Wild card till Sjarapova skulle sända helt fel signal- viktigt för tennisen markera

Sjarapova är kritisk mot ITF

”Jag fick sista ordet och det känns mycket skönt”.

Så kommenterar dopningfällda Maria Sjarapova Court of Arbitrations (CAS) beslut att korta hennes avstängning.

Internationella tennisförbundet (ITF) dömde i somras den femfaldiga Grand Slam-segraren till två års avstängning men i veckan kortade idrottens skiljedomstol avstängningen till 15 månader.

Sjarapova har anledning att vara helnöjd. Det borde hon ha varit redan då ITF:s dom kom. Om reglerna följts skulle tennisen sluppit henne i fyra år men ITF:s oberoende dopningstribunal bedömde att hon inte fuskat medvetet.

Nu hävdar Sjarapova att ITF i själva verket försökte få henne avstängd i fyra år. Hon beskyller också ITF för att ha tillsatt en tribunal som inte var neutral.

- Jag förhördes av personer som var tillsatta av dem som jag kämpade mot. Kallar de det neutralt? Det är det inte. CAS är neutralt, säger Sjarapova i en intervju.

ITF tillbakavisar i ett pressmeddelande att organisationen skulle ha försökt påverka dopningstribunalen att döma ryskan till fyra års avstängning.

Att CAS dom inte kan överklagas innebär inte att Sjarapova nödvändigtvis måste få sista ordet.

Den 29-åriga ryskan har redan rasat till 95 på rankningen och kommer vara borta från listan då hon gör comeback i april nästa år. Utan rankning kan Sjarapova endast kvala till de allra minsta turneringarna på den internationella tenniscirkusen och först efter tre tävlingar får hon en världsrankning.

Men det finns en genväg: att hon får wild card till Grand Slam- och/eller WTA-turneringar.

Jag hoppas innerligt att samtliga arrangörer enas om att inte ge henne den hjälpen.

Inte därför att det i sig är viktigt vem som får sista ordet.

Utan därför att den som fuskat inte ska få en fördel gentemot de som inte fuskat.

Att Maria Sjarapova är fri att spela i april 2017 när hon borde ha varit borta till januari 2020 är illa nog.

WC till 612-rankad veteran berättar om verkligheten

Rosenholm gick till andra omgången i SO 2012

Patrik Rosenholm får wild card till kvalet till If Stockholm Open.
Rosenholm är rankad 612.
Med sina 28 år är han också äldst av de närmare 30  svenskarna på rankningen där Rosenholm har sex landsmän före sig.
Att en veteran med så blygsam rankning får en friplats till kvalet till en ATP-turnering skulle ha framkallat ramaskri i svensk tennis – om den varit starkare än vad som är fallet.
Men nu kan valet av honom inte uppröra känslorna hos fler än några få utan det hela blir istället mer en bekräftelse på var svensk herrtennis av i dag befinner sig.
Klubbarna Salk och KLTK äger vardera 40 procent av If Stockholm Open (Tennis Stockholm äger 20 procent) och bestämmer vilka spelare som ska få wild card till kvalet.
För Salks del var det inget snack om saken. Bröderna Elias och Mikael Ymer har redan fått turneringens wc:n till huvudturneringen och nu får 19-årige Calle Söderlund chansen i kvalet.
Han var under några veckor i somras svensk herrtennis hetaste namn, tog sig sensationellt till semi i Challengern i Båstad och överlevde en omgång i sin ATP-debut i SkiStar Swedish Open.
Plötsligt snackades det mer om honom än om bröderna Ymer.  Söderlund har valt att göra sin satsning mot en proffskarriär på college och kvalet i Kungliga hallen blir hans första turnering på svensk mark sedan i somras. Det ska bli mycket spännande att se honom i den tuffa konkurrensen.
KLTK valde alltså att ge sin friplats till Rosenholm. Jag tycker att hans sex år yngre och närmare 100 platser sämre rankade klubbkamrat Fred Simonsson hade varit ett intressantare val. Båda spelarna har ett mycket stort spel i sig men att de ligger där de gör på listan är ingen slumpens skörd. Hur man än vrider och vänder på saken är väl alla ändå ense om att Simonsson i högre grad än Rosenholm har framtiden för sig.
Förresten: KLTK och Salk delar i stort sett alltid ut friplatserna till klubbarnas egna spelare. En självklar rätt som ägarna ska ha? Ja, det anses så men det gynnar också de två klubbarna mer än vad det gynnar svensk tennis i stort. Också det är ett tecken på nuvarande tillstånd. Det pratas mycket om att alla krafter i svensk tennis ska dra åt samma håll men när det kommer till kritan är förbundet, regionerna , klubbarna och akademierna sig själv närmast.
Vi kan väl ändå leka med tanken att KLTK denna gång valt en spelare utanför egna klubben. Vem skulle ha fått chansen? Drömmen skulle förstås vara att det gick att räkna upp en mängd namn på unga spelare och att klubbar runt om i Sverige hade goda skäl att förespråka sin spelare.
Men tyvärr. Det finns inga sådana namn.
Om KLTK i det läget istället valt formstarkaste svensk bakom bröderna Ymer? Ja, då hade Markus Eriksson fått chansen. Den 26-årige göteborgaren är rankad 478 och var med en kvarts- och en semifinal klart bäste svensk  i Future-turneringarna i Danderyd och Falun.

