Eriksson efter finalplatsen: "Vi har bra sammanhållning" KLTK åker ner i division I

Markus Eriksson och hans GLTK är i SM-final

GLTK hade just besegrat KLTK med 4-2 och gått obesegrat igenom årets elitserie.

Men skulle det räcka för en finalplats mot redan tidigare klara seriesegraren Fair Play?

Nyförvärvet Markus Eriksson och hans lagkompisar fick en oviss väntan och hade hunnit lämna Kungliga hallen då beskedet kom: Solna TK hade spelat 3-3 mot Fair Play och Upsala TK hade vunnit med ”bara” 4-2 mot avsågade tabelljumbon ATL från Lund.

Det innebar att göteborgslaget tog andraplatsen tack vare bättre matchskillnad än Upsala TK som i avslutningen tvingades klara sig utan skadade singelettan Boy Westerhof.

Challenge var på plats i Kungliga där matchen började en timme tidigare än de övriga och eftersom toppstriden fortfarande var oviss då ”Mackan” & Co lämnade Stockholm var det ingen vits med segerintervju. Däremot hade jag ikväll kontakt med Eriksson som förklarar GLTK:s starka säsong så här:

”Vi har haft bra sammanhållning under hela serien och har verkligen haft kul under alla de här matcherna och att få avsluta med en final är riktigt kul”.

Förkylt var det däremot för KLTK som liksom nykomlingen ATL åker ner i division I. Här berättar KLTK:s sportchef Rickard Billing för en förkyld intervjuare (som säger att det var två när det var en singel som gick till matchtiebreak) vad han anser om degraderingen och elitserien:

                                                  

Förre världsettan ger råd: "Mer fys och mindre tennis"

Visst syns det att Daniel trivs med livet

Året var 2009 och han var svensk tennis hetaste namn bakom världsstjärnan Robin Söderling.

Robin blev i Franska mästerskapet förste spelare att besegra Rafael Nadal i en femsetsmatch på grus och gick till final på Roland Garros.

Själv tog Daniel Berta Paris-titeln och blev förste svenske juniorsegrare där på 25 år.

Sedan ett antal år spelar den nu 24-årige skåningen fjärran från rampljuset och de stora arenorna.

På fredagen handlar det för Daniel och hans klubbkamrater i Upsala TK om elitserieavsluttning borta mot avsågade nykomlingen ATL .

– Vi är favoriter men de har ändå ett bra lag. Det finns ju en anledning till att de gått upp i elitserien, säger Berta.

Succén 2009 – då han var världsetta – gav Daniel mycket stor uppmärksamhet i media. Han satt i morronsoffor och ägnades stort utrymme i tidningarna. Ingen – eller åtminstone alltför få – i svensk tennis ansträngde sig för att sänka medias enorma förväntningar.

Ändå vet alla att juniorframgångar inte är någon intäkt för att spelaren ifråga ens ska kunna försörja sig som proffs.

Jag menar att förbundet och fler med dem i svensk tennis använde Daniel som ett ”bevis” på att framtiden för svensk tennis såg betydligt ljusare ut än vad kritikerna hävdade.

Det går förstås inte att med bestämdhet säga hur mycket Daniel hämmades av pressen på sin person eller om han överhuvudtaget påverkades av den. 

Det är mycket som spelat in för att han inte nådde högre 637 på rankningen. Men skador är den främsta förklaringen.

– Jag har en sådan kropp. Jag går sönder. Sedan kan man ju förstås tänka att man kanske skulle lagt upp träningen på det eller på det. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

Han har fortfarande problem med axeln som ställt till det i sju år.

- Det är mycket slitet där. Jag började träna två veckor innan serien och kan köra max en timme om dagen. Under serien är det bara tabletter som hjälper för att jag ska kunna ta mig igenom.

Nu delar han som tränare med sig av sina erfarenheter till talangerna i Upsala Studenters IF.

– Jag kör med de tävlingsjuniorer som är mellan elva och tretton år. Jag säger till dem att det inte behövs så mycket tennis utan att de ska köra mer fys. Tennisen blir ju alltmer fysisk.

Ett stort och oförglömligt ögonblick för Daniel

Tänker du ofta tillbaka på Franska 2009?

– Man kan tycka att det är en evighet sedan men ibland blir man påmind om det. Att ta juniortiteln där och att vara världsetta bland juniorer är något jag tagit med mig, det var ju något bra jag gjorde.

Tänker du på vad som kunde ha hänt om det inte varit för axeln och annat som spelat in?

