18-årig jättetalang kan få sitt genombrott i Swedish Open

Både Zverev, arrangören och publiken jublar. Foto: Fredric Berggren.

Världssjuan David Ferrer lämnade återbud.

Två svenskar föll i första omgången, den tredje i andra omgången.

Förstaseedade David Goffin hade ryggont och föll pladask direkt.

Det är mycket som gått emot arrangören av SkiStar Swedish Open i Båstad.

Men nu har en 18-årig tysk klivit fram som räddaren i nöden.

Inför välfyllda läktare säkrade Alexander Zverev karriärens andra semifinal på ATP-touren.

Han gjorde det genom att vända 0-1 i set och 2-4 mot Thomas Bellucci, den 41-rankade brassen som tidigare enkelt avfärdat såväl Elias Ymer som Christian Lindell.

Det finns alltid anledning att vara lite återhållsam i bedömningen av unga talangers framtid. Mycket kan ställa till det på den till synes utstakade vägen mot världstoppen.

Men visst ser Zverev ut att förutsättningarna som krävs för att bli en toppspelare. Han har redan ett stort spel och en rejäl verktygslåda och bollträffen är av det klockrena slaget. Med sina 198 centimeter har han också längden för att få ett högeffektivt vapen i serven.

Tysken inledde förra säsongen som 808 på rankningen och lät höra tala om sig då han gick till semifinal i 500-turneringen i hemstaden Hamburg.

Annars är det framgångar på Challenger-nivå som banat väg för klättringen till topp 100.

För bara ett par veckor sedan låg han 74 men rasade till 123:e plats då de 180 poängen från fjolårets Hamburg-turnering försvann.

Eftersom det var just den senaste rankningen som låg till grund för vilka spelare som direktkvalificerar sig till US Open måste Zverev kvala till årets fjärde Grand Slam-turnering.

Framgången i Båstad innebär att han återtar en plats bland de 100 främsta.

Alexander Zverev, ett år yngre ryssen Andrej Rublev och ett år äldre kroaten Borna Coric är i mina ögon de tre största framtidshoppen i skaran tonåringar som nu börjar låta höra tala om sig på olika nivåer. 19-årige Elias Ymer finns liksom ytterligare några straxt bakom.

Men för spelare i den åldern kan mycket förändras på kort tid. Plötsligt visar det sig att en inte har det lilla extra som krävs för att bli toppspelare medan en spelare som inte ansetts fullt lika lovande som de övriga är bäst i gruppen.

Alexander Zverev möter i lördagens Båstad-semifinal  33-årige spanjoren Tommy Robredo som gör sin 15:e start i turneringen.

Honom har svensk tennispublik sett mer än tillräckligt av.

Alexander Zverev är ett nytt fräscht ansikte och får han på söndag sitt stora genombrott genom att ta karriärens första ATP-titel  kan arrangören dra ett streck över eländet tidigare i veckan.

Att Zverev inte kan skapa lika stor fest som det var i förra veckans WTA-turnering Collector Swedish Open är en annan sak.

Va!? Fortsätter Swedish Open i Båstad ändå...?

I dag tog SkiStar Swedish Open slut.

Ja, inte formellt men i praktiken.

Utan en svensk kvartsfinalist är ju turneringen iskall.

För varför bry sig om utländska spelare?

Nej, jag är förstås ironisk.

Men efter Christian Lindells förlust i eftermiddags träffade jag ett antal personer som sa sig ha tappat intresset för fortsättningen av Båstad-turneringen där Elias Ymer och Markus Eriksson försvann i första omgången och Lindell i andra.

Okej, det är självklart att turneringen skulle varit betydligt hetare med en kvarvarande hemmafavorit och lika naturligt är att media kommer ägna turneringen mindre utrymme än hittills. Men därifrån till att Swedish Open ska betraktas som iskallt bara för att det inte finns någon svensk kvar är steget väldigt långt.

