Ymer hade ledning i skiljeset men saknade det som krävs

Får i alla fall med sig en nyttig erfarenhet från Miami

Elias Ymer hade 3-2 och egen serve i skiljeset.

Ändå var det inte otur eller små marginaler som gjorde att han i natt föll i sin debut i en Masters-turnering.

48-rankade Federic Delbonis vann med 6-1, 4-6, 6-3 i första omgången i Miami och med tanke på att argentinaren förra veckan skrällde mot världstvåan Andy Murray i Indian Wells finns det säkert de som använder uttrycker hedersam förlust för att beskriva Ymers sorti.

Jag gör inte det.

Det finns oerhört många lågt rankade spelare som kan hålla nästan jämna steg med motståndare av Delbonis kaliber. Däremot är det avsevärt färre doldisar som har det som krävs för att hålla spelet uppe då de i matchavgörande lägen inte längre kan spela utan press på axlarna. Då kryper sig istället osäkerheten på. Den kan visa sig i spänt och överdrivet försiktigt spel eller i ett vårdlöst satsande.

Elias Ymer bjöd på båda varianterna (mest den sistnämnda) från 3-2-ledning i skiljeset och gav då Delbonis så många gratispoäng att sydamerikanens ibland svajiga nerver inte blev testade riktigt på allvar.

Under åren har jag hört många spelare vara nöjda efter att ha förlorat siffermässigt ganska jämna matcher mot betydligt bättre rankade motståndare. En del spelare inbillar sig till och med att de hör hemma på en högre då de hållit nästan jämna steg och även efter tio sådana förluster tycker de sig vara nära att ta klivet upp.

Det är att lura sig själv. Jag tror definitivt inte att Elias Ymer gör det utan att han tar nattens förlust för vad den är: ett exempel på hur mycket han har kvar att utveckla.

Tycker däremot att det är oerhört skönt och tror också att det är viktigt för Elias självförtroende att att han inte åkte på den överkörning som det lutade åt efter första set. Då var han statist och om det fortsatt så hade sviterna kunnat sitta i under en längre tid.

Nu kan Sverigeettan ta med sig att han i alla fall lyfte sitt spel.

Ännu en milstolpe för Ymer

Ska kunna spela avslappnat mot Delbonis

På torsdagen gör Elias Ymer sitt första framträdande i en av ATP-tourens nio största turneringar.

Den 19-årige Sverigeettan har fått wild card till Masters-turneringen i Miami och möter där Federico Delbonis – den 48-rankade argentinaren som trots gummiarm i slutskedet skrällde mot världstvåan Andy Murray i förra veckans Masters-turnering i Indian Wells.

De två senaste åren har Elias fallit i kvalet i Miami och förra säsongen spelade han kval också i Monte Carlo men nu är han för första gången inne i en huvudturnering i dessa sammanhang.

En milstolpe i karriären och självklart ett stort ögonblick även om han redan förra året spelade huvudturneringen i samtliga fyra Grand Slam-turneringar.

Förutom framgångarna i Grand Slam-kvalen tog han ifjol  också sin första Challenger-titel och gick till åttondelsfinal i 500-turneringen i Barcelona. Det gjorde att många skruvade upp förväntningarna på Elias inför årets säsong och det har stundtals synts att han tyngts av pressen.

Därför tror jag att det passar honom perfekt att mot Delbonis kunna gå ut på banan med känslan att inte ha något att förlora.

**

Mönstret upprepar sig tyvärr för Johanna Larsson mot Dominika Cibulkova. Precis som i deras två tidigare möten tog Johanna ikväll första set för att ändå lämna banan som förlorare. 4-6, 6-1, 6-2 till slovakiskan.

Robin Söderling slutar i SO - Aspelin tar över redan nu

Ny turneringsdirektör för If Stockholm Open

Tidigare världsfyran Robin Söderling slutar som turneringsdirektör för If Stockholm Open.

Han efterträds av Simon Aspelin.
ATP informerades om bytet på dagens möte i Miami och godkännandet från den tourdrivande spelarorganisationen var ren formalia.

- Det är en ära att få det här uppdraget i en så stark och anrik turnering, säger Aspelin till Challenge.

Söderling har varit turneringsdirektör i de två senaste upplagorna i Kungliga hallen där hans eget bollmärke RS gjort debut ATP-touren. Robins företag RS Tennis har på kort tid blivit mycket framgångsrikt även internationellt och den ökade arbetsbördan är anledningen till att han inte fortsätter som SO-bas.

Söderling mer eller mindre kastades in i en för honom ovan roll – som han klarade utmärkt – medan Simon Aspelin redan är hemtam i organisationen.

– Jag är inne på mitt tredje år på Lagardère (som äger turneringarna i Båstad och driver den i Stockholm, min anmärkning) och tycker mig ha bra koll på flertalet saker i organisationen.

Tidigare har Aspelins främsta uppgift varit att sälja in nya sponsorer till både dam- och herrtävlingen i Båstad och den i Stockholm samt att under turneringarna hålla i aktiviteterna med respektive turnerings samarbetspartners.

