Ymers förlust i finalen sved - men bara just för stunden

Bara 16 år gammal gick Mikael Ymer till final i Wimbledon.

Jättekul för honom och för svensk tennis.

Även om det förstås inte känns så just nu kanske det på sikt finns fördelar med att Mikael förlorade finalen mot ett år äldre kanonservaren Reilly Opelka (7-6, 6-4)

För vad hade hänt om Ymer blivit förste svensk att vinna Wimbledons pojksingel sedan Thomas Enqvist 1991?

Jag är rädd att det hade haussats upp i media. Självklart inte på ett fullt lika omdömeslöst sätt som skedde efter U 21-lagets EM-guld men tillräckligt mycket för att Mikael skulle få orimliga förväntningar på sig.

Det skedde med Daniel Berta då han 2009 blev Sveriges förste segrare i Franska mästerskapets pojksingel på 25 år. Berta fick stora rubriker, satt i tv-soffor, tilldelades wild card till SkiStar Swedish Open och pekades ut som arvtagare till Robin Söderling som samma år slog ut Rafael Nadal och gick till final på Roland Garros.

Vi ska ha i minnet att svensk herrtennis i Söderling då ändå hade en världsstjärna medan avsaknaden av en sådan i dag ökar risken för att unga spelares framgångar övervärderas – alla längtar ju efter ett nytt svenskt toppnamn på de stora scenerna.

Även om det inte var upphaussningen utan andra omständigheter som gjorde att Daniel Bertas karriär kom av sig innan den ens riktigt hunnit börja visar det på vilket förenklat sätt vi i media ofta beskriver saker.

Sanningen var ju bland annat att Daniel Berta hade ett begränsat register och att det inte blev någon riktig ordning med uppbackningen av killen som i dag är 22 år och som för tre år sedan nådde till 637:e plats på ATP-rankningen.

Man ska alltid vara försiktig med att dra växlar på juniorframgångar och då i synnerhet i en sport där de tidiga genombrotten blir allt mer sällsynta och där snittåldern för nykomlingar på topp 100 ligger på drygt 23 år.

Därför nöjer jag mig med att konstatera att:

•Mikael Ymer är en mycket stor talang med naturlig fallenhet för tennis vilket gör honom långt allsidigare än de rena träningsprodukterna.

•Han har bästa tänkbara träningsbas på akademin Good to Great där han coachas av Johan Hedsberg.

•I sin storebror Elias har Mikael en sporrande kompis och ledstjärna.

Sammantaget gör det att framtiden ser ljus ut för 16-åringen som nu ska ladda om till EM vilket avgörs samtidigt som SkiStar Swedish Open. Så de som tycker (jag har hört flera personer säga det under de senaste dagarna) att Mikael Ymer absolut måste få ett wild card till ATP-turneringen har inte något för det.

Tack och lov.

Låt grabben utvecklas i en takt som bygger på ett långsiktigt tänk.

Hjärtat och hjärnan inte ense inför Wimbledon-finalen

SvD i dag

Hjärtat klappar för Federer.

Hjärnan säger att Djokovic är knapp favorit.

Ett är klart: Eftermiddagens Wimbledon-final har alla förutsättningar att bli något alldeles extra.

Det är runt två år sedan jag sedan skrev jag att Roger Federer skulle stanna på 17 Grand Slam-titlar och vill i alla fall minnas att det var med reservationen förmodligen – schweizaren har ju slagit omvärlden med häpnad många gånger förr.

Men vi får gå tillbaka till sommaren 2012 då det skedde senast.

Föregående år hade varit Federers första sedan 2003 utan en Grand Slam-titel och han låg vid säsongens början drygt 5000 poäng efter världsettan Novak Djokovic på rankningen.

Med sin sjunde Wimbledon-titel återtog Federer förstaplatsen och passerade sedan Pete Sampras som tidernas meste världsetta.

Om vi jämför Federer och Djokovic från det att schweizaren för tre år sedan tog sin senaste Grand Slam-titel ser det ut så här:

•Federer har varit framme i en Grand Slam-final, fjolårets Wimbledon där han förlorade mot just serben.

•Djokovic har tagit tre Grand Slam-titlar och varit uppe i ytterligare fem finaler.

