Nya resurser krävs för att ge svensk tennis önskad nystart

De är Sveriges hopp i kvalet till US Open - Ymer avstår

Celik gör sitt första Grand Slam-kval och Peterson spelar sitt femte raka

Rebecca Peterson och Susanne Celik är enda svenskhopp i US Open-kvalet som startar på tisdagen.
Elias Ymer? Nej, precis som i Wimbledon väljer den överlägsne Sverigeettan att avstå kvalet.
Peterson spelade sitt första Grand Slam-kval just i fjolårets US Open och närmast att kvala in var hon i sommarens Wimbledon där 21-åringen från Järfälla föll i kvalfinal.
För Susanne Celik handlar det om kvaldebut i dessa stora sammanhang. Precis som i huvudturneringen består startfältet av 128 spelare av vilka 16 går in i årets sista Grand Slam-turnerring som på måndag inleds på Flushing Meadows i New York.
Elias Ymer kvalade förra året in i samtliga fyra Grand Slam-turneringar men föll i år bort i kvalet i såväl Australian Open som Franska mästerskapet. För att komma så bra förberedd som möjligt till sommarens SkiStar Swedish Open valde Ymer bort Wimbledon-kvalet och redan då lutade det åt att han skulle avstå också US Open-kvalet.
Så här skrev jag på bloggen 17 juni:
”Ja, direktkvalificerar han sig blir det förstås spel på Flushing Meadows men i annat fall talar det mesta för att Elias hoppar över hardcourt och fortsätter på grus”.

Den långa skadeperioden kan visa sig bli till Ymers fördel

Brukar fixera bollen bättre än så här...

Det är hur härligt som helst att se Mikael Ymer tillbaka på banan.
De starka resultaten han svarat för efter comebacken är förstås bonus som tyder på att han inte tappat så mycket i spelkapacitet under det åtta månader långa uppehållet på grund av höft/bäckenskada.
Även om uppehållet i flera avseenden självklart varit ett avbräck tror jag 
att Micke på sikt kommer att ha nytta av den långa tävlingsfria perioden. Han har byggt upp sin fys och såg på sommarens träningar i Båstad både biffigare och starkare ut än tidigare – ett mycket synligt exempel på att han tagit tillvara på den långa skadeperioden på bästa sätt.
När allt rullar på som vanligt är det sällan spelare ger sig tid att ta de där värdefulla uppbyggnadsperioderna. Istället jagar de titlar och poäng och det kortsiktiga tänket gör att spelarna inte fäster så stor vikt vid vad som betalar sig bäst i längden.
Det gäller spelare oavsett ålder och var i karriären de än befinner sig. För en 17-åring vars proffskarriär fortfarande är i sin linda kan det förstås vara extra värdefullt med en så här lång uppbyggnadsperiod – hur trist och tålamodsprövande den för stunden än är.
Nu är det bara att hoppas att Ymer i sin glädje över att vara tillbaka inte kör på för hårt utan lyssnar noga på sin kropp och på coachen Johan Hedsberg, fystränarna, sjukgymnasten och de andra i teamet.
I sin comeback gick Micke till semifinal i Holmen Paper Cup där det blev förlust mot Christoffer Solberg och i söndags finalbesegrade han Isak Arvidsson i sommartourturneringen i Ystad där Ymer inte tappade ett set.
Håller nu kroppen och Mikael Ymer står pall fem för set skulle det inte förvåna om han och storebrorsan Elias för första gången spelar Davis Cup tillsammans när Sverige 16-18 september möter Holland i Båstad.

Var den viktiga GS-frågan avgjord redan på förhand?