Landslagsspelare bestörta över att "Fidde" inte får nytt förtroende - ovisshet och oro

Eriksson håller ungdomarna stången Foto: Emil Holmgren

Markus Eriksson är 26 år.
Han är också bäste svensk under höstens två svenska Futures, den kategori turneringar där majoriteten av de svenska toppnamnen oftast spelar i.
I förra veckans turnering i Danderyd var ”Mackan” ende hemmaspelare som nådde kvarten i singel. Likadant denna vecka i Falun där den titelförsvarande göteborgaren i dag säkrade en semifinalplats. Ovanpå det gick han i par med jämnårige Milos Sekulic till dubbelfinal efter två räddade matchbollar. I finalen väntar Isak Arvidsson, 24 år och Fred Simonsson, 21 år, duon som bildade par i Davis Cup-kvalet mot Nederländerna. Även i Danderyd var dubbelfinalen en inhemsk uppgörelse och då föll Eriksson/Sekulic mot Patrik Rosenholm, 28 år/Daniel Appelgren, 20 år.
Vad kommer att hända med Eriksson och de andra nu när förbundskapten Fredrik "Fidde" Rosengren försvinner och då Svenska tennisförbundet dragit upp riktlinjerna för verksamheten 2017-2020? Ingen vet och oron är stor i spelarledet.
Jag anser att det skulle vara förödande för svensk herrtennis - som tagit 106 titlar under Rosengrens fyra år - att lämna dessa spelare åt sina öden. Även om ingen av dem skulle nå ATP-touren bör de få den ekonomiska uppbackning som krävs för att slå sig in på Challenger-touren. Att flera av dem har spelet för att hävda sig där visade årets två svenska Challengers.
Dessutom: Eriksson & Co är mycket värdefulla som draglok för de mycket få unga talanger som finns bakom bröderna Ymer (Elias, 20 år och Mikael, 18 år) och Calle Söderlund, 19 år. 
I dag intervjuade jag just Markus Eriksson och Isak Arvidsson i Falun där klubben för övrigt gör ett fantastiskt arbete med turneringen som känns lika hemtrevlig som proffsig. Stor eloge till alla krafter där.

                                          

Sjögren om spelarna som skadar svensk tennis rykte, om "Fidde" och egna rollen

Sportchefen Johan Sjögren

Björn Borg blev med sitt uppträdande på banan en förebild för Mats Wilander och Stefan Edberg vilka i sin tur blev förebilder för en rad andra svenska världsstjärnor.
Men jag undrar vilka dagens svenska spelare har som förebilder? Det är många gamnackar och blykepsar och mycket gnäll och frustration. När man önskar se en knuten näve från en spelare som just vunnit en viktig poäng kan man istället få se och höra spelaren gny över att sista backhandslaget inte satt där han ville.
Det är som om spelarna inte riktigt förstår att tennis går ut på att vinna och att snyggt eller fult inte har någon som helst betydelse.
Nu gäller kritiken förstås inte alla svenska spelare men de är ändå tillräckligt många för att svensk herrtennis ska ha fått ett dåligt rykte.
Om det pratar jag idag med Svenska tennisförbundets sportchef Johan Sjögren som också talar om sin framtid och om hur han ser på att Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgrens avtal inte förlängs.

