Behöver Djokovic inte vila talar allt för honom i Rom

Tog igår i Madrid sin 29:e Mastertitel

Djokovic och Nadal kan mötas i kvarten.

Stjärnskottet Alexander Zverev ställs mot frågetecknet Grigor Dimitrov i första omgången.

Segraren mellan dem möter Roger Federer – ny världstvåa på måndagen.

Stanislas Wawrinka inleder mot Benoit Paire – fjolårets Swedish Open-segrare som allt efter humör pendlar mellan himmel och helvete.

Andy Murray kan i sin första match få möta 19-årige Borna Coric.

Det är dags för Masterturnering i Rom där vi bjuds på några riktiga gobitar redan i första omgången. Turneringen kommer kanske också att ge oss en tydligare bild av vilka som blir största hot mot Novak Djokovic i Franska mästerskapet.
Ännu mer intressant skulle det förstås bli på Roland Garros om vi i Rom fick se så stora skrällar att några nya heta utmanare dyker upp.

Överlägsne världsettan Novak Djokovic saknar visserligen en titel i Paris men att hans tidigare historia där ska påverka honom så negativt att han inte lyckas heller denna gång? Nej, det skulle vara anmärkningsvärt. I dag tog han Mastertiteln i Madrid efter finalseger mot Andy Murray och förlusten mot Jiri Vesely i Monte Carlo är serbens enda bakslag i år.

Då behövde Djokovic vila. Jag säger inte att han tankade men däremot att han var måttligt intresserad av att vinna. Om världsettan anser att en titel i Rom är bästa tänkbara uppladdning inför Franska mästerskapet talar allt för att han står som slutsegrare. Tycker Djokovic däremot att han behöver mer än en veckas vila inför Paris kommer han säkert se till att få det...

Rafael Nadal kan bli en av Djokovic främsta utmanare i Franska mästerskapet och efter spanjorens segrar i Monte Carlo och Barcelona var vi många som hoppades på en final mellan dem i Madrid där storspelande Murray i semifinalen utnyt§tjade att Nadal inte är i toppslag.

I Rom kan Djokovic och Nadal alltså ställas mot varandra redan i kvarten. Men spanjoren lär få ett svårt hinder dit i sin andra match där mycket talar för att Milos Raonic eller Nick Kyrgios blir motståndare.

Alexander Zverev mot Grigor Dimitrov är en högintressant match på måndagen. Den 19-årige tysken är ett av tennisens största framtidsnamn och då Dimitrov var i motsvarande ålder sågs han som sportens nästa stora stjärna. Nu är han 24 år och frånsett ett mycket starkt 2014 har han inte alls levt upp till förväntningarna. För några veckor sedan ballade han ur totalt i finalen i Istanbul och i Madrid blev det sorti direkt.

Så mycket tennis som Dimitrov har i sig skulle det förvåna om inte bitarna faller på plats förr eller senare.

Bra lottning för Sverigeettan i tuffast tänkbara konkurrens

Var senast i kvartsfinal på gruset i Rabat

Sverigeettan Johanna Larsson kvalade in och fick en bra lottning i veckans stjärnspäckade WTA-turnering i Rom.

Med bra lottning menar jag en inte skräckinjagande motståndare i första omgången.  Visst kan man säga att alla segrar i huvudturneringen är bonus för en kvalspelare men i detta fall tycker jag att Larssons bonus hägrar först från andra omgången.

Hon öppnar mot Johanna Konta, med plats 23 Storbritanniens etta som i början av säsongen skrällde med en semifinal i Australian Open.

Naturligtvis är 24-åriga Konta en svår motståndare för Larsson men det finns en faktor som talar för den tre år äldre svenskan: Grus är hennes bästa underlag och även om brittiskan säger sig vara lika bra på alla underlag talar statistiken ett helt annat språk.

Hon spelar sparsamt på grus, har förlorat årets två enda matcher på underlaget och det är snart ett år sedan hon senast vann en grusmatch, då i kvalet till Franska mästerskapet där det efter tre segrar blev förlust i första omgången.

Det var under andra halvan av förra säsongen Konta fick sitt genombrott. Hon kvalade in och gick till åttondelsfinal i US Open, gick efter kval till kvarten i WTA-turneringen i Wuhan och tog i båda dessa turneringar stora skalper.

I årets Australian Open föll hon i semi mot sensationella slutsegraren Angelique Kerber.

Att Konta är relativt grön som toppspelare i kombination med hennes allt annat än imponerande resultat på grus innebär att Johanna Larsson har en på papperet utmärkt möjlighet att gå fram till möte med italienska världssjuan Roberta Vinci (som är klart bättre på hardcourt och inte alls övertygat på gruset i år).

Fotnot: Larsson har 1-0 inbördes mot Konta som gav upp vid 1-1 i set då de möttes 2013.

Se hyllningarna till Federer då han laddar upp inför Rom

Publikfavorit var han än spelar

Djokovic, Murray, Nadal och alla de andra får ursäkta – i popularitet är de inte ens i närheten av att kunna mäta sig med Roger Federer.

