Sjögren om spelarna som skadar svensk tennis rykte, om "Fidde" och egna rollen

Sportchefen Johan Sjögren

Björn Borg blev med sitt uppträdande på banan en förebild för Mats Wilander och Stefan Edberg vilka i sin tur blev förebilder för en rad andra svenska världsstjärnor.
Men jag undrar vilka dagens svenska spelare har som förebilder? Det är många gamnackar och blykepsar och mycket gnäll och frustration. När man önskar se en knuten näve från en spelare som just vunnit en viktig poäng kan man istället få se och höra spelaren gny över att sista backhandslaget inte satt där han ville.
Det är som om spelarna inte riktigt förstår att tennis går ut på att vinna och att snyggt eller fult inte har någon som helst betydelse.
Nu gäller kritiken förstås inte alla svenska spelare men de är ändå tillräckligt många för att svensk herrtennis ska ha fått ett dåligt rykte.
Om det pratar jag idag med Svenska tennisförbundets sportchef Johan Sjögren som också talar om sin framtid och om hur han ser på att Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgrens avtal inte förlängs.

                                                           

En lycklig dag för Sjarapova - en sorglig dag för tennisen

Sjarapova kan göra comeback i april nästa år

Så har det hänt igen - idrottens skiljedomstol Court of Arbitration (CAS) håller en fuskare om ryggen.
Den här gången är det Maria Sjarapova som får en hjälpande hand av CAS.
Idag beslutade CAS nämligen att korta avstängningstiden för ryskan som 26 januari i år fastnade i ett dopningstest där hon testade positivt för den förbjudna substansen meldonium. Det gjorde hon även en månad senare i Moskva och då i ett oannonserat test.
Skandalen avslöjades först måndagen den 7 mars men inte av Internationella tennisförbundet (ITF) eller damernas egen organisation WTA. Nej, dessa gav istället Sjarapova själv möjlighet att träda fram och berätta om vad hon menade inte var fusk utan på sin höjd försumlighet som inte borde leda till något straff.
Sjarapova berättade på presskonferensen att hon ätit meldonium sedan 2006 men helt missat att substansen förbjudits vid årsskiftet.
Vi var många som befarade att ITF skulle fria Sjarapova just därför att hon är damtennisens mest värdefulla spelare bakom Serena Williams.
Men så blev det tack och lov inte. Åttonde juni dömde ITF henne till två års avstängning, en mild dom – maxstraffet är fyra år – som grundades på att ITF:s oberoende tribunal bedömt att Sjarapova inte dopat sig medvetet.

Challenge 8 juni Läs här

Den 29-åriga ryskan var inte alls nöjd och förklarade att hon skulle överklaga beslutet till CAS, ett överklagande som i den bästa av världar inte kunnat leda till något som blev till hennes fördel.
Så här skrev jag på bloggen 8 juni: ”Men tyvärr, Court of Arbitration (CAS) har vid flera tidigare tillfällen och med mycket luddiga förklaringar upphävt dopningsdomar från ITF och jag befarar att sista ordet inte är sagt i denna affär”.

Det var det alltså inte heller. I dag kortade CAS avstängningen med nio månader. Anledning: CAS delade inte alla de slutsatser på vilka ITF fattat sitt beslut. Kortfattat kan man säga att CAS delar ITF:s uppfattning att Sjarapova inte är en fuskare och ser mildare än ITF på ryskans slarv.
Och hur bevisar man då att Sjarapova inte dopat sig medvetet?  Det går förstås inte. Det enda vi vet är att Sjarapova har fuskat, att hon av någon anledning använt meldonium, att substansen är förbjuden och att

Challenge 7 mars Läs här

hon kunde ha dömts till fyra års avstängning men klarade sig undan med två år.
Ja, fram till i dag då när CAS sagt sitt.
”Det här är en av mina lyckligaste dagar”, skriver den femfaldiga Grand Slam-segraren på sin hemsida.
För tennisen är det en sorglig dag och ännu ett i raden av bakslag som sporten drabbas av på grund av juristerna i CAS ser mellan fingrarna på fusk.

Björn Borg-intervjun i repris och så några tankar kring hur olika en artikel kan uppfattas

Beskriver Challenge svensk tennis i för positiva ordalag?

