Han är hetast i svensk tennis - har bäddat för ATP-debut

En minnesvärd dag för Söderlund

På fredag delar Swedish Open-ledningen ut sina wild card.

Jag är övertygad om att ett tillfaller 19-årige Carl Söderlund och att Båstad-publiken nästa vecka får stifta närmare bekantskap med den hete uppstickaren.

Ja, för den som inte vill vänta till ATP-turneringen finns en chans att göra det redan nu. 611-rankade Söderlund är nämligen som ende svensk klar för kvartsfinal i den nya Challenger som denna vecka spelas i Sveriges tennismetropol.

Det är fantastiskt roligt och välkommet för svensk tennis med ett nytt ungt och fräscht namn som visar sig hålla måttet på en nivå långt över den där han tidigare mätt sina krafter.

I dag slog Calle till två gånger:

•Först tog han sin första seger på Challengertouren. Det mot Sverigetvåan och grusspecialisten Christian Lindell i en match som påbörjades i tisdags och då bröts vid 5-5. Segersiffrorna skrevs till 7-5, 6-2.

•Några timmar senare slog han ut Sverigeettan Elias Ymers överman Thomas Fabbiano. 6-4, 7-6 efter en mycket imponerande insats mot en åtta år äldre och mycket rutinerad 113-rankad motståndare.

Det fanns flera lägen i matchen där man tycker att skillnaden i rutin skulle ha fällt avgörandet. Främst då när Söderlund vid 5-3 i andra inte lyckades förvalta sina matchbollar. En brände han på sitt första dubbelfel i turneringen och det var ett sådant där urtypiskt läge för när en match svänger och då utmanaren till slut inkasserar en så kallad hedersam förlust.

Jag är imponerad av sättet på vilket Carl Söderlund höll fokus och att han inte – åtminstone visade han inga sådana yttre tecken – lät sig bekommas av de mycket svårspelade förhållandena.

Den starka blåsten var självklart besvärande för alla, några såg ut att helt tappa sugen i den medan Carl Söderlund – och några fler med honom – visade en proffsig atttyd.

Så även till exempel Isak Arvidsson som svarade för en stark insats men föll i en bra match mot mycket stadige spanjoren Roberto Carballes Baena.

Att två av friplatserna till SkiStar Swedish Open går till just Söderlund och Arvidsson är i mina ögon självklart.

Turneringen fick några återbud i dag. I vanilga fall brukar återbud vara ett gissel för arrangören men detta är undantaget som bekräftar regeln.

Fyra doldisar uteblir och direktkvalificerade på sin rankning är nu publikfriaren Dustin Brown, hemmafavoriten Elias Ymer, tidigare Swedish Open-segraren Carlos Berlocq samt Thomas Fabbiano.

Fem svenskar i Challenger visar vikten av hemmaplan

Överlägsne Sverigeettan

Två kvartsfinalister i singel och två par i dubbelfinal – svensk tennis facit under RC Hotel Open i mars gladde verkligen.

Den mycket välarrangerade turneringen i Jönköping var första Challengern i Sverige på 20 år och den här veckan spelas den andra på gruset i Båstad.

Precis som i Jönköping är Elias Ymer ende direktkvalificerade hemmaspelare. Christian Lindell, Isak Arvidsson, Markus Eriksson och uppstickaren Carl Söderlund har gått in på wild card.

Det är just däri vi ser en av förklaringarna till varför hemmatävlingar har så stor betydelse. Spelare vars rankning inte räcker för att få vara med i sådana här sammanhang ges möjlighet att visa att deras spel håller och om inte annat blir de en erfarenhet rikare.

I RC Hotel Open slog Arvidsson sensationellt ut andraseedade Dustin Brown och tog dubbeltiteln i par med Fred Simonsson efter finalseger mot Markus Eriksson/Milos Sekulic.

Ymer var på grund av sjukdom inte optimalt förberedd men tog sig till kvarten där vi också hittade den största överraskningen, kvalspelaren Patrik Rosenholm som visade sin stora potential.

