Feststämning och oro inför helgens DC-final i Belgien

SvD idag

Terrorhotet mot Belgien sätter självklart sin prägel på helgens Davis Cup-final.

Spelarna har extra bevakning dygnet runt och de 13 000 åskådarna kommer att kroppsvisiteras vid insläppen på Flanders Expo Arena i Gent.

På grund av terrorhotet anlände Storbritanniens fixstjärna Andy Murray och hans lagkamrater till Gent ett dygn senare än planerat.

Sedan i måndags har de spelat in sig på grusbanan där britterna kan ta sin första Davis Cup-titel sedan 1936. Sker inte det får Belgien i sin första final sedan 1904 äntligen namnet inpräntat i en av idrottsvärldens mest kända segerbucklor.

Förhandssnacket kretsar främst kring världstvåan Andy Murray och de flesta tror att den 28-årige skotten måste vinna båda sina singlar och dubbeln i par med ett år äldre brorsan Jamie för att Storbritannien ska ta sin tionde titel.

Jag är ännu mer nyfiken på 20-årige Kyle Edmond. Han är rankad 100 och tog för några veckor sedan en Challenger-titel på grus i Argentina. Men han är omeriterad i större sammanhang – vunnit två av sina 14 matcher på ATP-touren - och gör DC-debut. Alla DC-debuter är intressanta eftersom det finns en stor ovisshet kring hur spelaren ska reagera. Många har klappat ihop mentalt under pressen att spela inte bara för sig själv utan också för sitt lag och sitt land.

Att debutera i en final ökar svårighetsgraden till en nivå att det förmodligen inte finns en spelare av likvärdig klass som skulle vilja vara i Edmunds kläder i helgen.

Å andra sidan kanske de avvundas honom efteråt. Genom åren har vi sett en rad doldisar som varit oskrivna kort inför en DC-match men som rest därifrån som firade nationalhjältar.

Edmund har absolut ingenting emot att belgarna valt grusunderlag och detsamma gäller Murray som i år har 15-1 i matchfacit på underlaget.

Den hetlevrade skotten har vunnit samtliga sex DC-singlar under året och kan bli tredje spelaren sedan World Groups införande 1981 med åtta singelsegrar.

Först var John McEnroe som 1982 förde fram USA till slutseger. I kvartsfinalen mot Sverige besegrade han Anders Järryd och efter en dramatisk maratonmatch även Mats Wilander. Året därpå var det just Wilander som vann samtliga sina åtta singlar men det räckte inte ända fram utan Sverige föll i bortafinalen mot Australien.

Belgisk tennis har under åren skördat stora framgångar – på damsidan. Världsettorna Justine Henin och Kim Clijsters överskuggade ständigt sina manliga kollegor och segrade i Fed Cup 2001 där laget fem år senare var uppe i ytterligare en final.

Finallaget i DC är till tre fjärdedelar identiskt med det som för tre år sedan spelade ner Sverige i division I. Kvar är nu 16-rankade David Goffin, Steve Darcis och Ruben Bemelmans. Den sistnämnde är överraskande nog uttagen i singel istället för Darcis som avgjorde semifinalen mot Argentina men varit borta på grund av skada sedan han tvingades bryta Stockholm Open.

Mycket talar ändå för att mer rutinerade Darcis får förtroendet om det blir en femte och avgörande match på söndag.

Båda lagen har haft hemmaplan i sina tre tidigare matcher under året match där belgarna inledde med seger mot ett Schweiz utan Roger Federer och Stanislas Wawrinka.

Intresset för finalen är enormt i de båda länderna men visst blandas feststämningen med oro för terrorattentat.

**

Belgiens väg till final: Schweiz 3-2 (h), Kanada 5-0 (h), Argentina 3-2 (h).

Storbritanniens väg till final: USA (h) 3-2, Frankrike (h), 3-1Australien (h) 3-2.

**

Idag: David Goffin-Kyle Edmund, Ruben Belemans-Andy Murray.

Lördag: Steve Darcis/Kimmer Coppejans-Andy Murray/Jamie Murray

Söndag: Goffin-Murray, Belemans-Edmund.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Kollektiva bestraffningen är en skamfläck för friidrotten

Det är illa ställt med rättssäkerheten i friidrott.

Internationella friidrottsförbundets (IAAF:s) beslut att stänga av alla ryska friidrottare från internationella tävlingar kommer förhoppningsvis att få efterräkningar.

De ryska idrottare som aldrig testat positivt men nu tvingas leva med stämpeln som fuskare borde ha möjligheter att få upprättelse på juridisk väg.

Att rysk idrott under många år haft stora problem med dopning är ingen nyhet och det var väl ingen som utbrast ” Va, det kan väl ändå inte vara sant” då det avslöjades att det förekommit systematisk dopning inom rysk friidrott.

Men innebär systematisk dopning då att ALLA ryska friidrottare varit dopade? Naturligtvis inte. Men låt säga att så ändå skulle ha varit fallet, varför har då inte alla ryska friidrottare lämnat positiva dopningsprov?

