Larsson fick inte fart på publiken - och vice versa

Linda Carlssons bild säger mer än tusen ord.

I går hyllade jag här Sverigeettan Johanna Larsson för hennes enorma fajterhjärta.
Det går inte i dag.
Hennes insats i semifinalen i Ericsson Open mot 20-åriga tjeckiska kvalspelaren Katerina Siniakova – som vann med 7-5- 6-1 - var nämligen av det energifattigare slaget.
Orsak?
Höftproblemen som Larsson kände av redan i början av matchen och som fick henne att ta en medical timeout efter första set – som var drygt en timme långt - spelade självklart in även om hon på presskonferensen tonade ner betydelsen av besvären.
Larsson stortrivs på hemmaplan och var självklart motiverad att nå sin fjärde final i Båstad men det var en sådan här dag då hon saknade kraften som krävs.
Hon tände inte till på sättet vi är vana att se. Johanna sa själv att hon inte lyckades utnyttja publikens energi på sättet hon önskade.
Det fanns ändå några lägen då hon tycktes vara på gång att lyfta sig och med det kunna rycka med publiken. Som då hon hämtade upp 0-2 till 2-2 och där kvitteringen kom efter ett mycket långt game där Johanna räddade mängder av breakbollar. Vid 3-2 hade hon 30-0 och läge att koppla grepp. Men nej, hon tappade serven. Likadant då hon servade vid 3-4 och hade 40-0 men blev breakad.
Det kändes som ett nyckelgame och det var som om en del luft gick ur även åskådarna på de anmärkningsvärt glest besatta läktarna. Visst fanns det några som försökte dra igång Johanna även senare men det var en sådan där dag då det inte gick.
Även om jag inte räknade lyckades Larsson nog inte slå igenom Siniakovas försvar vid fler än tre, fyra tillfällen. Den unga tjeckiskan är mycket stark även ute i hörnen och då främst på backhandsidan.
Med tanke på att Johanna Larsson var titelförsvarare och att insatsen i dag inte gladde kan det ligga nära till hands att se hennes Ericsson Open 2016 som en stor besvikelse.
Men det skulle vara mycket orättvist. I kvartsfinalen mot 37-rankade Annika Beck tog hon sin tredje största skalp för säsongen och semifinalen i Båstad är hennes bästa resultat på WTA-touren i år tillsammans med semifinalen i Hobart i början på säsongen.

Siniakova väl värd ett besök på finaldagen

Med publikfavoriten borta kommer det – till skillnad från förra året – inte att bli fullsatt, folkligt och festligt på söndagens final.
Men jag hoppas att många tar tillfället i akt att se heta Katerina Siniakova som möter sjätteseedade tyskan Laura Siegemund.
Siniakova är rankad 92, framme i sin första WTA-final och blir mycket intressant att följa under de närmaste åren.

Vädret i Båstad hjälpte honom att knäcka Lendl

Henrik Sundström

I september spelar Sveriges Davis Cup-lag åter i Båstad.
I dag bestämde nämligen Svenska tennisförbundet att kvalmatchen mot Holland ska avgöras i det svenska tennis-meckat där det inte spelats DC sedan 2000.
Kvalet avgörs 16-18 september och visst, väder och vind kan ju säkert komma att bjuda på en del överraskningar.
Men att vädret ska få så avgörande betydelse som det hade då Sverige just i Båstad och i september mötte Tjeckoslovakien i semifinal 1984 är knappast troligt. Då var det rejält kyligt.
Tjeckiske världstrean Ivan Lendl såg ut att vara på väg att utjämna den 1-0-ledning Mats Wilander hade skaffat Sverige. Lendl hade 2-0 i set och var om jag inte minns fel ett break upp i tredje mot Henrik Sundström som inte alls fått igång sitt spel.
På bänken hade DC-kapten Hasse Olsson börjat att frysa. Så efter i stort sett varje poäng ställde han sig upp och började hoppa på stället för att hålla värmen.

Challenge i torsdags

Sundström såg det men förstod inte att Olsson frös utan trodde att DC-kaptenen gav tecken att "Henke" skulle få igång fotarbetet bättre.
Det fick Sundström och vände matchen mot den tjeckiske världsstjärnan.
”Ett taktiskt genidrag”, sa Hasse Olsson med glimten i ögat efter matchen.

