måndag 11 juli 2016

Bristande tålamod sätter en onödig press på Sverigeettan


Ymer är laddad. Foto: Torbjörn Dencker
Elias Ymer säger att han älskar att spela i Sverige.
Det finns ingen anledning att betvivla det.
I SkiStar Swedish Open har han familj och kompisar på plats och ett starkt publikstöd.
Men där finns också en baksida.
Just på hemmaplan skruvas de höga förväntningarna upp lite extra på 20-åringen som tillsammans med tidigare världstrean David Ferrer är turneringens stora affischnamn.
Elias är rankad 155. Etthundrafemtiofem. Rankningen i sig gör honom alltså inte till dragplåster utan han är det eftersom placeringen räcker för att han ska vara överlägsen Sverigeetta.
Det är en i flera avseenden utsatt position i ett land som blivit bortskämt med att de bästa inhemska spelarna också legat i världstoppen.
Ändå har det inte varit så sedan Robin Söderling just här i Båstad lämnade scenen för fem år sedan.
Det har alltså funnits gott om tid att anpassa sig till den nya och bistrare verkligheten.
Men det är som om längtan efter en ny fixstjärna är så stark att det inte finns utrymme för tålamod och det sätter en helt onödig press på i första hand Elias Ymer.
Extra stor är pressen på hemmaplan. Så har det varit i några år nu och i bästa fall har Elias lärt sig att hantera situationen.
Jag önskar ändå att vi kunde se på honom mer som ett ungt löfte under utveckling än som killen som står inför ett snart och stort internationellt genombrott.
Det skulle gynna både Elias och svensk tennis.
*
Fem svenskar i startfältet är fler än i någon av de sju senaste upplagorna. Isak Arvidsson föll (6-4, 7-6) i sin ATP-debut mot Aljaz Bedene och på tisdagen går övriga fyra hemmahopp in.
Elias Ymer möter i en helt öppen match femton år äldre spanjoren Albert Montanes, Christian Lindell går efter kvalet säkert med stärkt självförtroende in mot portugisen Gastao Elias och så har vi det kittlande mötet mellan Fred Simonsson och Calle Söderlund. Det 19-åriga stjärnskottet klättrade 132 placeringar efter förra veckans semifinal i Båstad Challenger och ligger nu 479. Han är en matchspelare av rang – har vunnit deras två inbördes möten på Futures i år – medan Simonsson i en match kan pendla mellan imponerande toppar och anmärkningsvärda dalar.

Dramat med kvalspelaren fick en lycklig upplösning


Challenge i går
Här kommer lugnande besked om 22-årige tennisproffset Marko Tepavac som i söndags segnade ner på banan under kvalet till Swedish Open.
Han har kunnat lämna sjukhuset i Helsingborg och reste under eftermiddagen hem efter den mycket obehagliga upplevelsen under och efter sin match i första kvalomgången.
I slutet av tredje set segnade Tepavac skrikande ner på banan där han i flera minuter vred sig i svåra plågor. På väg från banan till det närliggande hotellet föll han till marken. På spelarhotellet undersöktes han åter av tävlingsläkaren och då EKG:et visade oregelbunden hjärtrytm tillkallades ambulans som i ilfart förde Tepavac till sjukhus där han lyckligtvis återhämtade sig.
Det har inte gått att få information om vad som drabbade den 189-rankade kvalspelaren.

