Härlig reaktion från Lindell då han blev utan wild card

Klar för huvudturneringen - och det utan wild card

För första gången sedan 2009 blev Christian Lindell utan ett wild card till årets SkiStar Swedish Open.
Han tog det på helt rätt sätt. Knöt näven och slog sig via kvalet in i huvud-turneringen.
Bra jobbat!
Det är ju precis den där sortens reaktion man vill se från en spelare som är besviken och känner sig åsidosatt.
Även om Christian efter dagens kvalfinalseger mot Maxim Dubarenco inte ville prata i termer som revansch har han inte stuckit under stol med att han blev besviken över att inte få ett wild card.
Det är lätt att förstå. Rankad 326 är han näst bäste svensk på listan efter Elias Ymer och dessutom har Christian poängen från en andraomgång ifjol att försvara i Båstad.
Den 24-årige brassesvensken har tuff period bakom sig och visst hade det på ett sätt känts naturligt om han fått lite hjälp på vägen i form av ett wild card.
Ändå tycker jag att det är rätt att Calle Söderlund, Isak Arvidsson och Fred Simonsson fått de tre friplatserna. Om Lindell under den senaste tiden visat betydligt bättre resultat än de tre hade saken kommit i ett annat läge men så har inte varit fallet. Dessutom: Söderlund, Arvidsson, Simonsson har tidigare inte fått chansen på ATP-touren medan Lindell fått wild card i sina fem senaste Båstad-starter och en gång i If Stockholm Open.
Men det hade naturligtvis känts tungt om Christian fallit bort redan i kvalspelet. Nu är han med i leken på allvar och tycker själv att det känns bättre i år än tidigare eftersom han av egen kraft tagit sig in i huvudturneringen.
Förhoppningsvis kan den uteblivna friplatsen där fortsätta att tjäna som extra tändvätska.

Tennisspelare segnade ner - har förts i ilfart till sjukhus

Mycket dramatiska och otäcka scener utspelades i dag under kvalspelet till Swedish Open i Båstad.
Den 22-årige serbiske talangen Marko Tepavac segnade plötsligt ner på banan där han skrikande vred sig i smärtor under flera minuter.
Personer i turneringsstaben och en läkare ur publiken sprang in på banan för att hjälpa Tepavac och kort senare kom tävlingsläkaren till undsättning.
Den 189-rankade serben tycktes efter behandling ha återhämtat sig och spelade ytterligare två game med vilka hans motståndare Maxim Dubarenco säkrade segern.
På den korta promenaden från banan till det närliggande spelarhotellet föll Tepavac ihop på gatan och fick hjälpas till hotellet. Han undersöktes ytterligare av tävlingsläkaren och då tillståndet försämrades tillkallades ambulans.
Tepavac fördes i ilfart till sjukhus och det finns i nuläget ingen uppgift om hans tillstånd.