Med sitt stora fajterhjärta tänder hon Båstad-publiken

Sverigeettan är en matchvinst från sin fjärde Båstad-final

”Hela världen älskar en fajter”.
Uttrycket är både gammalt och slitet men stämmer lika bra nu som genom alla tider.
Att Sverigeettan Johanna Larsson går hem hos publiken i Båstad beror självklart först och främst på att hon har hemmaplan. Men jag är övertygad om att även hennes stora fajterhjärta i hög grad bidrar.
Vi har ju genom åren sett exempel på hemmaspelare med enorm potential som bjudit på stor tennis men fått gamnacke då det börjat ta emot vilket gjort åskådarna mer eller mindre likgiltiga för fortsättningen.
Den 27-åriga norrländskans spel är inte tekniskt fulländat eller elegant och även om hon i dagens kvartsfinal mot svagt servande tyskan Annika Beck (7-5, 6-1) svarade för flera läckra stoppbollar är det inte dessa finesser som finns kvar på näthinnan - i alla fall inte på mina.
Där finns istället bollduellerna där Larsson blir tillbakatryckt men envist håller sig kvar för att i slutänden vända poängen till sin fördel.
Att hemmafavoriten skulle göra som Beck och strunta i att springa på en stoppboll finns nog inte. Larsson skulle förmodligen slänga sig raklång för att nå bollen om hon så bara hade en liten gnutta hopp om att nå den.
Sådan kampvilja går rakt in i hjärtat.
Dessutom påverkar det hela stämningen på läktarna. Publiken rycks med.
Vi är nog många som tio gånger hellre ser en fajter utan skönspel än en bollvirtous som inte sliter ont.
Eftersom det spelas WTA-turneringar i stort sett varje vecka året drabbas alla turneringar av att det i startfältet finns en eller ett par spelare som är trötta och omotiverade och som medvetet inte gör/inte har kraft att göra sitt bästa.
Lika nedslående som det är för publiken lika upplyftande är det att se spelare som just där och då uppträder som om det gällde livet.
Just i sporter kvinna mot kvinna eller man mot man blir det så extra tydligt vem av ”duellanterna” som hellre låter sig släpas från banan än viker ner sig.
Larsson tappade i dag serven blankt till 1-3, bröt tillbaka och höll serven. Även om det i första set blev fler servegenombrott efter att Johanna brutit till 4-3 kändes det som om det var där matchen avgjordes. Becks servegame var riktigt långt och Larsson utnyttjade sin sjätte breakboll.
Naturligtvis är alla break viktiga men att detta kom efter ett så långt game tror jag hade stor inverkan på båda spelarnas mentala styrka men då självklart i olika riktning.
Kampviljan och den mentala styrkan är 82-rankade Larssons största tillgångar men det skulle ändå inte räcka långt utan hög spelkapacitet.
I dag besegrade hon en 37-rankad motståndare vilket sett till rankning är hennes tredje största skalp i år.
Då världstvåan Angelique Kerber i torsdags bröt turneringen fick Johanna ett ännu större ansvar än tidigare som affischnamn. Likadant var det förra året då Serena Williams tvingades kasta in handuken efter en match.
Då tog Larsson karriärens första singeltitel på WTA-touren.
Nu är hon en matchvinst ifrån en fjärde final i det svenska tennis-meckat.

Siniakova är en het 20-åring med hett humör

I semifinalen väntar härligt respektlösa tjeckiskan Katerina Siniakova som för några månader sedan lämnade tonårstiden bakom sig. Siniakova har kvalat in i Ericsson Open där hon i dag slog ut andraseedade Sara Errani.
När jag kallade Annika Becks servar för svaga är det svårt att hitta rätt beskrivning av Erranis servar. Men de är i alla fall av arten att Siniakova kunde gå ett par meter in i banan för att returnera – förstaservar!
Den unga tjeckiskan är fräckt offensivt och ibland är det lite går-det så-går- det över hennes spel. Hon har hett humör och det blir intressant att se hur hon handskas med Båstad-publiken.