Någon liknande resa blir det inte för någon av de tio svenska kvalarna i Båstad där de tre sista föll bort i kvalfinal.

Startfältet är starkt med tre topp 100-spelare: Evgeny Donskoy (78), Horacio Zeballos (83) och Carlos Berlocq (95).

Fjärde bäst rankade är Thomas Fabbiano (113) och det är honom Elias Ymer i dag ställs mot i första omgången.

Samtliga svenskar finns på övre halvan och ett är säkert: det blir minst ett hemmahopp i andra omgången. Christian Lindell och Carl Söderlund möts nämligen.

Tror han är större än sporten - men i egen klass som rötägg

En omogen och respektlös diva

Det finns idrottare som tror att de är större än sin idrott.

De inbillar sig att allt kretsar kring dem och att idrotten är mer beroende än dem än vice versa.

Först efter karriären kommer upptäcken att de i själva verket är bara parenteser i idrottshistorien.

Zlatan är förstås ett praktexempel men ännu värre är australiern Nick Kyrgios.

Han är inte ens en stjärna ännu men uppträder som om han skulle vara guds gåva till tennis.

 Bara 21 år har han redan varit iblandad i ett antal skandaler och incidenter. Den i dag var inte av stora mått men beskriver ändå vilket rötägg han är.

Kyrgios uppträdde barnsligt, respektlöst och nonchalant då lät sig enkelt besegras av hemmafavoriten Andy Murray.

Visst, Murray spelade verkligen stabilt och på mycket hög nivå men från början av andra set mötte han en kille som i praktiken lagt ner verksamheten.

Den 18-rankade australiern hade i och för sig några stunder av fokusering men blajspelade mest och gick omkring och muttrade. Då han tappade serven till 1-2 i tredje satte han sig inte ens ner i sidbytet utan gick bara över och ställde sig för att invänta Murrays servegame.

C Mores mycket kunnige kommentator Jonas Berg visade här åter sin styrka då han uttryckte besvikelse och irritation över Kyrgios uppträdande.

Självklart?

Inte alls, ofta hör vi kommentator försköna och det förmodligen i en förhoppning att det är lättare att hålla kvar tittarna om matchen beskrivs i positiva ordalag.

Mannen som i Wimbledon intervjuade Murray direkt efter matchen hade noll integritet och inledde med : ”Utan att vara respektlös mot Kyrgios...”

Då hade vi ändå just sett den stöddige uppkomlingen vara respektlös mot Murray, mot åskådarna, mot tv-tittarna , mot sponsorerna, och ja, mot sporten.

Han borde skämmas.

Men tycker säkert att Wimbledon och tennisen är den stora förloraren av dagens resultat.
Det är han å andra sidan ensam om att tycka.

Om även Murray faller bort känns Wimbledon vidöppet

  Hemmafavoriten tog titeln 2013

Visst blev Wimbledon mer ovisst efter storfavoriten Novak Djokovic sorti.
Nu är det vidöppet, säger en del.
Håller inte med utan tycker att det mesta talar för hemmafavoriten Andy Murray då turneringen i dag går in på sin andra vecka.
Övriga?
Kanadensiske världssjuan Milos Raonic förstås. Frånsett semifinalen för två år sedan har han märkligt nog inte fått till det på Wimbledons gräs som borde passa honom perfekt. I genrepet inför årets tredje Grand Slam-turnering var Raonic i final i ATP-turneringen i Queens där Murray vann med 2-1. Raonic möter i åttondelsfinal David Goffin som vunnit bara tre av sina 31 matcher mot topptiospelare.
Tomas Berdych var i final för sex år sedan. Blir farlig om hans tunga och flacka baslinjespel fungerar. Problemet är att så inte varit fallet i en hel Grand Slam-turnering. Förr eller senare möter han en spelare som har vad som krävs för att trasa sönder tjeckens stereotypa spel.
Federer då? Visst, han slipper Djokovic i en eventuell semifinal men har å andra sidan inte bekänt färg ännu. Under de senaste åren har vi i några Grand Slam-turneringar sett schweizaren imponera som på fornstora dagar – så länge motståndet varit passande. I matcher där tempot drivits upp och han inte kunnat styra har osäkerheten spridit sig i hans spel. Federers tre första matcher har egentligen inte lämnat något som helst besked om hans form. Steve Johnson i åttondelsfinalen blir i alla fall en lite bättre värdemätare.
Murray möter Nick Kyrgios som trivs i stora matcher. Däremot finner han sig inte lika väl tillrätta mot skotten som på deras fyra tidigare möten (tre i Grand Slam) har 11-1 i set. Inte minst den statistiken borde innebära att tankarna på skräll inte skulle infinna sig. Men det gör de av någon anledning som jag inte kan förklara. 
'Och skulle den skrällen bli verklighet, ja, då kan Kyrgios, Tomic, Cilic eller i stort sett vem som helst stå med den buckla som på förhand tycktes vara vikt för Djokovic.