– Det händer. För ett tag sedan träffade jag ”Julle” (Daniels dåvarande coach Julius Demburg) och då snackade vi lite kring det där, säger han och fortsätter:
– Men allt har en mening. I dag har jag en underbar familj och det hade jag förmodligen inte haft om jag kunnat fortsätta satsa. Det blev som det blev och jag ångrar ingenting.

Daniel är gift med Anna (hade efternamnet Brazhnikova som ogift och hade även hon en framgångsrik juniorkarriär) och paret har två barn.

Så visst trivs Daniel Berta med livet trots att tenniskarriären inte blev vad han drömt om.

På fredag kan han och lagkompisarna UTK i alla fall säkra en plats i SM-final. I elitseriens sista omgång är det tre lag – UTK, Solna TK och GLTK – som har möjlighet att ta andraplatsen bakom redan klara seriesegraren Fair Play.

*

Upsala TK nämns ofta i diskussionen om klubbar som köper in utländska spelare för elitseriespel. UTK:s ordförande Mats Pettersson reagerar mot detta och här får Pettersson ordet:

Mats Pettersson

Beträffande beskyllningen om UTKs ”köp” lag ber jag att få förtydliga ett par saker. I vår trupp för i år har vi enbart en spelare som kan anses som en utländsk förstärkning och det är Boy Westerhof.
Marcel Zimmermann träffande sin flickvän i Uppsala för två år sedan och bor nu mera i Tyskland. De åker hem till Uppsala ett par gånger varje termin och i samband med detta tränar han med våra Elitspelare. De försöker även att göra ett av sina besök under elitserien. (Ev. på väg att flytta till Uppsala) Erik Chvojka läser sedan ett par år på Högskolan i Västerås och vill i samband med sina studier fortsätta att spela tennis när han har möjlighet. Han ställer upp för klubben när han har tid men sätter studierna i första rummet.
 Jag anser inte att detta är någon form av aktivt spelar köp utan att de av egen vilja har kommit till oss för att spela tennis i en bra miljö. Förutom de ovan nämnda har vi i årets lag de egna produkterna Daniel Berta, Nils Heimer och Nicklas Szymanski. På damsidan har vi i vårt Elitserielag hela sex spelare från Uppsala (Anna Berta, Linn Ehrenström, Julia Lövqvist, Julita Saner och Madde Saari Byström) samt en utländsk spelare.
Det visar bredden på vår damverksamhet med många egna bra spelare. Vår långsiktiga målsättning är naturligtvis att öka på antalet egna produkter ytterligare och vi har för närvarande en mycket bra juniorverksamhet både på dam och herrsidan med bland annat ett lag i SM slutspel för F15 och mycket slagkraftiga F18 och P18-lag.

.

Hälsningar

Mats Pettersson Ordförande Upsala TK

Tillsättandet av Sjögren visar på svågerpolitik och inavel - provocerande mot klubbarna

Sjögren stannar på kansliet

Svenska tennisförbundets nye generalsekreterare Christer Sjöö var tidigare verksamhetsansvarig i region Syd.

Det jobbet övertas nu av Johan Sjögren – som för en tid sedan sa upp sig som sportchef i förbundet.

Kalla det svågerpolitik!

Kalla det inavel!

Kalla det vad som helst men kom inte och säg att detta skötts på ett bra sätt.

Då Johan Sjögren lämnade jobbet som sportchef kändes det plötsligt inte alls anmärkningsvärt att han i en DN-artikel under Stockholm Open varit kritisk till bland annat verksamheten i klubbarna – han skulle ju ändå hoppa av skutan och behövde inte oroa sig över reaktionerna runt om i tennis-Sverige.

Dessa blev mycket starka.

Därför har Sjögren all anledning att vara orolig då han nu plötsligt mönstrar på igen.

Har han något förtroende kvar ute i klubbarna? Om inte, hur kan det byggas upp igen? Är det överhuvudtaget möjligt?

Även om jag under Sjögrens sju år som sportchef sett anledning att kritisera honom vid ett antal tillfällen tycker jag till skillnad från många andra att han efter förutsättningarna – spelarmaterial och ekonomi – gjorde en på det hela taget mer än okej insats.

Men Johan Sjögren som verksamhetsansvarig i region Syd? Det känns så märkligt att anställandet av Christer Sjöö som generalsekreterare vid en jämförelse kan beskrivas som klockrent. 

Och då är det illa.

Missförstå inte. Det handlar inte om personerna i sig utan om vad de kan tillföra i sina respektive roller.

Sjöö var ju fantastisk i region Syd där han jobbade med klubbutveckling, nu har han fått på sig en betydligt större kostym och svensk tennis kan bara hoppas att den inte visar sig vara några nummer för stor.

Vad gäller Johan Sjögren sa han bland annat så här om svensk klubbtennis i den så uppmärksammade intervjun med DN:s Nils Palmgren.

