Peterson till semifinal i USA

På väg mot topp-100

Efter ett drygt månadslångt tävlingsuppehåll är Sverigetvåan Rebecca Peterson tillbaka på touren

– och det med besked.
För bara några minuter sedan slog 21-åringen från Järfälla in matchbollen mot Alize Lim (6-3, 3-6, 6-4) och säkrade med det en semifinalplats i 50 000-dollarturneringen i Macon, USA.

Peterson hade i skiljeset 2-0, 5-2 och matchbollar vid 5-3 i egen serve. Att hon efter att ha tappat det gamet bröt blankt visar på mental styrka.

Peterson är rankad 125 och har alla möjligheter att nå sin bästa rankning i karriären (hon låg 119 i maj i år) innan säsongen är över. Hon har totalt fyra 50 000-dollar-turneringar på schemat under USA-turnén.

I semifinalen väntar segraren mellan Francesca di Lorenzo och kvalspelaren Danielle Rose Collins.

Styrkebesked av Cabaj Awad

Semifinalklara Cabaj Awad

Tolv svenskor fanns i startfältet i veckans 10 000-dollar-turnering i Djursholm. Då det på lördagen är

dags för semifinaler är 20-åriga Jacqueline Cabaj Awad enda kvarvarande hemmahopp i singel.
Precis som sin tredjeseedade kvartsfinalmotståndare Tess Sugnaux hade Cabaj Awad en närmare fyra timmar lång match dagen innan i kroppen och nu var det inget snack om vem av dem som är starkast. Cabaj Awad släppte bara två game och möter i semi rumänskan Laura-loana Andrei.

Den andra semifinalen blir ett högintressant möte mellan skönspelande titelförsvararen Julie Gervais (som förhoppningsvis är återställd efter ryggbesvären som plågade henne i slutet av mötet med Ida Jarlskog) och 15-åriga polska jättelöftet Iga Swiatek som fick wild card till kvalet.

Mirjam Björklund och Brenda Njuki säkrade i dag en plats i lördagens dubbelfinal där Andrei och Anna Klasen väntar.

Hoppas "Mackan" Eriksson ger belackarna svar på tal

Markus Eriksson får förtroendet i andrasingeln mot Israel

Markus Eriksson är 26 år och rankad 456.

Han når förmodligen aldrig ATP-nivå och kommer kanske att tillbringa resten av sin karriär i vad spelarna själva kallar ITF-träsket.

Lika fullt är ”Mackan” viktig för svensk tennis. Han är en enorm kämpe som ger allt på alla träningar och bland andra har Mikael Ymer uttryckt hur givande det är att träna med göteborgaren.

Eriksson har en kantig spelstil och inte mycket gratis. Just därför beundrar jag honom på något sätt ännu mer.

Han är en långt bättre förebild för ungdomar än vad många av hans mer talangfulla landsmän är. Under de senaste fyra åren har Svenska tennisförbundet fån olika håll fått kritik för att de lagt resurser på äldre spelare som bland andra Eriksson istället för på lovande 15-16-åringar. Jag vet inte hur mycket Eriksson känt av det men hoppas att han i ödeskvalet mot Israel kan ge belackarna svar på tal.

Enligt rapporterna från Tel Aviv har Eriksson imponerat på träningarna och så har det vid några tidigare tillfällen sett ut inför DC-matcher utan att han sedan fått spelet att lossna då allvaret börjat.

Det skulle vara grymt glädjande om han får det under helgen och då först i fredagens andra singel där ”Mackan” ställs mot hemmaettan Dudi Sela.

Vad är att vänta av Elias Ymer i den inledande singeln mot Amir Weintraub? Stockholm Open gav två olika bilder av den överlägsne Sverigeettan. I singel tappade han energi och självförtroende mot tyske kvalspelaren Tobas Kamke medan Elias i dubbeln i par med brorsan Mikael sprudlade av adrenalin och glädje. Önskar att han tar med sig den känslan in i singeln och inte känner press att han måste ge Sverige 1-0.