En markant skillnad alltså men så har världsettan också under de senaste säsongerna spelat i en division över de svåraste konkurrenterna Federer, Rafael Nadal och Andy Murray.

Samtidigt kan man förstås påvisa en svaghet i Djokovic finalfacit och då inte bara under den tidsperioden utan även sett till hans karriär i stort. Åtta vunna och lika många förlorade Grand Slam-finaler ger ju en fingervisning om att den 28-årige serben inte är de stora matchernas man.

Federer har 17-8 i finalfacit, är uppe i sin tionde Wimbledon-final och kan i dag bli förste spelare med åtta titlar.

Är det någonstans han ska utöka sin ledning på listan över spelare med flest Grand Slam-titlar är det självklart just på gräset. Med sitt breda register har den 33-årige schweizaren en fördel på gräs som är enda underlag där det fortfarande går att få utdelning på att spela serve/volley – en spelstil som ytterst få av hans konkurrenter behärskar. Innan han förra året anlitade Stefan Edberg som coach hade Federers spel överhuvudtaget utvecklats åt det mer passiva hållet vilket gång efter annan straffade sig mot i första hand Rafael Nadal. Federers försvar har alltid varit hans akilleshäl och i hans fall gäller verkligen det gamla begreppet ”anfall är bästa försvar”.

Tvåfaldige Wimbledon-segraren Edberg är en av tidernas främsta serve/volleyspelare och har vässat världstvåans offensiv betydligt. I årets tredje Grand Slam-turnering har Federer i flera matcher spelat minst lika bra som på storhetstiden och insatsen i semifinalen mot Andy Murray är utan tvekan en av hans bästa i karriären.

När Federer spelar så där avslappnat och ledigt som han gjorde då är det som om hans spel styrs av en autopilot. Alla bara flyter på. Hans serve har imponerat rakt igenom hela turneringen. Federer har tappat bara ett servegame på sina sex matcher och haft endast ytterligare tre breakbollar emot sig.

Djokovic har tappat fem servegame, haft sammanlagt 25 breakbollar emot sig och har överhuvudtaget inte lyst lika klart som sin finalmotståndare.

Men den 27-årige serben är en av tourens bästa returnerare och har i flera matcher mot Federer dragit upp tempot till en nivå där schweizaren inte hängt med vilket gjort att bristerna i försvarsspelet kommit i dagern.

Federer kommer med all säkerhet att få ett kompakt stöd från de 15 000 åskådarna runt centercourten. Men ska det och storformen räcka till en 18:e Grand Slam-titel?

Jag tvivlar.

Fotnot: Artikeln införd i dagens SvD.

Williams och Federer förstärker ålderstrend

Serena Williams har med sig en sjätte Wimbledon-titel i bagaget till Båstad

I dag blev 33-åriga Serena Williams damtennisens äldsta Grand Slam-segrare under proffseran.

På söndagen kan jämnårige Roger Federer bli Wimbledons äldste herrsegrare under samma period.

Utvecklingen i årets tredje Grand Slam-turnering är ett alldeles lysande exempel på den förändring tennisen genomgått på senare år.

Genombrotten sker allt högre upp i åldrarna vilket höjer snittåldern på topp-100-spelarna vilket i sin tur innebär att vägen till proffstouren blivit mycket längre för de unga talangerna.

De måste vara tålmodigare än sina företrädare och de måste också ha en betydligt större ekonomisk uthållighet. Allt fler riskerar att slås ut på vägen eftersom många av dem en dag tvingas inse att de inte längre har råd att försöka förverkliga proffsdrömmen.

Serena Williams och Roger Federers – båda fyller 34 år i augusti - fantastiska framgångar kommer förmodligen att förstärka rådande trend. Visst vet alla att Williams och Federer är unikum som inte går att kopiera men jag tror ändå att de kan sporra många spelare runt 30 års-strecket att förlänga karriären några år längre än vad som var tänkt.

Det kan få till följd att vägen fram för de unga talangerna blir ännu snårigare och därför är det önskvärt om tennisens största organisationer - ATP, WTA och ITF- hittar en lösning som resulterar i kraftigt ökade prispengar på ITF-touren.