”I jobbet för framtiden måste vi titta på hur verksamheterna i våra klubbar ska resultera i fler tävlingsspelare”.

Den uppmärksammade DN-artikeln

Vidare sa han till DN:

”Ute i tennisskolorna i dag jobbar vi mycket med kvantitet, men det är inte så man blir tävlingsspelare, utan man lär sig lite om tennis”.

Inför det nya jobbet säger Sjögren i dag så här till tennissyd.se:

”I mina tidigare arbeten har jag haft som min främsta uppgift att leda utvecklingen av den yttersta eliten, medan jag i min nya roll får möjligheten att hjälpa våra klubbar att skapa förutsättningar för att så många som möjligt får uppleva glädjen med att spela tennis och fortsätta med det så länge som möjligt”.

I mina ögon kan det tolkas som att svensk tennis i sin kommande verksamhetsinriktning väljer bredd framför elit och att tidigare så

elitorienterade Sjögren inte har något att invända.

För att han skulle få jobbet eller för att han tänkt om?

Oavsett vilket finns det runt om i tennis-Sverige ett stort antal tränare och ledare som under många år jobbat med klubbutveckling och kan den biten långt bättre än Sjögren.

Att tennisen hämtar en kraft från det egna ledet är inte alls inte anmärkningsvärt.

Men detta är. 

Svågerpolitik och inavel skadar svensk tennis.

Historisk rankning visar på tennisens bredd- Barbados ett av drygt 40 länder med spelare före Sverigeettan

För första gången i ATP-rankningens historia är tio länder representerade på den där extra prestigefyllda topp10-listan efter en säsongs slut. Det visar på en fantastisk bredd i det yttersta toppskiktet och det är närmare 40 länder som har spelare på topp-100.
Vi kan räkna in ytterligare några nationer – bland annat Dominikanska republiken och Barbados - innan vi på plats 160 hittar överlägsne Sverigeettan Elias Ymer.

Lite övrig fakta kring årets slutrankning:

•Roger Federer ligger 16 och är utanför topp-10 för första gången sedan 2001.

•Frankrike har tolv spelare på topp-100 och dominerar den listan för första gången sedan 2007. Spanien är tvåa med tio spelare och av dessa ligger nio på topp-50 vilket gör att Nadal & Co dominerar där.

•Jämfört med förra säsongen har fyra nya namn tillkommit på topp-10: Milos Raonic (3), Marin Cilic (6), Gael Monfils (7) och Dominic Thiem (8). Monfils och Thiem har till skillnad från Raonic och Cilic aldrig slutat topp-tio tidigare. Med sina 23 år är Thiem yngst på topp-10 och han är också förste österrikare där sedan Thomas Muster 1997.

•Rafael Nadal slutar topp-10 för tolfte året i rad.

•Tre av topp-10 spelarna har svenska coacher: Stan Wawrinka (Magnus Norman), Marin Cilic (Jonas Björkman), Gael Monfils (Mikael Tillström). Desssutom fungerar Joakim Nyström som deltidscoach för Dominic Thiem (som har Günter Bresnik som coach).

•Tysken Alexander Zverev och amerikanen Taylor Fritz är enda tonåringar bland de 100 främsta. Sverigebekantingen Zverev slutar 24 och är första tonåring på topp-25 sedan Andy Murray och Novak Djokovic 2006.

•Snittåldern på topp-10 är 28.2 år.

Och här är spelarna där.

1. Andy Murray, Storbritannien.
2. Novak Djokovic, Serbien.
3. Milos Raonic, Kanada.
4. Stan Wawrinka, Schweiz.
5. Kei Nishikori, Japan.
6. Marin Cilic, Kroatien.
7. Gael Monfils, Frankrike.
8. Dominic Thiem, Österrike.
9. Rafael Nadal, Spanien.
10. Tomas Berdych,Tjeckien.

Fair Play säkrade seriesegern - GLTK:s finalhopp lever då Madaras klarade balansakten

I kväll säkrade regerande mästaren Fair Play en finalplats i Elitserien. Förstärkt med danske Wimbledon-segraren Frederik Nielsen vann skånelaget toppmötet mot Upsala TK med 5-1.

Att GLTK samtidigt besegrade Salk med 4-2 borta och att Solna TK vann med 6-0 mot avsågade ATL innebär att fredagens serieavslutning har alla förutsättningar att bli en rysare.

Trion som skuggar Fair Play har alla åtta poäng.

Tvåan Solna har +8 i matchskillnad och avslutar hemma mot Fair Play.

