Stolligt beslut med gott syfte

Självskriven Bragdmedaljör - men juryn överraskar ibland

Björkman kan ge Murray träningspass framför tv:n

Dagens SvD

Britternas långa väntan på en Davis Cup-titel är över.

Allt tack vare en skotte.

Världstvåan Andy Murray är hela örikets stora idrottshjälte efter Storbritanniens finalseger borta mot Belgien.

Om inte förr så borde även alla de engelska tennissnobbarna nu ta Murray till sitt hjärta. En del gjorde det redan då Murray för två år sedan blev förste brittiske Wimbledon-segrare på 77 år. Men det fanns fortfarande de som inte ville ta den hetlevrade stjärnan från Dunblane till sitt hjärta.

Murrays uttalande ”Jag hejar på alla lag utom England” inför fotbolls-VM 2006 retade upp många och hans popularitet sjönk i många kretsar då han i förra höstens folkomröstning uttryckte sitt stöd för sidan som röstade för ett självständigt Skottland.

Det har ofta skämtats om att engelsmännen sett Murray som en av sina egna då han vunnit men efter förluster beskrivits som ”den där skotten” och även i skämt kan det ju finnas en del allvar.

Om tongångarna blir de samma efter DC-finalen får framtiden utvisa men Andy Murray kunde definitivt inte ha gjort mer för att vinna respekt och kärlek.

Fram till igår var John McEnroe och Mats Wilander enda två spelare som sedan Elitdivisionens införande 1981 vunnit samtliga sina åtta DC-singlar under en säsong. Nu har de sällskap av den 28-årige världstvåan som säkrade Storbritanniens första DC-titel sedan 1936 – den tionde totalt - då han inför de 13 000 åskådarna i Flanders Expo Arena i Gent besegrade hemmalagets etta David Goffin med 6-3, 7-5, 6-3.

Murray stabila spel i helgens två singlar och hans dominans i dubbeln imponerade stort men det är ändå hans attityd som gjort störst intryck på mig.

Normalt är han en gnällspik med negativt kroppsråk men här var det knuten näve och positiv inställning från första till sista boll.

Apropå den ja, den fantastiska matchbollen blev en bra sammanfattning på skottens stora krigarhjärta och efter den avgörande lobben sjönk Murray tårögd ihop på banan där han sekunderna senare låg underst i högen av jublande lagkamrater.

Det skulle inte förvåna om Murrays coach Jonas Björkman säger åt sin adept att inför nästa säsong ägna några timmar framför tv:n. Där kan Murray genom att se sina matcher i finalen få svart på vitt hur mycket större pondus och hur mycket mer mental styrka han utstrålade jämfört med hur det brukar se ut.

Förhoppningsvis innebär inte årets triumf att Andy Murray blir mätt på Davis Cup. Utan honom har britterna nämligen ett lag som skulle stå sig slätt i Elitdivisionen där Japan väntar i nästa års första omgång.

Många toppspelare pratar om att Davis Cup har stor betydelse för dem men det återspeglar sig inte i deras medverkan i den anrika turneringen. Vissa år går de – precis som Murray gjort i år – all-in för att få en Davis Cup-titel på meritlistan men när den väl är där stillas hungern.

Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Idrottspsykologen ger hopp om bot mot gummiarmen

Jenny Edner

Mental styrka kan vara skillnaden mellan seger och förlust – inte bara för Federer, Williams, Djokovic, Sjarapova och de andra proffsen utan på alla nivåer.

Den där gummiarmen kan ställa till det rejät och har en tendens att komma tillbaka nästa gång vi står inför ett avgörande ögonblick.

Kan man då inte bli av med gummiarmen en gång för alla?

Challenge tar idag upp frågan med idrottspsykologen Jenny Edner som jag träffade i Salk-hallen där hemmalaget och gästande GLTK spelade oavgjort – ett resultat som räckte för att göteborgslaget i praktiken är klart för final mot regerande mästaren Fair Play. Inför sista omgången är GLTK en poäng före Tabergsdalen som avslutar mot obesegrade suveränen Fair Play medan GLTK avslutar mot Lidköping som i dag säkrade nytt kontrakt.

Har Elitserien en framtid eller dags att begrava den?

Slutstriderna i årets Elitserie blir mycket spännande.

På damsidan är Fair Play obesegrat och med två omgångar kvar slåss Salk och GLTK om den andra finalplatsen. Lagen möts på söndagen i Stockholm.

Även i herrarnas Elitserie återstår två omgångar. Fair Play, Salk, heta nykomlingen Solna och regerande mästaren Upsala TK – så ser toppkvartetten ut. På onsdag tar Fair Play emot Upsala och i Salk är det bäddat för prestigematch då klubbens mångårige tränare P-O Lindquist återvänder – nu i rollen som Solna TK:s lagkapten.

Spännande – javisst.

Men är Elitserien viktig för svensk tennis eller skulle den gagnas av att pengarna lades på något annat?

Och är de utländska spelarnas medverkan bra eller dålig?  Det går självklart att förstå klubbar som ger blygsam ersättning till utländska spelare för att överhuvudtaget få ihop lag. Men att satsa stora pengar på utländska spelare i syfte att vinna serien? Är det viktigaste att ta SM-guld eller ska Elitserien främst utgöra en del i hemmaspelarnas utveckling?

Challenge har träffat KLTK:s sportchef Rickard Billing som här ger sin syn på saken och förhoppningsvis blåser liv i debatten om Elitseriens vara eller inte vara.

Feststämning och oro inför helgens DC-final i Belgien

SvD idag

Terrorhotet mot Belgien sätter självklart sin prägel på helgens Davis Cup-final.

