Segerglädjen grumlas av oron över Mikael Ymers hälsa

Här gå deras pojkdröm i uppfyllelse. Foto: Karolina Brunström

Det var festligt, folkligt och fullsatt.

Det var glädje, jubel och golvstamp.

Söndagens If Stockholm Open-final i dubbel var en häftig upplevelse och jag var förmodligen långt ifrån ensam om att ha gåshud.

Men förtrollningen bröts då skrällsegrarna Elias och Mikael Ymer mötte media i den mixade zonen.

Mitt i allt berättade Mikael – nästan som i förbigående – att han har känningar i höften.

Den 18-årige talangen gjorde ingen stor sak av det men bara orden ”jag har känningar i höften” räcker för att skapa oro.

Det var just en höftskada som tvingade honom till ett nio månader långt uppehåll efter vilket han spelat fem turneringar. De fyra första på det för skonsammare gruset och så då If Stockholm Open på hardcourt.

Att Micke efter de första träningsdagarna i Kungliga hallen kände av övergången i är i sig inte anmärkningsvärt, så är det för nästan alla spelare.

Men att han efter två singlar och fyra dubblar fått känningar i höften är oroväckande. I bästa fall beror det enbart på att han spelat många matcher på kort tid och då kan symtomen vara borta om några dagar.

Om inte?

Ett är i mina ögon solklart: Mikael Ymer ska under inga omständigheter spela nästa helgs ödeskval i Davis Cup mot Israel om det finns en promilles risk att han tar skada av det. Ja, han är Sveriges just nu kanske bäste spelare och ja, utan honom i laget är det nästan omöjligt att se hur Sverige ska undvika att bli degraderade till division II för första gången i historien.

Men sett i ett större perspektiv är allt sådant där totalt ointressant.

Det enda intressanta är att Mikael Ymer tar hand om sin kropp på absolut bästa sätt.

Ingen ska medvetet eller omedvetet pressa honom att ställa upp.

Han ska inte själv känna att han måste göra det.

Ödeskvalet mot Israel är viktigt för svensk tennis.

Mikael Ymers framtid är långt mycket viktigare.

*

Hör och läs mer:

Bröderna Ymer om dubbeltiteln 

Mina bästa minen från årets If Stockholm Open

Ymers Stockholm Open-final sänker inte dubbelns status

Vakna Elias, vi är i final och på bild

Hur ska man värdesätta bröderna Ymers finalplats i If Stockholm Open - ett underbetyg åt dubbelspecialisterna eller ett överbetyg åt Ymers?

Med tanke på att 20-årige Elias och två år yngre Mikael inte spelat ihop på åtta år ligger kanske det förstnämnda svaret närmast till hands.

Men jag ser det ändå inte så. Dubbeln är ju vad den är, där finns ett antal mycket bra tennisspelare spelare som ändå inte var tillräckligt bra för att lyckas i singel. Det är sedan länge väl kända fakta och dubbeln status sänks inte bara därför att de renodlade dubbelspecialisterna nu sätts på plats av två unga talanger som tar dubbeln på skoj.

Med det menar jag absolut inte att Elias och Mikael rycker på axlarna åt dubbeln men däremot finns inte det där tyngande allvaret och kanske är det just det som är förklaringen till deras succé.

På söndag eftermiddag spelar de alltså om titeln i If Stockholm Open och jag träffade dem efter lördagskvällens semifinal:

Glädje receptet för Ymers dubbelsuccé

*

På lördagen var det härlig och tät stämning i Kungliga och förhoppningsvis blir det likadant på söndagen. Vissa kvällar under veckan har det låtit annorlunda vilket får mig att tycka så här:  "Quiet please"

Den här svidande kritiken kommer inifrån och kan inte viftas bort av svensk tennis

Mycket läsvärd DN-artikel

Kritik utifrån kan alltid viftas bort.

Det är långt svårare när kritiken kommer från det egna ledet.

Då går det ju inte att säga att den som tyckt till inget begriper eller inte är tillräckligt insatt.

Därför ska det bli mycket intressant att se hur svensk tennis reagerar på den sågning som Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren och Svenska tennisförbundets sportchef Johan Sjögren består svensk tennis i en artikel i DN.

Det är DN:s tennisjournalist Nils Palmgren som står bakom den mycket läsvärda och för svensk tennis så viktiga artikeln. Det är initierat, gediget och seriöst och den som försöker vifta bort detta som sensationsjournalistik är ute i ogjort väder.

Jag välkomnar artikeln. Har själv under många år i tidningsartiklar, blogginlägg och andra sammanhang belyst tillståndet i svensk tennis och de många positiva reaktionerna som kommit från gräsrotsnivå har helt lyst med sin frånvaro från de som styr och ställer på olika nivåer i svensk tennis.

Någon i förbundet kallade mig vid ett tillfälle svensk tennis värste fiende.

Väntar med intresse på att höra vad Fredrik Rosengren och Johan Sjögren kommer att kallas efter detta: Domen över tennisframtiden Totalt mörker"

Bröderna Ymers dubbelsuccé kan leda till dubbel utdelning

Psst, vi är enda svenskar kvar i Stockholm Open. Foto: Karolina  Brunström

Att Elias och Mikael Ymer är i dubbelsemifinal i If Stockholm Open kan visa sig vara mycket

betydelsefullt för framtiden.

