Historisk rankning visar på tennisens bredd- Barbados ett av drygt 40 länder med spelare före Sverigeettan

För första gången i ATP-rankningens historia är tio länder representerade på den där extra prestigefyllda topp10-listan efter en säsongs slut. Det visar på en fantastisk bredd i det yttersta toppskiktet och det är närmare 40 länder som har spelare på topp-100.
Vi kan räkna in ytterligare några nationer – bland annat Dominikanska republiken och Barbados - innan vi på plats 160 hittar överlägsne Sverigeettan Elias Ymer.

Lite övrig fakta kring årets slutrankning:

•Roger Federer ligger 16 och är utanför topp-10 för första gången sedan 2001.

•Frankrike har tolv spelare på topp-100 och dominerar den listan för första gången sedan 2007. Spanien är tvåa med tio spelare och av dessa ligger nio på topp-50 vilket gör att Nadal & Co dominerar där.

•Jämfört med förra säsongen har fyra nya namn tillkommit på topp-10: Milos Raonic (3), Marin Cilic (6), Gael Monfils (7) och Dominic Thiem (8). Monfils och Thiem har till skillnad från Raonic och Cilic aldrig slutat topp-tio tidigare. Med sina 23 år är Thiem yngst på topp-10 och han är också förste österrikare där sedan Thomas Muster 1997.

•Rafael Nadal slutar topp-10 för tolfte året i rad.

•Tre av topp-10 spelarna har svenska coacher: Stan Wawrinka (Magnus Norman), Marin Cilic (Jonas Björkman), Gael Monfils (Mikael Tillström). Desssutom fungerar Joakim Nyström som deltidscoach för Dominic Thiem (som har Günter Bresnik som coach).

•Tysken Alexander Zverev och amerikanen Taylor Fritz är enda tonåringar bland de 100 främsta. Sverigebekantingen Zverev slutar 24 och är första tonåring på topp-25 sedan Andy Murray och Novak Djokovic 2006.

•Snittåldern på topp-10 är 28.2 år.

Och här är spelarna där.

1. Andy Murray, Storbritannien.
2. Novak Djokovic, Serbien.
3. Milos Raonic, Kanada.
4. Stan Wawrinka, Schweiz.
5. Kei Nishikori, Japan.
6. Marin Cilic, Kroatien.
7. Gael Monfils, Frankrike.
8. Dominic Thiem, Österrike.
9. Rafael Nadal, Spanien.
10. Tomas Berdych,Tjeckien.

Fair Play säkrade seriesegern - GLTK:s finalhopp lever då Madaras klarade balansakten

I kväll säkrade regerande mästaren Fair Play en finalplats i Elitserien. Förstärkt med danske Wimbledon-segraren Frederik Nielsen vann skånelaget toppmötet mot Upsala TK med 5-1.

Att GLTK samtidigt besegrade Salk med 4-2 borta och att Solna TK vann med 6-0 mot avsågade ATL innebär att fredagens serieavslutning har alla förutsättningar att bli en rysare.

Trion som skuggar Fair Play har alla åtta poäng.

Tvåan Solna har +8 i matchskillnad och avslutar hemma mot Fair Play.

Trean GLTK har +6 i matchskillnad och avslutar borta mot nästjumbon KLTK som i dag föll med 6-0 mot Trollbäcken och som måste vinna för att inte åka ur.

Fyran Upsala TK har +4 i matchskillnad och avslutar borta mot ATL.

Fördel – ja, vilket lag?

Eftersom Fair Play med tre poäng upp på Solna redan är garanterat hemmaplan i finalen är frågan om skånelaget ställer upp med sitt absolut bästa lag på fredag eller välja att spara en eller flera spelare till finalen.

Upsala TK har den på papperet enklaste uppgiften och det är svårt att se att Daniel Berta & Co ska tappa mer än max en match mot ATL.

GLTK är jämte Fair Play enda obesegrade lag efter sex omgångar och tog i dag sin andra tvåpoängare.

