Stenson om utdömda banan: "Det är ett intressant val"

SvD idag

”Det här kommer att bli en fars”, säger Ian Poulter.

 Britten är en av många spelare som redan på förhand dömer ut Chambers Bay där US Open inleds på torsdagen.

Henrik Stenson nöjer sig med att säga:

–Det är ett intressant val av bana på ett US Open.

Sen tillägger han:

- Ska man göra en bra tävling gäller det att ha en så positiv inställning som möjligt till banan.

Inför årets andra Major fick SvD en intervju med den svenske världssexan som gör sitt nionde US Open med fjolårets delade fjärdeplats som bästa resultat.

Årets tävling kommer inte att likna någon av de 114 tidigare upplagorna. Det är nämligen första gången US Open avgörs på en linksbana. Den byggdes så sent som 2007, ligger i delstaten Washington i nordvästra USA, är mycket ondulerad och har stora höjdskillnader. På nionde hålet är det 35 meters höjdskillnad från övre tee.

- Arbetsnamnet på banan har varit en links med steroider och ja, det är väl ganska passande, säger Stenson som är tacksam för att han redan i månadsskiftet april-maj inspekterade banan ihop med sin caddie Gareth Lord.

 – Vi spelade den inte utan gick runt med wedge och putter. Det är bra att göra så på en ny bana eftersom man får ett bättre intryck av den än om man spelar.

Och vad kände du?

– Att det kommer bli mycket tufft och att många svåra utmaningar väntar.

Förutsättningarna passar Henriks spel och mentalitet.

- Det är som med Gunde Svan. Han tittade ut genom fönstret, konstaterade att det var skitväder och sa ”Gott, det är ingen annan än jag som gillar det här”. Jag är likadan, det är bara att ta på sig gnetarmössan och gå ut och slita.

Ändå ser Stenson ingen anledning att ha några högre förväntningar på sig själv. Efter influensan som gjorde att har var långt från sitt bästa jag i US Masters följde kräksjuka och efter det ännu en influensa.

– Jag tappade både momentum och träningstid under våren och är inte i fas ännu. Även om det är stora tävlingar framöver måste jag ha tålamod och se allt på lite sikt. Jobbar jag på bra nu kanske jag kan spela kanonbra på PGA-mästerskapen, säger han.

Problemet är att det är svårt att hitta tid för träning och den får istället klämmas in i ett redan fullspäckat scehema.

–Jag har ett dilemma där. Ligger jag inför en tävling på fem på en tiogradig skala lägger jag mycket energi på träning och utveckling för att komma upp i sju eller åtta. Det blir en intressekonflikt mellan det kortsiktiga och långsiktiga.

 En som enbart kan tänka långsiktigt är 15-årige Cole Hammer som är tredje yngste US Open-debutant genom tiderna.

– Det är fantastiskt. Vilken sporre det här är för honom. När jag var 15 år hade jag väl fem i handicap och åt gröt för att växa till mig. Vi ser att det kommer fram yngre spelare och det är en naturlig utveckling, säger 39-årige Stenson.

Hur skulle det vara att gå i samma boll som Hammer?

 –Jag skulle ju kunna vara hans farsa. Man får ge lite uppmuntrande ord och så. Den yngste jag spelat med är nog Rory (McIlroy, SvD:s anmärkning). Han var amatör då och 16-17 år.

I dag är nordirländaren 26 år, världsetta, innehavare av fyra Major-titlar och kanske inte minst med tanke på att runt 40 procent av världens linksbanor finns på Irland får McIlroy hållas som favorit.

Väder och vind kan komma att öka svårighetsgraden på Chambers Bay.

–Blir det bra väder kan det bli den lägsta vinnarscoren någonsin i ett US Open. Blir det regn och blåsigt vet man inte hur det slutar på den här banan, säger Henrik Stenson.

Fakta:

Yngsta US Open-spelare genom tiderna:

Cole Hammer, 15-årig debutant

Andy Chang, 14 år och sex månader (2012)

Tadd Fujikawa, 15 år och fem månader (2006)

Cole Hammer, 15 år och 10 månader (2015).