Att Johan Brunström – som inte var med i den först nominerade fyramannatruppen – skulle gå in i laget vid torsdagens lottning var givet. Inte minst genom sin rutin är han oerhört värdefullt såväl på som utanför banan och då extra mycket så denna gång eftersom den israeliska publiken är mycket patriotisk. Brunström bildar par med Isak Arvidsson och de har en DC-dubbel tillsammans bakom sig.

Trots sportslig succé blev Davis Cup ekonomiskt fiasko

Den tredje och sista delen i serien om hur Sverige förvandlats från stormakt till lilleputtnation i Davis Cup. Då de två första delarna upprört en del känslor vill jag utfärda en varning.

Läsare som menar att den stolta svenska tennistraditionen ska förtigas eftersom den är betungande för efterföljande generationers spelare gör bäst i att inte läsa detta inlägg. I texten finns nämligen avsnitt som kan orsaka obehag då de belägger att svensk herrtennis av idag inte är lika bra som den varit.

Läsning sker på egen risk.

-

Davis Cup-final 1997 mellan Sverige och USA som ställde upp med fixstjärnorna Pete Sampras och Michael Chang.

Det var bäddad för tennisfest.

Det blev sportslig succé och ekonomiskt fiasko.

Jonas Björkman besegrade Chang, Magnus Larsson ökade med seger mot Pete Sampras (som vid 1-1 i set tvingades ge upp i början på tredje) och Björkman/Nicklas Kulti säkrade titeln gnom dubbeltriumfen mot Todd Martin/Jonathan Stark. Att Kulti fick vara med och avgöra kändes extra skönt eftersom han året innan och trots matchbollar förlorat den avgörande singeln i finalen mot Frankrike.

Den ekonomiska krisen gick dock inte att dölja. Trots fyra hemmamatcher gjorde förbundet 1997 en förlust på runt 1,5 miljoner kronor och intresset för finalen mot USA i Scandinavium var så svagt att biljetterna reades ut.
Förbundets verksamhet hade redan tidigare dragits ned med 20 procent på grund av svag ekonomi och nu förvärrades situationen ytterligare.
Året därpå fortsatte den sportsliga succén med finalseger borta mot Italien. Hemmalagets stjärna Andrea Gaudenzi var tillbaka efter axeloperation men var ett stort frågetecken. Chansningen sprack. I en mycket dramatisk och minnesvärd match gav Magnus Norman Sverige 1-0 sedan hemmafavoriten-som haft 2-1 i set – tvingades ge upp vid 6-6 i femte.
Matchen blev också minnesvärd eftersom tv valde att bryta den gastkramande thrillern för att sända Björnes Magasin. Ett stycke tv-historia.
Magnus Gustafsson ökade på till 2-0 och Björkman/Kulti säkrade Sveriges sjunde titel.
Det är ockå den senaste. Verkligheten hade börjat komma ifatt svensk tennis.
Efter förlust i första omgången mot Slovakien åkte Sverige genom kvalförluster borta mot Österrike 1999 ur Elitdivisionen för första gången.
Platsen återtogs året därpå tack vare segrar mot Finland och Indien och sedan följde fyra stabila säsonger (semifinal som bäst) som ändå inte bjöd på några högtidsstunder av slaget svensk tennis blivit bortskämt med.
Fem av de efterföljande åtta säsongerna tvingades Sverige kvalspela. Hoppet om en ny stark era tändes ändå 2011 då Joachim ”Pim-Pim” Johansson gjorde comeback i matchen mot Ryssland. Plötsligt stod och föll Sverige inte längre med Robin Söderling och ett starkt dubbelpar utan hade ett så starkt lag att det fanns fog för höga förhoppningar. Men glädjen blev kortvarig då ”Pim-Pim” kort därefter beslutade sig för att avsluta karriären.
De mångåriga problem som gjort att den tidigare kraftiga återväxten stannat av gick inte längre att sopa under mattan.
2012 degraderades laget till division I och under de tre senaste säsongerna har nytt kontrakt i ettan säkrats först i ödeskval mot Danmark (två gånger) och Lettland.
I helgen är det dags för ödeskval igen och då mot Israel som är på papperet långt starkare än vad Danmark och Lettland var.