Blir spännande att följa Celik då större uppgifter nu väntar

 Har sju titlar på ITF-touren. Foto:Torbjörn Dencker

Susanne Celik fortsätter att imponera i ITF:s 25000-dollarturneringar.
I dag tog hon sin fjärde titel för året på den nivån.
Det ska bli mycket intressant att se hur den 21-åriga Sverigetrean klarar omställningen till större turneringar där tempot är högre, spelarna stabilare och ja, där allt innebär betydligt tuffare villkor.
Redan kommande vecka får vi en fingervisning om var Susanne står då hon kvalar till WTA-turneringen i Bukarest. 
Efter det väntar Ericsson Open och får Celik inte wild card dit promenerar jag från Båstad till Stockholm – naken och baklänges!
Vi ska självklart inte förvänta oss stordåd från Celik under de närmaste veckorna som ändå är nog så viktiga för henne eftersom de ger värdefull erfarenhet från WTA-spel. Hon har spelat en handfull kval tidigare och kvalade förra året in i WTA-turneringen i Florianopolis, för övrigt veckan efter att hon – på ett wild card – gjorde WTA-debut i Båstad.
Sedan dess har hon fortsatt att utvecklas.
Jag har sett Celik för lite för att kunna bedöma hur långt hon har förutsättningar att klättra på rankningen där hon inför veckans Pålsjö Ladies i Helsingborg låg 204.
Däremot råder det ingen tvekan om att hon har hungern och den mentala styrkan och ”bara” det räcker långt.
För två veckor sedan hade Susanne Celik fem ITF-titlar, tre i 25:or och två i 10:or – alla på hardcourt.
Nu har hon två på grus. Hon var förstaseedad i förra veckans Swedish Ladies och infriade förväntningarna där liksom nu i Pålsjö Ladies i Helsingborg. Hemmafavoriten tappade ett set på sina tio matcher i de två turneringarna.
Att svara upp mot favoritskapet på det sättet då hon aldrig tidigare varit förstaseedad i en ITF-turnering på hemmaplan är oerhört starkt.
*
Här ser och hör du Susanne berätta om sina känslor efter segern och det är Torbjörn Dencker som filmar och intervjuar:Celik om segern i Pålsjö Ladies
*
Efter kvalfinalen på gräset i Wimbledon är Sverigetvåan Rebecca Peterson nu tillbaka på gruset. Där väntar kommande vecka en 100 000-dollarturnering i Budapest där 20-åringen från Järfälla är femteseedad. Hon inleder mot Tereza Mihalikova, den 18-åriga slovakiskan som förra året segrade i Australian Opens flicksingel och i år var i final där. Hon är rankad 518 och har gått in som wild card.