Den 34-årige schweizaren är med sin 17 titlar segerrikast i Grand Slam-historien men det är i ännu högre grad hans eleganta spelstil och ödmjuka personlighet som gjort honom till en av sportens främsta ambassadörer genom alla tider.

Då Federer spelade If Stockholm Open 2010 var det många svenska tennisälskare som såg Federer live för första gången. Han spelade där också 2000, var då i och för sig en jättetalang men ändå okänd utanför den trängre kretsen.

Annat då 2010. Intresset var enormt och Federers träning inför turneringen skedde inför mycket välfyllda läktare i Kungliga hallen.

På samma sätt ser det ut på många platser runt om i världen då Federer tränar, nu senast i Rom där Federer laddar upp inför den enda Masterturnering som han ännu inte stått som slutsegrare i. Han har fyra finaler bakom sig, senast ifjol då han föll mot Novak Djokovic.

Att Federer efter skadeproblemen under säsongen ska vara med och slåss om årets titel förefaller närmast osannolikt. Men han inleder i alla fall turneringen som världstvåa eftersom Andy Murray inte idag inte lyckades försvara sin fjolårstitel i Masterturneringen i Madrid.

Förresten kvittar det vilken rankning Roger Federer har – han är ändå populärast av alla och så här såg det ut på hans träning i Rom:

                                                           

Doldis svenskt glädjeämne men Ymer var en besvikelse

Söderlund tränar på Good to Great

Svensk tennis hade stora framgångar i veckans ITF-turnering i Karlskrona.

Allra roligast var att en ung doldis klev fram och tog titeln.

Okej, i juniorkretsar är snart 19-årige Carl Söderlund inte okänd men rankad 793 och med sju landsmän framför sig på listan möts hans namn knappast av igenkännande nickar runt om i tennis-Sverige.

Ännu så länge är bäst att tillägga.

Ett år yngre Mikael Ymer är ende yngre svensk Söderlund har framför sig på listan och det är just när spelare i den där åldern – eller gärna ännu yngre – når stora framgångar i denna kategori turneringar som det känns riktigt hett. Självklart är alla framgångar välkomna men då en spelare runt 25 år lyfter bucklan i en 10 000-dollarturnering är det ju inte så att vi säger ”wow- den där spelaren blir intressant att följa i framtiden”.

Men det kan vi säga om Carl som på vägen fram till karriärens andra ITF-titel (den första i Norge ifjol) slog ut ut bland andra de två högst seedade och titelförsvarande Fred Simonsson. Söderlund tappade inte ett set och finalbesegrade andraseedade japanen Kaichi Uchida med 6-1, 6-2.

Rapporterna från Karlskrona berättar att Söderlund jobbat hårt under veckan och visat upp en mycket positiv attityd. Härligt att det betalade sig. Förbundets sportchef Johan Sjögren larmade nyligen om att svenska spelare numera sticker ut genom att ha ett negativt beteende på banan. Sjögren har rätt i sin kritik vilket inte innebär att samtliga svenska spelare har anledning att ta åt sig av den.

**

Simonsson och Isak Arvidsson nådde semi och tog parets tredje dubbeltitel på två månader.

**

Medan Carl Söderlund var det stora svenska glädjeämnet på lördagen var Elias Ymer en besvikelse. Jag hade inte möjlighet att se hela Sverigeettans semifinal mot 147-rankade Carlos Berlocq i Challengerturneringen i Aix en Provence- lika bra det. Det jag såg var nämligen en Sverigeetta som långa stunder saknade fokus och det med karriärens tredje Challengertitel inom räckhåll. Elias räddade visserligen en matchboll i andra set och tvingade fram ett skiljeset - där han tog sex (!) poäng. 2-6, 7-6, 0-6.

Fortsatt huvudbry för Nadal Murray tog dubbel revansch

Hinner han hitta storformen till Paris?

Med drygt två veckor kvar till Franska mästerskapet letar tidernas gruskung fortfarande efter storformen.

Dagens Madrid-semifinal mot Andy Murray blev ytterligare ett i raden av exempel på att Rafael Nadal numera är sårbar även på favoritunderlaget.

7-5, 6-4 till den titelförsvararen som tog rejäl revansch för förlusten i Monte Carlo-semifinalen.

Framför allt tog Murray revansch på sig själv efter den slokörade insatsen i deras senaste möte.

Nu var världstvåan totalt fokuserad från första till sista boll. Inte ens det faktum att förstaserven inte satt som han önskade fick skotten ur humör. I första set slog han in bara 41 procent förstaservar för att öka till 65 procent i andra. Däremot servade han riktigt bra på ett antal av de totalt elva breakbollar som spanjoren inte lyckades förvalta.

Murray hade mycket bra bollträff större delen av matchen och tryckte då tillbaka Nadal långt bakom baslinjen för att sedan vid ett antal tillfällen avgöra med väl avvägda stoppbollar.

Då Nadal bröt tillbaka till 4-5 i andra set vädrade hemmapubliken en vändning men efter några riktigt grova missar tappade världsfemman sitt efterföljande servegame.