Inför årets tredje Grand Slam-turnering snackades det mycket om de fem tonåringarna i herrarnas 128 man starka startfält. Inte så att någon trodde att Borna Coric, Elias Ymer eller någon av de övriga tre skulle gå långt men bara att det fanns en kvintett tonåringar var anmärkningsvärt.

Novak Djokovics coach Boris Becker var bara 17 år då han tog 1985 sin första Wimbledon-titel, han försvarade den året därpå och det är också senaste gången en tonåring lyft bucklan där.

På damsidan behöver vi inte gå längre tillbaka än till 2004 för att hitta senaste tonårssegrare i Maria Sjarapova som var bara 17 år då hon skrällde.

Kommer vi att få uppleva något liknande igen? Visst går allt i cykler men i dagsläget är det ändå svårt att föreställa sig att vi inom överskådlig tid ska få se en tonårssegrare i någon av de fyra största turneringarna.

**

På ATP-rankingen har nio av de 25 främsta spelarna passerat 30 års-strecket. På WTA-rankingen är det fem. 2011 års US Open-segrare Samantha Stosur, 31år, är en av dem och vi pratade just om ålder i dagens intervju- Stosur ger råd till unga talanger-  inför Collector Swedish Open som inleds på måndag.

**

Serena Williams förtjänar förstås alla superlativer efter sin fjärde raka Grand Slam-titel som hon tog i dag, några dagar äldre än vad Martina Navratilova var då hon 1990 segrade i Wimbledon. Nu har Williams 21 Grand Slam-titlar och behöver bara ytterligare två för att passera Steffi Graf och bli segerrikast under proffseran. Det blir hon. Även 21-åriga spanjorskan Garbine Muguruza är värd beröm för in insats i Wimbledon-finalen. Under åren har vi sett ett antal spelare klappa ihop mentalt i sina finaldebuter i dessa sammanhang. Muguruza var respektlös, orädd och där för att vinna. Riktigt kul att se.

**

Challenge 24 juni

Det är i mina ögon rätt och riktigt att Susanne Celik och Sofia Arvidsson får de två sista friplatserna

till huvudturneringen i Collector Swedish Open. Rebecca Peterson hade fått wild card tidigare och Johanna Larsson är direktkvalificerad. Det skulle både förvåna och glädja om kvartetten får sällskap av någon av de fem hemmahoppen i kvalet som inleds på söndagsförmiddagen.

**

Roger Federer kan på söndagen ta sin 18:e Grand Slam-titel och bli äldste Wimbledon-segrare under proffseran (Arthur Ashe var 31 år då han segrade 1975). Schweizaren har imponerat mer än finalmotståndaren Novak Djokovic på vägen fram och i semifinalen mot hemmahoppet Andy Murray handlade det om skolbokstennis.

**

Mer inför herrfinalen kommer i morgon på Challenge där jag självklart också reflekterar över 16-årige Mikael Ymers titel/final i Wimbledons pojksingel.

Lindstedt och Melzer bryter - spännande par i Båstad

Ett stabilt DC-par som gör debut ihop på ATP-touren

Två svenska dubbelveteraner gör debut i SkiStar Swedish Open – ja, som par alltså.

Robert Lindstedt och Johan Brunström utgör sedan flera år ett stabilt dubbelpar i Sveriges Davis Cup-lag men har aldrig spelat tillsammans på ATP-touren.

Det är kanon att de nu beslutat sig för att göra det. Genast ökar intresset för dubbelturneringen i Båstad.

Jag tror bestämt att dubbeln skulle få högre status om det bildades fler nationspar och om antalet partnerbyten minskade. Tog upp ämnet på Challenge - Så kan dubbeln få ett lyft- under Franska mästerskapet där bara 17 av de 58 direktkvalificerade paren utgjordes av landsmän.

Johan Brunström har under första halvan av säsongen haft nio olika partners

och trefaldige Wimbledon-finalisten Robert Lindstedt har haft sex olika.

Tyvärr blir SkiStar Swedish Open deras enda ATP-turnering tillsammans eftersom deras rankning inte räcker för direktkvalificering.

Efter Båstad kommer Lindstedt att kampera ihop med 29-årige britten Dominic Inglot. Det bara några månader långa samarbetet mellan Lindstedt och Jürgen Melzer är nämligen över. Österrikaren har för Lindstedt uppgett att han ska lägga av efter Wimbledon medan rykten gör gällande att han tänker spela dubbel i par med Philipp Petzschner, tysken med vilken Melzer för fem år sedan finalbesegrade Lindstedt/Horia Tecau i Wimbledon.