Finns bara viljan dominerar Williams ytterligare några år

I dag tog hon sin sjunde Wimbledontitel

Det har gått 16 år och tio månader sedan Serena Williams i US Open tog sin första Grand Slam-titel.
I dag kom den 22:a. 7-5, 6-3 i Wimbledon-finalen mot världsfyran Angelique Kerber och nu tangerar Wililams tyskan Steffi Grafs rekord under proffseran.
Vad händer då damtennisens stora fixstjärna spelar hem den 23:e? Nöjer hon sig med att vara segerrikast under proffseran eller lägger hon av först efter att ha passerat också Margaret Court som med 24 titlar är segerrikast genom alla tider?
Ingen vet. Förmodligen vet inte ens Serena Williams hur länge hon fortsätter spela.
Vid ett av Williams två Båstad-besök fick jag tillfälle att intervjua hennes dåvarande hittingpartner Aleksandar ”Sascha” Bajin. Efter sex års samarbete kände de varandra väl och ombedd att med tre ord beskriva den amerikanska tennisikonen svarade ”Sascha”:
"Oberäknelig, tuff, äregirig".
 På frågan vad "Sascha"menade med oberäknelig blev svaret:
"Serena bestämmer allt i sista sekunden och kommer ofta med lite galna förslag. Hänger man med henne kan allt hända. Mer säger jag inte, haha".
 Så det är förstås fullt möjligt att snart 35-åriga Williams inte alls har någon tidsplan för sitt avsked utan att detta sker då hon en dag känner att motivationen inte längre finns där.
Förhoppningsvis dröjer det.
Med tanke på hur enormt överlägsen Williams varit konkurrenterna under ett antal år finns det inget som talar för annat än att hon ska fortsätta dominera i ytterligare några år.
Här hennes facit från de åtta senaste Grand Slam-turneringarna: seger, seger, seger, seger, semifinal, final, final, seger.
Om det inte varit för hennes dallrande nerver skulle Williams förstås tagit sin 22:a titel redan i fjolårets US Open men två matchsegrar från en Grand Slam kollapsade hon totalt mot Roberta Vinci.
Williams kom inte heller upp i normal nivå i Australian Open-finalen mot Angelique Kerber eller i Paris-finalen mot Garbine Muguruza.
Just med tanke på att hon så ofta sviktat mentalt trodde jag inför Wimbledon att världsettan åter en gång skulle falla offer för sina nerver.
Det höll på att ske i andra omgången mot landsmaninnan Christina McHale men i övrigt har Williams inte varit illa ute.

Helt rätt ge debutanter chansen i Swedish Open

Dubbelmästare som också kan glädja sig åt wild card

Att dela ut wild card är en grannlaga uppgift för arrangören.
Ofta är det någon spelare som känner sig åsidosatt och även vi utomstående kan ha åsikter om att den eller den borde ha fått chansen.
Men jag har svårt att föreställa mig att någon har något att invända mot vilka tre spelare som fått wild card till nästa veckas SkiStar Swedish Open.
•Carl Söderlund, 19-årigt stjärnskott som den här veckan gick till semifinal i sin debut på Challengertouren.
•Isak Arvidsson, 23 år, som efter fyra kval i Båstad och lika många i If Stockholm Open nu får göra efterlängtad debut på ATP-touren.
•Fred Simonsson, 21 år, och den som slagmässigt har störst potential av samtliga svenskar. Har en mycket imponerande högstanivå som kan leda till något riktigt stort den dagen han får bukt med nerver och humör.
Dessa tre ligger efter Christian Lindell och Markus Eriksson på rankningen men känns just nu hetare och dessutom har de till skillnad från Christian och Markus inte fått wild card tidigare.
Söderlund och Simonsson ställs mot varandra i första omgången medan Arvidsson tar sig an 56-rankade slovenienfödde Aljaž Bedene som sedan förra året spelar för Storbritannien.
Stora svenskhoppet Elias Ymer möter rutinerade spanjoren Albert Montanes.
*
Arvidsson/Simonsson tog i dag sin andra Challengertitel – den första kom tidigare i år i RC Hotel Open - då de i Båstad finalbesegrade rutinerade duon Johan Brunström/Andreas Siljeström med 6-3, 7-5.

McEnroe har fått Raonic att visa sina känslor på banan...