Topp-tiospelare utan Major-titel

( 6): Henrik Stenson, Sverige 

(7): Dustin Johnson, USA

(8) Sergio Garcia, Spanien

(9) Ricke Fowler, USA

(10) Jason Day, Australien

Fotnot: Artikeln var införd i dagens SvD.

Svensk damtennis växer - men inte så att det knakar

Susanne Celik och Rebecca Peterson klättrar. Foto: Arthur Sixtenson.

Det går framåt för svensk damtennis - sakta men säkert.
På den senaste WTA-rankningen finns sex svenskor bland de 500 bästa – bland vilka det tillkommit en per säsong sedan 2011.

Jag har gjort jämförelsen mellan listorna i mitten på juni respektive år och kan bland annat konstatera att årets säsong är den enda med bara en svenska bland de 200 främsta.
Detta faktum motsäger ändå inte påståendet att utvecklingen går åt rätt håll. Under många år stod hoppet till enbart Sofia Arvidsson som senare fick sällskap av Johanna Larsson och bakom dessa var det under en period mycket tunt.

Nu har 31-åriga Arvidsson halkat tillbaka – förhoppningsvis tillfälligt – men samtidigt är flera unga spelare på väg fram.

Främst handlar det om 19-åriga Rebecca Peterson (som i dag blev klar för kvartsfinal i ITF-turneringen i Ystad) och ett år äldre Susanne Celik.

Förhoppningsvis kan någon av dem - eller någon av de andra unga spelarna för den delen - få ett sådant där stort och snabbt lyft som Elias Ymer fått på herrsidan. Två klarade kval i Grand Slam och så en Challenger-titel som gav 41 platsers avancemang vilket innebär att han har en topp-100-plats inom räckhåll.

Missförstå nu inte. Först som sist ska ju sägas att svensk damtennis under de tre senaste säsongerna skördat betydligt fler och större framgångar än herrarna. Damerna har under den perioden också haft minst en topp-100-spelare medan herrarna saknat representant bland de 100 främsta på ATP-listan sedan Robin Söderling rasade ut i juni 2012.

Sett i det perspektivet står sig svensk damtennis alltså redan stark men vad jag efterlyser är det där lilla extra som förvandlar en doldis till kändis. Efter denna – kalla den gärna politiskt korrekta - utvikning går jag tillbaka till de senaste årens utveckling på damsidan.

I juni 2011 var 63-rankade Larsson och 71-rankade Arvidsson enda svenskor bland de 500 bästa. Samma tid året därpå hade Hilda Melander anslutit, ytterligare ett år senare tillkom Sandra Roma, hon var borta i juni förra året men då hade istället Peterson och Celik tagit plats och när de nu fått sällskap av Ellen Allgurin ser det ut så här: Inom parentes avancemang (+) eller tillbakagång (-) jämfört med motsvarande tid förra året:

Rebecca är klar för kvartsfinal. Foto: Arthur Sixtenson

72: Johanna Larsson, 26 år, (+9)

202: Rebecca Peterson, 19 år, (+37)

270: Susanne Celik, 20 år, (+36)

338: Sofia Arvidsson, 31 år, (-209)

369: Ellen Allgurin, 21 år (+395)

471: Hilda Melander, 23 år, (-78)

Med andra ord: ganska lovande.

Likadant vid en titt längre ner på listan: 17-åriga Kajsa Rinaldo Persson är Sverige-sjua (578) och skuggas av ett år äldre Jacqueline Cabaj Awad (594).

Sammantaget ger denna bild anledning till åtminstone försiktig optimism.

Jag tycker att främst Peterson men även Celik har kvaliteter som ska räcka för att göra Larsson sällskap på topp-100. Hur högt de kan nå där är däremot alldeles för tidigt att sia om. Har under åren sett många spelare som verkar ha fått ut max av sin potential då de ligger 70-80 men som plötsligt lyfter mot betydligt högre höjder.

Spelarna bakom topptrion då?