Lindstedt kommer efter Båstad att spela i par med 29-årige britten Dominic Inglot.

Mycket talar för att den 38-årige veteranen innan dess lagt en 19:e titel till samlingen i vilken det redan finns tre Båstad-titlar.

Tre år yngre Brunström har fem titlar och är regerande mästare i Båstad där han i fjol segrade i par med Nicholas Monroe.

Williams suveränitet skapar brett intresse för damtennis

En seger från 21:a Grand Slam-titeln

Hon har 70-8 i matchfacit mot de övriga topptiospelarna.

Hon har inte förlorat mot stjärnkollegan Sjarapova sedan 2004.

Hon har aldrig förlorat mot Paris-finalisten Lucie Safarova.

Jag förstår absolut de som menar att Serena Williams överlägsenhet tar bort spänningen i damtennisen – för så är det ju.

Men när samma personer hävdar att damtennisen i och med detta är ointressant håller jag absolut inte med.

Blev 100 meter ointressant när enda frågan var vem som skulle komma tvåa efter Usain Bolt?

Försvann intresset för golf när Tiger Woods dominerade som mest?

Tappade vi lusten att kolla på herrtennis under Roger Federers storhetstid?

Nej, nej och nej.

Det är ju en ynnest att på plats eller framför tv:n få följa några av de största idrottsprofilerna genom tiderna.

Serena Williams har sina egna nerver som enda motståndare och snart 34 år dominerar hon sporten kraftfullare än kanske någonsin tidigare. Genom sin särklass står hon ständigt i fokus och blir ett känt namn även för personer som inte är så idrottsintresserade men som fascineras av individer vilka svarar för unika prestationer.

Det är guld värt för damtennisen. Att Serena Williams nästa vecka kommer till Båstad för att spela Collector Swedish Open känns på ett sätt nästan overkligt. Turneringen är en av de minsta på WTA-touren och kan visa upp den största stjärnan, dessutom för andra gången på tre år och då ska man komma ihåg att Serena Williams ytterst sällan spelar denna kategori turneringar.

Några exempel på världsettans storhet:

I dag tog hon sin 27:e raka seger i Grand Slam-sammanhang. Hon har förlorat en match i år. Hon har 70-8 i matchfacit mot de övriga spelarna på topptio-spelarna där Maria Sjarapova är den enda med fler än en seger mot amerikanskan.

Så här ser det ut.

2. Petra Kvitova: 5-1.
3. Simona Halep: 5-1.
4. Maria Sjarapova: 18-2.
5. Caroline Wozniacki: 10-1.
6. Lucie Safarova: 9-0.
7. Ana Ivanovic: 8-1.
8. Katerina Makraova: 4-1.
9. Carla Suarez Navarro: 6-0.
10. Angelique Kerber: 5-1.

Då blir förstås 20-rankade överraskningen Garbine Muguruza en munsbit i lördagens final?

"Serena Slam" och"Grand Slam"? Det där hörde jag inte

Nja, det är kanske inte så säkert ändå. Den 21-åriga spanjorskan slog sensationellt ut Williams i fjolårets Franska mästerskap och tvingade fram ett avgörande set då de i början av året möttes i åttondelsfinal i Australian Open.
Visst finns en risk att Muguruza likt många andra finaldebutanter i dessa stora sammanhang kommer att drabbas av stora skälvan men det kan också hända Williams.
Hon har allt att förlora.
Vid seger tar hon karriärens andra ”Serena Slam” (fyra GS-titlar i följd) och behöver i höst ”bara” vinna US Open för att bli första spelare att ta en Grand Slam sedan Steffi Graf 1988.
Försätter Williams de möjligheterna mot en spelare som Muguruza kommer det att svida djupt och länge.
Så fort någon under Wimbledon nämnt ”Serena Slam” eller Grand Slam för världsettan har hon sagt att hon inte ens vill tänka på någon av sakerna.
Det om något visar hur stor betydelse hon fäster vid dem.

Stämpeln som dumdryg diva svider säkert mer än böter

Nick Kyrgios fick i dag böter för sitt uppträdande i förlustmatchen mot Richard Gasquet.

