hade ett makalöst 2015 med tre Grand Slam-titlar, sex Masters-titlar, sammanlagt elva titlar och ett matchfacit på 81-6. Det räckte för att ta bort en del av den där kittlande ovissheten inför de största turneringarna.

Då han inlett årets säsong i samma suveräna stil blandas djup beundran med en känsla av mättnad. Han har tagit tre titlar – Doha, Australian Open, Indian Wells – och har 22-1 i matcher. Enda förlusten kom i Dubai och det sedan han tvingades bryta på grund av en ögonskada.

Det är sådana oförutsedda händelser hans motståndare numera har att sätta sitt största hopp till.

Samtidigt som herrtennisen självklart har mängder av fördelar av att i Djokovic kunna visa upp en av idrottsvärldens största fenomen finns det en baksida i att han spelar i en helt egen division.

Däremot har damtennisen blivit mindre förutsägbar än under de senaste åren. Överlägsna världsettan Serena Williams underpresterade i Australian Open-finalen mot Angelique Kerber och föll i ikväll mot Victoria Azarenka. Vitryskan är med segern tillbaka på topp-10 för första gången sedan sommaren 2014.

Strömberg om Zlatan i OS och om sitt eget varumärke

Ska Zlatan vara med i Sveriges OS-lag? Det är en av frågorna i intervjun med fotbollsprofilen Glenn Strömberg som också talar om vad han gör för att vårda sitt varumärke. Torbjörn Dencker och jag träffade Strömberg under RC Hotel Open i Jönköping.

McEnroe är både bländande spelgeni och en arrogant typ

Affischnamnet spelar ikväll final i Kings of Tennis

John McEnroe är ett tennisgeni. Han är också verbal, snabbtänkt, analyserande - och ibland en oförskämd typ.

Att han var det under storhetstiden är ingen hemlighet och ränderna har tyvärr inte gått ur den 57-årige amerikanen. Jag vet inte om McEnroe är naturligt arrogant eller om han bara vill leva upp till den bild som han skapat av sig själv.

Det är en sak att den forne världsettan fortfarande härjar på banan. McEnroe är det stora affischnamnet på Champions Tour och det ingår i showen att han ska bjuda på några vredesutbrott av typen som han blev (ö)känd för då han var som bäst. Ibland blir han ursinnig på riktigt. Han hatar att förlora. Även om man kan tycka att en 57-årig fembarnspappa ska ha lite större distans till en tennismatch blir åtminstone jag imponerad av att han har kvar vinnarskallen.

Det är ena sidan.

Den andra är att han tappar humöret och beter sig illa även i andra sammanhang och det även mot personer som möjliggör att han 32 år efter sin sista tunga titel kan åka runt i världen och spela tennis.

På en Pro-am häromdagen tappade McEnroe fattningen totalt. Där fanns de sponsorer som satsar stora summor för att möjliggöra en svensk deltävling på Champions Tour. Personen som arrangerat denna Pro-am spelade mot McEnroe och slog en boll amerikanen inte kunde ta.

McEnroe tände till. ”Visa mig respekt”, röt fembarnspappan som senare lämnade banan utan att tacka för ”matchen” och utan att säga ett ljud.

Det är inte första och med all sannolikhet inte heller sista gången John McEnroe visar bristande omdöme i sammanhang där han istället borde visa både tacksamhet och respekt.

Om det skadar hans varumärke? Nja, det är kanske snarare tvärtom.

Ikväll finns det två tillfällen att se honom.

Dels i finalen av Kings of Tennis där McEnroe kommer att bjuda publiken i Stockholm Waterfront på sitt oefterhärmliga artisteri i finalen mot österrikiske kämpen Thomas Muster.

McEnroe svingar sin racket som ett trollspö. Han slår inte ut sina motståndare. Han manövrerar ut dem på ett sätt som ser så lekande lätt ut och just därför är så oerhört svårt att utföra.

Men så kan heller ingen göra det på McEnroes vis. Han backar sällan från baslinjen utan tar bollen på uppstuds och maskerar sina slag så väl att motståndaren inte vet vilken position han ska inta i banan. När motståndaren väl hittat den position som verkar vara bäst visar det sig att McEnroe ligger ett slag före i tanken och med sina känsliga handleder kollrar han bort motståndaren.

Förr eller senare blir det schack matt.

McEnroe är också gäst kvällens Skavlan och med tanke på att programledaren är sällsynt starstrucked blir frågorna med all säkerhet av arten att McEnroe varken kommer att lämna studion eller be norrmannen att fara åt h-e.

Däremot fick domaren i semifinalen mellan McEnroe och Wilander (6-2, 6-2) ovett:

Deras projekt ska öka siffran tennisen bör skämmas över

Fr v: Andersson, Emma Ståhl Johansson, Söör, Dahlbäck och Skeppstedt

Sverige är ett i många avseenden ganska jämställt land.

Som alltid finns det undantag som bekräftar regeln.

Inom idrotten utgör tennis ett av de bästa – alltså värsta – exemplen.

Tolv procent av Sveriges tränarkår är kvinnor.

12 procent!

Skäms, tennis-Sverige.

Jag tror inte på kvotering utan tycker att det är kvalifikationer och inte kön som ska räknas.

Men i svensk tennis är det uppenbart att kön går före kunnande.

Någon som tycker annat?

OK men försök då på ett objektivt och sakligt sätt förklara den i mina ögon skrämmande låga siffran kvinnor i tränaryrket.

Att det finns färre kvinnor som spelar tennis och att det på ett naturligt sätt återspeglar sig i tränaryrket?

Visst hade det kunnat vara ett argument om procentsatsen legat på runt 25 procent vilket är fallet i till exempel Australien men nu faller det platt till marken.

Nej, problemet bottnar i homosocialitet och det är förstås inte unikt för tennisen utan finns också i flera andra idrotter och på en rad andra områden utanför idrottens värld. Män väljer män.

På de flesta håll ses homosocialitet som ett problem som det är viktigt att åtgärda men i tennis förefaller obalansen vara accepterad.

De initiativ som under åren tagit för att skapa balans har kommit från kvinnorna men just eftersom de är i så kraftig minoritet har det under åren inte blivit något genomslag att tala om.

Förhoppningsvis blir det annorlunda med det lovvärda projekt – Grow in Sport - som Lisa Skeppstedt, Karolina Söör, Mari Andersson, Emma Ståhl Johansson och Josefin Dahlbäck nu drar igång. Tillsammans har kvintetten mycket bred kompetens och de ansvarar för olika områden – till exempel tränare, idrottsfysiologi, domare/tävlingsledare - i nätverksgruppen på Facebook.
Det är Skeppstedt som i sin studie kan visa att det finns bara tolv procent kvinnor i tränarkåren. (Tre av de sju regionerna har inte redovisat sina siffror).

Nu är det förstås  inte bara upp till de fem på bilden om projektet ska lyckas eller bli ytterligare ett i raden som rinner ut i sanden.

Det är svensk tennis i stort som avgör när den ska kunna kasta skämskudden.