Ja, Sofia Arvidssons stora kapacitet känner vi till och i hennes fall är det enda frågetecknet hur länge motivationen finns kvar om inte resultaten kommer.

Vad gäller de yngre spelarna kan vi mest bara hoppas att de har allt som krävs för att klara den mycket långa vandring som ligger framför dem som en dag vill försörja sig som tennisproffs.

Hur långt det är dit för flertalet svenska spelare ser vi i veckans ITF-turnering i Ystad. Det är en 25 000 dollar-turnering och alltså betydligt hårdare konkurrens än i de två 10 000-turneringarna som tidigare i år avgjordes i Båstad.

Kajsa Rinaldo-Persson, 17 år

Kajsa Rinaldo Persson skrällde rejält där med en titel och en final.

I 25 000-dollar-turneringen tog hon ett game mot femteseedade fransyskan Mathilde Johansson som för tre år sedan var i final i WTA-turneringen Collector Swedish Open men rasat till 232:a plats.

Tio hemmaspelare fanns med i huvudturneringen i Ystad.

Bara Rebecca Peterson och Susanne Celik överlevde första omgången.

I dag föll även Susanne medan Rebecca spelade sig fram till kvartsfinal.

Ymer föll i gräsdebuten

Inte oväntat förlorade Elias Ymer i sin gräsdebut på proffstouren.

Andraseedade israelen Dudi Sela vann med 4-6, 6-4, 6-3 i Challengern i Ikley.

Efter söndagens Challenger-titel på grus i Italien hade den 19-årige Sverigeettan bara en dag på sig att ställa om till gräs och det fanns därför ingen anledning att ha stora förhoppningar på honom. Sett till förberedelserna gjorde Elias ändå en ok insats i en match som inte nådde någon höjd att tala om. Han fick bra utdelning på förstaserven och sin tunga forehand men var samtidigt sårbar på sin andraserve.

Noterbart 1: 30-årige Sela tog en skadetimeout vid 4-3-ledning i skilje och det var som om Elias då kom ur rytmen. Han tog bara en poäng på de två sista gamen.

Noterbart 2: Ymer räddade nio av de 14 breakbollar han hade mot sig, Sela räddade fem av åtta.

Nu har Elias Ymer drygt en vecka på sig att bli mer hemtam på gräset inför Wimbledon-kvalet.

I dag gör hete Elias Ymer gräsdebut på proffstouren

Här spelar Elias Ymer sin första gräsmatch på proffstouren

Det är mycket Elias Ymer nu.

Men så är den 19-årige Sverigeettan också het efter söndagens Challenger-titel i Italien.

Denna vecka spelar Elias en Challenger i England och det är tvära kast för honom.

Från grus till gräs.

Även om det sedan ett antal år inte är lika stor skillnad mellan underlagen som förr handlar det ändå om en ganska svår omställning och i synnerhet då om gräsbanan inte är sliten.

Dagens match i Ilkley mot andraseedade och rutinerade Dudi Sela utgör faktiskt Ymers gräsdebut på proffstouren.

Under juniorkarriären spelade han tio matcher (6-4) på underlaget, senast i Wimbledons pojksingel för två år sedan då han föll i första omgången mot tysken Alexander Zverev, nu rankad 81 och i likhet med Elias klar för sommarens SkiStar Swedish Open i Båstad.

Elias Ymers ringa erfarenhet av grässpel kan kanske till en del kompenseras av det stärkta självförtroende som följde med titeln i Caltanissetta.

Dagens motståndare, 30-årige Dudi Sela, är rankad 85 och var för sex år sedan i åttondelsfinal i Wimbledon där han vunnit bara en match på sina fem senaste starter.

 **

Norman vill dela äran med många andra

Vem ska äras för Elias snabba klättring på rankningen där han på en vecka gått från 171 till 130? Självklart är det först och främst hans egen förtjänst. Men utöver det? Det kan ligga nära till hands att lyfta fram Elias nye tränare Galo Blanco som förklaring till lyftet men det skulle vara att göra det alldeles för lätt för sig. Blanco har sin absolut sin del i det men vad vi ser nu är huvudsakligen resultat av det arbete Elias la ner under sina år på akademin Good to Great. Att Elias kunde slå sig in där berodde i sin tur på utvecklingen han gjorde under tränaren Per Erik Granaths ledning i Lidköping. Att Elias då var han en talang kan tillskrivas Dan Eklund som i flera år tränade Elias och hans yngre bror Mikael i Skara...