Eller finns där oftast en negativ ton?

Kom att reflektera över det då en av Challenge läsare för några veckor sedan skrev:

”Du är otrolig som kan hitta så mycket ljus i detta svenska tennismörker”.

Mitt svar: ”Haha, kan du inte säga det till tennisstyret och till en del av förbundets personal som i stort alltid påstår precis det motsatta om mina inlägg”.

Det finns självklart inget facit på vad som är positivt respektive negativt utan ofta beror skillnaden i reaktion på vem som är mottagare.

Till exempel meningen: ”Förbundsstyrelsen ska naturligtvis inte lägga fram förslag om höjda medlemsavgifter utan att först att ha talat om vad pengarna ska användas till och utan att ha förankrat förslaget i regionerna”.

Eftersom det var precis vad som skedde tidigare i år känner sig förbundsstyrelsen träffad av negativ kritik medan de som håller med mig i sakfrågan tycker att artikeln är positiv.

I mina ögon är det bra för svensk herrtennis att överhuvudtaget bli omskriven i en tid då resultaten inte är av slaget att tidningar, radio och tv visar sporten något intresse att tala om.

Davis Cup-kvalet mot Nederländerna i Båstad för några veckor sedan är ett typexempel. Bloggar och hemsidor som följer tennisen var enda källor där tennisälskarna kunde få mer än den ytterst knapphändiga information som gavs i media.

Innehållet på Challenge utgörs till runt 90 procent av objektiva artiklar om händelser i svensk och internationell tennis. Ytterligare sex, sju procent berättar om olika satsningar som görs och resterande procent handlar om kritiskt granskande journalistik.

Att denna ibland leder fram till artiklar eller inslag som kritiserar saker som till exempel Svenska tennisförbundet gör eller inte gör är ofrånkomligt.

Bara den som värnar mer om sig själv och sina egna intressen än om svensk tennis i stort mår illa av kritik eller synpunkter om vad som borde kunna göras bättre.

Att säga att man har högt i tak är en sak. Att ha högt i tak är något helt annat.

*

Ja, det där var en liten avstickare från det jag brukar skriva och ändå inne  på avstickarspåret: normalt ligger den senaste veckans mest lästa artiklar i spalten till höger men i dag finns där de artiklar/inslag som varit mest lästa/sedda sedan Challenge drog igång 19 januari 2015. Att intervjun med Björn Borg toppar är föga förvånande, den svenske tennislegendaren bjöd verkligen på sig själv. Intervjun gjordes i somras, ett antal av Challenge läsare har skrivit och sagt att de missade intervjun och inte hittar den på bloggen. Men nu ligger den där, högst på läsartoppen.

"Robban", hjälp både Sverige och Dig - spela i ödeskvalet!

Nej, fundera inte utan säg ja

I dag tog Robert Lindstedt sin 20:e dubbeltitel i karriären.

Tillsammans med italienaren Fabio Fognini spelade Lindstedt hem titeln i Shenzhen och Fognini är den nionde spelare svensken triumferat ihop med.

Det är bara att låta sig imponeras av den 39-årige dubbelspecialisten.

Tyvärr blandas de positiva tongångarna om honom med negativ kritik.

Senast då för några veckor sedan när Sveriges bäste dubbelspelare saknades i Davis Cup-laget som i Båstad föll med 0-5 mot Nederländerna.

Det är inte första gången Lindstedt tackar nej till DC.

I korridorsnacket får han kritik och allt oftare hörs ordet svikare.

Skulle Lindstedt tacka nej även till det stundande ödeskvalet mot Israel befarar jag att han kommer att bli ihågkommen för de få gånger han nobbat landslaget istället för de långt många fler tillfällen då han ställt upp.

Se bara: Av de runt 80-talet svenskar som spelat Davis Cup är det bara tolv som med fler landskamper än Lindstedts 17.

Han har ett facit på 12-4 i dubbel och 0-3 i singel och har under sina tio år i laget gjort många värdefulla insatser såväl på som utanför banan.

Det är för dessa insatser – plus alla framgångar på touren förstås - han är värd att bli ihågkommen den dag karriären är över. Risken är att allt det positiva delvis ska skymmas av negativ kritik.