På torsdagen spelar 14-rankade David Goffin sin första match. 18-årige tysken Alexander Zverev är ett av sportens största framtidsnamn och framme i kvartsfinal efter överraskande seger mot Juan Monaco. Titelförsvarande Pablo Cuevas är kvar. Thomaz Bellucci – som tidigare i år tog sin fjärde grustitel och i Båstad enkelt avfärdat Ymer och Lindell – är mycket sevärd. Ernests Gulbis och Jerzy Janowicz har större potential än många toppspelare och spelar på torsdagen för en plats i kvarten.

Att det ändå finns många som anser att fortsättningen av Swedish Open är ointresserant pekar på ett stort problem som turneringen har och som den delar med runt 40 av ATP-tourens drygt 60 turneringar.

Dessa 40-talet turneringar har 250-status och det är ytterst sällsynt att någon i toppkvartetten Roger Federer, Novak Djokovic, Rafael Nadal, Andy Murray ställer upp i dessa mindre sammanhang.

Eftersom allt ljus faller på toppkvartetten i de största tävlingarna är spelarna bakom doldisar, inte bara för den breda idrottspubliken utan också för många tennisfans.

Här har den tourdrivande spelarorganisationen ATP en viktig uppgift och då inte minst med tanke på framtiden. Det gäller att profilera David Goffin och de andra toppspelarna bakom De Fyra Stora.

**

Då Belluzzi i dag slog ut Lindell med 6-3, 6-4 möttes flera av brassens missar med större applåder än då han vann välspelade bolldueller. Visst är det självklart att en hemmaspelare har starkt publikstöd. Så ska det ju vara. Jag är kanske gammalmodig men tycker att det är lika självklart att visa uppskattning för bra prestationer – oavsett nationalitet på spelaren som svarar för dem.

**

Förresten: Robert Lindstedt/Johan Brunström och Fred Simonsson/Jonathan Mridha är kvar i dubbel...

En förlust som kan dämpa haussen kring Elias Ymer

"Jag floppade", tyckte Elias Ymer

Elias Ymers snabba sorti i Båstad är på sikt nyttig – både för honom själv och för alla de som skruvat upp för höga förväntningar på 19-åringen.

”Jag trodde att han var mycket bättre än så här”.

Det sa en man på väg ut från läktaren runt centercourten där Sverigeettan just varit chanslös mot brasilianaren Thomaz Bellucci. Flera andra åskådare uttryckte också sin besvikelse över hemmafavoritens förlust.

Den har det goda med sig att alla nu förhoppningsvis inser att Elias Ymer visserligen är en lovande tonåring med framtiden för sig – men att den framtiden inte redan är här hur mycket svensk tennis än suktar efter en spelare som etablerar sig på ATP-touren.

Även för Elias blev matchen en läxa. Inte genom förlusten i sig utan därför att nu fick känna på hur det är att spela på hemmaplan med en enorm press på sina axlar, en press han skulle ha sluppit om det inte varit för haussen runt hans person.

”Jag floppade. Jag var inte där mentalt”, sa Elias på presskonferensen.

Han är rankad 133. Bellucci ligger 42:a på listan och är en klasspelare med fyra grustitlar på meritlistan.

6-4, 6-2 i en på grund av den hårda blåsten dålig match är absolut inget att säga om.

Ändå är även jag lite besviken på Elias Ymer.

Efter att ha tappat serven vid 1-1 i andra set blev han loj och till synes uppgiven.

Den inställningen vill man inte se från någon spelare.

Speciellt inte från en som fått wild card och som lockat storpublik.

**

Ännu mer besviken är jag på Jeremy Chardy :)

Nej, då men efter att ha tippat honom som slutsegrare i öppen turnering hade det ju varit kul om han i alla fall överlevt första omgången...

Ymer till Schweiz - för att träna med Roger Federer

Vem skulle inte jubla om han var i Elias Ymers kläder

Elias Ymer står inför sitt livs kanske största äventyr.

Efter SkiStar Swedish Open åker den 19-årige Sverigeettan på träningsläger – ihop med Roger Federer.

– Det är stort och ska bli jätteroligt att få lära av den bäste genom tiderna, säger Elias till Challenge.

Under Wimbledon fick det svenska framtidshoppet bolla in Federer inför en match och den 17-faldige Grand Slam-segraren gillade vad han såg hos Elias som nu ska sparra med världstvåan på ett tredagars läger  i Zürich.