Challenge var på plats och följde göteborgslaget där hete och oberäknelige Dragos ”Dodi” Madaras blev stor matchhjälte då han i den sista matchen vände 0-1 mot Lucas Renard.
Som så ofta då lika talangfulle som nyckfulle Madaras spelar var det heta känslor på banan och starka åsikter på läktaren.  En del menar att han uppträder illa medan andra ser honom som en färgklick i ett annars lite för grått mönster.
Hur som helst balanserar det 19-årige framtidshoppet ofta på en skör tråd och om bland annat detta talade jag efter matchen med honom och veteranen Markus Eriksson.

Eftersom laget hade mycket bråttom till flyget fick intervjun göras på Bromma flygplats men det var ytterst nära att inslaget nedan inte kunnat visas. Efter intervjun kom nämligen två bastanta säkerhetsvakter fram till mig och talade om att det var förbjudet att filma där. De krävde att få se inslaget och köpte efter ett tag förklaringen till varför filmningen skedde just där och då.

                                                     

                                                            

Johanna Larsson i huvudroll - dramatik i sista omgången

Är nu nog lite extra omtyckt i Fair Play

Johanna Larsson och hennes Helsingborgs TK har inte haft med toppstriden att göra i årets Elitserie – förrän ikväll.

Då var det nämligen just den överlägsna Sverigeettan som iklädde sig huvudrollen och såg till att Fair Play får favör av hemmaplan i söndagens final mot Salk.

Trots att finallagen redan var klara bjöd den sista omgången på stor dramatik.

Regerande mästaren Fair Play tappade oväntat poäng i hemmamötet med Upsala TK och om Salk bortabesegrat Larsson & Co hade stockholmarna fått favör av hemmafinal.

Salk ledde med 3-2, Samtliga övriga matcher i serien var färdigspelade då Celik och Larsson var inne i början på andra set.

Förutsättningarna var enkla: Seger för Celik: hemmafinal för Salk. Seger för Larsson: hemmafinal för Fair Play.

3-6, 6-4, 1-0 (10-5) till Larsson som därmed tillfogade Celik – Sverigetrean hade litet grepp i mitten av matchtiebreak - hennes första singelförlust i serien.

Inför kvällens avslutande omgång var det som bäddat för Fair Play att säkra seriesegern. 

Men laget ställde upp utan sin etta Ema Burgic Bucko och utan Karen Barritza som vunnit samtliga de fyra singlar hon spelat i årets serie.

Helsingborgs TK spelade för nytt kontrakt, hade tillbaka Emilie Francati i laget och den starka danskan besegrade i andrasingeln Jacqueline Cabaj Awad i matchtiebreak.
Men i samma stund som Tabergsdalens TK besegrade Lidköpings TK (6-0) stod det klart att Lidköping skulle göra jumbon Näsbyparks TK sällskap ner i division I.

HTK var på fast mark. Att Johanna Larsson ändå kämpade sig tillbaka i mötet med Celik gör att hon säkert kan räkna in ett antal tack-sms från spelare och ledare i Fair Play som nu får bära ett visserligen knappt men ändå ett favoritskap i finalen. Där siktar Cornelia Lister, Sandra Roma, Emma Ek, Ema Burgio Bucko och de andra på att ta klubbens tredje raka guld.

Så här slutade serien:

"Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att spela"

36-årige Jacob Adaktusson har 9-1 i matchfacit

Debatten om de utländska spelarnas medverkan i Elitserien går vidare.

Nu senast är det mångårige Växjö TS- ordföranden Åke Magnusson som under rubriken "Känslorna är blandade" tar till orda i sin alltid läsvärda blogg.

Magnusson menar att det är självklart att olika klubbars olika mål måste respekteras och fortsätter sedan:

”Dock är det inte särskilt upplyftande sett ur ett bredare svenskt tennisperspektiv, när sex av åtta spelare i en match med finalbiljett (han syftar på Solna TK-Upsala TK, min anmärkning) i potten är utlänningar”.