Härlig reaktion från Lindell då han blev utan wild card


Klar för huvudturneringen - och det utan wild card
För första gången sedan 2009 blev Christian Lindell utan ett wild card till årets SkiStar Swedish Open.
Han tog det på helt rätt sätt. Knöt näven och slog sig via kvalet in i huvud-turneringen.
Bra jobbat!
Det är ju precis den där sortens reaktion man vill se från en spelare som är besviken och känner sig åsidosatt.
Även om Christian efter dagens kvalfinalseger mot Maxim Dubarenco inte ville prata i termer som revansch har han inte stuckit under stol med att han blev besviken över att inte få ett wild card.
Det är lätt att förstå. Rankad 326 är han näst bäste svensk på listan efter Elias Ymer och dessutom har Christian poängen från en andraomgång ifjol att försvara i Båstad.
Den 24-årige brassesvensken har tuff period bakom sig och visst hade det på ett sätt känts naturligt om han fått lite hjälp på vägen i form av ett wild card.
Ändå tycker jag att det är rätt att Calle Söderlund, Isak Arvidsson och Fred Simonsson fått de tre friplatserna. Om Lindell under den senaste tiden visat betydligt bättre resultat än de tre hade saken kommit i ett annat läge men så har inte varit fallet. Dessutom: Söderlund, Arvidsson, Simonsson har tidigare inte fått chansen på ATP-touren medan Lindell fått wild card i sina fem senaste Båstad-starter och en gång i If Stockholm Open.
Men det hade naturligtvis känts tungt om Christian fallit bort redan i kvalspelet. Nu är han med i leken på allvar och tycker själv att det känns bättre i år än tidigare eftersom han av egen kraft tagit sig in i huvudturneringen.
Förhoppningsvis kan den uteblivna friplatsen där fortsätta att tjäna som extra tändvätska.



söndag 10 juli 2016

Tennisspelare segnade ner - har förts i ilfart till sjukhus


Mycket dramatiska och otäcka scener utspelades i dag under kvalspelet till Swedish Open i Båstad.
Den 22-årige serbiske talangen Marko Tepavac segnade plötsligt ner på banan där han skrikande vred sig i smärtor under flera minuter.
Personer i turneringsstaben och en läkare ur publiken sprang in på banan för att hjälpa Tepavac och kort senare kom tävlingsläkaren till undsättning.
Den 189-rankade serben tycktes efter behandling ha återhämtat sig och spelade ytterligare två game med vilka hans motståndare Maxim Dubarenco säkrade segern.
På den korta promenaden från banan till det närliggande spelarhotellet föll Tepavac ihop på gatan och fick hjälpas till hotellet. Han undersöktes ytterligare av tävlingsläkaren och då tillståndet försämrades tillkallades ambulans.
Tepavac fördes i ilfart till sjukhus och det finns i nuläget ingen uppgift om hans tillstånd.



lördag 9 juli 2016

Finns bara viljan dominerar Williams ytterligare några år


I dag tog hon sin sjunde Wimbledontitel
Det har gått 16 år och tio månader sedan Serena Williams i US Open tog sin första Grand Slam-titel.
I dag kom den 22:a. 7-5, 6-3 i Wimbledon-finalen mot världsfyran Angelique Kerber och nu tangerar Wililams tyskan Steffi Grafs rekord under proffseran.
Vad händer då damtennisens stora fixstjärna spelar hem den 23:e? Nöjer hon sig med att vara segerrikast under proffseran eller lägger hon av först efter att ha passerat också Margaret Court som med 24 titlar är segerrikast genom alla tider?
Ingen vet. Förmodligen vet inte ens Serena Williams hur länge hon fortsätter spela.
Vid ett av Williams två Båstad-besök fick jag tillfälle att intervjua hennes dåvarande hittingpartner Aleksandar ”Sascha” Bajin. Efter sex års samarbete kände de varandra väl och ombedd att med tre ord beskriva den amerikanska tennisikonen svarade ”Sascha”:
"Oberäknelig, tuff, äregirig".
 På frågan vad "Sascha"menade med oberäknelig blev svaret:
"Serena bestämmer allt i sista sekunden och kommer ofta med lite galna förslag. Hänger man med henne kan allt hända. Mer säger jag inte, haha".
 Så det är förstås fullt möjligt att snart 35-åriga Williams inte alls har någon tidsplan för sitt avsked utan att detta sker då hon en dag känner att motivationen inte längre finns där.
Förhoppningsvis dröjer det.
Med tanke på hur enormt överlägsen Williams varit konkurrenterna under ett antal år finns det inget som talar för annat än att hon ska fortsätta dominera i ytterligare några år.
Här hennes facit från de åtta senaste Grand Slam-turneringarna: seger, seger, seger, seger, semifinal, final, final, seger.
Om det inte varit för hennes dallrande nerver skulle Williams förstås tagit sin 22:a titel redan i fjolårets US Open men två matchsegrar från en Grand Slam kollapsade hon totalt mot Roberta Vinci.
Williams kom inte heller upp i normal nivå i Australian Open-finalen mot Angelique Kerber eller i Paris-finalen mot Garbine Muguruza.
Just med tanke på att hon så ofta sviktat mentalt trodde jag inför Wimbledon att världsettan åter en gång skulle falla offer för sina nerver.
Det höll på att ske i andra omgången mot landsmaninnan Christina McHale men i övrigt har Williams inte varit illa ute.