"...och då ber du domaren fara åt h-e". Nej, så säger han inte

Milos Raonic ger sin nye coach John McEnroe en stor del av äran för finalplatsen i Wimbledon.
– Han har talat om för mig att jag ska visa känslor på banan eftersom det skapar ny energi, säger den 25-årige kanadensaren som på söndag spelar sin första Grand Slam-final.
En bättre läromästare än McEnroe i konsten att visa känslor finns väl inte. Men då tänker vi naturligtvis inte i första hand på positiva känsloyttringar utan på mer eller mindre vansinniga utbrott vilka jämte genialt spel var amerikanens främsta kännetecken.
Tack och lov har Raonic inte tagit efter.
– Tidigare visade jag inga känslor alls men de har ju funnits där hela tiden. I matcher där spelet inte fungerade som jag ville samlade jag på mig negativa känslor och det skapade frustration. Då försökte jag lugna ner mig istället för att få ut känslorna, förklarar Raonic. 
– Det viktiga är att jag hela tiden är positiv. Efter en dålig poäng försöker jag elda på på mig själv istället för att vara negativ.
McEnroe menar att hans nye adept tidigare varit alldeles för tyst och inbunden på banan.
Jag håller med. Om kanadensarens nya attityd gör honom till en bättre spelare kan jag inte bedöma men klart är i alla fall att det är betydligt roligare att se honom nu.
Tidigare var han som en lång vandrande pinne med kanonserve och även om det redan då fanns mycket i hans spel som imponerade var underhållningsvärdet inte alls på samma nivå som nu.
När Raonic nu även utåt visar hur han lever sig in i matcherna blir han mer mänsklig om uttrycket tillåts.

Challenge inför semifinalerna

Semifinalen mot Roger Federer visade den nye Milos Raonic och även om den 17-faldige Grand Slam-segraren hade publiken på sin sida råder väl ingen tvekan om att utmanaren fick nya många fans – inte så mycket tack vare segern som på sättet han agerade på banan.
Jag höll Raonic som knapp favorit inför semifinalen och det blev också en knapp seger medan hemmafavoriten Andy Murray som väntat inte hade några som helst problem mot Tomas Berdych.

Ännu ett bevis på vikten av Challengers på hemmaplan

Festligt, folkligt och ful... - nåja nästan - fullsatt. Foto; Bengt Helmersson

En 19-årig doldis som under några dagar blir svensk tennis hetaste namn.
Två hemmapar i dubbelfinal.
Ingen tvekan om att den nya Challenger-turneringen i Båstad är ett lyft för svensk tennis.
Samma sak var det i mars på RC Hotel Open i Jönköping – den första Challengern på svensk mark på 20 år.
'”Gråt inte över spilld mjölk”.
Det gamla talesättet må vara hur klokt som helst men ibland går det ändå inte att undgå att gräma sig över det som varit.
Svensk tennis har anledning att göra det.
Samtidigt som de två nya Challenger-turneringarna i Sverige är positiva, efterlängtade och varmt välkomna infinner sig frågan:
Hur hade det sett ut i svensk herrtennis i dag om det funnits Challengers under de där 20 åren då talangerna inte fick möjlighet att mäta sina krafter i så här stora sammanhang?
Det finns förstås inget säkert svar på frågan men klart är i alla fall att löftena då skulle haft avsevärt bättre förutsättningar än de som fanns.
Nog om det.
Medger att jag från början var lite skeptisk då det blev klart med två nya Challengers i Sverige och undrade då om det inte vore bättre med ytterligare några ITF-turneringar eftersom det sedan några år är där i stort sett samtliga svenska spelare håller till.
Så är det i och för sig fortfarande men mitt tvivel om Challenger-turneringarnas betydelse försvann redan under RC Hotel Open.
Såväl där som i Båstad Challenger har vi fått flera exempel på svenskar som sett till rankning inte ens är i närheten av Challengertouren men som visat att deras spelstyrka räcker även där.
Calle Söderlund är förstås det lysande exemplet. Han är rankad 611 och skulle aldrig fått chansen i en Challenger om den inte spelats på hemmaplan.
Nu fick han wild card, tog tre tunga skalper och klättrar tack vare semifinalplatsen in på topp-500. Calle hade i dag sina chanser i första set mot Roberto Carballes Baenes men tappade inte oväntat all energi i andra (6-4, 6-0).