Är IIAF:s och antidopningbyrån Wadas dopningstester verkligen så otillförlitliga att bara en bråkdel av alla ryska fuskare åkt fast? Om så skulle vara fallet kan vi  bara föreställa oss hur många dopade friidrottare det finns totalt.

För det är väl ingen som tror att det bara är ryssar som dopar sig. Och vad hade förresten hänt om systematisk dopning avslöjats i ett annat land. Hade omvärldens accepterande av kollektiv bestraffning varit lika stor då?

Jag tror inte det.

Det är bra att IAAF och Wada tar krafttag mot dopning. Men man ska börja i rätt ände och det är att avslöja och bestraffa friidrottare som dopat sig – inte att stänga av rena friidrottare på grund av att de tävlar för ett visst land.

Idrottsstjärnor slår ett slag för nytt skolprojekt i Afrika

Här kan du läsa mer om stiftelsen

Peter ”Foppa” Forsberg, Magnus Norman, Johanna Larsson, Robert Lindstedt, Anders Järryd, Marcus Allbäck – där sex av alla de idrottsprofiler som ställde upp på den Pro-Am som Zelmerlöw & Björkman Foundation idag arrangerade i Salk-hallen i Stockholm.

Challenge var på plats och träffade Jonas Björkman:

Inte rimligt tro att Djokovic ska dominera så här 2016

Femte titeln och den fjärde i rad i ATP-finalen

Det finns många sätt att beskriva hur överlägsen Novak Djokovic är sina konkurrenter.

Här några:

•Nästan 8 000 poängs ledning före Andy Murray som för första gången slutar en säsong som tvåa.

•Tre av fyra möjliga Grand Slam-titlar.

•Sex av nio Masters-titlar och ändå avstod han Rom-turneringen.

•Fler titlar (11) än Murray (4) och Roger Federer (6 ) tillsammans.

Ja, det går förstås att i det oändliga rabbla siffror som visar att Novak Djokovic spelar i en helt egen division.

Det såg vi också då han på söndagskvällen blev förste spelare i historien med fyra raka titlar i ATP-finalen.

6-3, 6-4 mot Federer och det blev inte ens spännande.

I matchstatistiken sticker en siffra ut: Djokovic 84 procent vunna poäng på andraserven. Av 19 slagna andraservar vann Djokovic 16. Mot Federer!

För att säga som ungdomarna: ”Det är sjukt” eller ”Det finns inte”.

Världsettan slutar säsongen med 82-6 i matchfacit och egentligen finns det bara en sak som talar emot att han ska dominera lika stort under 2016: Att det inte borde vara möjligt.

Orkar han hålla motivationen på samma höga nivå?

Vad händer med det nu orubbliga självförtroendet om han plötsligt åker på en skrällförlust?

Det är lätt att bli så förblindad av en spelares dominans att man tar för givet att den ska fortsätta i åtminstone ytterligare ett år. Så var det Federer på hans storhetstid och med Rafael Nadal då han var som bäst.

En dag bryts förtrollningen och så kan ske med Novak Djokovic redan nästa säsong.

Vem som ska hota honom?

Där blir i alla fall jag svaret skyldig.

Därför är detta mästarmöte mer kittlande än de andra

Tennisens argaste rivaler möts ikväll i O2-arenan i London

Federer vs Djokovic.

Det finns inget mästarmöte som kittlar lika mycket som just detta.

Två förklaringar:

•De har inte mycket till övers för varandra.

•Åskådarna står på Federers sida.

Detta tillsammans skapar den där lilla extra nerv som höjer temperaturen.

Även om spelet kan vara nog så bra i möten mellan Federer och Nadal eller mellan  Djokovic och Murray finns i dessa matcher en ömsesidig respekt som ger mötena en vänskaplig karaktär.

Nej, jag menar definitivt inte att det handlar om vänskapsmatcher utan att stämningen mellan spelarna är så bra att de efter matchbollen kramar om varandra vid nät och utbyter hedersbetygelser.

Federer och Djokovic har mötts 42 gånger och vid bara några enstaka tillfällen har de avvikit från mönstret att efter matchen nöja sig med en kort handskakning (särskilt tydligt då Federer förlorat).

Tennis är en gentlemannasport men jag tycker att det ofta är alldeles för välkammat och skulle välkomna en mer oborstad spelare som rör om lite i grytan. Dessutom skulle detta öka möjligheterna att locka en ny grupp åskådare till tennis, de som är allmänt idrottsintresserade men inte riktigt förstår att uppskatta själva spelet fullt ut och tycker att det saknas en McEnroe i dagens topptennis.

Problemet för spelarna/sporten är de hårda reglerna. Minsta lilla utbrott och svenske toppdomaren Mohamed Lahyani eller någon av hans kollegor delar ut varning.

Mina tankar kring det där utvecklar jag i ett framtida inlägg, nu tillbaka till kvällens drömfinal.

Båda spelarna fick i går en lätt resa i semifinal:

Djokovic hade inte en breakboll emot sig mot Rafael Nadal. Genom att gå obesegrad genom gruppspelet underströk spanjoren att hans lyft under hösten inte varit en tillfällighet. Men insatsen mot världsettan visade att Nadal fortfarande har mycket jobb framför sig om han under 2016 ska slåss om förstaplatsen på rankningen.

