Svenskduon är mycket nära säkra en plats i Wimbledon

Mycket står på spel i Rosmalen för "Bruno" och "Sillen"

En Wimbledon-biljett ligger denna vecka i potten för dubbelparet Johan Brunström och Andreas Siljeström.

Rankningen på måndag avgör vilka dubbelpar som direktkvalificerar sig till årets tredje Grand Slam-turnering. Brunström är 70 och Siljeström 76 på senaste listan – rankning 146 alltså.

– Jag tror att cutten kommer ligga 130-135, säger Brunström. 
Svenskduon vann i dag sin första match i ATP-turneringen i holländska Rosmalen där australiensarna Bernard Tomic/Matt Reid besegrades med 10-3 i matchtiebreak.

I torsdagens kvartsfinal väntar tredeseedade Raven Klaasen/Dominic Inglot.

ITF köpte hennes version - Sjarapova ska vara helnöjd

Kan göra comeback 25 januari 2018 - om nu inte CAS...

Hon borde ha blivit avstängd i fyra år.

Men klarade sig undan med bara två år.

Att Maria Sjarapova ändå tänker överklaga Internationella tennisförbundets (ITF) dom skulle i den bästa av världar ha varit både anmärkningsvärt och meningslöst.

Men tyvärr, Court Of Arbitration (CAS) har vid flera tidigare tillfällen och med mycket luddiga motiveringar upphävt dopningsdomar från ITF och jag befarar att sista ordet inte är sagt i denna affär.

Sjarapova grundar sin överklagan på att ITF efter sin utredning slår fast att hon inte medvetet tagit meldonium som är förbjudet sedan årsskiftet.

”Jag kan inte acceptera en orättvis hård tvåårsavstängning”, skriver Sjarapova på Facebook.

Nu är saken den att Sjarapova klarade sig undan med två år just eftersom hon enligt ITF inte dopat sig medvetet. Om ITF ansett att hon gjort det skulle den femfaldiga Grand Slam-segraren ha stängts av i fyra år.

Så skulle det ha blivit om reglerna följts. Sjarapova har själv berättat att hon använt meldonium i tio år, preparatet har funnits på Wadas varningslista i flera år och är sedan årsskiftet förbjudet. Glasklart. Punkt slut.

Nu köpte ITF Sjarapovas förklaring att hon inte visste att meldonium förbjudits. Tänk er en doldis få halverat straff efter en sådan förklaring. Nej, just det – otänkbart.

Att jag ändå tycker att ITF med sin dom räddar tennisens heder beror enbart på att det faktiskt fanns långt värre tänkbara alternativ när det gäller en av sportens mest lysande stjärnor.

Det fanns farhågor att ryskan skulle klara sig undan med bara ett par månaders avstängning - ett skräckscenario som om det skulle ha blivit verklighet hade åsamkat sporten mycket stor skada under lång tid.

Därför kan alla som månar mer om sportens än om en fuskares anseende nu andas ut.

Åtminstone till dess CAS sagt sitt.

Sveriges bäste dubbelspelare tillbaka med en ny partner

Ser till att svensk herrtennis är med i Wimbledon

Robert Lindstedt är tillbaka på banan.

Med ny partner.

Och som segrare.

– Sjukt skönt att vinna i comebacken. Jag var rent av lycklig efter segern, säger Lindstedt till Challenge.

Det var på träning under ATP-turneringen i Istanbul sista veckan i april som den 39-årige dubbelspecialisten skadade fästet till ett revben. Lindstedt och britten Dominic Inglot tvingades lämna wo i kvartsfinalen och svensken var inte återställd till Franska mästerskapet där hans imponerande svit på 35 raka Grand Slam-turneringar bröts.

Lindstedt -rankad 30 - gör denna vecka comeback på gräset i ATP-turneringen i Stuttgart men inte med Inglot vid sin sida. Där finns istället 28-årige och 194 centimeter långe australiern Sam Groth, 97:a på listan där han i början av förra säsongen låg 24:a vilket är hans bästa placering i karriären.

Paret inledde med seger i raka set mot kroatiska duon Marin Cilic/Antonio Sancic och möter i kvarten bröderna Mike och Bob Bryan.

Snacka om värdemätare för det helt nykomponerade svensk-australiska paret som kommer att spela Wimbledon ihop.

Då är svensk herrtennis alltså garanterat representation i den turnering som av många hålls som den finaste i Grand Slam-kvartetten. Det nyligen avslutade Franska mästerskapet var första Grand Slam-turnering sedan Australian Open 1980 utan svensk deltagande på herrsidan.

Celik har nått en milstolpe efter imponerande klättring

Sverigetrean klättrar stadigt

Idag nådde Susanne Celik en milstolpe i karriären.

För första gången ligger hon bland de 200 främsta på rankningen där hon under säsongen avancerat 89 placeringar.

Starkt! Kul!

Hennes klättring till 193 understryker att damerna är glädjeämnet i svensk tennis.

Sverige har inte fler än tre spelare bland de 500 bästa på WTA- eller ATP-rankningen men placeringarna där talar sitt tydliga språk.

