Nya ansikten får möjlighet att visa framfötterna i FC

Dressed for success. Kapten Lars-Anders Wahlgren med Ellen Allgurin, Susanne Celik, Rebecca Peterson och Cornelia Lister. Förevigade av sportchefen Johan Sjögren.

Sällan tidigare har ett svenskt  Fed Cup-lag varit lika orutinerat och så svagt på papperet som det i helgens bortamatch mot Slovakien.

Svenska singelettan Susanne Celik, 20 år, är rankad 221 och står inför sin FC-debut.

Tvåan Rebecca Peterson, 19 år, ligger 235:a och föll tidigare i år i sin singeldebut i dessa sammanhang.

Slovakiens båda singelspelare är topp-50.

Även om det är hjärta och inte hjärna som ger hopp om jätteskräll ser jag med spänning fram emot matchen. Det är nämligen första gången Sveriges lag består av spelare enbart från den yngre generationen, den som om några år ska bära laget på samma sätt som Sofia Arvidsson och Johanna Larsson gjort under en följd av år.

Larsson är skadad och Arvidsson lämnade återbud eftersom hon vill fokusera på sin egen karriär. Normalt är det inte ett skäl som försvarar återbud till landslaget men i det här fallet finns minst två anledningar att inte vara kritisk:

•Arvidsson har under åren varit så laglojal att hon fått utmärkelse av Internationella tennisförbundet (ITF) och är mer än någon annan unnad möjligheten att se till sitt eget bästa för att få fart på karriären igen.

•Hon är fjärde bästa svenska på rankningen och eftersom grus är Arvidssons sämsta underlag hade hon knappast tagit en singelplats ens efter Larssons återbud.

Borde redan ha fått debutera

Att Celik och Peterson nu saknar en rutinerad spelare att luta sig mot ger dem ett större ansvar vilket under helgen kan visa sig vara betungande eller upplyftande – oavsett vilket kommer båda i framtiden att ha stor nytta av den erfarenheten.

Att som Celik vara singeletta och debutant innebär en dubbel press och hon har den i onödan. 

Celik var med i laget som tidigare i år förlorade mot Schweiz och borde ha fått göra debut redan då. Men trots att matchen redan var förlorad valde FC-kapten Lars-Anders Wahlgren att i sista stund byta det nominerade dubbelparet Celik/Arvidsson mot Larsson/Peterson.

Det är ingen jättestor sak men visst hade den betydelselösa dubbeln varit ett utmärkt tillfälle för Celik att få debuten avklarad.

Slovakien saknar sin stora stjärna Dominika Cibulkova som är skadad. Singeletta är Anna Karolina Schmiedlova som för bara några veckor sedan tog sin första WTA-titel och på sin 46:e-plats har karriärens bästa rankning. Men hon är bara 20 år, har spelat endast två singlar i Fed Cup och gör nu debut på hemmaplan. Detta kombinerat med att hon gäller som storfavorit i sina singlar kommer att innebära en rejäl test av Schmiedlovas mentala styrka.

Desto mer rutin har tvåan Daniela Hantuchova som fyller 32 år om några dagar och som för tolv år

Har mer rutin än de övriga ihop

sedan var femma på världsrankingen där hon i dag ligger 49. Hon tog tidigare i år sin sjunde WTA-titel och har spelat 28 Fed Cup-matcher sedan debuten 1999.

I dubbel har Wahlgren nominerat Ellen Allgurin/Cornelia Lister som både fyller 21 år i maj. Allgurin har några skadefyllda säsonger bakom sig och spelade sin senaste FC-match för tre år sedan. Lister är debutant och kallades in då Larsson lämnade återbud. Det skulle förvåna stort om den nominerade duon inte ersätts eller åtminstone spräcks i det fall den avslutande dubbeln på söndag avgör vilket av lagen som tvingas lämna World Group II.

Slovakien mönstrar dubbelparet Hantuchova/Jana Cepelova.

**

Erik Samuelsson blev under några timmar arton år äldre i går. Ja, fast tack och lov bara här på bloggen och på grund av mitt slarv – sorry - då 1997 blev 1979 i artikeln om GLTK:s nya team. Erik är en av sex spelare i teamet och alltså född 1997.