Jag både tror och hoppas:

•att framgången får det att lossna för Elias även i singel.

•att unga talanger slutar rynka på näsan åt dubbel.

När såg vi senast Elias spela så fritt och avslappnat i singel som han gjort under de två första dubbelmatcherna i Kungliga tennishallen? Jag kan i alla fall inte dra mig till minnes det. Han är uppumpad, glad, i perfekt mental balans och visar att dragen i slagen finns där när han spelar så där fritt och utan anspänning i axel och arm.

Det beror säkert på att han inte tar lika allvarligt på dubbel som på singel. Ändå bör det finnas förutsättningar för den överlägsna Sverigeettan att överföra det positiva från sitt dubbelspel till singeln och få det att lossna även där.

Så har skett med spelare före honom. Inga jämförelser i övrigt med Jonas Björkman men kolla här:

1994 tog Björkman tog sju dubbeltitlar och klättrade in på tiobästalistan. I singel avancerade han från 96 till 50.

Första framgångarna kom i dubbel

Björkman spelade hem tolv dubbeltitlar innan han i Auckland 1997 fick lyfta en singelbuckla för

första gången.

Han hade alltså oerhört stor nytta av dubbeln även i singeln. Jonas blev världsetta i dubbel och nådde som bäst fjärde plats på singelrankningen vilket ger en kombination som ytterst få spelare överträffat.

Nu menar jag förstås inte att mer än att Jonas Björkman i singel drog nytta av dubbelframgångarna och att Elias Ymer kan göra detsamma om än på en annan nivå.

Dessutom: Sverige når framgångar i dubbel. Häromveckan tog Johanna Larsson sin tredje WTA-titel för året och den sjunde totalt, där finns Robert Lindstedt, Johan Brunström/Andreas Siljeström, Fred Simonsson/Isak Arvidsson och Markus Eriksson/Milos Sekulic som alla når framgångar på olika nivåer.

Det är klart att alla dessa är förebilder på olika sätt men för riktigt unga talanger är det säkert lättare att identifiera sig med 20-årige Elias och två år yngre Mikael.
Deras framgång i Kungliga får förhoppningsvis de unga talangerna att spela mer dubbel.
Att tränare berättar för barnen och ungdomarna om hur viktig dubbeln är för utvecklingen är inte alls ett lika effektivt ”lockbete” som att ungdomarnas förebilder spelar dubbel.

                                                                             

Karlovic imponerar på sitt sätt men Ymer är mer sevärd

Visst kan Mikael Ymer vara nöjd med sitt Stockholm Open

Ivo Karlovic och Mikael Ymer är två motpoler.

Den ene är stereotyp. Den andre oförutsägbar.

Vem kollar du helst på ?

Ja, det är nog bara Karlovic familj och närmaste vänner som fastnar för den 37-åriga kroaten.

Jag menar absolut inte att vara nedlåtande mot kroaten utan är imponerad av honom. Att med ett så begränsat register och dålig rörlighet vara rankad 21 är oerhört starkt. Han kan förstås mer än att serva men frågan är vad han varit utan sitt vapen. 16 ess i dagens match mot Mikael Ymer.

Vid 1-2 i skiljeset slog den 211 centimeter långe kroaten fyra dubbelfel – men tog ändå gamet!

Där verkade det som om Micke tappade hoppet om att följa upp skrällen mot Fernando Verdasco med ytterligare en knall. Fram till mitten på tredje set utstrålade den 18-årige talangen stor mental styrka men tyvärr veknade han sedan något i huvudet och under några game kunde han inte tygla ilskan eller frustrationen.

Det är i och för sig inte anmärkningsvärt. Det finns många exempel på även mycket rutinerade spelare som mycket tidigare än så misströstar mot Karlovic.

Mikael Ymer är som bäst i långa bolldueller men här fanns det inte möjlighet för honom att få till önskad rytm. Det hade förmodligen inte spelat någon roll om matchen spelats i morgon men visst hade det varit bättre gör honom att få mer än knappt ett dygn på sig för att landa och ladda om efter skrällen mot Verdasco.

*

Under veckan i Kungliga hallen kommer jag försöka att hinna blogga en del men fokus ligger självklart på jobbet med If Stockholm Opens hemsida. Det är lika kul som inspirerande och några av jobben hittar du här:

Davis Cup-paret segrade i prestigemötet

*

Tennisstjärnorna är värda att beundra 

*

Karl Friberg om hur det är att sparra med Dimitrov och de andra stjärnorna - och med Almagro...

Bedrövligt att hete Ymer är utfryst av SOK - förbundets undfallenhet är oroväckande

Hete Mikael Ymer ska självklart ha SOK-stöd. Foto: Karolina Brunström

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) satsar i år drygt två miljoner kronor på svensk tennis.

Med det är SOK största och mest värdefulla sponsor till Svenska tennisförbundet.

Men Sveriges hetaste spelare får inte ett öre.