                                                           

En lycklig dag för Sjarapova - en sorglig dag för tennisen

Sjarapova kan göra comeback i april nästa år

Så har det hänt igen - idrottens skiljedomstol Court of Arbitration (CAS) håller en fuskare om ryggen.
Den här gången är det Maria Sjarapova som får en hjälpande hand av CAS.
Idag beslutade CAS nämligen att korta avstängningstiden för ryskan som 26 januari i år fastnade i ett dopningstest där hon testade positivt för den förbjudna substansen meldonium. Det gjorde hon även en månad senare i Moskva och då i ett oannonserat test.
Skandalen avslöjades först måndagen den 7 mars men inte av Internationella tennisförbundet (ITF) eller damernas egen organisation WTA. Nej, dessa gav istället Sjarapova själv möjlighet att träda fram och berätta om vad hon menade inte var fusk utan på sin höjd försumlighet som inte borde leda till något straff.
Sjarapova berättade på presskonferensen att hon ätit meldonium sedan 2006 men helt missat att substansen förbjudits vid årsskiftet.
Vi var många som befarade att ITF skulle fria Sjarapova just därför att hon är damtennisens mest värdefulla spelare bakom Serena Williams.
Men så blev det tack och lov inte. Åttonde juni dömde ITF henne till två års avstängning, en mild dom – maxstraffet är fyra år – som grundades på att ITF:s oberoende tribunal bedömt att Sjarapova inte dopat sig medvetet.

Challenge 8 juni Läs här

Den 29-åriga ryskan var inte alls nöjd och förklarade att hon skulle överklaga beslutet till CAS, ett överklagande som i den bästa av världar inte kunnat leda till något som blev till hennes fördel.
Så här skrev jag på bloggen 8 juni: ”Men tyvärr, Court of Arbitration (CAS) har vid flera tidigare tillfällen och med mycket luddiga förklaringar upphävt dopningsdomar från ITF och jag befarar att sista ordet inte är sagt i denna affär”.

Det var det alltså inte heller. I dag kortade CAS avstängningen med nio månader. Anledning: CAS delade inte alla de slutsatser på vilka ITF fattat sitt beslut. Kortfattat kan man säga att CAS delar ITF:s uppfattning att Sjarapova inte är en fuskare och ser mildare än ITF på ryskans slarv.
Och hur bevisar man då att Sjarapova inte dopat sig medvetet?  Det går förstås inte. Det enda vi vet är att Sjarapova har fuskat, att hon av någon anledning använt meldonium, att substansen är förbjuden och att

Challenge 7 mars Läs här

hon kunde ha dömts till fyra års avstängning men klarade sig undan med två år.
Ja, fram till i dag då när CAS sagt sitt.
”Det här är en av mina lyckligaste dagar”, skriver den femfaldiga Grand Slam-segraren på sin hemsida.
För tennisen är det en sorglig dag och ännu ett i raden av bakslag som sporten drabbas av på grund av juristerna i CAS ser mellan fingrarna på fusk.

Björn Borg-intervjun i repris och så några tankar kring hur olika en artikel kan uppfattas

Beskriver Challenge svensk tennis i för positiva ordalag?

Eller finns där oftast en negativ ton?

Kom att reflektera över det då en av Challenge läsare för några veckor sedan skrev:

”Du är otrolig som kan hitta så mycket ljus i detta svenska tennismörker”.

Mitt svar: ”Haha, kan du inte säga det till tennisstyret och till en del av förbundets personal som i stort alltid påstår precis det motsatta om mina inlägg”.

Det finns självklart inget facit på vad som är positivt respektive negativt utan ofta beror skillnaden i reaktion på vem som är mottagare.

Till exempel meningen: ”Förbundsstyrelsen ska naturligtvis inte lägga fram förslag om höjda medlemsavgifter utan att först att ha talat om vad pengarna ska användas till och utan att ha förankrat förslaget i regionerna”.

Eftersom det var precis vad som skedde tidigare i år känner sig förbundsstyrelsen träffad av negativ kritik medan de som håller med mig i sakfrågan tycker att artikeln är positiv.

I mina ögon är det bra för svensk herrtennis att överhuvudtaget bli omskriven i en tid då resultaten inte är av slaget att tidningar, radio och tv visar sporten något intresse att tala om.

Davis Cup-kvalet mot Nederländerna i Båstad för några veckor sedan är ett typexempel. Bloggar och hemsidor som följer tennisen var enda källor där tennisälskarna kunde få mer än den ytterst knapphändiga information som gavs i media.

Innehållet på Challenge utgörs till runt 90 procent av objektiva artiklar om händelser i svensk och internationell tennis. Ytterligare sex, sju procent berättar om olika satsningar som görs och resterande procent handlar om kritiskt granskande journalistik.