"Gustens" medverkan borgar för hög kvalitet i nytt team

Mentorn Magnus Gustafsson (till vänster) med övriga i teamet

Han fick själv sin tennisfostran i ett team och blev topp-10-spelare.

Nu ska Magnus Gustafsson hjälpa spelarna i ett nystartat team.

”Gusten blir nämligen mentor i det sex spelare stora GLTK-team som för bara någon timme sedan presenterades i Göteborg. Projektet har möjliggjorts av tolv sponsorer som ekonomiskt garanterar satsningen i drygt 2.5 år.

Utan att veta hur stort belopp det handlar om eller hur upplägget i detalj ser ut finns det anledning att tro på satsningen. Magnus Gustafssons medverkan borgar ju för hög kvalité. Den nu 48-årige göteborgaren är totalt hängiven de projekt han ger sig in i och ”Gustens” egen erfarenhet från team Tim Klein är självklart mycket värdefull då han nu får rollen som mentor och rådgivare.

Team Tim Klein är en av svensk tennis mest framgångsrika lagsatsningar genom tiderna. ”Gusten” och Jonas Svensson nådde båda topp-10, Jan Apell, Christian Bergström och Lars Jönsson är andra namn som stöttades av dynamiske coachen Tim Klein. Han gjorde under många år oerhört stora insatser för svensk tennis men fick beklämmande nog aldrig ett riktigt erkännande av etablissemanget.

GLTK:s sportchef Klas Ivarsson och tränaren Jesper Brunström blir ansvariga för det nystartade teamet med Daniel Appelgren (född 1996), Christian Samuelsson (1996), Erik Samuelsson (1997), Sam Taylor (1997), David Norfeldt (1998) samt Jasmina Tinjic (1991) som för två år sedan var rankad 236, har spelat Fed Cup för Bosnien-Hercegovina och som haft ett längre uppehåll.

De extrema "Zlatanisterna" förnekar sig inte heller i dag

Efter halva tiden tvingas Rydberg lämna styrelsen

Rydberg får inte nytt förtroende i RS-styrelsen

Tennisförbundets vice ordförande Anders Rydberg måste

lämna Riksidrottsstyrelsen (RS) – trots att han hade två år kvar på sin mandatperiod.

Det är anmärkningsvärt men ändå inte fullt lika dramatiskt som det låter.

Varför det inte kommer som en blixt från klar himmel beror på att SISU och Riksidrottsförbundets (RF) styrelser slås samman och då ska båda organisationerna få in sina kandidater i den sammanslagna styrelsen.

Det fanns ett 30-tal kandidater till de tio platserna och Rydbergs namn försvann i valberedningens sista omröstning.

Att han måste lämna in trots två års erfarenhet från RS-styrelsen är ändå anmärkningsvärt med tanke på hur valberedningen gjort sitt urval:

”Vi har valt att föreslå en majoritet av tidigare ledamöter. Det finns flera skäl till det. Vi menar att erfarenhet från styrelsearbetet i RS och FS är av stor betydelse. Framför allt i den unika situationen med val av ny ordförande och personunion. Samtidigt har vi gjort bedömningen att det behövs en viss förnyelse för att styrelsearbetet hela tiden ska utvecklas”, skriver valberedningen.

 Rydbergs namn försvann tidigare i år också på listan över kandidater till ordförandeposten i Svenska tennisförbundet. Han hade sina förespråkare även där men alltför starkt motstånd i några inflytelserika kretsar.

Här på Challenge förklarade Rydberg att han har för avsikt att sitta kvar i styrelsen och där stötta Thomas Wallén som är valberedningens förslag till ordförande efter Stefan Dahlbo och som – om inget oförutsett inträffar  – väljs på årsmötet i Uppsala 25 april.

Lika självklart är det inte att RF:s valberedning får igenom sin ordförandekandidat på RF-stämman i Helsingborg 31 maj. Det ligger liksom i den runt 70 specialförbund stora RF-familjens natur att bråka och alltid är det några förbund och/eller kandidater som känner sig förbisedda.

Eriksson trivs i rampljuset

Så också nu då valberedningen föreslår förre rikspolischefen Björn Eriksson som ny RS-ordförande och förbundschef. Eriksson har varit ordförande i skidskytteförbundet, är ordförande i friidrottsförbundet och har suttit i RS-styrelsen sedan 2011.