Kerbers avsked i Båstad skadar tyvärr även på sikt

Kerber meddelade sitt beslut på en presskonferens

Världstvåan Angelique Kerber hann inte mer än meddela att hon bryter Ericsson Open förrän spekulationerna var igång.
”Hon hämtade sina startpengar, fejkade skada och åkte hem”, var en inte ovanlig åsikt bland de jag snackade med.
Kanske har de rätt.
Jag är kluven i frågan. Det bjuder starkt emot att misstro Kerber som verkade uppriktigt ledsen på presskonferensen.
Å andra sin går det inte att undkomma tanken att hon kanske kunde ha fortsatt turneringen - om den varit prio ett för henne.
Jag tror att den 28-åriga tyskan verkligen är armbågsskadad. Precis som att Serena Williams var skadad förra året då hon bröt Båstad-turneringen efter en match.
Men så skadade att fortsatt spel var uteslutet?
Tillåt mig tvivla och det är här man kan diskutera om de båda stjärnorna svikit turneringen och den svenska publiken eller om man ska ha förståelse för att Williams och Kerber gjort på sättet som skett.
Om det gällt Wimbledon, US Open, någon annan av Grand Slam-turneringarna eller en av de största WTA-turneringarna är det föga troligt att de valt att bryta.
Ericsson Open är mer försumbar för spelarna. Om affischnamnen brutit enbart av anledningen att de inte vill äventyra sin medverkan i större turneringar har de naturligtvis inte tagit sitt ansvar i Båstad.
Men handen på hjärtat – vem hade resonerat annorlunda i deras sits?
Då Williams förra året kom till Båstad hade hon ”bara” en US Open-titel kvar att spela hem för att ta en Grand Slam. Hon ville inte ta risken att skadan förvärrades inför årets sista Grand Slam-turnering.
Kerber har Rio-OS och US Open framför sig och vill inte äventyra sin medverkan där.
Oavsett om skadorna var så svåra att Williams och Kerber omöjligen hade kunnat spela vidare, om skadorna var fejkade eller om spelarna tog det säkra före det osäkra med tanke på framtiden slår det hårt mot Ericsson Open.
Det är inte bara den drabbade upplagan som tar skada utan även framtida upplagor riskerar att bli lidande. Tilltron till att affischnamnen både dyker upp och tar sitt ansvar minskar.
2011 bröt världsettan Caroline Wozniacki efter en match i Båstad, året därpå lämnade världsnian Sara Errani återbud och samma sak med Williams 2014.
Ingen turnering kan gardera sig mot sådant. Men lider ändå skada av det. Sedan må det handla om ren och skär otur eller att mindre turneringar plötsligt inte passar i stjärnornas kalendrar.

Nu är Sverigeettan största affischnamn

Förra året räddade Johanna Larsson med bistånd av Rebecca Peterson festen i Båstad. Även Peterson gick till kvartsfinal och med två hemmahopp där var fredagen räddad för arrangören. Resten fixade Larsson då hon under helgen fyllde läktarna och på söndagen tog sin första WTA-titel.
Nu står hoppet till enbart Larsson som är enda svenska kvartsfinalist. Men det var anmärkningsvärt glest på läktarna då hon spelade i dag.
Turneringens tre första dagar var det fri entré vilket drog storpublik och skapade härlig stämning på läktarna.
Men det var alltså inte många som fick så mycket mersmak att de kom tillbaka när det kostade pengar att se Sverigeettan och de andra proffsen.
Ett trist konstaterande som manar till eftertanke.

Spela DC-kvalet i Båstad!

Sverigeettan Ymer och DC-kapten Rosengren

I september kvalar Sveriges Davis Cup-lag mot Holland.
Sverige har hemmaplan och jag hoppas att förbundet väljer Båstad som spelort.
Båstad har under alla tider varit Sveriges tennis-mecka men det i sig räcker förstås inte för att locka storpublik till en sådan här typ av match.
Däremot är det ett ypperligt tillfälle att göra det genom att arrangera ett evenemang som samlar och i möjligaste mån enar tennis-Sverige inför det extra årsmötet i oktober då den nya verksamhetsinriktningen ska antas.
Redan i augusti har svensk tennis några dagars stormöte för att dra upp riktlinjerna som ska gälla från nästa år. Starka krafter drar åt olika håll och sannolikt kommer det att behövas mer tid än ett par dagars stormöte för att i möjligaste mån enas. DC-helgen 16-18 september låter perfekt för fortsatt arbete.
Bjuder förbundet ovanpå det in alla klubbar i regionen finns förutsättningar att skapa lite feststämning på läktarna.
Utan stort engagemang från förbund och klubbar lär DC-kvalet passera relativt obemärkt och det oavsett spelort.
Det handlar nämligen om kval där segraren behåller sin plats i division I medan förloraren spelar ödeskval i oktober. Förloraren i den matchen åker ner i tvåan.
Kommer holländarna med sitt starkaste lag är risken stor att Sverige åter hamnar i ödeskval. Där har Danmark blivit räddningsplankan vid två tillfällen och då senast förra året då DC-debuterande Mikael Ymer vann den femte och avgörande matchen.
Holland – som i helgen förlorade bortamatchen mot Ryssland med 5-0 är rankat 18 – och har i Robin Haase (rankad 95), Igor Sijsling (115) och Thiemo de Bakker (136) tre spelare som ligger före 157-rankade Sverigeettan Elias Ymer.
Då Holland förra året förlorade mot Schweiz föll de Bakker med 7-5 i femte mot Wawrinka och i par med Middelkoop besegrade han Roger Federer/Marcu Chiudinelli i dubbeln.
Hollands bäste dubbelspelare är världstolvan Jean-Julien Rojer och starka komplement till honom finns i främst Matwe Middelkoop och Wesley Koolhof (utan DC-rutin) som båda ligger runt 50-strecket.

