Djokovic vet vad som väntar - men kan han hantera det?

 

 Novak Djokovic är två segrar från femte Miami-titeln

Hur hanterar Novak Djokovic publiken?

Svaret på den frågan är en av nyckelfaktorerna då världsettan natten mot lördagen svensk tid möter hemmafavoriten John Isner i semifinal i Miami.

Isner kommer att få ett högljutt stöd från de 13 800 åskådarna som inte sett en amerikan i semifinal sedan Mardy Fish 2011.

Även om Djokovic är van att ha publiken mot sig hanterar han situationen olika för varje gång. Ibland visar han inte med en min vad han tycker och tänker för att andra gånger helt tappa fattningen. Ett mellanting av detta såg vi i Indian Wells-finalen. Det redan från start starka publikstödet för Roger Federer ökade till orkanstyrka då andra set stod och vägde. Djokovic rörde visserligen inte en min men visade ändå med en rad grova missar att han var skakad.

Den gången redde det upp sig för honom i skiljeset där han var flera klasser bättre än Federer.

Kan bara Isner med sin fruktade serve hålla sig kvar länge i seten kommer han bäras fram av åskådarna. Den 208 centimeter långe hemmafavoriten har inte tappat serven på sin fyra matcher, slagit 60 ess och haft fem breakbollar emot sig i sina 48 servegame.

I deras åtta tidigare möten har Djokovic (6-2 inbördes) ändå lyckats ta udden av Isners annars så fruktade vapen och får serben bara returen i spel är han klart bättre – i vissa fall överlägsen – på alla punkter och det trots att Isners allroundspel utvecklats mycket.

Ge nye förbundsordföranden Wallén en skräddarsydd roll

Wallén har både sitt hjärta och sina rötter i tennisen

”En svala gör ingen sommar”.

Lika lite kan en person få svensk tennis att blomstra.

Möjligheterna att Svenska tennisförbundets nye ordförande Thomas Wallén ska lägga grunden till en  ny vår för svensk tennis ökar om han omger sig med en stark stab – såväl i styrelserummet som på de båda kanslierna - och får en skräddarsydd roll.

Även om det formellt inte är klart att Wallén efterträder Stefan Dahlbo tar jag efter koll bland regionerna för givet att valberedningens kandidat väljs på årsmötet i Uppsala 24-25 april.

Ett tiotal personer har figurerat i spekulationerna, bland andra då vice ordföranden Anders Rydberg vars namn möttes av ett rungande nej från flera inflytelserika håll. Det kan tolkas som personlig kritik mot Rydberg men kan också ses som ett tecken på det utbredda missnöje som finns mot den sittande styrelsen i stort.

Missnöjet är så starkt bland de sju regionerna att det funnits långt framskridna planer på att tillsätta en interimsstyrelse. Kritiken mot förbundsstyrelsen handlar till stor del om toppstyrning och att förbundet bland annat vill ta del av regionernas sponsorintäkter. Kritiken mot styrelsen finns kvar men planerna på en interimsstyrelse släpptes i samma stund som valberedningen förde Thomas Walléns namn på tal.

Han anses nämligen kunna bli den samlande kraft som det splittrade tennis-Sverige behöver.

Jag delar den uppfattningen och tycker att den 60-årige göteborgaren är ett utmärkt val. Wallén kan sporten från grunden och i alla dess led även om hans erfarenhet från ideellt klubbarbete inskränker sig till en kortare period i Särö TK:s styrelse.

Den kommersiella delen är hans främsta styrka.

Det såg vi bland annat då Wallén och hans affärspartner Christer Hult köpte ATP-turneringen Swedish Open av Svenska tennisförbundet för runt sex miljoner kronor vilket var långt under marknadsvärdet.

Där förbundet såg risker med att äga en turnering såg PR Events ägare möjligheter – turneringen fick ett rejält lyft och förbundet förlorade vad som hade kunnat utvecklas till en stabil intäktskälla.

PR Event köptes senare upp av det franska mediakonglomeratet Lagardére som äger såväl ATP- som WTA-turneringen i Båstad, driver Stockholm Open och äger golftävlingen Nordea Masters. Det är just i golf Wallén haft sin huvuduppgift under de senaste åren. Han har kvar det operativa ansvaret för Nordea Masters över årets upplaga men övergår därefter till en rådgivande roll.

Lägg till hans CV även en styrelseplats i ATP:s europaråd och i ATP:s tävlingsråd och rollen som förbundsordförande tycks som klippt och skuren för honom.

Stefan Dahlbo tackar snart för sig

Ändå är jag inte övertygad om att passformen är den bästa.