Mikael Ymer har nämligen inte tagits till nåder efter avstängningen som drabbade honom i början av året.

Tokigare än så blir det inte. Jo, förresten att Svenska tennisförbundet inte markerat sitt missnöje med SOK:s agerande är faktiskt ännu mer hårresande.

Challenge kunde i början av året avslöja att Mikael Ymer sparkats från SOK:s satsning. SOK valde att kalla det en timeout. Att förbundets sportchef Johan Sjögren gjorde samma ordval för att beskriva utsparkningen  visar att han är mer mån om att hålla sig på god fot med SOK än om att försvara det heta framtidshoppet.

Bedrövligt förstås.

Saken blir ännu mer infekterad av att Mikael Ymer tränar på akademin Good to Great som inte har något samarbete med förbundet där det bestäms hur SOK-pengarna ska fördelas.

Vad hade Sjögren sagt till SOK om det istället varit till exempel Mikaels storebror Elias som kastats ut från SOK:s program? Tack vare SOK-stödet har Elias under året bland annat haft coachhjälp av Davis Cup-kapten Fredrik Rosengren.

Challenge 13 januari i år - läs artikeln här

Jag menar absolut inte att det upplägget i sig varit fel men är samtidigt övertygad om att Elias inte skulle ha fått lika stor del av SOK:s medel om han i likhet med brorsan tränat på GTG.

Micke har i år varit borta nio månader på grund av skada och ska inom kort göra de där fys- och medicintesterna som av någon anledning krävs för att få uppbära SOK-stöd. Tanken var att han skulle gjort testerna i våras men då satte skadan hinder i vägen. Med lite fingertoppskänsla hade SOK redan då tagit tillbaka Mikael i programmet, med det lämnat en signal om att de står bakom honom och så hade de där testerna kunnat klaras av vid senare tillfälle.

Oavsett om han så inte klarar att lyfta en enkiloshantel på nästa test är det klart att Mikael Ymer ska in i SOK:s program igen.

Organisationen är som sagt oerhört värdefull för svensk tennis men med det inte sagt att pengarna nu används på bäst sätt. SOK:s sportchef Glenn Östh och hans kollegor har själva inte kunskapen som krävs för att avgöra var pengarna kommer bäst till sin rätt. Det kan tennisen själv bäst. Men vem och vad är då tennisen? Förbundet? GTG? Regioner? Klubbar? Andra?

Nu är det förbundet som avgör vem som ska ha vad.

Det optimala skulle förstås vara att Östh och hans kollegor informerar sig om vad de olika parterna i svensk tennis vill med sin verksamhet och utifrån den egna kunskapen och långa erfarenheten från elitidrott bestämmer vem och vad som är värt att satsa på.

Den part som tycker att bredd och klubbutveckling står högst på agendan kan då inte räkna med klirr i kassan medan den som bedriver elitsatsning får en uppbackning som ökar möjligheten för svensk tennis att komma tillbaka.

Det ska bli oerhört intressant att se hur mycket Mikael Ymer får i stöd då han är tillbaka i SOK:s program.

Att han snart är tillbaka där tar jag för givet.

Ymers insats så imponerande att den är svår att beskriva

 Ymer möter Ivo Karlovic i andra omgången. Foto Karolina Brunström

Det finns så mycket att skriva om Mikael Ymers skräll mot Fernando Verdasco att det är svårt att
bestämma var jag ska börja.

Det får bli så här:

• If Stockholm Open är Mikaels första hardcourt-turnering på ett år .Då tvingades han på grund av skada bryta matchen mot storebrorsan Elias i en Challenger i Brescia.

•Det är knappt två månader sedan Mikael gjorde comeback efter ett nio månaders långt uppehåll på grund av skada.

•Han har spelat bara fyra turneringar efter återkomsten.

Med andra ord: Han skulle rimligen inte besegra en tidigare världssjua som fortfarande håller så hög klass att han ligger 44 på listan.

Jag trodde inför matchen att Mikael skulle hålla spelet väl uppe på det mycket långsamma underlaget och att den vänsterhänte spanjoren skulle få svårt att slå igenom hemmafavoritens kompakta försvar men ändå dra längsta strået till slut.

6-2, 6-1!

Verdasco var chanslös. Han slog och slog men fick ingen som helst utdelningen på sin normalt så fruktade forehand och blev allt mer frustrerad. Faktum är att Mikael slog fler vinnare från bakplan, han hade större tålamod, rörde sig långt bättre, var mentalt starkare, ja, kort sagt: han var bättre i allt.

Ikväll fick den 549-rankade svensken sitt genombrott. Han blev med skrällen ett namn utanför tenniskretsen och höjde temperaturen i If Stockholm Open ytterligare några grader.

Skalpen han tog är den största en svensk herrspelare tagit sedan Mikaels storebror Elias i april förra året besegrade 41-rankade rötägget Nick Kyrgios i 500-turneringen i Barcelona.

*

Det går förstås att skriva betydligt mer än så här om Mickes jätteskräll och det gör jag på If Stockholm Opens hemsida där du också hittar en färsk intervju med skrällsegraren.

Genombrottet

If Stockholm Open