Du får en större och mer framträdande roll nu?

– Vad gäller tävlingarna i Båstad blir det som tidigare men i If Stockholm Open blir det lite annorlunda. Jag kommer att ha en närmare dialog med spelarna och kanske främst med deras agenter. Och så får jag förstås en närmare kontakt med ATP. Det ser jag också fram emot eftersom jag spelat på ATP-touren i tio, elva år. Jag är otroligt tacksam över att ha fått möjligheten att jobba med tennis även efter proffskarriären.

På dubbelspecialistens meritlista finns bland annat en Grand Slam-titel (US Open 2007), totalt 12 titlar, ytterligare 21 finaler och ett OS-silver i Peking OS 2008 i par med Thomas Johansson.

Dina tankar kring startfältet i höstens SO?

– Att det ska bli lika starkt som under de senaste åren och att vi åter kan visa upp en mix av etablerade toppspelare och unga stjärnskott.

Har ni redan börjat locka några spelare?

– De första kontakterna tas just nu i Miami. Christer Hult (SkiStar Swedish Opens turneringsdirektör) är på på plats där och bland annat då för att snacka med spelare, både inför Båstad och till Stockholm, svarar Simon.

SO ligger i slutet av säsongen, veckan efter Masters-turneringen i Shanghai och veckan före 500-turneringarna i  Basel och Wien. En långtifrån optimal placering i kalendern men Simon Aspelin ser ändå vissa fördelar.

– Vi ligger några veckor före ATP-slutspelet och därmed finns det alltid en öppning för att en toppspelare som inte anmält sig söker wild card. Det kan bero på att spelaren behöver poäng i jakten på en plats i ATP-slutspelet eller på att han vill ha fler matcher i kroppen.
– Så har ofta varit fallet i If Stockholm Open och därför väntar vi alltid i det längsta med att dela ut vårt tredje wild card, säger Aspelin - som redan verkar vara varm i kläderna i sin nya roll.

Wilander blir coach igen- hjälper USA:s stjärnskott

Madison Keys är det stora framtidshoppet i amerikansk tennis

Mats Wilander gör comeback som coach.

Den tidigare världsettan ska hjälpa amerikanska stjärnskottet Madison Keys och de gör sin första turnering ihop i denna veckas storturnering i Miami.

– Madison har en fantastiskt stor potential. Jag har alltid gillat henne. Hon har ett skönt spel och visar ett djävlar anamma så det här ska bli spännande, säger Wilander till Challenge.

Han har tidigare coachat Marat Safin, Tatiana Golovin och Paul-Henri Mathieu och var 2002-2010 Sveriges Davis Cup-kapten.

Även om han inte jobbat som coach sedan dess följer Wilander proffstennisen på nära håll som expertkommentator på Eurosport där serien Game set och Mats är mycket uppskattad av tittarna.

Madison Keys är 21, rankad 24 och USA:s stora hopp.

Bland landsmaninnorna har hon bara systrarna Serena och Venus Williams samt Sloane Stephens framför sig på listan där Keys är yngst av de tolv amerikanskorna på topp 100.

Redan för två år sedan tog hon på gräset i Eastbourne sin första WTA-titel och ifjol nådde hon bland annat semifinal i Australian Open och kvartsfinal i Wimbledon.

Vilka tre punkter i hennes spel kommer du främst att fokusera på?

– Först och främst handlar det om att hon ska spela mer varierat. Hon och Serena Williams slår hårdast av damerna men jag vill få Madison att få lite mer topppinn i sin forehand än vad hon har nu.
– Sen vill jag att hon utnyttjar sin serve bättre. Hon har en bra första- och andraserve och kan slica, kicka och slå platt. Med sin teknik och styrka kan hon bredda banan mer än vad de andra tjejerna kan, säger Mats och fortsätter:
– Det handlar alltså inte om att slå ess utan om att veta hur man ska utnyttja serven för att sätta upp poängen. Det var precis det Becker fick Djokovic att tänka på när de började samarbeta.

Den tredje punkten menar Wilander ligger på det mentala planet.

– Det handlar om att vinna den känslomässiga matchen varje gång, att bli mindre upprörd och förbannad än din motståndare. För att återknyta till Djokovic tycker jag att den största skillnaden är att han nu vinner de känslomässiga matcherna som han förr ofta förlorade.

Hur är Keys mentala styrka?

– Jag känner henne ännu inte så väl att jag kan svara på det. Men jag vet att hon gillar att spela på de större banorna och det är ett bra tecken. Hon och andra amerikanskor spelar med en väldigt stor press på sig och speciellt då USA nu har bara systrarna Williams kvar i toppen.

Wilander och Keys har tidigare haft ett träningsläger på en och en halv vecka och på tisdagen inleder de uppladdningen inför WTA-turneringen i Miami.

Bristande kommunikation skapar irritation och oro

Går Wallén på magkänsla?