Den reservationen grundar sig inte på tvivel på Walléns person eller på hans styrkor. Vi känner varandra sedan mitten på 1960-talet (då han var bäst i vår åldersklass i skol-SM och junior-SM), jag har sett vad han uträttat med de svenska turneringarna och har inget annat än gott att säga om hans person.

Om det handlat om jobbet som generalsekreterare eller om svensk tennis stått i begrepp att välja en heltidsarbetande ordförande hade det inte funnits grund för reservationer.

Som operativt ansvarig skulle Walléns styrkor utnyttjas optimalt vilket inte blir fallet nu då det operativa ansvaret ligger kvar på generalsekreterarens bord.

Thomas Wallén är van att fatta snabba beslut och att beslut tämligen omgående blir till handling. För att åtminstone närma sig den ”företagsmodellen” i en stor och trög organisation som är van vid att frågorna dras i långbänk krävs närvaro i den dagliga verksamheten.

Hur aktiv Wallén än tänker vara som ideellt arbetande ordförande kommer han inte ha möjlighet att påverka den dagliga verksamheten i lika stor utsträckning som om han ansvarat för den.

Ett konkret förslag till årsmötet: Lyft frågan om en heltidsanställd ordförande som ersätter generalsekreteraren, jobbet där olyckorna avlöst varandra och där Ulf Dahlström under sin treåriga sejour nått vad som borde vara en smärtgräns även för honom själv.

Ulf Dahlström kom in med stora visioner

Med sitt breda kontaktnät och goda rykte har Thomas Wallén alla möjligheter att öka förbundets sponsorintäkter. Men han lär få erfara att företagen inte är lika villiga att lätta på plånboken som då de ska sponsra någon av de i media hårt exponerade turneringarna.

Se bara på SEB: Företaget lämnar nästa år huvudsponsorskapet i förbundet men blir kvar som sponsor för Båstad-turneringarna.

Det beror delvis på att produkten svensk tennis är mer svårsåld än turneringarna.

Men främsta orsak till varför förbundets sponsorintäkter mer än halverats sedan 2007 och nästa år minskar från 6,3 miljoner kronor till 1,9 miljoner kronor är ändå förbundets avsaknad av kompetens då det gäller marknadsföring och sponsring.

Att Thomas Wallén tillför denna kompetens råder ingen tvekan om.

Mer spännande blir då att se hur han tacklar trögheten i den organisationsmodell som är en motpol till den han är van att verka i.

"Jag är ängslig på banan" - Nadal tvivlar på sig själv

Världstrean Rafael Nadal har börjat tvivla på sig själv.

- Jag är ängslig på banan och blir nervös på de viktiga poängen, berättar spanjoren efter sin sorti redan i tredje omgången i 1000-turneringen i Miami.

Nadal stod inte alls att känna igen mot landsmannen Fernando Verdasco och föll med 6-3 i skiljeset.

Nadal och de andra toppspelarna brukar höja sig i avgörande lägen men nu gick hans spelnivå istället ner. Att 28-åringen från Mallorca förvaltade endast tre av sina tolv breakbollar är bara ett i raden av exempel.

Frågan är om Nadals mentala svacka är av tillfällig natur eller om han hamnat i en ond spiral av samma slag som bland andra Roger Federer och Serena Williams.

De båda 33-åringarna har under de senaste åren spelat betydligt mer spänt på viktiga poäng än vad de gjorde tidigare i karriären. Man kan tycka att deras rutin skulle tala för motsatsen men förklaringen är kanske så enkel att båda känner att de inte får så många fler chanser att ta tunga titlar.

I Williams fall straffar sig sällan nervdallret eftersom hon är så mycket bättre än konkurrenterna men Federer har förlorat en rad matcher på grund av sviktande nerver.

Rafael Nadal:

- Jag har under min karriär kontrollerat känslorna i 90, kanske 95 procent av matcherna och kommer att lösa detta. Jag vet inte om det tar en vecka, sex månader eller ett år.
Kanske lossnar det redan under den nio veckor långa grussäsongen som inleds nästa vecka. Under perioden spelas bland annat tre 1000-turneringar (Monte Carlo, Madrid, Rom) och Franska mästerskapet där Nadal är ute efter sin tionde titel och den sjätte i rad. (Hans enda förlust i turneringen kom 2009 mot Robin Söderling).
Nadal har tagit 46 av sina 65 titlar på favoritunderlaget, senast i februari då han i Buenos Aires 250-turnering bröt en nio månader lång titeltorka.

Börjar Rafael Nadal inte tro på sig själv under grussäsongen finns det anledning att börja spekulera i att hans storhetstid är över.