– Det var Stefan (Federers coach Stefan Edberg) som frågade mig, berättar Elias som självklart inte behövde någon betänketid innan han svarade ja.

– Jag har två veckor ledigt efter Båstad. Roger är störst i historien och att få möjlighet att träna med honom är fantastiskt. När Stefan i Wimbledon sms:ade och frågade om jag dagen efter kunde bolla in med Roger kändes det både kul och nervöst.
–När vi stod där tänkte jag, shit här står jag och bollar med Roger Federer som jag sett på tv tusentals gånger.

Och hur känner du nu?

–  Det är inte nervöst längre, säger Elias Ymer som även om han ännu inte etablerat sig på ATP-touren börjar känna sig alltmer hemtam i miljön.

Men fortfarande kan han bli lite förvånad över vissa saker. Som till exempel då han kom till veckans Båstad-turnering där Ymer som hemmafavorit och framtidshopp är ett av dragplåstren. 

– Jag har varit här sedan jag varit liten och då drömde jag om att spela turneringen och att få vara i players lounge. Nu ser jag mig själv på affischerna här, säger han och ler.

Ymer har kvalat in i årets tre avverkade Grand Slam-turneringar och oavsett resultat i Båstad kommer han att tvingas kvalspela även till US Open. Efter sortin i Wimbledon spelade han två Challengers i hopp om att kunna klättra tillräckligt högt för att bli direktkvalificerad till årets sista Grand Slam-turnering men han fick inte ihop tillräckligt många poäng.

Den 133-rankade hemmafavoriten har en tuff lottning i Swedish Open där han på tisdagen möter Thomaz Bellucci, 41-rankad brasilianare som tagit samtliga sina fyra ATP-titlar på grus, senast i Geneve i år.

Visst är några av tennisens rötägg ruttnare än andra

Det finns en del rötägg på tenniscirkusen.

Men till dem räknar jag inte de som ibland blir så förbannade att de flisar racket eller vräker ur sig en harang av svordomar.

OK, det är inte snyggt men visar i alla fall på engagemang och matcher med spelare som har kort stubin kan alltid bjuda på något oväntat.

Nej, rötäggen är de som tankar eller uppträder respektlöst mot sin motståndare och dem har jag definitivt inget till övers för.

I dag fick vi se en sådan spelare på centercourten i SkiStar Swedish Open. Fransmannen Benoit Paire struttade nonchalant omkring i sin match mot slitvargen Markus Eriksson. Paire är många nummer för stor för Eriksson och ville verkligen visa det. Men inte genom att under hela matchen försöka spela så bra som han kan. Det fanns ändå några sådana perioder i matchen men främst ville Paire mycket demonstrativt visa att han hade råd att ta matchen med en axelryckning. Han visade det under ett antal bolldueller, mellan poängen och vid några sidbyten. Vid ett sidbyte brydde han sig inte ens om att sitta ner och vid ett annat fläkte han nonchalant ut sig på bänken.

Det var osnyggt och respektlöst.

Men annat var kanske inte heller att vänta från en spelare som har ett inte alls ogrundat rykte om sig att vara en tankare av rang (vilket vi såg i en Challenger seå sent som förra veckan).

Därför var det synd att Markus Eriksson inte tog första set som avgjordes i tiebreak där svensken mycket vårdslöst slog bort några forehands på Paires andraservar.

Likadant i andra set då Markus hämtade upp 0-3 till 3-3. Vid 30-30 slog han bort ytterligare en forehand på andraserve.

Det var hafsigt.

Mot spelare med Paires inställning gäller det att ta vara på sådana chanser eftersom det kan få dem att glömma ALLT vad yrkesstolthet heter.

**

Yrkesstolthet av bästa märke visade däremot kompisarna Christian Lindell och brasilianaren Joao Souza. Båda tyckte säkert att de hade fått drömlottning och hur stor betydelse de fäste vid matchen gick inte att ta miste på. Det blev en lång mental k(r)amp där brassesvensken såg ut att darra ihop när han skulle serva hem matchen vid 5-3. Vid 30-0 kom två dubbelfel som bäddade för Souzas break. Men hemmafavoriten bröt direkt och tog med 6-2, 3-6, 6-4 sin karriärs andra seger på ATP-touren. Den första kom i fjolårets Båstad-turnering.