Svenska fäktningsförbundets mångårige ordförande Lars Liljegren förlorade 2005 den stundtals mycket hätska ordförandestriden mot Karin Mattsson Weijber och får alltså inte förtroendet heller nu. Liljegren är de små förbundens man och där är upprördheten stor.

”Man skiter i oss”, säger Svenska varpaföreningens ordförande Lars Henriksen till Expressen.

Liljegren:

”Det hade varit tid att göra en uppgörelse mellan stora och små förbund. Och även försöka hitta personer i Riksidrottsstyrelsen som kunde symbolisera detta”, säger han.

Liljegren är 67 år och då han för tio år sedan förlorat ordförandestriden skrattade han på presskonferensen åt min fråga om han skulle kunna tänka sig att kandidera igen:

”Snälla Jonas, jag är egentligen för gammal redan nu så nej, det kommer jag inte att göra”, svarade Liljegren som har ett förflutet inom politiken.

I mina ögon är hans ålder inget hinder och att inte heller valberedningen fäst någon vikt vid ålder visar man med sitt förslag på Björn Eriksson som fyller 70 år i december. Valberedningen förslag kan till och med beskrivas som modigt i ett samhälle där åldersdiskriminering blir allt vanligare och där lång erfarenhet ses mer som en belastning än en tillgång just eftersom den kommer med åren.

Valberedningens förslag

De övriga tre ordförandekandidaterna Tomas Eriksson, Håkan Leeman och Tommy Ohlström finns bland valberedningens förslag till styrelseledamöter.

Det gör inte Lars Liljegren vilket talar för att småförbunden kommer att slåss för honom på RF-stämman – förmodligen utan resultat även denna gång.

Med Björn Eriksson som ordförande får idrottsrörelsen den megafon som Karin Mattson Weijber aldrig blev. Eriksson trivs i rampljuset och pratar lika högt som mycket vilket ger ett första intryck av att han är bestämd och beslutsam – ett intryck som inte alltid består då man lyssnat till vad han egentligen sagt.

Rafael Nadal dissar sig själv - slipper ändå inte pressen

Nadal har sin sämsta rankning på två år

”Jag är inte favorit till någonting”.

Det är Rafael Nadal som säger så.

Han gör det inför veckans Masters-turnering i Monte Carlo som är upptakten på grussäsongen under vilken han normalt spelar i en egen division.

Försöker Rafael Nadal lura sig själv? Eller är det konkurrenterna han vill lura?

Eller är det i själva verket så att den 28-årige spanjoren verkligen är oroad över sin form? Är den oron i så fall obefogad?

De många frågorna i kombination med Nadals inledning på fjolårets grussäsong gör att åtminstone Monte Carlo och ytterligare någon av de följande turneringarna känns ovissare än normalt.

Förra året föll han mot David Ferrer i kvarten i Monte Carlo och ännu mer anmärkningsvärd var kvartsfinalförlusten mot Nicolas Almagro i Barcelona. Efter det segrade Nadal i Madrid, finalföll mot Novak Djokovic i Rom och avslutade med att spela hem sin nionde titel i Franska mästerskapet.

Det skulle förvåna om Nadal inte hinner reparera sitt sargade självförtroende fram till Paris där han sedan debuten 2005 förlorat bara en match och har 66-1 i matchfacit. Robin Söderlings skräll i åttondelsfinalen 2009 är också den enda förlust Nadal åkt på i en femsetsmatch på grus.

SvD i dag

Nog för att den forne världsettan försökt att skruva ned förväntningarna på sig även vid några tidigare tillfällen men vi har väl aldrig hört honom ligga så lågt i snacket som nu.

”Jag spelar sämre än mina rivaler. Pressen är inte på mig. Jag kommer hit med motivationen att spela bättre än jag gjort”, säger Nadal som på femteplatsen har sin sämsta rankning på två år.

Detta faktum kan ställas mot andra fakta som berättar att den vänsterhänte mallorcanen är historiens bäste grusspelare:

46 av hans 65 titlar har kommit på grus, åtta av dem i Monte Carlo och han har förlorat endast 25 av sina 350 matcher på favoritunderlaget.