Sent ska syndaren vakna.

Bättre sent än aldrig.

Båda talesätten kan användas på Svenska tennisförbundets agerande för att informera tennis-Sverige om varför styrelsen föreslår en höjning av medlemsavgiften från 33 till 50 kronor.

Förslaget blev känt redan för drygt en vecka sedan och det genom Fair Play som på hemsidan - Läs här - förklarade att klubben inte kommer att ställa sig bakom förslaget.

Först ikväll går förbundsordföranden Thomas Wallén på tennis.se ut med information om varför styrelsen föreslår en höjning.

Det är så bakvänt det kan bli.

Det krävs inte ens en utbildning i kommunikation och information utan räcker med sunt förnuft för att förstå att information om varför höjningen anses nödvändig ska ges samtidigt som förslaget presenteras.

Nu framstår det istället som att Wallén är nödd och tvungen att förklara sig.

Om och i så fall i vilken omfattning det klantiga handhavandet påverkar årsmötets inställning till själva sakfrågan kan man bara spekulera i.

Så här ser jag på saken:

Betalar gärna 17 kronor mer för en produkt:

•Om den blivit så mycket bättre att jag anser den är värd prishöjningen.

•Om jag känner trygghet i att ökningen leder till en produkt som är bättre för mig personligen eller till en produkt som jag vill ska vara så bra som möjligt.

Att kvalitén på svensk tennis inte höjts är väl alla ense om.

Den andra punkten är knepigare. Den handlar om förtroende.

Här menar jag att Wallén & Co gravt underskattat den historiska aspekten.

Ett flertal tidigare förbundsstyrelser har hanterat ekonomin på ett så undermåligt sätt att det fått efterverkningar på senare styrelser. Oavsett om hela styrelsen är ny och oavsett vilka som sitter i den finns en misstro mot dess kompetens att använda medlemsavgifterna på ett sätt som tillvaratar medlemmarnas intressen och inte – som ofta skett – hamnar i svarta hål.

Om förbundsstyrelen bara tagit hänsyn till detta hade den självklart varit extremt noga med att informera tennis-Sverige om hur pengarna ska användas.

Fair Play och andra kritiker menar att styrelsen ska redogöra för det innan ett beslut om eventuell höjning kan fattas.

Wallén och styrelsen menar att det är först med pengarna säkrade som man vet vad de räcker till.

I mina ögon är det just dessa olika förhållningssätt som skapat sprickan. Inte de 17 kronorna i sig.

Förändras inte läget fram till årsmötet 23 april blir saken en förtroendefråga.

Då riskerar historien att ligga Wallén & Co i fatet.

*

Läs också  Åke Magnusson: "Tänk om SvTF"

Djokovic överlägsenhet är inte odelat bra för sporten

Djokovic tog för en liten stund sedan sin femte titel i Indian Wells

Det är bara att bocka och tacka Novak Djokovic för uppvisningen i Indian Wells-finalen.

Samtidigt är den 28-årige serbens överlägsenhet inte odelat positiv för herrtennisen.

I kväll körde Djokovic över Milos Raonic med 6-2, 6-0, tog sin femte titel i Indian Wells och den 27:e i en Mastersturnering vilket innebär att han nu ligger lika med Rafael Nadal på den listan.

För att överhuvudtaget ha en möjlighet att oroa Djokovic måste Raonic serva på topp och då han nu satte bara 50 procent förstaservar lyckades han knappt få till en svettdroppe på serbens tröja.

Djokovic hade ett makalöst 2015 med tre Grand Slam-titlar, sex Masters-titlar, sammanlagt elva titlar och ett matchfacit på 81-6. Det räckte för att ta bort en del av den där kittlande ovissheten inför de största turneringarna.

Då han inlett årets säsong i samma suveräna stil blandas djup beundran med en känsla av mättnad. Han har tagit tre titlar – Doha, Australian Open, Indian Wells – och har 22-1 i matcher. Enda förlusten kom i Dubai och det sedan han tvingades bryta på grund av en ögonskada.

Det är sådana oförutsedda händelser hans motståndare numera har att sätta sitt största hopp till.

Samtidigt som herrtennisen självklart har mängder av fördelar av att i Djokovic kunna visa upp en av idrottsvärldens största fenomen finns det en baksida i att han spelar i en helt egen division.

Däremot har damtennisen blivit mindre förutsägbar än under de senaste åren. Överlägsna världsettan Serena Williams underpresterade i Australian Open-finalen mot Angelique Kerber och föll i ikväll mot Victoria Azarenka. Vitryskan är med segern tillbaka på topp-10 för första gången sedan sommaren 2014.

Strömberg om Zlatan i OS och om sitt eget varumärke

Ska Zlatan vara med i Sveriges OS-lag? Det är en av frågorna i intervjun med fotbollsprofilen Glenn Strömberg som också talar om vad han gör för att vårda sitt varumärke. Torbjörn Dencker och jag träffade Strömberg under RC Hotel Open i Jönköping.