Ymer, DC, WC, Hewitt, min favorit, tankning och lite mer

Han är min favorit till titeln i öppen turnering

Inte ens ett dygn efter att Johanna Larsson slog in matchbollen i Collector Swedish Open drar nästa

tennisfest igång i Båstad:

SkiStar Swedish Open med förstaseedade belgaren David Goffin i spetsen. Trots en 14:e plats på världsrankningen är han inget riktigt stort namn men mycket sevärd.

**

För att herrturneringen ska bli lika het som damturneringen krävs nog att en av de tre hemmaspelarna - Elias Ymer, Christian Lindell, Markus Eriksson- når minst kvartsfinal. Samtidigt är det att förvänta sig för mycket av de tre som gått in på wild card.

**

Jerzy Janowicz och Ernests Gulbis har större potential än många av tenniscirkusens mest namnkunniga spelare. Men de är också så hetlevrade att man aldrig riktigt vet vad som kan hända.

**

Det vet man inte heller när Markus Erikssons motståndare Benoit Paire är på banan. Fransmannen blandar stormatcher med läg..., eh, jag menar plattmatcher.

**

Paire mötte förresten Filippo Volandri i en Challenger i förra veckan. Tog första set med 6-1, slutade spela i andra (2-6) och gav upp vid 0-2 i skilje. Paire-Volandri är förresten en match som lär ge alla bookmakers kalla kårar.

**

Sveriges Davis Cup-lag möter i höstens division I-kval förloraren mellan Danmark och Spanien – ja, Danmark alltså för även om bollen är rund...

**

Grusspecialisten Christian Lindell tog förra året i Båstad sin första seger på ATP-touren. I dag inleder brassesvensken mot brassen Joao Souza. Här finns stora möjligheter för Christian försvara sin andraomgång.

**

Då Australien hemma vände 0-2 i DC-kvartsfinalen mot Kazakstan fick 34-årige Lleyton Hewitt matchhjälterollen. Eller fick, han tog den helt enkelt. 279-rankade Hewitt var inte nominerad i singel men sa att han med sin rutin från avgörande matcher var bästa valet och då fick 69-rankade 19-åringen Thanasi Kokkinakis snällt sitta på bänken.

**

Jeremy Chardy

Min favorit till titeln i SkiStar Swedish Open: Jeremy Chardy. Den 43-rankade fransmannen är seedad sjua och hans enda titel är från Stuttgart 2009. Motivering till tipset: Chardy har ett så enormt stort spel att det är en gåta att hans meritlista inte är fylld av tunga titlar. Förmodligen ligger en stor del av förklaringen i att han saknat såväl fysisk som mental styrka. Sakerna hänger ofta ihop och under coachen Magnus Tidemans ledning har fransmannen förbättrat sin fysik väsentligt. Chardy har varit i Båstad i drygt en vecka och är inspelad på underlaget och med bollarna.

**

Att tennis är en fascinerande sport där mycket handlar om psykologi får vi många exempel på. Bland annat då i Collector Swedish Open. Mona Barthel kom till turneringen med tio raka förluster bakom sig. Väl framme i Båstad dök alla positiva minnen från förra årets succé upp och med det kom storspelet. Johanna Larsson hade inför Collector Swedish Open inte vunnit på WTA-touren sedan i mars. Två månaders uppehåll på grund av skada följdes av fyra förluster. Då valde hon att spela en ITF-turnering, gick till final och kom till Båstad med självförtroende och fem matcher i kroppen.

Larssons titel är en stor seger även för svensk damtennis

Äntligen! Efter tre finalförluster tog Johanna första WTA-titeln.

I dag hittade vi två stora vinnare på centercourten i Båstad:

•Johanna Larsson som tog sin första WTA-titel.
• Svensk damtennis som gynnas på flera sätt.

Det är alltså många som har anledning att sända en tacksamhetens tanke till den snart 27-åriga norrländskan.

Själv klättrar hon till en plats runt 50 på världsrankningen men förklarade på presskonferensen att måndagens siffra på listan har underordnad betydelse.

Tacka för det. Efter förluster i sina tre tidigare WTA-finaler tog Larsson den där titeln som kan vara så förlösande och som får slut på eventuella grubblerier om att inte räcka till när det i finalen ska avgöras vem som lämnar turneringen som vinnare respektive förlorare.

Att visa att man har vad som krävs är något helt annat än att känna det.

Johanna tappade inte ett set i turneringen och gjorde självklart flera mycket bra matcher men hennes fantastiska kvartsfinal mot tredjeseedade Barbora Strycova är vad som främst finns kvar på näthinnan.

Det blev en wow-upplevelse för mig som tidigare inte insett att Johannas potential är så stor som den bevisligen är. Jag har sett henne som en grym fajter med ett för smalt register för att ligga runt 25-strecket och har tyckt att hon varit alldeles för defensiv.

Mot Strycova var även hennes backhand klockren, hon var stark ute i hörnen, visade variation och inte bara vågade utan också lyckades spela så aggressivt som krävs mot en spelare som Strycova. Johannas kickserve var redan tidigare av absolut högsta klass och när nu de andra bitarna föll på plats som mot Strycova kunde väl ingen ens gissa att hemmafavoriten ligger 72 på rankningen – det såg snarare ut som 22.

Larsson hade inte varit nöjd tvåa (från Challenge igår)

För att nå så högt på listan krävs spel på den nivån under längre tid och om Johanna klarar det får framtiden utvisa – nu har hon i alla fall visat att potentialen finns där.

Om hennes första WTA-titel kommit i en turnering av samma storlek utomlands hade den förstås gett lika mycket pengar och lika många poäng.

Men effekten av segern hade inte blivit tillnärmelsevis lika stor som nu.

Direktsändning i tv, radion sände, ett stort antal tidningar hade journalister på plats och Johannas triumf får mycket stor uppmärksamhet.

Det gynnar svensk tennis i stort och främst då damtennisen. Visserligen har den varit mer framgångsrik än svensk herrtennis sedan 2011 – då Robin Söderling spelade sin senaste match – men framgångarna har ändå inte varit av storleken att de gett riktigt genomslag. Visst är Collector Swedish Open en mindre turnering men om Johanna tagit en tyngre titel utomlands hade den inte kunnat få större uppmärksamhet än denna.

Bakom Johanna finns 19-åriga Rebecca Peterson – nådde första WTA-kvartsfinalen i Båstad - som är den klart mest lovande tjej Sverige haft på många år, bakom Peterson finns 20-årige Susanne Celik och bakom 31-åriga Sverigefyran Sofia Arvidsson finns ett stort antal unga spelare som i år gjort bra ifrån sig på ITF-touren.

I samma stund som Sverigeettan Larsson slog in matchbollen i finalen mot titelförsvarande tyskan Mona Barthel (6-3, 7-6) blev svensk damtennis hetare än på flera år. Nu kan vi få uppleva den spinoff-effekt som vi under åren sett så många exempel på inom svensk herrtennis. Peterson tar inom något år rygg på Larsson, Celik fortsätter sin klättring och bland spelarna bakom dessa visar någon vägen för de övriga.

Nej, jag har varit med för länge för att säga att det blir så.

Men det finns i alla fall förutsättningar för det.

Med sin seger fick Johanna Larsson oss till och med att för en stund glömma att Serena

Williams lyste med sin frånvaro.

Bara en av oss såg finalen

Samtidigt är det självklart att vare sig Johanna eller någon annan kan fylla luckan efter damtennisens största spelare genom tiderna. Den som påstår att det går kan inte ha andats ett ord av besvikelse då världsettan i torsdags tvingades bryta turneringen på grund av skada. Williams var dragplåstret och utan henne hade turneringen inte varit het redan på förhand. I en turnering med Williams i startfältet blir det ingen drömfinal utan henne.

Däremot hade en Båstad-titel för Williams inte alls betytt lika mycket för svensk tennis som Larssons seger gör.

Dessutom kan Collector Swedish Open nästa år locka med en titelförsvarande hemmafavorit.

Det kan bli guld värt – förutsatt att Johanna Larsson svarar för en stark första halva av 2016.