Sett mot bakgrund av dessa siffror kan Rafael Nadal säga vad som helst utan att bli fri från omgivningens höga förväntningar.

Klappat och klart för Spieth eller så klappar han igenom

Jordan Spieth jagas av mer meriterade spelare i Masters

Året var 1996. Greg Norman hade sex slags ledning i Masters inför de sista 18 hålen. Australiern klappade igenom totalt under nervpressen.

Jordan Spieth var bara tre år då men kan förstås sin golfhistoria och vet att Normans mentala kollaps är bara en av många i Major-historien.

Frågan om 21-årige Spieth ska sälla sig till den listan eller om han ska skriva in sig i Masters segerrullor får sitt svar på söndagskvällen.

Den amerikanske världsfyran går ut på Augusta med fyra slags ledning före Justin Rose och ytterligare ett före rutinerade Phil Mickelson.

Justin Rose har en Major-seger, Mickelson har fem (varav tre just i Masters) och just att de två svåraste konkurrenterna vet hur det är att segra i dessa sammanhang sätter säkert extra press på Spieth. Även några av de övriga som jagar honom har Major-segrar på meritlistan. Nu är förstås världsettan Rory McIlroy och 14-faldige Major-segraren Tiger Woods tio slag efter Spieth och ska denne tappa det försprånget krävs en gigantisk urballning.

En sådan svarade Greg Norman för 1996 då han hade sex slags ledning, gick runt på 78 slag och slutade fem slag efter Nick Faldo.

Att även lite mindre spökande nerver kan ställa till det såg vi 2009 då Kenny Perry hade två slags ledning med två hål kvar. Segervittringen fick honom att darra och han föll till slut efter särspel.

I kväll får vi veta vad Jordan Spieth är gjord av. Att han även i fjol gick i ledarboll i finalronden (slutade delad tvåa med Jonas Blixt) är säkert till hans fördel men det vi i lördags såg på tredje rondens två avslutande hål reser ändå en del frågetecken.

Amerikanen hade då sju slags ledning trots att han inte imponerat lika mycket som under de två första dagarnas spel. Han svarade för en dubbelbogey på 17:e och hamnade i trångmål på 18:e. I och för sig visar det på mental styrka att Spieth löste den situationen men visst väckte hans två avslutande hål ändå förhoppningar om en oviss och dramatisk avslutning på årets första Major.

**

Trist att världstvåan Henrik Stenson på grund av influensan inte kunnat göra sig själv rättvisa på Augusta. Men hans tredje rond var mycket stark fram till greenerna. Stenson hade en mängd birdielägen utöver de två han förvaltade, gick två under par, ligger på par och på 30:e plats. Med bättre puttning i dag ska Stenson kunna hamna i närheten av den 14:e plats som är hans bästa resultat på nio tidigare starter.

**

Jonas Blixt är fyra under par och delar tolfteplatsen vilket innebär att han i nuläget är kvalificerad för nästa års Masters.

**

Att svenska fotbollsjournalister i Zlatan-sekten plötsligt tillmäter Franska ligacupen så stort värde är enbart roande.

Brist på tid och förtroende bakom Mona Sahlins avhopp

Mona Sahlin hoppar med omedelbar verkan av Riksidrottsstyrelsen (RS).

Nyheten kom på lördagen från TT.

”Jag har trivts i RS – men tidsmässigt så fungerar det inte med det viktiga uppdraget mot extremism som tar allt mer tid. Därför lämnar jag styrelsen”, säger Sahlin i ett uttalande.
Hon gör det lite väl lätt för sig.
Sanningen är ju att socialdemokraternas tidigare partiledare varit så svalt intresserad av RS-uppdraget att förtroendet för henne gått förlorat. Challenge berättade i går om turerna som gjorde att Mona Sahlins tidigare utstakade väg till ordförandeposten i Riksidrottsförbundet (RF) blivit oframkomlig.
Nu väljer hon att inte fullfölja sina två återstående år av mandatperioden utan lämnar det uppdrag som hon för två år sedan förklarade sig vara hedrad av att ha fått och som hon sa sig brinna för.
Om det överhuvudtaget sker igen lär det förhoppningsvis dröja många år innan någon kommer på tanken att åter förorda Mona Sahlin för ett tungt ledaruppdrag i svensk idrott.