1999-2016
September 1999: Genom kvalförlusten mot Österrike åkte Sverige ur Elitdivisionen för första gången.
Juli 2000: Kvalseger mot Indien gav Sverige tillbaka platsen i högsta divisionen.
September 2010: För fjärde gången på sex år lyckades Sverige efter kvalspel hålla sig kvar i Elitdivisionen.
September 2012: Kvallyckan tog slut i Belgien där hemmalaget vann med 5-0.
Oktober 2013: Efter förluster mot Ukraina och Slovakien hamnade Sverige i ödeskval mot Danmark. Debuterande Elias Ymer blev matchhjälte och nedflyttning till division II undveks.
Oktober 2014: Nytt ödeskval efter förluster mot Ukraina och Rumänien. Denna gång besegrades Lettland med 3-2.
Oktober 2015: Förlust mot Österrike innebar nytt kval och till bortamatchen mot Danmark var det tänkt att Elias och Mikael Ymer skulle spela DC ihop för första gången. Men Elias tvingades lämna återbud på grund av skada. Debuterande Mikael kvitterade till 1-1 efter seger mot rutinerade Frederik Nielsen och blev hjälte med seger i den femte och avgörande matchen.
Mars 2016: 0-5 mot Ryssland.
September 2016: 0-5 mot Nederländerna i den första DC-matchen i Båstad på 16 år.
28-30 oktober 2016: Kval borta mot Israel. Förloraren flyttas ner i division II.
*

Senare ikväll på Challenge:  Hoppas att ”Mackan” ger belackarna svar på tal och att Elias har med sig brorsan i huvudet.

Trots sportslig succé blev DC ett ekonomiskt svidande fiasko

Den tredje och sista delen i serien om hur Sverige förvandlats från stormakt till lilleputtnation i Davis Cup. Då de två första delarna upprört en del känslor vill jag utfärda en varning.

Läsare som menar att den stolta svenska tennistraditionen ska förtigas eftersom den är betungande för efterföljande generationers spelare gör bäst i att inte läsa detta inlägg. I texten finns nämligen avsnitt som kan orsaka obehag då de belägger att svensk herrtennis av idag inte är lika bra som den varit.

Läsning sker på egen risk.

-

Davis Cup-final 1997 mellan Sverige och USA som ställde upp med fixstjärnorna Pete Sampras och Michael Chang.

Det var bäddad för tennisfest.

Det blev sportslig succé och ekonomiskt fiasko.

Jonas Björkman besegrade Chang, Magnus Larsson ökade med seger mot Pete Sampras (som vid 1-1 i set tvingades ge upp i början på tredje) och Björkman/Nicklas Kulti säkrade titeln gnom dubbeltriumfen mot Todd Martin/Jonathan Stark. Att Kulti fick vara med och avgöra kändes extra skönt eftersom han året innan och trots matchbollar förlorat den avgörande singeln i finalen mot Frankrike.

Den ekonomiska krisen gick dock inte att dölja. Trots fyra hemmamatcher gjorde förbundet 1997 en förlust på runt 1,5 miljoner kronor och intresset för finalen mot USA i Scandinavium var så svagt att biljetterna reades ut.
Förbundets verksamhet hade redan tidigare dragits ned med 20 procent på grund av svag ekonomi och nu förvärrades situationen ytterligare.
Året därpå fortsatte den sportsliga succén med finalseger borta mot Italien. Hemmalagets stjärna Andrea Gaudenzi var tillbaka efter axeloperation men var ett stort frågetecken. Chansningen sprack. I en mycket dramatisk och minnesvärd match gav Magnus Norman Sverige 1-0 sedan hemmafavoriten-som haft 2-1 i set – tvingades ge upp vid 6-6 i femte.
Matchen blev också minnesvärd eftersom tv valde att bryta den gastkramande thrillern för att sända Björnes Magasin. Ett stycke tv-historia.
Magnus Gustafsson ökade på till 2-0 och Björkman/Kulti säkrade Sveriges sjunde titel.
Det är ockå den senaste. Verkligheten hade börjat komma ifatt svensk tennis.
Efter förlust i första omgången mot Slovakien åkte Sverige genom kvalförluster borta mot Österrike 1999 ur Elitdivisionen för första gången.
Platsen återtogs året därpå tack vare segrar mot Finland och Indien och sedan följde fyra stabila säsonger (semifinal som bäst) som ändå inte bjöd på några högtidsstunder av slaget svensk tennis blivit bortskämt med.
Fem av de efterföljande åtta säsongerna tvingades Sverige kvalspela. Hoppet om en ny stark era tändes ändå 2011 då Joachim ”Pim-Pim” Johansson gjorde comeback i matchen mot Ryssland. Plötsligt stod och föll Sverige inte längre med Robin Söderling och ett starkt dubbelpar utan hade ett så starkt lag att det fanns fog för höga förhoppningar. Men glädjen blev kortvarig då ”Pim-Pim” kort därefter beslutade sig för att avsluta karriären.
De mångåriga problem som gjort att den tidigare kraftiga återväxten stannat av gick inte längre att sopa under mattan.
2012 degraderades laget till division I och under de tre senaste säsongerna har nytt kontrakt i ettan säkrats först i ödeskval mot Danmark (två gånger) och Lettland.
I helgen är det dags för ödeskval igen och då mot Israel som är på papperet långt starkare än vad Danmark och Lettland var.