Men först då.

Larsson bäddar för rejäl klättring på rankningen

Sverigeettan Johanna Larsson kommer att nå sin bästa rankning i karriären redan innan touren byter till hennes favoritunderlag grus.

På papperet finns alltså stora förutsättningar för 26-åriga Larsson att under säsongen förbättra sin 46:e plats från 2011 med bred marginal.

Larsson låg 52:a inför storturneringen i Miami där hon på söndagen möter 22-åriga hemmafavoriten Sloane Stephens mot vilken hon har 2-0 i inbördes möten.
Tidigare i år besegrade hon Stephens med klara siffror i WTA-turneringen i Acapulco och i fjolårets US Open vände Johanna setunderläge.
Stephens fick sitt stora genombrott för två år sedan då hon slutade tolva på världstrankningen.

En handledsskada störde nu 45-rankade Stephens under stor del av förra säsongen och hon har inte imponerat i år. Eller rättare: hon hade inte gjort det fram till förra veckans turnering i Indian Wells där Stephens gick till åttondelsfinal, tog första set men sedan var chanslös mot Serena Williams.

Amerikanskan slår hårt men har dagar då tajmningen inte alls stämmer och då rasar hennes spel helt. Johanna Larsson trivs med förhållandena i Miami där hon fyra år sedan besegrade dåvarande världssexan Li Na och där hon i går slog hon ut elfterankade Lucie Safarova.
Fotnot: Ber om ursäkt för att jag i första versionen skrev att Larsson ska möta Madison Keys.

**

Isak Arvidsson har en tung period bakom sig. Sedan november förra året har han rasat 186 platser på rankningen. Förstå alltså att den 22-årige svensken gladde sig extra mycket över karriärens tredje Future-titel som i dag kom i Israel. Isak finalbesegrade hemmaspelaren Noam Okun och tog sin största skalp i semifinalen mot 184-rankade Liam Broady, britten som Isak besegrade även på vägen fram till sin senaste Futuretitel för 13 månader sedan. Förhoppningsvis ger titeln Isak Arvidsson självförtroendet som får spelet att lossna. Plats 675 baseras visserligen på resultat men är samtidigt gravt missvisande sett till hans potential.

Alla drömfinaler till trots ropas det efter nya ansikten

”Tror du verkligen att någon i Sverige är intresserad av ytterligare en final mellan Federer och Djokovic”?

Fick frågan inför förra veckans final i Indian Wells och fick mig också en tankeställare.

Djokovic-Federer är i mina ögon en drömfinal. Publiken och miljontals tv-tittare garanteras några timmars fantastisk underhållning från två av idrottsvärldens största artister.

Mötet i Indian Wells var deras 38:e och oavsett hur många fler det blir går det inte att se sig mätt så länge de presterar på så hög nivå som vi vant oss vid.
Här ett litet smakprov från finalen:

Samtidigt: personen som undrade om någon i Sverige numera är intresserad och som tycker att det gått slentrian i dessa möten är långtifrån ensam om åsikten. Jag hör ofta från mycket idrotts- men måttligt tennisintresserade vänner att de numera sällan tittar på tennis eftersom det alltid är samma spelare som tar de tyngsta titlarna.

Det är svårt att säga emot. Endast fyra av de 44 senaste 1000-titlarna - det spelas nio sådana turneringar varje år -  har hamnat utanför toppkvartetten Djokovic, Federer, Rafael Nadal och Andy Murray (se fotnot). Också i Grand Slam har de dominerat stort även om det där blev fyra olika segrare förra året. Stanislas Wawrinka snuvade kvartetten på segern i Australian Open och i US Open gjorde Marin Cilic och Kei Nishikori finaldebut i dessa sammanhang.

Eftersom Nishikori inte var mentalt mogen uppgiften blev det en så dålig final att säkert även de som efterlyser nytt blod i tennistoppen längtade efter de gamla välkända nunorna som lyfter sig då det gäller som mest.

Om Milos Raonic och Grigor Dimitrov lägger den förmågan till sina register (där Raonic också måste utveckla servereturerna) kommer de att bli två av toppkvartettens tuffaste utmanare redan i år. Då får tennisen de där nya fräscha ansiktena som gör att även personer utanför skaran ”tennisnördar” bänkar sig framför tv:n då det är dags för Grand Slam- och 1000-turneringar.

**

Federer saknas i den pågående 1000-turneringen i Miami. Den 33-årige schweizaren väljer att istället träna på grus och kommer att spela fler grusturneringar än normalt inför Franska mästerskapet. Nu spelar det förstås ingen roll hur bra Federer än förbereder sig på underlaget, ska han ta sin andra Paris-titel krävs att Nadal är skadad eller sjuk.