Det är klokt av Djokovic att inte berätta vad som hänt

Sviten på 30 Grand Slam-segrar sprack idag

Skada eller sjukdom? Något annat?
Världsettan Novak Djokovic ville efter skrällförlusten i Wimbledons tredje omgång mot Sam Querrey inte berätta orsaken till sin slätstrukna insats.
Han medgav att han inte kände sig hundraprocentig men sa:
”Det här är inte tiden och platsen att tala om det”.
Istället berömde han sin överman:
”Motståndaren spelade fantastiskt bra och förtjänade att vinna. Jag blev utspelad".
En klok strategi av Djokovic.
Med tanke på den långa historien med fejkade skador och bortförklaringar hade Djokovic gjort sig själv en björntjänst om han skyllt förlusten på det som försvagade honom.
För något var det.
Det skulle inte förvåna om det inom kort sipprar ut från Djokovic-lägret vad som felades serben.
Han hade kunnat sagt det redan idag. Men priset hade då varit att de gamla tidernas synder hade aktualiserats.
Matchen i Wimbledons andra omgång inleddes i fredags, bröts på grund av mörker då Querrey hade 2-0 i set och avbröts i dag på grund av regn vid tre tillfällen.
7-6, 6-1, 3-6, 7-6 till den 28-årige och 41-rankade amerikanen som slog 31 ess och som främst tack vare sin starka serve räddade 14 breakbollar.
Detta är förstås Sam Querreys livs största seger. Men han behövde inte göra sin bästa match i karriären för att ta den.

Pernfors tog dubbla VM-guld Carlborn, 92, slår en tromb

Fyra guld och två silver - på tre VM!

Vad är det egentligen som gör tennis till världens härligaste idrott?
Att det är en kamp man mot man, kvinna mot kvinna?
Det snillrika räknesättet som gör att vi kan ligga under hur stort som helst men ändå inte är uträknade förrän sista bollen är slagen?
Att sporten passar lika bra ute som inne och på flera olika underlag?
Visst, allt det där spelar förstås in men det kanske mest fantastiska av allt är att tennis är en sport för livet. För hela livet. Och på alla nivåer.
Nu pågår Wimbledon med de allra största namnen. I Pålsjö Ladies och den nya Challengern i Båstad spelar de som drömmer om att bli framtidens stjärnor.
Andra har storhetstiden bakom sig. Några av dessa spelar fortfarande på imponerande hög nivå. Andra imponerar bara genom att fortfarande spela.
Här en veteran som håller högsta klass och en annan som på sitt sätt personifierar tjusningen med tennis.
30 år efter det att han överraskande gick till final i Franska mästerskapet blev Mikael Pernfors i dag dubbel världsmästare – igen!
Den snart 53-årige bolltrollaren tog guld i både singel och dubbel i +50 klassen i VM i Helsingfors.
– Jag hade en vecka ledigt och Joakim Berner (Pernfors finländske dubbelpartner) ville att jag skulle vara med, säger den nykorade guldmedaljören till Challenge. Det är sällan Pernfors i veteran-VM stöter på spelare som han mötte under storhetstiden.
– Normalt är det få exproffs men det finns många bra amatörer. Det är otroligt roligt med bra amatörer som förutom att spela bra tennis är sociala och reser runt och tävlar därför att de älskar tennis. 
– En del spelar lagtävlingen veckan innan. Många som är duktiga spelar över 20 matcher på två veckor. Det är otroligt bra arrangemang och och kul stämning mellan alla involverade.
Senast Micke spelade VM var 2014 och även då blev det dubbla guld, den gången med Tobias Svantesson som dubbelpartner. Duon tog också silver när Pernfors VM-debuterade 2002 med att ta silver även i singel.

Carlborn har många glada minnen att se tillbaka på

Jämfört med en annan veteran är Mikael Pernfors rena junioren. Stig Carlborn började att spela tennis 1929 (!) och fyllda 92 år är han still going strong.
Fick Carlborn bestämma skulle tennisen under åtminstone ett år införa en regel som kanonservare som Ivo Karlovic och Sam Querrey inte hade gillat.
Carlborn har arrangerat träningar för kronprinsessan Victoria och har förhoppningar om att prinsessan Estelle en dag ska börja med sporten för vilken Gustaf V hade stor betydelse.
Författaren och journalisten Mats Ögren Wanger har träffat Stig Carlborn som här berättar om sitt liv med den vita sporten :"Den gamle och bollen"