Den 20-årige australiern bötfälldes dock enbart för att ha svurit och inte för att han demonstrativt skänkte bort ett game i andra set.

För det kunde Kyrgios ha fått böter på 20 000 dollar eftersom han bröt mot Internationella tennisförbundets (ITF:s) regel att en spelare ska göra sitt bästa för att vinna en match.

Det gjorde Kyrgios definitivt inte - i det gamet.

Borde han då inte ha fått dryga böter?

Jag är kluven. Att Kyrgios uppträdde barnsligt, oproffsigt och respektlöst råder ingen tvekan om men vi har under åren sett exempel på spelare som klarat sig undan böter trots att de tankat i ett set och ibland i en hel match.

Sådana blunders kan i sig förstås inte rättfärdiga att Kyrgios klarade sig undan. Men frågan är om tankning i ett game är liktydigt med att spelaren inte gör sitt bästa för att vinna matchen. Att den 29-rankade australiern inte gjorde ens minsta antydan till att försöka vinna det omtalade gamet är solklart men är inte heller representativt för hans insats i stort.

Okej, andra set var över på 24 minuter och ja, Kyrgios uppträdande då lämnade mycket i övrigt att önska men det handlade i mina ögon ändå inte om en uppenbar tankning.

Samtidigt är det förstås närmast skrattretande att Kyrgios klarade sig undan med 2 000 dollar i böter samtidigt som Gasquet fick 3 000 dollar i böter då han i ilskan slog sönder racket.

Böterna märks inte ens i någon av spelarnas plånböcker men jag hoppas att den massiva kritik Kyrgios fått både svider och fungerar som en läxa.

Men det är upp till honom och hans närmaste omgivning att hantera saken.

Om Kyrgios varit åtminstone halvmogen skulle han självklart bett om ursäkt redan på presskonferensen men istället förstärkte han med sin spydiga attityd bara bilden av sig att vara en dumdryg diva.

Allra hårdast är kritiken mot honom i Australien, den fantastiska tennisnationen som under åren fått fram mängder av stjärnor och några av sportens största gentlemän.

Sedan har det förstås funnits några undantag. Ärke-rötägget Pat Cash är självklart det främsta. Han var så illa omtyckt i hemlandet att Mats Wilander och Stefan Edberg hade ”hemmaplan” i Australian Open-finalerna mot Cash. Bernard Tomic går mer i Cash än i till exempel gentlemannen Rod Lavers fotspår och detsamma verkar bli fallet med Kyrgios.

Eller så växer fjolårets sensationsman - till kvarten efter skräll mot Rafael Nadal - så småningom upp. Men att döma av vad han säger nedan kan det komma att ta sin tid:

Apropå Pat Cash: Han är inbjuden till SkiStar Swedish Open för att spela uppvisningsdubbel med andra slocknade stjärnor. Förra året var John McEnroe där. Jeff Tarango 2016?

**

Jag lider med Serena Williams. I dag tvingades hon i tre set höra till Victoria Azarenkas skrik och i semifinalen måste hon lyssna till Maria Sjarapova. Ur hälsoperspektiv en mardrömslottning för världsettan. Men annars en drömlottning. Hon har nu 17-3 inbördes mot Azarenka och har vunnit 16 raka matcher mot Sjarapova efter ryskans senaste seger – 2004!

Dimitrov söker coach igen

Det började så bra i Stockholm för Dimitrov/Rasheed

Världselvan Grigor Dimitrov bryter med coachen Roger Rasheed.

Deras samarbete inleddes under If Stockholm Open hösten 2013 där Rasheed fick se sin nye adept ta karriärens första ATP-titel.

Dimitrov, som innan dess ingick i akademin Good to Great och då hade sin träningsbas i Stockholm, tog tre ATP-titlar förra säsongen då han också var i semifinal i Wimbledon och kvartsfinal i Australian Open.

Första halvan av årets säsong har det gått betydligt tyngre för den 24-årige bulgaren. Två semifinaler i 250-turneringar är hans bästa resultat på ATP-touren och åttondelsfinalen i Australian Open är främsta notering i Grand Slam. I Franska mästerskapet föll han direkt och i Wimbledon blev det respass i tredje omgången.