Allt annat än osökt kommer jag med detta in på den krönika Magnus Norman skrev på Good to Greats hemsida sedan Magnus höjts till skyarna då hans adept Stanislas Wawrinka spelade hem titeln i Franska mästerskapet. Det är kloka ord som vittnar om stor ödmjukhet.Här Normans reflektioner efter Paris-succén

Ymer tar jättekliv i jakten på tonåringarna på topp-100

Challenger-titeln i Italien är en milstolpe i Elias Ymers karriär

Elias Ymer har tagit upp jakten på den kvartett tonåringar som har en plats på 100-bästalistan.

Tack vare Challenger-titeln i Italien klättrar den 19-årige Skara-sonen 41 placeringar på världsrankningen.

Ymer ligger 130 på listan som kom ut i dag.

Plötsligt har vi fått hopp om att åter få se ett svenskt namn bland de 100 främsta på ATP-rankningen. Nu befinner sig Elias i skiktet där ytterligare en Challenger-titel förmodligen inte skulle räcka till ännu ett jättekliv. Ribban har nämligen höjts.

För att gå in på 100-bästa-listan lär det krävas flera stora framgångar på Challengertouren eller motsvarande poängskörd i en ATP- eller Grand Slam-turnering.

Segern i Italien gav Elias 125 poäng. En finalplats i en 250-turnering- som till exempel SkiStar Swedish Open eller If Stockholm Open - ger 150 poäng och en semifinal ger 90 poäng.

I Grand Slam-turneringarna ger en tredjeomgång 90 poäng och en åttondelsfinal 180 poäng.
Med tanke på att Ymer rankades 171 förra veckan kan en jämförelse med argentinaren Guido Pella – som Elias besegrade i kvartsfinal i Caltanissetta – åtminstone ge en fingervisning om vad som krävs av svensken. Men det är som sagt bara en fingervisning eftersom Pella under första halvåret haft fler rankningspoäng att försvara än vad Ymer har under andra halvan.

Pella var rankad 175 vid årets början och är i dag siste man på 100-bästa-listan. Han har i år tagit två Challenger-titlar, varit i ytterligare en final och i en semifinal. På ATP-touren har framgångarna lyst med sin frånvaro för argentinaren som visserligen kvalade in i 250-turneringen i Sao Paulo men föll direkt.

Det finns i dag fyra tonåringar – fler än på sju år – bland de 100 främsta:

41: Boran Coric, Kroatien, 18 år.

70: Thanasi Kokkinakis, Australien, 19 år.

76: Hyeon Chung, Sydkorea, 19 år.

81: Alexander Zverev, Tyskland, 18 år.

Elias Ymer lämnar tonåren tionde april nästa år.

I dag bröt Elias Ymer svensk tennis sex år långa titeltorka

Elias Ymer klättrar rejält på rankingen efter första Challenger-titeln

Sex års titeltorka på Challenger-touren är över för svensk tennis.

Alldeles nyss slog 19-årige Elias Ymer in matchbollen i finalen i Caltanissetta, Italien.

Segersiffrorna mot tre år äldre amerikanen Björn Fratalengo skrevs till 6-3, 6-2 och Sverigeettan klättrar nu upp på sin bästa rankning i karriären.

Titeln är Sveriges första på Challengertouren sedan mars 2009 då Robin Söderling tog sin fjärde seger i denna kategori turneringar. Det skedde i Sunrise där Robin ställde upp för att få matchträning inför de förestående turneringarna på ATP-touren där han var rankad runt 25 och sedan länge ett etablerat namn.