Eftersom jag inte hör till skaran som anser att svenska spelare har en skyldighet att tacka ja varje gång de blir uttagna i landslaget har jag inte varit kritisk mot Lindstedt de få gånger han sagt nej till landslaget och kommer inte att vara det heller om han lyser med sin frånvaro mot Israel.

Var och en har rätt att göra som den vill och ett nej till landslagsspel kan ha många olika orsaker. Även de som ibland nobbar sätter en ära i att spela i landslaget men menar också att landslagsspel inte alltid är viktigare än annat.

Däremot är jag övertygad om att Lindstedt skulle göra sig själv en björntjänst om han avstår spel i ödeskvalet borta mot Israel sista helgen i oktober. Nobbar han också denna viktiga match blir det ännu fler som sätter svikar-stämpel på honom och oavsett hur orättvis denna än skulle vara sett i ett större perspektiv blir den svår att tvätta bort.

Kvalet mot Israel är en betydligt tuffare uppgift än de som Sverige haft de tre senaste åren då svaga Danmark (två gånger) och Lettland varit räddningsplankorna som hållit kapten Fredrik Rosengrens lag kvar i division I.

I Rosengrens sista match som Davis Cup-kapten är det stor risk för att Sverige för första gången åker ner i division II.

Israel har ett starkt dubbelpar och Sveriges chanser i dubbeln är långt större med än utan Robert Lindstedt. Han och Johan Brunström har 7-1 i DC-facit och är förstås drömkonstellationen även nu. Det näst bästa alternativet, tredje bästa, fjärde bästa osv – i samtliga dessa är Robert Lindstedt en av spelarna.

Så ”Robban”, gör som du brukar – ställ upp för att hjälpa Sverige. Den här gången hjälper det också dig själv.

Mikael Ymer på väg lämna platsen i skuggan av brorsan - som nu får stark draghjälp

Mest ljus faller fortfarande på Elias Foto: Johan Hedsberg

Under åren har Mikael Ymer stått i skuggan av storebrorsan Elias.

Han har också haft honom som en förebild och Elias har i många avseenden fungerat som vägvisare.

Att det på lördagen är Mikael och inte Elias som spelar semifinal i en Challenger i Rom innebär inte att det nu är ombytta roller – Elias är fortfarande överlägsen Sverigeetta och har en längre meritlista.

Däremot är jag övertygad om att 20-årige Elias (som föll i kvarten i Rom) kommer ha nytta av att två år yngre Mikael nu inte bara spelar i samma kategori turneringar utan också hävdar sig mycket starkt där.

Plötsligt har Sverigeettan fått vad han saknat, en landsman som om en inte alltför avlägsen framtid lär vara redo att ta upp kampen om vem som är bäst i svensk herrtennis.

Att flåset i Elias nacke inte kommer från bara en landsman utan från brorsan och bäste kompisen kommer säkert att sporra honom ytterligare. De har här på Challenge berättat om den stimulerande konkurrensen mellan dem och att de har en förmåga att plocka ut det bästa av den andre.

Om svensk herrtennis varit starkare skulle Elias under de senaste åren kunnat ta rygg på de framför honom istället för att själv behöva dra lasset vilket nu varit fallet.

Att han nu får draghjälp av lillebrorsan kommer att göra det jobbet både lite lättare och roligare.

Glädjande dubbelframgångar - Lindstedt är i sin 41:a final

39-åringen har en 20:e titel i sikte

Svensk tennis fortsätter att skörda dubbelframgångar på olika nivåer.

Segerrikast i stora sammanhang i år är Johanna Larsson som i förra veckans WTA-turnering i Seoul och i par med Kirsten Flipkens spelade hem sin andra dubbeltitel för säsongen och den sjätte totalt.

Den här veckan kan vi konstatera att:

•Robert Lindstedt spelar sin 41:a (!) final på ATP-touren. Vid sin sida i Shenzhen har han lika spelskicklige som oberäknelige italienaren Fabio Fognini, en av tennisens många spelare som inte tagit tillvara på talangen de begåvats med. Paret inledde med att slå förstaseedade Treat Huey/Max Mirnyi och möter i finalen andraseedade Oliver Marach/Fabrice Martin. Lindstedt har tagit 19 titlar med åtta olika partners och har nu möjlighet att spela hem den första i år och den första i par med Fognini.