Svensk tennis har inte råd med ännu en olycka som GS

Inom kort anställer Svenska tennisförbundet en ny generalsekreterare. Jag vet inte vilka som sökt eller vilka av de sökande som kallats till intervju.
I inslaget här resonerar jag och tycker till om GS-frågan som är viktig för svensk tennis.
Inslaget blir också det sista inlägget på bloggen på en månad. Nu tar jag nämligen semester från såväl arbete som bloggande och det oavsett vad som händer på olika fronter.
Vill passa på att tacka för alla uppskattande ord om bloggen och ja, även de som är kritiska mot något jag skrivit eller sagt ska naturligtvis ha tack för sitt engagemang. Ett av de viktigaste syftena med Challenge är just att skapa engagemang och debatt.
Sedan starten i januari 2015 har Challenge vuxit stadigt och nu är ni cirka 2000 unika besökare varje dag. Kul! Tack!
Ha en fortsatt härlig sommar, håll serven och så hoppas jag att vi ”ses” här igen 22 augusti.
Med vänlig hälsning
Jonas

Möt svensken som coachar Sveriges DC-motståndare

Saknad av många i svensk tennis

Han kunde ha blivit assisterande Davis Cup-kapten i Sverige.
Hör om om varför det inte blev så för göteborgaren Martin Bohm som nu är coach i Hollands Davis Cup-lag.
16-18 september möts lagen i division I-kval i Båstad där det inte spelats Davis Cup sedan 2000.
Bohm var häromdagen på blixtvisit i den svenska tennismetropolen och Challenge passade självklart på att träffa mannen som inte kan dölja att han är nöjd med svenskarnas val av grus i kvalet där förloraren senare i höst spelat ödeskval
Min vän och kollega Torbjörn Dencker filmade:

Låt spelarna klara sig själva - coachningen en björntjänst

"Först slår du högt på backhand två gånger, sen kliver du in i banan och sen...

Tennis är en komplex sport.
Det krävs bland annat bra teknik, stark fysik och ett taktiskt kunnande.
Tyvärr har damtennisen en regel som gör att spelarnas taktiska skicklighet inte väger så tungt.
På WTA-touren är det nämligen tillåtet med coachning och har så varit sedan 2009.
WTA skulle göra spelarna och sporten en tjänst genom att förbjuda coachning.
Sannolikt kommer vi i eftermiddagens Ericsson Open-final att få se Katerina Siniakova och Laura Siegemund kalla in sina respektiva coacher på banan.

Jag ska inte gå så långt som att säga att coachning förringar spelarnas insatser men tycker att WTA gör ”sina” spelare en björntjänst.

Extra mycket så eftersom nio av tio coacher är män vilket sänder en signal om att spelarna inte har förmåga att på egen hand hitta en bra taktik.

Tennis är en sport kvinna mot kvinna eller man mot man. Att lista ut hur man bäst ska använda sina styrkor och utnyttja motståndarens svaghet är en del av tjusningen.
”Ska jag nöta högt på hennes backhand”? ”Ska jag rycka henne i djupled”? ”Serva mer på hennes forehand”?
Den spelare som själv hittar svaren på hur hon på bästa sätt ska utnyttja sina egna styrkor och/eller motståndarens svagheter ska ha en fördel. Det borde vara lika självklart som det är att spelaren med bäst fysik har en fördel i långa matcher. Eller som att den som har lika bra toppad som slicad backhand har en fördel jämfört med den som saknar slice.

Säkert invänder någon att coachernas betydelse inte ska överskattas eftersom de får coacha endast en gång per set. Men det kan ändå räcka för att en spelare med minimalt eget taktiskt kunnande ska börja spela annorlunda.

Flertalet spelare använder sig av coachning vilken tack och lov inte är tillåten i Grand Slam-turneringarna utan just enbart på WTA-touren.

Världsettan Serena Williams vill inte förbjuda coachning men använder sig inte heller av möjligheten. Så här sa hon då jag intervjuade henne under fjolårets Collector Swedish Open i Båstad.

”När jag började spela var coachning inte tillåtet. När det sedan blev tillåtet använde jag det i början eftersom alla andra gjorde det. Men sen insåg jag att jag inte ville ha coachning. Jag vill ta reda på saker själv, det hjälper mig i tennisen och i livet”.

Kloka ord.

Men majoriteten spelare på WTA-touren förefaller vara för coachning.
Måtte tillåtandet av coachning inte sprida sig till Grand Slam, till herrtennisen och framför allt: inte till juniortennis.