Spelarna har extra bevakning dygnet runt och de 13 000 åskådarna kommer att kroppsvisiteras vid insläppen på Flanders Expo Arena i Gent.

På grund av terrorhotet anlände Storbritanniens fixstjärna Andy Murray och hans lagkamrater till Gent ett dygn senare än planerat.

Sedan i måndags har de spelat in sig på grusbanan där britterna kan ta sin första Davis Cup-titel sedan 1936. Sker inte det får Belgien i sin första final sedan 1904 äntligen namnet inpräntat i en av idrottsvärldens mest kända segerbucklor.

Förhandssnacket kretsar främst kring världstvåan Andy Murray och de flesta tror att den 28-årige skotten måste vinna båda sina singlar och dubbeln i par med ett år äldre brorsan Jamie för att Storbritannien ska ta sin tionde titel.

Jag är ännu mer nyfiken på 20-årige Kyle Edmond. Han är rankad 100 och tog för några veckor sedan en Challenger-titel på grus i Argentina. Men han är omeriterad i större sammanhang – vunnit två av sina 14 matcher på ATP-touren - och gör DC-debut. Alla DC-debuter är intressanta eftersom det finns en stor ovisshet kring hur spelaren ska reagera. Många har klappat ihop mentalt under pressen att spela inte bara för sig själv utan också för sitt lag och sitt land.

Att debutera i en final ökar svårighetsgraden till en nivå att det förmodligen inte finns en spelare av likvärdig klass som skulle vilja vara i Edmunds kläder i helgen.

Å andra sidan kanske de avvundas honom efteråt. Genom åren har vi sett en rad doldisar som varit oskrivna kort inför en DC-match men som rest därifrån som firade nationalhjältar.

Edmund har absolut ingenting emot att belgarna valt grusunderlag och detsamma gäller Murray som i år har 15-1 i matchfacit på underlaget.

Den hetlevrade skotten har vunnit samtliga sex DC-singlar under året och kan bli tredje spelaren sedan World Groups införande 1981 med åtta singelsegrar.

Först var John McEnroe som 1982 förde fram USA till slutseger. I kvartsfinalen mot Sverige besegrade han Anders Järryd och efter en dramatisk maratonmatch även Mats Wilander. Året därpå var det just Wilander som vann samtliga sina åtta singlar men det räckte inte ända fram utan Sverige föll i bortafinalen mot Australien.

Belgisk tennis har under åren skördat stora framgångar – på damsidan. Världsettorna Justine Henin och Kim Clijsters överskuggade ständigt sina manliga kollegor och segrade i Fed Cup 2001 där laget fem år senare var uppe i ytterligare en final.

Finallaget i DC är till tre fjärdedelar identiskt med det som för tre år sedan spelade ner Sverige i division I. Kvar är nu 16-rankade David Goffin, Steve Darcis och Ruben Bemelmans. Den sistnämnde är överraskande nog uttagen i singel istället för Darcis som avgjorde semifinalen mot Argentina men varit borta på grund av skada sedan han tvingades bryta Stockholm Open.

Mycket talar ändå för att mer rutinerade Darcis får förtroendet om det blir en femte och avgörande match på söndag.

Båda lagen har haft hemmaplan i sina tre tidigare matcher under året match där belgarna inledde med seger mot ett Schweiz utan Roger Federer och Stanislas Wawrinka.

Intresset för finalen är enormt i de båda länderna men visst blandas feststämningen med oro för terrorattentat.

**

Belgiens väg till final: Schweiz 3-2 (h), Kanada 5-0 (h), Argentina 3-2 (h).

Storbritanniens väg till final: USA (h) 3-2, Frankrike (h), 3-1Australien (h) 3-2.

**

Idag: David Goffin-Kyle Edmund, Ruben Belemans-Andy Murray.

Lördag: Steve Darcis/Kimmer Coppejans-Andy Murray/Jamie Murray

Söndag: Goffin-Murray, Belemans-Edmund.
Fotnot: Artikeln publicerad i dagens SvD

Kollektiva bestraffningen är en skamfläck för friidrotten

Det är illa ställt med rättssäkerheten i friidrott.

Internationella friidrottsförbundets (IAAF:s) beslut att stänga av alla ryska friidrottare från internationella tävlingar kommer förhoppningsvis att få efterräkningar.

De ryska idrottare som aldrig testat positivt men nu tvingas leva med stämpeln som fuskare borde ha möjligheter att få upprättelse på juridisk väg.

Att rysk idrott under många år haft stora problem med dopning är ingen nyhet och det var väl ingen som utbrast ” Va, det kan väl ändå inte vara sant” då det avslöjades att det förekommit systematisk dopning inom rysk friidrott.

Men innebär systematisk dopning då att ALLA ryska friidrottare varit dopade? Naturligtvis inte. Men låt säga att så ändå skulle ha varit fallet, varför har då inte alla ryska friidrottare lämnat positiva dopningsprov?

Är IIAF:s och antidopningbyrån Wadas dopningstester verkligen så otillförlitliga att bara en bråkdel av alla ryska fuskare åkt fast? Om så skulle vara fallet kan vi  bara föreställa oss hur många dopade friidrottare det finns totalt.

För det är väl ingen som tror att det bara är ryssar som dopar sig. Och vad hade förresten hänt om systematisk dopning avslöjats i ett annat land. Hade omvärldens accepterande av kollektiv bestraffning varit lika stor då?

Jag tror inte det.

Det är bra att IAAF och Wada tar krafttag mot dopning. Men man ska börja i rätt ände och det är att avslöja och bestraffa friidrottare som dopat sig – inte att stänga av rena friidrottare på grund av att de tävlar för ett visst land.