WTA:

55. Johanna Larsson, 27 år  (ingen rankningförändring sedan säsongsstarten)

125. Rebecca Peterson, 20 år (upp 13 platser)

193: Susanne Celik, 21 år (upp 89 platser)

ATP:

125. Elias Ymer, 20 år (upp 11 platser)

297: Christian Lindell, 24 år (ner 84 platser)

459: Markus Eriksson, 26 år (upp 8 platser)

Celik var förra veckan i karriärens tredje semifinal i en 50 000 dollar-turnering på ITF-touren. Denna vecka spelar hon i italienska Padova en 25 000-dollarrurnering, en nivå på vilken hon tagit tre av sina fem ITF-titlar.

Tack för alla härliga minnen och ett stort Grattis, Björn!

En av tennisens största ikoner och 1900-talets främste svenske idrottare

- Vem möter du?

- Äh, något blåbär från Södertälje.

Året var 1967 och Olle Palmér en av de största favoriterna i 12-årsklassen i Skol-SM i Salkhallen.

”Blåbäret” var ett år yngre.

Palmér fick något strögame och förstod att killen han mött kunde bli riktigt bra. Det blev han. Rekordsnabbt dessutom.

Bara fyra år senare presenterade sig Björn Borg för hela världen. Då hans jämnåriga var glada över att ha uppnått moppeålder gjorde Björn succédebut i Davis Cup.

I dag fyller han 60 år.

Femte Wimbledontiteln säkrad

Också det uppmärksammas världen över och vi tänker tillbaka på våra egna bästa minnen av Björn. DC-debuten mot Nya Zeeland 1972 då han vände 0-2 mot etablerade Onny Parun, hysterin i Wimbledon där den blondlockige svensken fick tjejerna att skrika och tennis blev en popsport, iskylan, någon av de elva Grand Slam-titlarna, då han 1975 säkrade Sveriges första Davis Cup-seger - det finns en oändlig källa av minnen att ösa ur.

Själv fastnar jag för tiden innan Björn blev Björn Borg – tiden då han fortfarande var en ung grabb och som vem som helst – bara det att han spelade tennis så mycket bättre än oss andra.

Året efter att han som 11-åring krossat allt motstånd – Anders ”Myran” Johansson tog tre game i finalen – bland de ett år äldre i skol-SM kom Björn till Salk.

Vi som sett honom i Skol-SM ett år tidigare var nyfikna på den nye klubbkamraten. Vad var det egentligen som gjorde honom så bra? När skulle Percy Rosberg få honom att lägga av med den där dubbelfattade backhanden? Skulle Björn smälta in i gänget eller hade han stjärnfasoner?

"Jag ska bli bäst i världen"

Nej, det stod direkt klart att lintotten från Södertälje inte såg sig som som förmer än någon annan utan snabbt blev en i mängden – utanför banan alltså.

Samtidigt gick han sin egen utstakade väg. Andra kunde leka bort en timmes träning och vara helnöjd eftersom en avslutande stoppboll suttit perfekt.

Björn lekte inte bort något. Han tränade. Han slog inte en forehand på chans bara för att det eventuellt skulle kunna bli ett dödande slag. Han slog in bollen. Gång efter gång, efter gång, efter gång, efter...

Puh, man blev trött bara av att titta på det. Och imponerad.

Säkerheten, fotarbetet och den totala fokuseringen var av ett slag som kanske aldrig tidigare skådats. Och då pratar vi alltså om en fjunig junior. En fantastiskt duktig junior men ändå inget annat än en mycket ung grabb.

Alla unga svenska grabbar som spelade tennis drömde om att bli en ny Jan-Erik Lundqvist eller Uffe Schmidt och få spela Davis Cup.

Nej, inte riktigt alla ändå.

Björn drömde inte. Han satte upp mål. Men, nej, det handlade inte om att bli en ny Lundqvist eller Schmidt.

”Jag ska bli bäst i världen”, sa Björn.

Flickidol

Att det då lät lite märkligt kan man kanske inte tro i dag när stora framgångar garanterar större inkomster än nästan alla andra yrken och då nio av tio tennisungdomar säger att de siktar på att bli bäst i världen.

Men då hade sporten precis blivit öppen för proffs och även om det plötsligt fanns pengar att tjäna var dessa reserverade för gräddan och dit var vägen lång. Dessutom kunde ingen förutsäga hur de ekonomiska villkoren skulle se ut i framtiden.

Så här med facit i hand är det förstås lätt att säga att Björns ord ”Jag ska bli bäst i världen” var mer ett mål än en dröm för honom men jag minns i alla fall att han sa det med den där beslutsamheten som han under karriären visade upp i så många olika situationer.

Kanske var det i hög grad beslutsamheten som gjorde honom till världens bäste spelare. Utan den hade han i alla fall inte hållit fast vid sin dubbelfattade backhand - ett vid den tiden mycket ovanligt slag som många "experter" menade inte skulle kunna leda till några framgångar att tala om.
Björns inre glöd och drivkraft saknar förmodligen motstycke i idrottshistorien.