1999-2016
September 1999: Genom kvalförlusten mot Österrike åkte Sverige ur Elitdivisionen för första gången.
Juli 2000: Kvalseger mot Indien gav Sverige tillbaka platsen i högsta divisionen.
September 2010: För fjärde gången på sex år lyckades Sverige efter kvalspel hålla sig kvar i Elitdivisionen.
September 2012: Kvallyckan tog slut i Belgien där hemmalaget vann med 5-0.
Oktober 2013: Efter förluster mot Ukraina och Slovakien hamnade Sverige i ödeskval mot Danmark. Debuterande Elias Ymer blev matchhjälte och nedflyttning till division II undveks.
Oktober 2014: Nytt ödeskval efter förluster mot Ukraina och Rumänien. Denna gång besegrades Lettland med 3-2.
Oktober 2015: Förlust mot Österrike innebar nytt kval och till bortamatchen mot Danmark var det tänkt att Elias och Mikael Ymer skulle spela DC ihop för första gången. Men Elias tvingades lämna återbud på grund av skada. Debuterande Mikael kvitterade till 1-1 efter seger mot rutinerade Frederik Nielsen och blev hjälte med seger i den femte och avgörande matchen.
Mars 2016: 0-5 mot Ryssland.
September 2016: 0-5 mot Nederländerna i den första DC-matchen i Båstad på 16 år.
28-30 oktober 2016: Kval borta mot Israel. Förloraren flyttas ner i division II.
*

Senare ikväll på Challenge:  Hoppas att ”Mackan” ger belackarna svar på tal och att Elias har med sig brorsan i huvudet.

Fortsatt stöd ett måste för att unga talanger ska ta klivet in på seniorernas proffstour

Ida Jarlskog och Julia Rosenqvist är två av framtidshoppen

Under de senaste fem åren har de svenska tennistjejerna haft större framgångar än killarna.
Johanna Larsson är Sveriges enda singelspelare på topp-100, bakom henne närmar sig Rebecca Peterson och Susanne Celik topp-100  och bakom dem finns ett antal unga framtidshopp av varierande storlek.
Jag känner ändå viss oro över vad som ska hända med Ida Jarlskog, Mirjam Björklund, Julia Rosenqvist och de andra unga talangerna som nu tar klivet in på seniortouren men som fortfarande inte vet vilken uppbackning de kommer att få från förbundet.
Om detta pratar jag här med tidigare Fed Cup-kaptenen Lars-Anders Wahlgren som tidigare i år fick besked att hans avtal inte förlängs.

                                                                  

Fortsatt sportslig DC-succé gjorde det möjligt att sopa problemen under mattan

I helgen spelar Sveriges Davis Cup-lag ödeskval mot Israel. Detta är den andra delen i min betraktelse över hur Sverige förvandlats från en stormakt till en lilleputtnation i Davis Cup.
- 
Med hjälp av den svenska finalplatsen 1989 – åter förlust mot Tyskland och då med John-Anders Sjögren i kaptensstolen efter sparkade Hasse Olsson – lyckades förbundsherrarna sopa problemen under mattan och varningssignalerna om att svensk tennis hamnat efter i utvecklingen på juniorsidan togs inte på allvar.