Längre ner fortsätter Magnusson:

”Svenska spelare på futuretouren lyser i den här matchen med sin frånvaro liksom lovande juniorer. Visst, dessa kategorier återfinns i andra lag och ges tillfälle att möta dessa anonyma men hyggligt spelstarka utlänningar. Men sådana tillfällen ges ju varje vecka på futurenivå”.

Så långt Åke Magnusson.

För ett år sedan var jag helt inne på samma linje och tyckte att inköp av utländska spelare var slöseri med de ekonomiska resurser som klubbarna istället borde lägga på juniorer.

Nu ser jag annorlunda på saken. Hade till exempel Solna TK:s juniorverksamhet vuxit på det fantastiska sätt som skett om det inte varit för A-lagets fantastiska resa från division IV till Elitserien på fyra år? Jag tror inte det. Utländska spelare som Oscar Otte och Pavol Cervenak kommer att förbli okända ute i tennis-Sverige och deras namn lockar inte en enda åskådare annat än i Solna Tenniscenter – men där har de blivit stora förebilder för mängder av unga killar och tjejer.

Plötsligt har dessa ungdomar fått en dröm att en dag få representera den egna klubben i Elitserien.

På samma sätt fungerar det säkert i ett stort antal klubbar vars egna förmågor ännu inte på långa vägar räcker till för spel i den högsta serien.

Läs Magnussons blogg här

Åke Magnusson skriver också om de två svenska spelare som var med då Solna TK tog emot Upsala TK:

”Därtill kan läggas att de två svenskarna är föredettingar, för all del med hög spelstyrka och stora tillgångar för elitserien. Ingen skugga faller över dem”.

Jag talade tidigare i dag med en klok man som uttryckte det ännu bättre:

”Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få spela”.

Mitt i prick.

Den för svensk tennis bistra verkligheten är ju att ett antal unga spelare som beskrivs som framtidshopp antingen inte platsar i laget eller inte räcker till då de möter spelare som lagt av för flera år sedan eller åtminstone inte satsar tillnärmelsevis lika hårt som då de själva drömde om att bli proffs.

Jacob från bästa sidan

•För tio år sedan nådde nu 36-årige Jacob Adaktusson sin högsta rankning i karriären. Han låg då 214. Jacob har förlorat endast en av sina fem singlar i årets serie– då har han ändå oftast spelat andrasingel – och i par med Tobias Blomgren är Jacob obesegrad i dubbel hos tabellfemman Trollbäckens TK.
•Filip Prpic, 34 år, har 5-0 i singlar för sitt Solna TK.

•Att Fair Plays Pablo Figueroa, 31 år, håller ungdomarna stången vet vi från svenska touren och det är likadant i serien.

•Trots att han inte tränat på ett år tyckte 34-årige Joachim ”Pim-Pim” Johansson att det räckte med att slå 30 servar för att han skulle vara redo att göra säsongsdebut i Elitserien. Att han var det fick hårdsatsande Jonathan Mridha känna på i derbyt mellan Salk och KLTK.

Listan på föredettingar som piskar upp unga talanger kan göras betydligt längre än så och det går naturligtvis inte i linje med de optimistiska tongångarna om att svensk herrtennis är på g.

Och som sagt: Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få göra det.

Doldisen Delbonis hjälte då Argentina tog historisk titel

Här vid torsdagens lottning kunde han nog inte ana---

Guillermo Vilas, David Nalbandian, José Luis Clerc, Gaston Gaudio, Martin Jaite, Juan Martin del

Potro – dessa och ytterligare några av den argentinska tennishistoriens främsta herrspelare är betydligt mer kända och långt populärare än Federico Delbonis.

Eller rättare sagt: de var det fram till för bara några minuter sedan.

Nu är en vänsterhänte 26-åringen från Azul firad nationalhjälte och namnet på allas läppar.

Men så var det också han som med sin seger i den femte och avgörande matchen mot kroaten Ivo Karlovic såg till Argentina efter fyra tidigare finalförluster får sitt namn inristat på den åtråvärda bucklan.

Delbonis är rankad 41, har gått segrande från bara fem av sina 18 Grand Slam-matcher och hade bara spelat sex DC-singlar då han i dag klev in på banan.