Helt rätt ge debutanter chansen i Swedish Open


Dubbelmästare som också kan glädja sig åt wild card
Att dela ut wild card är en grannlaga uppgift för arrangören.
Ofta är det någon spelare som känner sig åsidosatt och även vi utomstående kan ha åsikter om att den eller den borde ha fått chansen.
Men jag har svårt att föreställa mig att någon har något att invända mot vilka tre spelare som fått wild card till nästa veckas SkiStar Swedish Open.
Carl Söderlund, 19-årigt stjärnskott som den här veckan gick till semifinal i sin debut på Challengertouren.
Isak Arvidsson, 23 år, som efter fyra kval i Båstad och lika många i If Stockholm Open nu får göra efterlängtad debut på ATP-touren.
Fred Simonsson, 21 år, och den som slagmässigt har störst potential av samtliga svenskar. Har en mycket imponerande högstanivå som kan leda till något riktigt stort den dagen han får bukt med nerver och humör.
Dessa tre ligger efter Christian Lindell och Markus Eriksson på rankningen men känns just nu hetare och dessutom har de till skillnad från Christian och Markus inte fått wild card tidigare.
Söderlund och Simonsson ställs mot varandra i första omgången medan Arvidsson tar sig an 56-rankade slovenienfödde Aljaž Bedene som sedan förra året spelar för Storbritannien.
Stora svenskhoppet Elias Ymer möter rutinerade spanjoren Albert Montanes.
*
Arvidsson/Simonsson tog i dag sin andra Challengertitel – den första kom tidigare i år i RC Hotel Open - då de i Båstad finalbesegrade rutinerade duon Johan Brunström/Andreas Siljeström med 6-3, 7-5.



McEnroe har fått Raonic att visa sina känslor på banan...


"...och då ber du domaren fara åt h-e". Nej, så säger han inte
Milos Raonic ger sin nye coach John McEnroe en stor del av äran för finalplatsen i Wimbledon.
– Han har talat om för mig att jag ska visa känslor på banan eftersom det skapar ny energi, säger den 25-årige kanadensaren som på söndag spelar sin första Grand Slam-final.
En bättre läromästare än McEnroe i konsten att visa känslor finns väl inte. Men då tänker vi naturligtvis inte i första hand på positiva känsloyttringar utan på mer eller mindre vansinniga utbrott vilka jämte genialt spel var amerikanens främsta kännetecken.
Tack och lov har Raonic inte tagit efter.
– Tidigare visade jag inga känslor alls men de har ju funnits där hela tiden. I matcher där spelet inte fungerade som jag ville samlade jag på mig negativa känslor och det skapade frustration. Då försökte jag lugna ner mig istället för att få ut känslorna, förklarar Raonic. 
– Det viktiga är att jag hela tiden är positiv. Efter en dålig poäng försöker jag elda på på mig själv istället för att vara negativ.
McEnroe menar att hans nye adept tidigare varit alldeles för tyst och inbunden på banan.
Jag håller med. Om kanadensarens nya attityd gör honom till en bättre spelare kan jag inte bedöma men klart är i alla fall att det är betydligt roligare att se honom nu.
Tidigare var han som en lång vandrande pinne med kanonserve och även om det redan då fanns mycket i hans spel som imponerade var underhållningsvärdet inte alls på samma nivå som nu.
När Raonic nu även utåt visar hur han lever sig in i matcherna blir han mer mänsklig om uttrycket tillåts.
Challenge inför semifinalerna
Semifinalen mot Roger Federer visade den nye Milos Raonic och även om den 17-faldige Grand Slam-segraren hade publiken på sin sida råder väl ingen tvekan om att utmanaren fick nya många fans – inte så mycket tack vare segern som på sättet han agerade på banan.
Jag höll Raonic som knapp favorit inför semifinalen och det blev också en knapp seger medan hemmafavoriten Andy Murray som väntat inte hade några som helst problem mot Tomas Berdych.