Det går att räkna upp hur många exempel som helst på hur han redan som liten grabb valde bort andra och kanske roligare sysselsättningar för att bli bäst. Här ett exempel:

Borg och Nadal - två Kungar i Paris

På fredagskvällar hade Salk fysträning och tränaren Bosse Larsson kryssade på ett kollegieblock i vilka som var där. Även om Fredagsmys och Let´s Dance fortfarande var okända begrepp fanns det mycket annat än fysträning som lockade oss ungdomar.

Vid terminens slut var det bara en som hade ett kryss varje fredag.

Han bodde längst bort från Salk men skjutsades de totalt åtta milen – precis som till och från övriga träningar – av sina stöttande men inte pressande föräldrar Rune och Margareta.

De kollade träningarna och umgicks med andra föräldrar, var självklart stolta över sin son och hans framgångar men alltid på det ödmjuka sättet. De gav sig alltid tid att fråga andra juniorer hur det gick med deras träning och resultat.

Äpplet faller inte långt från trädet.

Björn var en sjysst, lågmäld och ödmjuk ung kille som gick sin egen väg och samtidigt var en i gänget.

Sedan blev han Björn Borg. Världsettan Björn Borg. Tennisikonen Björn Borg.

Paradslaget bildade skola

Det är klart att han förändrades av det. Men absolut inte i negativ mening.

I dag fyller han 6-0.

Det är länge sedan Björn dök upp den där gången i Salk-hallen och spöade ski-en ur de ett år äldre.

Men det känns ändå inte så avlägset och vi skrattar fortfarande gott åt läxan som Palmér fick.

Tack för det och för alla andra härliga minnen, Björn!

Stort Grattis!

Upp till bevis för Elias Ymer då första titeln ska försvaras

Har två tagit två Challenger-titlar

125 poäng står på spel för Elias Ymer i den stundande Challenger-turneringen i Caltanissetta.

Det var där Sverigettan förra året tog sin första titel på Challengertouren och kommande vecka har han fler poäng att försvara än i någon tidigare turnering.

Det sätter självklart en extra press på Elias som vid tidig sorti skulle rasa rejält på listan. Men det är också just sådana här tillfällen som är så viktiga för hans fortsatta utveckling. Det handlar om att visa sig mogen uppiften.

Ymer har fått en gynnsam lottning i ett inte skräckinjagande startfält. Rankad 118 är han tredjeseedad i turneringen och möter i första omgången Yan Bai. Den 27-årige kinesen är rankad 219 och har vunnit blott två av de sex grusmatcher han spelat i Challengers och grusfacit på ITF-touren är 3-5.

Föga imponerande siffror som visar att Elias Ymer i första rundan främst går en match mot sig själv och den höga poängskörd som står på spel.

*

På måndagen spelas i Jönköping finalerna i Next Generation Cup. Regionsfinalerna inleddes redan i lördags och sammanlagt 96 spelare ställde upp. På nationaldagen avslutas också de tre tränarkurserna (Tennisens Plattform, TGU 1 och TGU 2) som lockat 65 deltagare.

Det är Tennis Syd som står bakom det sammanlagt fyra dagar långa evenemanget i Jönköping Rackethall som i fredags inleddes med chefstränarträff.

En minnesvärd antiklimax - Djokovic in i exklusiv skara

Lycka efter tolfte Grand Slam-titeln och den första i Paris

Så blev det som det så ofta blir när man har skyhöga förväntningar:

En antiklimax.

Men sällan har väl en antiklimax varit mer minnesvärd:

Sett till spelkvalité och spänning var dagens final i Franska mästerskapet en blek tillställning. Då sett mot förutsättningarna: världens två bästa spelare som båda har lång erfarenhet från stora finaler.
Att matchen ändå går till historien beror på att Novak Djokovic blev tidernas åttonde spelare med titlar i samtliga fyra Grand Slam-turneringar.

Under proffseran är det tidigare bara Andre Agassi, Rafael Nadal och Roger Federer som lyckats med bedriften.

I ett annat avseende är den 28-årige serben redan större än dem.
Fram till i dag var nämligen bara Donald Budge (1938) och Rod Laver (1962 och -69) de enda som varit regerande mästare i Australian Open, Franska mästerskapet, Wimbledon och US Open.

Budge och Laver tog alltså Grand Slam, Djokovic är halvvägs dit nu och händer inget oförutsett under resten av säsongen talar mycket för att han följer de forna storheterna i spåret.

Finalen var Djokovic fjärde på Roland Garros och frånsett första gamet – då han bröt Andy Murray blankt – spelade den överlägsne världsettan mycket spänt i första set.

Då han i början av andra hittade tajmningen var det inget snack om saken. 3-6, 6-1, 6-2, 6-4. Murray vek ner sig mentalt redan i början på tredje set, sprattlade till lite vid 5-2 i fjärde då Djokovic åter blev tagen av stundens allvar.

De tre sista gamen var riktigt spännande.

Men nej, det räddade förstås inte underhållningsvärdet i en final där de båda – frånsett ett par game – inte spelade bra samtidigt.