Just de många oprovocerade misstagen i kombination med mindre kraftfullt spel är vad som främst skiljer Nadal nu jämfört med då han var som bäst. Visst, han har nyligen tagit titlar i såväl Monte Carlo som Barcelona men motståndet har inte varit av kalibern att det utgjort en värdemätare av slaget Murray var i dag.

Precis som vanligt tilläts Nadal i stort sett konsekvent dra över tiden mellan poängen. Först då spanjoren inför en viktig poäng i slutet av första set drog över med tio sekunder såg svage domaren Carlos Bernardes anledning att utdela en varning.

Inför nästa poäng tog Nadal 29 sekunder istället för tillåtna 25 sekunder på sig och skulle alltså ha fått poängstraff.

Men nej, någon sådan kom förstås inte. Bernardes vill ju inte riskera jobbet...

Den här Murray vill bara Nadal se i lördagens semi

Nej, det där håller inte mot Nadal...

På lördagen har världstvåan Andy Murray chans att ta gruvlig revansch – på sig själv.

Hans juniortjuriga uppträdande i semifinalen i Monte Carlo mot Rafael Nadal hade varit genant för alla spelare som försörjer sig på sporten.

Efter ett mycket bra första set vek lipsillen från Dunblane ner sig allt mer för att vara uppgiven i skiljeset.
Genom åren har han haft ett antal sådana där djupdykningar men tack och lov är de numera sällsynta.

Däremot hänger den negativa attityden med. Han tjurar, blänger på och gormar åt sitt team och har ett negativt kroppsspråk. Trist att se men ändå av underordnad betydelse så länge han offrar sig i bollduellerna och bjuder på det bästa motstånd han för dagen kan.

Det gör han oftast.

Den mentala genomklappningen i Monte Carlo var förhoppningsvis undantaget som bekräftar regeln att Andy Murray i mognad åtminstone börjar närma sig sina 28 år.

På lördagen ställs han åter mot Rafael Nadal, nu i semifinal i Masterturneringen i Madrid där spanjoren mot Joao Sousa tog sin trettonde raka seger på favoritunderlaget. Världsfemman blandade storspel med grova missar av slaget vi aldrig såg på han storhetstid och som nu gör honom betydligt mer sårbar än då. Titlarna i Monte Carlo och Barcelona har utan tvekan stärkt Nadals självförtroende

...men det här kan göra det

men fortfarande saknas en del pusselbitar i hans spel.

Förutsatt att Murray spelar på hög nivå i semifinalen kan den mycket väl bli en repris på fjolårets final

mellan dem då skotten tog sin första Mastertitel på grus. Bara två av hans 32 titlar har kommit på grus där Nadal tagit 49 av sina 69 titlar.
Nu behöver Murray förstås inte vinna för att ta revansch på sig själv efter debaclet i Monte Carlo - det räcker med att han kämpar.

I den andra semifinalen möter världsettan Novak Djokovic sexan Kei Nishikori.

Ymer till semi efter en av karriärens tyngsta segrar

På jakt efter tredje Challengertiteln

Ser vi till rankning tog Elias Ymer i dag sin femte största skalp i karriären då han besegrade

72-rankade Lukas Rosol i Challengerturneringen i Aix en Provence.
Men jag tycker att kvartsfinalsegern väger tyngre än hans segrar förra året mot Nick Kyrgios och Carlos Berlocq som båda hade en bättre rankning än Rosol.

Kyrgios låg 41:a men var både matchotränad och ointresserad då han mötte Elias i 500-turneringen i Barcelona och 65-rankade Berlocq hade 1-0 i set och 3-2 med break i andra då han gav upp på grund av skada.

Just den 33-årige argentinaren – nu 147 på rankningen - blir Ymers motståndare i lördagens semifinal i Aix en Provence där den 13 år yngre Sverigeettan idag slog ut förstaseedade Rosol med 7-6, 6-2. En mycket stark insats av Elias och då inte minst med tanke på att den betydligt mer meriterade och rutinerade tjecken skaffade sig ett tidigt break.

Vilken seger är egentligen Ymers största i karriären och hur ska hans sammanlagt tolv segrar mot topp-100-spelare rangordnas?

Nej, just det – helt omöjligt att avgöra även för de som sett samtliga dessa matcher eftersom man bland annat ska väga in var i karriären Elias själv befann sig. Dessutom kan han ju ha ha svarat för ännu bättre insatser mot spelare utanför topp-100. Därför nöjer jag mig med att här lista hans tolv segrar mot topp-100 uifrån den rankning motståndarna haft:

Kyrgios

41: Nick Kyrgios (2015).

52: Michail Kukushkin (2014).

60: Albert Ramos-Vinolas (2015).

65: Carlos Berlocq (2015).

72: Lukas Rosol (2016).

81: Igor Sijsling (2015).

84: Jurgen Melzer (2015).

86: Joao Souza (2015).

90: Daniel Gimeno Traver (2015).

95: Maximo Gonzalez (2015).

97: Blaz Rola (2015).

99: Guido Pella (2015).