Att han bestod det mentalt mycket pressande provet på sättet som skedde är oerhört imponerande.

6-3, 6-4, 6-2. Delbonis räddade en breakboll vid 2-2 i första set, bröt sen blankt till 4-2, räddade en breakboll vid 2-3 i andra och bröt till 5-4. Han hade hög förstaserveprocent, returnerade starkt, spelade tryggt från bakplan och fick den 211 långe hemmafavoriten att se ännu otympligare ut än normalt vilket i sig är en bedrift.

Challenge i torsdags Läs här

Delbonis fick ikläda sig matchvinnarrollen men om det inte varit för Juan Martin del Potro skulle

sydamerikanerna inkasserat ytterligare en finalförlust. I fredags kvitterade del Potro med sin seger mot Karlovic till 1-1 och idag utjämnade han till 2-2 efter att ha vänt 0-2 i set mot världssexan Marin Cilic.

En mäktig triumf för höstens Stockholm Open-segrare som inför helgen i Zagreb förlorat samtliga de tre singlar han spelat i tidigare Davis Cup-finaler.

Den anrika turneringen har tappat en del i status under åren och det diskuteras fram och tillbaka vilka ändringar som måste till för att Davis Cup ska bli lika hett som tidigare.

Men just i detta nu när vi fått uppleva denna fantastiska slutvinjett på årets turnering känns denna diskussion onödig.

Och så stor som Davis Cup i dag är i Argentina har turneringen förstås aldrig varit.
Det har inte Federico Delbonis heller.

Pim-Pim berättar om succén i seriecomeback - dukat för rysare i toppen och botten

I dag gjorde tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson comeback i Elitserien.

Det blev succé med seger i såväl singel som dubbel då hans Salk i ett oerhört tätt derby besegrade KLTK med 4-2.

Regerande mästaren Fair Play övertog serieledningen efter 5-1 borta mot tabelljumbon ATL vars enda seger kom sedan Fair Plays Daniel Appelgren tvingades bryta andrasingeln efter första set som han vunnit med 6-1.

2014 års mästare Upsala TK tillfogade i går Solna TK dess första förlust (5-1) och är en poäng efter Fair Play.

Liksom de två lag som efter fem avverkade omgångar har finalplatserna är trean GLTK obesegrat. Dagens 3-3 mot Trollbäcken – som hade 2-0 efter dubblarna – var göteborgarnas fjärde oavgjorda match.

GLTK och Solna har två poäng upp till finalplats, Trollbäcken har tre och det är upplagt för stor dramatik i de två sista omgångarna. Detsamma gäller bottenstriden där KLTK ligger på nedflyttningsplats och efter dagens förlust är två poäng efter Salk.

Challenge träffade efter derbyt ”Pim-Pim” och KLTK:s veteran Daniel Hammar som också han imponerade.

                                                 

Celik och Lister är försiktiga optimister inför SM-finalen

Topplagen Fair Play och Salk delade på poängen i lördagens seriefinal.

Det bjöds mycket bra tennis och stor dramatik inför de få åskådare som lockats till Salk-hallen i Stockholm där hemmalaget säkrade en plats SM-final.

Fair Play var finalklart redan tidigare och händer inget oförutsett i sista omgången – där Fair Play tar emot Upsala TK och Salk spelar borta mot Helsingborgs TK – får skåneklubben favör av hemmaplan i finalen 4 december.

I bottenstriden besegrade HTK – med Sverigeettan Johanna Larsson tillbaka i laget– Upsala TK med 4-2. Larsson & Co har en poäng upp på nästjumbon Lidköpings TK som mot avsågade Näsbyparks TK tog säsongens första seger. Det är dukat för rysare i avslutningen där Lidköping avslutar hemma mot tabelltrean Tabergsdalens TK. De två sista lagen åker ner i division I.

Åter till seriefinalen: Hur stor favör är det att få hemmaplan i SM-finalen och kan dagens resultat på något sätt spela in då det avgörs var SM-guldet ska hamna? Om bland annat det talade jag med Susanne Celik och Cornelia Lister efter dagens match: