Idrottsstjärnor slår ett slag för nytt skolprojekt i Afrika

Här kan du läsa mer om stiftelsen

Peter ”Foppa” Forsberg, Magnus Norman, Johanna Larsson, Robert Lindstedt, Anders Järryd, Marcus Allbäck – där sex av alla de idrottsprofiler som ställde upp på den Pro-Am som Zelmerlöw & Björkman Foundation idag arrangerade i Salk-hallen i Stockholm.

Challenge var på plats och träffade Jonas Björkman:

Inte rimligt tro att Djokovic ska dominera så här 2016

Femte titeln och den fjärde i rad i ATP-finalen

Det finns många sätt att beskriva hur överlägsen Novak Djokovic är sina konkurrenter.

Här några:

•Nästan 8 000 poängs ledning före Andy Murray som för första gången slutar en säsong som tvåa.

•Tre av fyra möjliga Grand Slam-titlar.

•Sex av nio Masters-titlar och ändå avstod han Rom-turneringen.

•Fler titlar (11) än Murray (4) och Roger Federer (6 ) tillsammans.

Ja, det går förstås att i det oändliga rabbla siffror som visar att Novak Djokovic spelar i en helt egen division.

Det såg vi också då han på söndagskvällen blev förste spelare i historien med fyra raka titlar i ATP-finalen.

6-3, 6-4 mot Federer och det blev inte ens spännande.

I matchstatistiken sticker en siffra ut: Djokovic 84 procent vunna poäng på andraserven. Av 19 slagna andraservar vann Djokovic 16. Mot Federer!

För att säga som ungdomarna: ”Det är sjukt” eller ”Det finns inte”.

Världsettan slutar säsongen med 82-6 i matchfacit och egentligen finns det bara en sak som talar emot att han ska dominera lika stort under 2016: Att det inte borde vara möjligt.

Orkar han hålla motivationen på samma höga nivå?

Vad händer med det nu orubbliga självförtroendet om han plötsligt åker på en skrällförlust?

Det är lätt att bli så förblindad av en spelares dominans att man tar för givet att den ska fortsätta i åtminstone ytterligare ett år. Så var det Federer på hans storhetstid och med Rafael Nadal då han var som bäst.

En dag bryts förtrollningen och så kan ske med Novak Djokovic redan nästa säsong.

Vem som ska hota honom?

Där blir i alla fall jag svaret skyldig.

Därför är detta mästarmöte mer kittlande än de andra

Tennisens argaste rivaler möts ikväll i O2-arenan i London

Federer vs Djokovic.

Det finns inget mästarmöte som kittlar lika mycket som just detta.

Två förklaringar:

•De har inte mycket till övers för varandra.

•Åskådarna står på Federers sida.

Detta tillsammans skapar den där lilla extra nerv som höjer temperaturen.

Även om spelet kan vara nog så bra i möten mellan Federer och Nadal eller mellan  Djokovic och Murray finns i dessa matcher en ömsesidig respekt som ger mötena en vänskaplig karaktär.

Nej, jag menar definitivt inte att det handlar om vänskapsmatcher utan att stämningen mellan spelarna är så bra att de efter matchbollen kramar om varandra vid nät och utbyter hedersbetygelser.

Federer och Djokovic har mötts 42 gånger och vid bara några enstaka tillfällen har de avvikit från mönstret att efter matchen nöja sig med en kort handskakning (särskilt tydligt då Federer förlorat).

Tennis är en gentlemannasport men jag tycker att det ofta är alldeles för välkammat och skulle välkomna en mer oborstad spelare som rör om lite i grytan. Dessutom skulle detta öka möjligheterna att locka en ny grupp åskådare till tennis, de som är allmänt idrottsintresserade men inte riktigt förstår att uppskatta själva spelet fullt ut och tycker att det saknas en McEnroe i dagens topptennis.

Problemet för spelarna/sporten är de hårda reglerna. Minsta lilla utbrott och svenske toppdomaren Mohamed Lahyani eller någon av hans kollegor delar ut varning.

Mina tankar kring det där utvecklar jag i ett framtida inlägg, nu tillbaka till kvällens drömfinal.

Båda spelarna fick i går en lätt resa i semifinal:

Djokovic hade inte en breakboll emot sig mot Rafael Nadal. Genom att gå obesegrad genom gruppspelet underströk spanjoren att hans lyft under hösten inte varit en tillfällighet. Men insatsen mot världsettan visade att Nadal fortfarande har mycket jobb framför sig om han under 2016 ska slåss om förstaplatsen på rankningen.

Federer besegrade landsmannen Stanislas Wawrinka i en anmärkningsvärt medioker semifinal. Världsfyran Wawrinka verkade inte alls så tänd på uppgiften som man tycker att han borde ha varit. Frånsett i gruppspelsmatchen mot Andy Murray och i andra set mot David Ferrer har den 30-årige schweizaren varit blek. Tänker då inte bara på hans spel utan på hans uppträdande i stort. Det måste vara mycket frustrerande för hans coach Magnus Norman som själv var en slitvarg av gigantiska mått och som lagt ner mycket arbete för att få sin adept att bli en kämpe.

Roger Federer är ute efter sin sjunde titel i ATP-finalen, Djokovic har fem titlar och kan bli den förste i turneringens 46-åriga historia med fyra titlar i rad.

Federer har 22-21 inbördes, senaste segern kom häromdagen i gruppspelet och att Djokovic på presskonferensen sa att han gav bort segern gjorde ju inte att de båda kom närmare varandra.

Djokovic har vunnit fyra av deras sju möten i år då Federer stått för hälften av serbens totala antal förluster.

Det är bäddat för några timmars fantastisk underhållning.

Precis som det var förra året – då Federer tvingades lämna wo på grund av ryggskada.

Åskådarna kan bli en viktig faktor i finalen. Den 34-årige schweizaren kommer att bäras fram av publiken och för Djokovic gäller det att slå dövörat till.
Börjar han hyssja åskådarna blir det etter värre för honom.

Terrorhot påverkar DC-final

Nästa helgs Davis Cup-final mellan Belgien och Storbritannien kan komma att skjutas upp.

Orsaken är oron för terrorattentat mot arenan Flanders Expo i Ghent.

Terrorhotnivån i Bryssel har höjts till högsta nivå, tunnelbanetrafiken är inställd och flera av helgens planerade fotbollsmatcher har ställts in.

Även om hotet i nuläget är riktat mot just Bryssel bedöms Davis Cup-finalen i Ghent vara ett mycket tänkbart mål för terroristattacker.

- Vi känner oro över att terrorhotet höjts men fortsätter planeringen för att DC-finalen ska spelas, säger Internationella tennisförbundets (ITF) ordförande David Haggerty.

Även om matchen spelas kommer brittiske världstvåan Andy Murray och övriga spelare att märka av terrorhotet. Spelarna kommer att få rigorös bevakning dygnet runt och visitationen av åskådarna blir betydligt noggrannare än normalt.

Wawrinka var sitt rätta jag - Murray föll utan gamnacke

Vilken fantastisk förvandling Stanislas Wawrinka genomgått i ATP-finalen.

Den slokörade insatsen i första gruppspelsmatchen mot Rafael Nadal är historia och kom inte att påverka schweizarens äventyr i O2-arenan i London.

För bara några minuter sedan säkrade världsfyran nämligen en semifinalplats genom att besegra hemmafavoriten Andy Murray med 7-6, 6-4.

Wawrinka servade vid 5-3 för första set men tappade serven och setet gick till tiebreak där hemmafavoriten hade 4-2. Då kom fem raka och grova missar.

Detta är Wawrinkas tredje raka slutspel och han har vid varje tillfälle gått vidare från gruppspelet för sedan falla i semifinal.

2013 var det Novak Djokovic som satte stopp för honom och ifjol blev landsmannen Roger Federer för svår i en mycket dramatisk och omtalad tresetare där Wawrinka hade fyra matchbollar och upprördes av vad han ansåg osportsligt uppträdande från Federers fru.

Just Federer väntar i lördagens semifinal och gäller med 17-3 inbördes självklart som klar favorit.

Noterbart från kvällens match: Murryas coach Jonas Björkman och de andra i skottens team bänkade sig mycket högt upp i arenan. Syftet var att den hetlevrade världstvåan skulle hålla fokus bättre än normalt. Murray är en gnällspik som ofta faller tillbaka i juniorlater då han låter sin ilska och frustration gå ut över teamet. Han skriker okvädningsord och visar med miner och gester vad han anser om Björkman & Co (sägas ska att han efter matcherna är djupt ångerfull).

Ikväll såg vi inget av de där laterna.

I andra set låg Murray under 2-5 med dubbelbreak, spelade sig upp till 4-5 där han brände två breakbollar.

Att han i det läget knäckte racket är inget att säga om.

Åtminstone ser jag mycket hellre en spelare som knäcker racket och snabbt återfår fokus än en som med gamnacke och plutläpp slänger bort några game.

Om matchen slutat annorlunda i det fall Murray fått spy ut sin ilska över teamet får vi aldrig veta.

Men att han uppträdde mycket bättre än normalt står utom allt tvivel.

Dessutom hade förlusten något gott med sig för honom: Nu får han mer tid att ladda och förbereda sig inför nästa helgs Davis Cup-final där Storbritannien borta mot Belgien kan ta sin första titel sedan 1936.

Kvällens svenska coachmöte följs av ännu ett i semifinal

Har hans adept hittat toppformen?

Som spelare möttes de sju gånger.

Ikväll ställs de för första gången mot varandra som coacher.

Jonas Björkman vs Magnus Norman.

Segraren får gå en coachmatch mot Stefan Edberg...

Vi svenskar är vid det här laget så vana vid att att ha framgångsrika tenniscoacher att vi lätt glömmer bort att Sverige vad gäller herrtennis skulle vara en vit fläck på ATP-kartan idag om det inte vore för just coacherna.

Stefan Edberg kan ikvälld lugnt bänka sig bland de 20 000 åskådarna i 02-arenan i London. Roger Federer är ju redan klar för semifinal och säkrade förstaplatsen i sin grupp då han på torsdagen besegrade Kei Nishikori.

Funderar hans adept på DC?

Djokovic kom tvåa i gruppen och möter i semi Rafael Nadal som säkrat förstaplatsen i andra gruppen.

Vem får han sällskap av? Andy Murray eller Stanislas Wawrinka?

Det är så öppet att jag inte skulle våga sätta en slant på någon av dem men det finns ändå en faktor som kan få betydelse.

Nästa helg leder Andy Murray det brittiska Davis Cup-laget i bortafinalen mot Belgien. Där kan Storbritannien ta sin första DC-titel sedan 1936 och finalen är gigantiskt stor i öriket – och för Murray.

DC-finalen spelas på grus, Murray kommer att spela både singel och dubbel vilket kräver att han är i både fysiskt och mentalt topptrim.

Om det inte spelats ATP-final dena vecka hade Murray haft en träningsdos anpassad för att vara på topp nästa veckoslut.

Nu finns istället risk att han denna vecka får en så stor urladdning att batterierna inte hinner bli fulladdade till DC-finalen.

Det skulle förvåna om inte dessa tankar finns i Murrays bakhuvud och att det kan påverka hans inställning och motivation – omedvetet.

Vid vinst ikväll möter han Federer i morgon och vid seger även där ställs han i söndagens final mot Djokovic eller Nadal.

Tolka nu inte detta som att jag menar att Murray tänker vika ner sig lättvindigt men det skulle vara oerhört imponerande om skotten veckan före det som kan bli både hans första och sista DC-final är beredd att köra slut på sina krafter i en turnering som visserligen är mycket viktig men som han ändå lär komma att spela ytterligare många gånger.

Såväl Murray som Wawrinka har blandat och gett i sina första två matcher och egentligen var det först i hans andra set mot David Ferrer som världsfyran hittade rätt rytm.

Eftersom de inte mötts på två år säger den inbördes statistiken - 8-6 till Murray -  lika lite som att Wawrinka gått segrande från deras två senaste möten.

Apropå inbördes: Magnus Norman vann sex av sju möten med Jonas Björkman. Sägas ska att fyra av segrarna kom då fyra år äldre Björkman hade sin storhetstid bakom sig samtidigt som Norman vid dessa fyra tillfällen inte var sämre rankad än elva och som bäst låg trea.

Duon behövs i Elitserien - Pim-Pim "slog ut" Federer

Fyra respektive etta på Sverige-rankningen.Foto: Bengt Helmersson

Fjolårsfinalisten Helsingborgs TK har det på papperet kanske starkaste laget i damernas Elitserie.

Men det återspeglas inte i tabellen.

HTK är utan poäng efter de tre första omgångarna och har endast nykomlingen ATL efter sig.

Även om Helsingborg inte kommer att kunna blanda sig i toppstriden kan klubben få stor inverkan på den.

Se här:

Regerande mästaren Fair Play, överraskningen GLTK och Salk har full pott.

Då GLTK besegrade HTK saknade skånelaget överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson och fyran Sofia Arvidsson.

Då seriens storfavorit Fair Play i tisdags utklassade HTK med 6-0 spelade Larsson/Arvidsson endast en dubbel.

Då Salk om en vecka möter HTK borta kan det mycket väl bli så att såväl Larsson som Arvidsson spelar singel vilket skulle minska stockholmsklubbens chanser avsevärt.

Inför serien meddelade HTK att Larsson och Arvidsson ska spela en del matcher och eftersom deras medverkan efter tre av sju omgångar inskränkt sig till en dubbel är chansen – eller risken sett ur Salk:s perspektiv – stor att de spelar kommande onsdag.

Jag hoppas att det blir så.

Ju fler matcher de största namnen är med i desto bättre för serien och för svensk tennis i stort. Johanna Larsson är med sin 55:e plats på rankningen Sveriges enda singelspelare på topp 100, hon tog i somras titeln i Collector Swedish Open och är en förebild för unga talanger.

Att dessa får möjlighet att se henne live är viktigt och det betyder också mycket för spelare i de andra elitserielagen att få mäta krafterna med Johanna.

Sofia Arvidsson var under många år svensk damtennis största stjärna men har rasat på rankningen. Med sin 314:e plats är hon ändå näst bästa svenska i Elitserien eftersom Rebecca Peterson och Susanne Celik inte spelar för klubbar i högsta serien.

SvD i tisdags

Dessutom är Arvidsson i likhet med Larsson ett välbekant namn som unga talanger ser upp till.

Det är också mycket viktigt att Elitserien kan visa upp Sveriges bästa spelare om den ska uppmärksammas i media.

Därför är det bara att hoppas att bröderna Elias och Mikael Ymer (båda har dragits med skadeproblem under hösten) spelar en del matcher för sitt Salk vilket definitivt skulle öka förutsättningarna för mer än små blänkare i riksmedia.

Så här långt är det en 33-årige föredetting som blivit mest omskriven. Men så är tidigare världsnian Joachim ”Pim-Pim” Johansson också ett namn som även de utanför den trängre kretsen känner igen.

När jag häromdagen frågade SvD:s sportchef Marcus Alexandersson om han ville att min tisdagskrönika skulle handla om Roger Federer och dennes mål att ta en sjunde titel i ATP-finalen eller om ”Pim-Pims” comeback i serien tvekade Marcus inte en sekund.

Dagen efteråt ringde en allmänt idrottsintresserad vän och sa: ”Va, finns det en Elitserie i tennis?”

Så visst har de kända namnen stor betydelse.