Att denna ibland leder fram till artiklar eller inslag som kritiserar saker som till exempel Svenska tennisförbundet gör eller inte gör är ofrånkomligt.

Bara den som värnar mer om sig själv och sina egna intressen än om svensk tennis i stort mår illa av kritik eller synpunkter om vad som borde kunna göras bättre.

Att säga att man har högt i tak är en sak. Att ha högt i tak är något helt annat.

*

Ja, det där var en liten avstickare från det jag brukar skriva och ändå inne  på avstickarspåret: normalt ligger den senaste veckans mest lästa artiklar i spalten till höger men i dag finns där de artiklar/inslag som varit mest lästa/sedda sedan Challenge drog igång 19 januari 2015. Att intervjun med Björn Borg toppar är föga förvånande, den svenske tennislegendaren bjöd verkligen på sig själv. Intervjun gjordes i somras, ett antal av Challenge läsare har skrivit och sagt att de missade intervjun och inte hittar den på bloggen. Men nu ligger den där, högst på läsartoppen.

"Robban", hjälp både Sverige och Dig - spela i ödeskvalet!

Nej, fundera inte utan säg ja

I dag tog Robert Lindstedt sin 20:e dubbeltitel i karriären.

Tillsammans med italienaren Fabio Fognini spelade Lindstedt hem titeln i Shenzhen och Fognini är den nionde spelare svensken triumferat ihop med.

Det är bara att låta sig imponeras av den 39-årige dubbelspecialisten.

Tyvärr blandas de positiva tongångarna om honom med negativ kritik.

Senast då för några veckor sedan när Sveriges bäste dubbelspelare saknades i Davis Cup-laget som i Båstad föll med 0-5 mot Nederländerna.

Det är inte första gången Lindstedt tackar nej till DC.

I korridorsnacket får han kritik och allt oftare hörs ordet svikare.

Skulle Lindstedt tacka nej även till det stundande ödeskvalet mot Israel befarar jag att han kommer att bli ihågkommen för de få gånger han nobbat landslaget istället för de långt många fler tillfällen då han ställt upp.

Se bara: Av de runt 80-talet svenskar som spelat Davis Cup är det bara tolv som med fler landskamper än Lindstedts 17.

Han har ett facit på 12-4 i dubbel och 0-3 i singel och har under sina tio år i laget gjort många värdefulla insatser såväl på som utanför banan.

Det är för dessa insatser – plus alla framgångar på touren förstås - han är värd att bli ihågkommen den dag karriären är över. Risken är att allt det positiva delvis ska skymmas av negativ kritik.

Eftersom jag inte hör till skaran som anser att svenska spelare har en skyldighet att tacka ja varje gång de blir uttagna i landslaget har jag inte varit kritisk mot Lindstedt de få gånger han sagt nej till landslaget och kommer inte att vara det heller om han lyser med sin frånvaro mot Israel.

Var och en har rätt att göra som den vill och ett nej till landslagsspel kan ha många olika orsaker. Även de som ibland nobbar sätter en ära i att spela i landslaget men menar också att landslagsspel inte alltid är viktigare än annat.

Däremot är jag övertygad om att Lindstedt skulle göra sig själv en björntjänst om han avstår spel i ödeskvalet borta mot Israel sista helgen i oktober. Nobbar han också denna viktiga match blir det ännu fler som sätter svikar-stämpel på honom och oavsett hur orättvis denna än skulle vara sett i ett större perspektiv blir den svår att tvätta bort.

Kvalet mot Israel är en betydligt tuffare uppgift än de som Sverige haft de tre senaste åren då svaga Danmark (två gånger) och Lettland varit räddningsplankorna som hållit kapten Fredrik Rosengrens lag kvar i division I.

I Rosengrens sista match som Davis Cup-kapten är det stor risk för att Sverige för första gången åker ner i division II.

Israel har ett starkt dubbelpar och Sveriges chanser i dubbeln är långt större med än utan Robert Lindstedt. Han och Johan Brunström har 7-1 i DC-facit och är förstås drömkonstellationen även nu. Det näst bästa alternativet, tredje bästa, fjärde bästa osv – i samtliga dessa är Robert Lindstedt en av spelarna.

Så ”Robban”, gör som du brukar – ställ upp för att hjälpa Sverige. Den här gången hjälper det också dig själv.