Då succétränaren Tim Klein i en SvD-intervju sa att Sverige var på väg att bli en B-nation blev han utskrattad av de styrande vars självgoda attityd fick svåra konsekvenser både ekonomiskt och sportsligt.

I tron att tennis hade samma attraktionsvärde för sponsorer som socker har för flugor blev förbundsstyrelsen tagen på sängen när 20-miljonersavtalet med Beckers – som sponsrat ett framgångsrikt team – löpte ut.

Teamet leddes av kunnige, krävande och omtyckte tränaren Martin Bohm och siffrorna inom parentes efter spelarna visar vilken världsrankning de senare nådde:

Thomas Enqvist (4), Magnus Larsson (10), Nicklas Kulti (32), Mikael Tillström (39), Jan Apell (62), Johan Alvén (440).
Wow!

Trots stora sportsliga framgångar hade Beckers inget intresse av att förlänga avtalet. En förklaring var att företaget inte fick den exponering företaget förväntat sig.
På flera av de Satellitturneringar där banderoller med Beckers namn och logga skulle omgärda banorna blev banderollerna liggande. Vid en första tanke är detta kanske ingen stor sak men det uppfattades som ett av flera exempel på att Svenska tennisförbundet tog sina sponsorer för så givna att förbundet inte behövde svara för en motprestation.

Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag.

Svensk tennis varumärke hade tappat i värde, förbundet saknade kompetens i marknadsföring och sponsorer kände sig nonchalant bemötta vilket tillsammans med den rådande finanskrisen innebar att sporten fick kalla handen av näringslivet.

I avsaknad av starka sponsorer tvingades förbundet dra ner verksamheten med 20 procent och beroendet av DC-intäkter ökade.

Men sambandet mellan sportslig succé och klirr i kassan var borta. 1994 års semifinal i Scandinavium mot stjärnspäckade USA blev ett publikt och ekonomiskt bakslag och i bortafinalen mot Ryssland några månader senare blottades svåra interna konflikter.

John-Anders Sjögren hade beslutat sig för att lämna kaptensstolen, hans efterträdare Carl-Axel Hageskog hamnade direkt i fejd med DC-kommittén som ansåg att tränaren Martin Bohm skulle ha en plats i DC-teamet. Det ansåg inte Hageskog och under finalen i Moskva kunde Göteborgs-Posten och SvD avslöja att kommittén avgått.

Finalsegern hamnade tyvärr i skymundan av svarta rubriker om den uppslitande interna schismen.

Hageskog lierade sig med styrelseledamoten Anders Wetterberg – sedermera generalsekreterare – och i praktiken var det denna duo som under några år basade i svensk tennis.

Den framgångsrika modellen med team – 12 av Sveriges 18 topptio-spelare fostrades i team – övergavs för individuella satsningar och betydelsen av att juniorer redan i unga år får mäta sina krafter internationellt underskattades.

”Vi har i dag alla möjligheter till en, som de flesta önskar, förändrad arbetsordning för att återta målet som en ledande juniornation”, står att läsa i riktlinjerna som presenterades 1995.

Åren 1989-1996

December 1989: Tyskland med Boris Becker som ankare blir för svårt i finalen i Stuttgart.
Februari 1990: Förlusten borta i första omgången mot Italien betyder att Sverige tvingas kvalspela för första gången. Finland besegras i kvalet.
Februari 1991: Nytt kval där segern mot Filippinerna säkrar nytt kontrakt.
September 1992: Laget har efter segrar mot Kanada och Australien tagit sig till semifinal där USA vinner med 4-1.
September 1993: Ny semifinal, denna gång förlust mot Tyskland.
December 1994: Kaptenen John-Anders Sjögren får i sin sista match äntligen lyfta bucklan då Ryssland besegras på bortaplan.
September 1995: Semifinalförlust mot USA.
December 1996: Nicklas Kulti förlorar trots matchbollar i den avgörande singeln i finalen mot Frankrike 1996.
*
I morgon: Finalbiljetterna reades ut.
Fotnot: delar av materialet ovan är hämtat från en artikel om Sveriges DC-historia som jag skrev under tiden på SvD.