•Andreas Siljeström spelar om några timmar semifinal i ATP-turneringen i Chengdu där han och kanadensaren Adil Shamasdin inledde med att slå ut andraseedade Juan Sebastian Cabal/Robert Farah och nu ställs mot Pablo Carreno Busta/Mariusz Fyrstenberg.
Siljeström kan nå sin fjärde ATP-final, den senaste kom tidigare i år i Atlanta i par med Johan Brunström (som av familjeskäl inte spelar denna vecka). Svenskduon har i år tagit tre titlar och varit uppe i ytterligare två finaler på Challengertouren.

•Patrik Rosenholm och Daniel Appelgren finalbesegrade Markus Eriksson/Milos Sekulic i Danderyds Future. På vägen fram till parets andra Future-titel för året besegrades också Davis Cup-paret Fred Simonsson/Isak Arvidsson. Noterbart är att dessa hade matchboll mot sig redan i första omgången mot Karl Friberg/Jonas Eriksson Ziverts. Om en månad spelar Sverige ödeskval i DC mot Israel.

"Houdini" o "Mini-Wilander" - kärt barn har många namn

Nådde i dag karriärens största framgång

Mikael Ymer är första första gången klar för semifinal i en Challenger.

För bara några minuter sedan säkrade den 658-rankade 18-åringen från Skara segern mot Marton Fuscovics som ligger drygt 500 platser före Ymer på världsrankningen.

4-6, 6-3, 7-5 efter närmare tre timmars kamp på gruset i Rom där Ymer vid 4-5 i skiljeset hamnade i 0-40-underläge.

För drygt ett år sedan kallade jag i en artikel här på Challenge Mikael Ymer för svensk tennis svar på utbrytarkungen Houdini.

Då hade Micke i en Future i Danderyd just räddat tre matchbollar mot Isak Arvidsson som trots 1-0 i set och 5-3 i andra tvingades lämna banan som förlorare. För elfte gången den säsongen hade Mikael Ymer vänt setunderläge till seger.

 Challenge 2 oktober ifjol Läs här

Mycket imponerande förstås men det skedde ändå i en lägre kategori turneringar med på papperet mer jämbördigt motstånd än i Challengers där Ymer oftast stöter på spelare med betydligt bättre rankning.

Att han redan efter knappt fem matcher på Challengertouren lyckas krångla sig ur svåra underlägen på denna nivå lovar gott för framtiden. I andra omgången hade han matchboll mot sig i mötet med rutinerade Andrea Arnaboldi och i dag var det alltså Marton Fuscovics som bara hade att konstatera att Ymer är en matchspelare av rang.

Jag har tidigare liknat honom vid Mats Wilander men då just enbart i den där viktiga förmågan att utnyttja motståndarens svaga sidor. Mats pratade mycket om detta då han utmanades av Gunde Svan i tv-serien ”I huvudet på Gunde Svan”

Utan att citera Wilander sa han något i stil med att det viktiga inte var att han själv spelade bra utan att han spelade på ett sätt som fick motståndaren att känna sig dålig.

Challenge 30 augusti i år

Precis den egenskapen har Mikael Ymer. Alltför många spelare – och då inte minst de yngre – stirrar sig blinda på om de egna slagen sitter som de ska och deras spel kan gå helt i baklås om träffen eller tajmningen inte är som de vill.

Sådant inträffar då och då och alltför få spelare har då en plan B. De saknar förmågan att först upptäcka och sedan utnyttja det motståndaren är dålig på.

Jag råder alla tennisjuniorer, deras tränare och föräldrar att titta och lyssna på vad Mats Wilander har att säga,

Nej, inte alla förstås. Mikael Ymer kan hoppa över.

*

I morgon var det tänkt att Mikael Ymer skulle kvala till en Challenger i Marocko. Men det går ju inte eftersom han då spelar semi i Rom.  Mikaels coach Johan Hedsberg har ansökt om ett så kallat special excempt för sin adept till huvudturneringen i Marocko.