**

Robert Lindstedt/Jürgen Melzer har en svår första uppgift framför sig i sitt nya samarbete: Novak Djokovic/Janko Tipsarevic.

**

Sverigeettan Johanna Larsson möter i andra omgången 11-rankade tjeckiskan Lucie Safarova som inte tappat set på deras två tidigare möten.

**

Fotnot: De fyra utanför topp-4 som segrat i någon av de 44 senaste 1000-turneringarna: Robin Söderling i Paris 2010, David Ferrer i Paris 2012, Stanislas Wawrinka i Monte Carlo 2014, Jo Wilfried Tsonga i Toronto 2014.

Har svensk tennis råd med ännu en näringslivstopp?

Först Carlzon, sen Dahlbo och nu...?

I dag debuterar jag som krönikör på Idrottens Affärer. IA startade på 1980-talet som en tidskrift för alla som har ett intresse av vad som händer i sportens värd och som inte är fixerat vid de idrottsliga resultaten. Målgruppen är densamma i dag då IA är en nättidning som tar upp många av de ämnen som dags- och i synnerhet kvällstidningarna tyvärr ger allt mindre utrymme.

Du har kanske här på Challenge eller i annat sammanhang läst om mina tankegångar kring Svenska tennisförbundets ledarskap men eftersom en ny läsekrets nås på IA handlar premiärkrönikan där om just förbundsledningen."Övertron på näringslivshöjdare är förhoppningsvis borta"

Obegriplig skadeglädje över Elias Ymers flytt från Sverige

Elias Ymer väljer att köra ett eget race

Sverigeettan Elias Ymers flytt från akademin Good to Great framkallar skadeglädje på sina håll i tennis-Sverige.

Exproffsen Magnus Norman, Nicklas Kulti och Mikael Tillström har lockat gräddan av Sveriges framtidslöften till akademin, sticker inte under stol med att den är kommersiell och har signerat guldkantade sponsorkontrakt samtidigt som bland andra Svenska tennisförbundet kammat noll. Good to Greats framgångar har stuckit i ögonen på många. Såväl på sms som i mejl har jag under dagen fått bevis på att det finns en rad personer i svensk tennis som gottar sig åt att akademin förlorar sin ledstjärna efter den nu pågående 1000-turneringen i Miami (där Ymer är klar för andra omgången i kvalet).

Jag kan under inga omständigheter förstå skadeglädjen. Oavsett vilken roll olika aktörer har borde alla ha svensk tennis bästa för ögonen.

Blir själv överraskad , fundersam och aningen orolig av 18-årige Ymers val att lämna Sverige för att istället ha sin bas på akademin 4 Slam Tennis i Barcelona. Ymers coach blir spanjoren Galo Blanco, 38-årigt exproffs (rankad 40 som bäst) som under många år coachade nuvarande världssexan Milos Raonic.

•Överraskningen: Uppbrottet kommer utan minsta förvarning. Ymer har utvecklats stadigt under sina år på GTG. Vid den här tiden förra året var han rankad 788. I dag är han 195:a efter att bland annat ha kvalat in i Australian Open. Sverigeettans utveckling har till och med gått snabbare än förväntat och i likhet med övriga unga talanger mår han på sikt bäst av att skynda långsamt.

•Funderingarna: Vad är syftet med flytten? Att under Blancos ledning göra samma resa som kanadensaren Raonic gjort? Det kommer inte att ske. Elias har alla förutsättningar att nå topp-100 men han saknar det – typ kanonserve, forehandslägga, extremt bra fotarbete – som kännetecknar en framtida fixstjärna.

•Oron. Elias Ymer väljer att köra sitt eget race. Det är ingen tillfällighet att han har Mike Tyson och Zlatan som förebilder - ”jag gillar deras inställning. De går sin egen väg”. I sig är det inget fel med fixeringen vid det egna jaget utan kanske till och med nödvändigt för att lyckas. Men för en fortfarande fjunig tonåring handlar mycket om att se och lära av de som redan gjort den resa han nu själv står inför.  Förhoppningsvis har jag fel men det verkar inte som Elias Ymer lyssnar annat än då han vill.  Hur blir det med hans framtid i Sveriges Davis Cup-lag? Personkemin mellan Ymer och DC-kapten Fredrik Rosengren stämmer inte men så här långt har den unge talangen ställt upp då landslaget kallat.
Jag tar inte för givet att det blir så även i framtiden.