Federer besegrade landsmannen Stanislas Wawrinka i en anmärkningsvärt medioker semifinal. Världsfyran Wawrinka verkade inte alls så tänd på uppgiften som man tycker att han borde ha varit. Frånsett i gruppspelsmatchen mot Andy Murray och i andra set mot David Ferrer har den 30-årige schweizaren varit blek. Tänker då inte bara på hans spel utan på hans uppträdande i stort. Det måste vara mycket frustrerande för hans coach Magnus Norman som själv var en slitvarg av gigantiska mått och som lagt ner mycket arbete för att få sin adept att bli en kämpe.

Roger Federer är ute efter sin sjunde titel i ATP-finalen, Djokovic har fem titlar och kan bli den förste i turneringens 46-åriga historia med fyra titlar i rad.

Federer har 22-21 inbördes, senaste segern kom häromdagen i gruppspelet och att Djokovic på presskonferensen sa att han gav bort segern gjorde ju inte att de båda kom närmare varandra.

Djokovic har vunnit fyra av deras sju möten i år då Federer stått för hälften av serbens totala antal förluster.

Det är bäddat för några timmars fantastisk underhållning.

Precis som det var förra året – då Federer tvingades lämna wo på grund av ryggskada.

Åskådarna kan bli en viktig faktor i finalen. Den 34-årige schweizaren kommer att bäras fram av publiken och för Djokovic gäller det att slå dövörat till.
Börjar han hyssja åskådarna blir det etter värre för honom.

Terrorhot påverkar DC-final

Nästa helgs Davis Cup-final mellan Belgien och Storbritannien kan komma att skjutas upp.

Orsaken är oron för terrorattentat mot arenan Flanders Expo i Ghent.

Terrorhotnivån i Bryssel har höjts till högsta nivå, tunnelbanetrafiken är inställd och flera av helgens planerade fotbollsmatcher har ställts in.

Även om hotet i nuläget är riktat mot just Bryssel bedöms Davis Cup-finalen i Ghent vara ett mycket tänkbart mål för terroristattacker.

- Vi känner oro över att terrorhotet höjts men fortsätter planeringen för att DC-finalen ska spelas, säger Internationella tennisförbundets (ITF) ordförande David Haggerty.

Även om matchen spelas kommer brittiske världstvåan Andy Murray och övriga spelare att märka av terrorhotet. Spelarna kommer att få rigorös bevakning dygnet runt och visitationen av åskådarna blir betydligt noggrannare än normalt.

Wawrinka var sitt rätta jag - Murray föll utan gamnacke

Vilken fantastisk förvandling Stanislas Wawrinka genomgått i ATP-finalen.

Den slokörade insatsen i första gruppspelsmatchen mot Rafael Nadal är historia och kom inte att påverka schweizarens äventyr i O2-arenan i London.

För bara några minuter sedan säkrade världsfyran nämligen en semifinalplats genom att besegra hemmafavoriten Andy Murray med 7-6, 6-4.

Wawrinka servade vid 5-3 för första set men tappade serven och setet gick till tiebreak där hemmafavoriten hade 4-2. Då kom fem raka och grova missar.

Detta är Wawrinkas tredje raka slutspel och han har vid varje tillfälle gått vidare från gruppspelet för sedan falla i semifinal.

2013 var det Novak Djokovic som satte stopp för honom och ifjol blev landsmannen Roger Federer för svår i en mycket dramatisk och omtalad tresetare där Wawrinka hade fyra matchbollar och upprördes av vad han ansåg osportsligt uppträdande från Federers fru.

Just Federer väntar i lördagens semifinal och gäller med 17-3 inbördes självklart som klar favorit.

Noterbart från kvällens match: Murryas coach Jonas Björkman och de andra i skottens team bänkade sig mycket högt upp i arenan. Syftet var att den hetlevrade världstvåan skulle hålla fokus bättre än normalt. Murray är en gnällspik som ofta faller tillbaka i juniorlater då han låter sin ilska och frustration gå ut över teamet. Han skriker okvädningsord och visar med miner och gester vad han anser om Björkman & Co (sägas ska att han efter matcherna är djupt ångerfull).

Ikväll såg vi inget av de där laterna.

I andra set låg Murray under 2-5 med dubbelbreak, spelade sig upp till 4-5 där han brände två breakbollar.

Att han i det läget knäckte racket är inget att säga om.

Åtminstone ser jag mycket hellre en spelare som knäcker racket och snabbt återfår fokus än en som med gamnacke och plutläpp slänger bort några game.

Om matchen slutat annorlunda i det fall Murray fått spy ut sin ilska över teamet får vi aldrig veta.

Men att han uppträdde mycket bättre än normalt står utom allt tvivel.

Dessutom hade förlusten något gott med sig för honom: Nu får han mer tid att ladda och förbereda sig inför nästa helgs Davis Cup-final där Storbritannien borta mot Belgien kan ta sin första titel sedan 1936.