Startfältet höll hög klass. Turneringen avgörs mellan Masters-turneringarna i Indian Wells och Miami och många spelare som åkt ut tidigt i Indian Wells väljer att spela i Sunrise. Sämst rankade spelare Robin besegrade låg 70 på listan och han finalslog 22-rankade Tomas Berdych.

Titeln stärkte svenskens självförtroende och det var som om just den turneringen blev en mental vändpunkt för honom. Även om Robins heta humör även tidigare främst varit en styrka hade det vid åtskilliga tillfällen ställt till det för honom.

Efter turneringen i Sunrise kontrollerade Robin Söderling sitt humör på ett helt annat sätt och med det blev han betydligt mer komplett. De stora framgångarna lät inte vänta på sig och bara några månader senare gick han till final i Franska mästerskapet.

En motsvarande utveckling kommer naturligtvis inte Elias Ymer att ha eftersom han inte befinner sig på samma nivå.  Han var rankad 171 inför turneringen och går nu in bland de 140 bästa. Med tanke på att Skara-sonen aldrig tidigare varit förbi kvartsfinal i Challengers går det inte av titeln dra slutsatsen att han plötsligt vuxit ur den kostym som han just fyllt ut.

Men det kvittar och detsamma gäller faktum att Elias frånsett i semifinalen mot 69-rankade Albert Ramos-Vinolas mött spelare som har ungefär samma rankning som han själv.
Såväl i kvartsfinalen som i den drygt tre timmar långa semifinalen  tvingades han till tre set och med tanke på att Elias inte är van att spela så här många matcher på en vecka hade väl ingen blivit förvånad om han fått en reaktion i finalen.
Men nej, han bestod provet på bästa tänkbara sätt.
Så även om han kvalade in i Australian Open och Franska mästerskapet och trots att han vann två matcher i 500-turneringen i Barcelona håller jag dagens Challenger-titel som Elias Ymers största framgång i karriären.

Williams coach samarbetar med en ny svensk akademi

SvD i dag

I september slår en ny svensk tennisakademi upp portarna.

Det är KLTK som står bakom projektet vilket drivs i samarbete med överlägsna världsettan Serena Williams coach Patrick Mouratoglou.
- Samarbetet kommer bland annat bestå i spelar- och tränarutbyten, säger KLTK;s sportchef Rickard Billing till SvD.
Billing tror och hoppas att akademin kommer att göra stor skillnad.

– Svensk tennis är inte längre världsledande och vi vill vara en av de aktörer som bidrar till att ändra på detta.

KLTK söker en utländsk chefstränare.

– Under svensk tennis storhetstid var det många länder som ville ha svenska tränare. Nu är det vi som behöver influenser utifrån. Det är nästan bara vi i Skandinavien som inte producerar spelare. Vi söker därför en tränare med erfarenhet att ta sig an 12-13-åringar och utveckla dem till toppspelare.

Fem, sex namn finns på önskelistan men inget av dem är känt utanför en trängre krets.

Det behövs nämligen inte.
- Vi har under många år haft som mål att starta en akademi . Vi var länge inställda på att ha en sponsrad akademi. Men om vi haft en sponsor skulle det nästan ha varit nödvändigt med en känd tränare eftersom man då måste lägga in även kommersiella värderingar. Vi är lyckligt lottade som inte behöver det.

Nu finansieras verksamheten- som har en budget på drygt fem miljoner kronor per år – av runt tio donatorer.

– De vill inte vara offentliga och har inget annat motkrav än att vi genomför det här projektet, säger klubbens generalsekreterare Mats Låftman.

Akademin i Kungliga hallen kommer att ha emot 10-12 juniorer från tolv år och uppåt och i anslutning till hallen byggs ett campus med bland annat skolsal och övernattningsrum.

Serena Williams coach Patrick Mouratoglou driver sedan 1996 en av världens mest erkända akademier och detta är första gången Mouratoglou samarbetar med en annan akademi.

– Vi har aldrig tidigare arbetat med partners eftersom vi är mycket måna om vårt varumärke, men när jag fick ta del av KLTK:s ambitiösa planer beslöt vi oss för att göra ett undantag, säger Mouratoglou.