Ännu en milstolpe för Ymer - klar för första ATP-kvarten

Kom mycket väl förberedd till turneringen i Gstaad

Inom loppet av en och en halv vecka har Elias Ymer nått två milstolpar.
Förra veckans SkiStar Swedish Open var den första ATP-turnering där Sverigeettan direktkvalificerat sig på sin rankning.
I dag nådde Ymer i Gstaad sin första kvartsfinal på ATP-touren.
Inför turneringen hade Ymer inte en matchvinst på ATP-touren på 15 månader.
Den långa torrperioden var över då han i första omgången vände 0-1 mot Daniel Brands och i dag svarade han för ytterligare en ännu mäktigare vändning då 2-6, 1-3 blev till 2-6, 7-6, 7-5 mot Konstantin Kravchuck.
Att det inte är några riktigt stora skalper kvittar. Kvartsfinalen är precis lika mycket värd som om Ymer skrällt mot toppspelare.
En sådan väntar i kvarten. Där ställs svensken nämligen mot 21-rankade spanjoren Feliciano Lopez som är starkare på hardcort och gräs än på grus.
På plats i Båstad följer jag denna vecka WTA-turneringen Ericsson Open och har inte sett Ymers två matcher i Gstaad. Kan därför inte säga på vilken nivå han spelat eller sia om Elias möjligheter mot Lopez.
Intressant är ändå att Elias är i kvarten efter tre intensiva veckor i Båstad. Först handlade det om en veckas träningsläger, därefter om Båstad Challenger följt av Swedish Open och eftersom Elias föll direkt i båda tävlingarna hade han en stor träningsdos i kroppen inför Gstaad.
*
Markus Eriksson är framme i kvarten i en Challenger i Finland. En efterlängtad framgång för den härlige slitvargen som i kvarten möter ryssen Asian Karatsev.

Visst visade debutanten att hon gillar stå i rampljuset

Listers backhand är ett mycket starkt vapen

Undrar hur Cornelia Lister kommer att sova i natt efter förlusten mot världstvåan Angelique Kerber.
Förhoppningsvis lugnt och skönt efter att ha gjort en imponerande debut på WTA-touren.
Men det skulle förvåna om hennes tankar innan dess inte maler kring de där ödesdigra missarna som kan ha kostat årets i särklass största skräll i damtennisen.
Visst kan man kalla Listers förlust för hedersam och visst har hon anledning att vara nöjd med i stort sett allt hon gjorde
Men framför allt är förlusten nog främst smärtsam för den 22-åriga hemmafavoriten som var så nära att få uppleva något som hon kanske inte ens kommer att vara i närheten av under resten av karriären.
Rankad 664 hade hon 6-2 och gameboll till 5-4 mot tyska världstvåan Angelique Kerber.
Fram till dess hade Lister spelat helt respektlöst.
Då började tankarna att surra i hennes huvud och mer behövdes inte för att gummiarmen skulle spoliera allt genom en grov forehandmiss och efter det ett dubbelfel. Kerber bröt och sedan var det inget snack eftersom Cornelias krafter redan börjat tryta.
Att tyskan besvärades av en armbågsskada – förstaservarna låg på runt 130 kilometer i timmen – gör det svårt att bedöma matchen och rättvist betygsätta Listers spel.

Blev flitigt uppvaktad av media efter debuten

Konstaterar därför bara vad som syntes: Hon vågade vara offensiv, briljerade med sin grymt starka backhand och spelade ut världstvåan på många poäng.
Listers spel i andra set imponerade faktiskt mer än i det första eftersom Kerber då fått ordning på sitt grundspel efter en mycket svajig inledning.
Vad som inte har det minsta med Kerbers skada att göra är Listers härligt självsäkra attityd i debuten.
Hon gillar att synas och gick in mot en världsstjärna som om det handlat om Sommartouren och en doldis på andra sidan nät.
Det var grymt skönt att se och det skulle förvåna om inte den respektlösa debuten underlättar för henne att få ekonomisk uppbackning.
Bara en debut i sig kan få spelares nerver att dallra och ställs de dessutom mot en stjärna ökar risken ytterligare.
Cornelia visade redan från början att hon inte tänkte agera statist utan var där för att ”stjäla” huvudrollen från turneringens i särklass största affischnamn.
Men det är en sak att helt utan press koppla grepp på motståndaren och betydligt svårare att med ”nu-är-jag-nära-jätteskräll”-tanken i huvudet utnyttja greppet för att få motståndaren på fall.

Kvar som affischnamn i åtminstone ett dygn till

Kerber föll inte. Att en toppspelare med Rio-OS och US Open framför sig sliter sig igenom en sådan här match med en skada är långtifrån självklart.
Nu är det bara att hoppas att skadan inte visar sig vara så allvarlig att Kerber tvingas bryta turneringen. Å andra sidan riskerar den hur som helst att ta slut för henne i andra omgången. Där väntar nämligen Lara Arruabarrena. Spanjorskan har till skillnad från Lister spelet som kan tvinga Kerber att slå sina slag i de höga lägen där armbågsskadan besvärar henne som mest.