RC Hotel Open-mästarna tog en tung seger i dag

Precis som i RC Hotel Open blir det i Båstad två hemmapar som gör upp om dubbeltiteln.
För rutinerade Johan Brunström/Andreas Siljeström är Challengers vardagsmat även om det självklart skulle betyda extra mycket för dem att på hemmaplan få spela hem säsongens fjärde titel.
För Isak Arvidsson/Fred Simonsson är det fest. De tog titeln i RC Hotel Open (finalbesegrade Markus Eriksson/Milos Sekulic) och utöver det har Isak spelat bara en Challenger (i par med Jan Mertl) medan det i övrigt handlat om spel på ITF-nivå för duon.
Finalen i Båstad bara understryker att Arvidsson/Simonsson håller mycket bra klass på Challengertouren.
I dag tog hemmafavoriterna en mycket tung seger då de efter att att ha räddat två matchbollar i ett dramatiskt matchtiebreak (13-11) slog ut förstaseedade Julio Peralta/Horacio Zeballos som tidigare i år tog titeln i ATP-turneringen i Sao Paulo. Peralta är 63:a och Zeballos 72:a på dubbelrankningen där Arvidsson är 282 och Simonsson 334.

Hjärtat klappar för Federer - utmanaren är knapp favorit

Har aldrig förlorat en semifinal i Wimbledon

Raonic-Murray. Där mitt tips vilka två som i eftermiddag går fram till Wimbledonfinal.
Men jag har mer än gärna fel.
Att få se snart 35-årige Roger Federer i ytterligare en Wimbledonfinal och med möjlighet att spela hem en 18:e Grand Slam-titel skulle vara helt fantastiskt.
De räddade matchbollarna och 0-2-vändningen i kvarten mot Marin Cilic finns kvar på näthinnan och får även i ett historiskt perspektiv en framskjuten placering på listan över minnesvärda matcher.
Federer har gått segrande från samtliga sina tio tidigare Wimbledon-semifinaler, bland annat då för två år sedan när han besegrade Milos Raonic i raka set. Den schweiziske världstrean har också 9-2 inbördes.
Stor skillnad i inbördes möten kan i och för sig vittna om att spelaren med plus har en spelstil som inte alls passar den andre men statistiken kan också vara enbart kuriosa. Så känns det här. Att Federer gick segrande från fjolårets tre möten innan Raonic bröt trenden i Brisbane i år säger väl en del men i matcherna innan dess var den kanadensiske världssjuan inte närheten av klassen han håller i dag.
Han är rörligare, returnerar bättre, är mer allround och har filat bort en del på där skavankerna som gjorde att han stod sig slätt om serven inte fungerade i det närmaste optimalt.
Fortfarande lever han högt på serven, den här säsongen har Raonic vunnit 90 procent av sina servegame och av de 48 tillfällen han haft möjlighet att serva hem ett set har han gått bet på uppgiften en (1) gång.
På sina fem matcher i årets tredje Grand Slam-turnering har han slagit i snitt 23 ess. Med John McEnroe som nytt tillskott i teamet har Raonic fått en coach som kan grästennis bättre än de flesta och förmodligen är amerikanens medverkan även mentalt stärkande.
Federer tog sin senaste Grand Slam-titel just i Wimbledon för fyra år sedan men har sedan dess inte varit som bäst då det gällt som mest. Den här säsongen har han på grund av knä- och ryggskada stundtals haft det rejält motigt.
Semifinalplatsen är i sig förstås ett styrkebesked men vi ska ändå komma ihåg att han haft en tacksam lottning. Frågan är hur mycket stryk hans kropp tog mot Cilic i den holmgång som också innebar en mental urladdning.
På Federers plussida finns bland mycket annat hans förmåga att variera spelet för att ta udden av motståndarens offensiv. Ser vi till yttre faktorer lär den sjufaldige Wimbledonmästaren kunna dra fördel av ett starkt publikstöd.

Storfavorit mot Berdych

Jag håller ändå Raonic som knapp favorit och kan inte se annat än att segraren i den mest öppna av de båda semifinalerna ställs mot hemmafavoriten Andy Murray.
Att han ska förlora mot Tomas Berdych är osannolikt. Visserligen kan den flackt spelande tjecken besegra vem som helst de dagar hans artilleri fungerar men Murray har vapnen som krävs för få Berdych ur rytmen.
Skotten har tappat bara ett set på deras fyra möten under de två senaste åren och Berdych senaste seger är från sensommaren 2013.