Trean GLTK har +6 i matchskillnad och avslutar borta mot nästjumbon KLTK som i dag föll med 6-0 mot Trollbäcken och som måste vinna för att inte åka ur.

Fyran Upsala TK har +4 i matchskillnad och avslutar borta mot ATL.

Fördel – ja, vilket lag?

Eftersom Fair Play med tre poäng upp på Solna redan är garanterat hemmaplan i finalen är frågan om skånelaget ställer upp med sitt absolut bästa lag på fredag eller välja att spara en eller flera spelare till finalen.

Upsala TK har den på papperet enklaste uppgiften och det är svårt att se att Daniel Berta & Co ska tappa mer än max en match mot ATL.

GLTK är jämte Fair Play enda obesegrade lag efter sex omgångar och tog i dag sin andra tvåpoängare.

Challenge var på plats och följde göteborgslaget där hete och oberäknelige Dragos ”Dodi” Madaras blev stor matchhjälte då han i den sista matchen vände 0-1 mot Lucas Renard.
Som så ofta då lika talangfulle som nyckfulle Madaras spelar var det heta känslor på banan och starka åsikter på läktaren.  En del menar att han uppträder illa medan andra ser honom som en färgklick i ett annars lite för grått mönster.
Hur som helst balanserar det 19-årige framtidshoppet ofta på en skör tråd och om bland annat detta talade jag efter matchen med honom och veteranen Markus Eriksson.

Eftersom laget hade mycket bråttom till flyget fick intervjun göras på Bromma flygplats men det var ytterst nära att inslaget nedan inte kunnat visas. Efter intervjun kom nämligen två bastanta säkerhetsvakter fram till mig och talade om att det var förbjudet att filma där. De krävde att få se inslaget och köpte efter ett tag förklaringen till varför filmningen skedde just där och då.

                                                     

                                                            

Johanna Larsson i huvudroll - dramatik i sista omgången

Är nu nog lite extra omtyckt i Fair Play

Johanna Larsson och hennes Helsingborgs TK har inte haft med toppstriden att göra i årets Elitserie – förrän ikväll.

Då var det nämligen just den överlägsna Sverigeettan som iklädde sig huvudrollen och såg till att Fair Play får favör av hemmaplan i söndagens final mot Salk.

Trots att finallagen redan var klara bjöd den sista omgången på stor dramatik.

Regerande mästaren Fair Play tappade oväntat poäng i hemmamötet med Upsala TK och om Salk bortabesegrat Larsson & Co hade stockholmarna fått favör av hemmafinal.

Salk ledde med 3-2, Samtliga övriga matcher i serien var färdigspelade då Celik och Larsson var inne i början på andra set.

Förutsättningarna var enkla: Seger för Celik: hemmafinal för Salk. Seger för Larsson: hemmafinal för Fair Play.

3-6, 6-4, 1-0 (10-5) till Larsson som därmed tillfogade Celik – Sverigetrean hade litet grepp i mitten av matchtiebreak - hennes första singelförlust i serien.

Inför kvällens avslutande omgång var det som bäddat för Fair Play att säkra seriesegern. 

Men laget ställde upp utan sin etta Ema Burgic Bucko och utan Karen Barritza som vunnit samtliga de fyra singlar hon spelat i årets serie.

Helsingborgs TK spelade för nytt kontrakt, hade tillbaka Emilie Francati i laget och den starka danskan besegrade i andrasingeln Jacqueline Cabaj Awad i matchtiebreak.
Men i samma stund som Tabergsdalens TK besegrade Lidköpings TK (6-0) stod det klart att Lidköping skulle göra jumbon Näsbyparks TK sällskap ner i division I.

HTK var på fast mark. Att Johanna Larsson ändå kämpade sig tillbaka i mötet med Celik gör att hon säkert kan räkna in ett antal tack-sms från spelare och ledare i Fair Play som nu får bära ett visserligen knappt men ändå ett favoritskap i finalen. Där siktar Cornelia Lister, Sandra Roma, Emma Ek, Ema Burgio Bucko och de andra på att ta klubbens tredje raka guld.

Så här slutade serien:

"Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att spela"

36-årige Jacob Adaktusson har 9-1 i matchfacit

Debatten om de utländska spelarnas medverkan i Elitserien går vidare.

Nu senast är det mångårige Växjö TS- ordföranden Åke Magnusson som under rubriken "Känslorna är blandade" tar till orda i sin alltid läsvärda blogg.

Magnusson menar att det är självklart att olika klubbars olika mål måste respekteras och fortsätter sedan:

”Dock är det inte särskilt upplyftande sett ur ett bredare svenskt tennisperspektiv, när sex av åtta spelare i en match med finalbiljett (han syftar på Solna TK-Upsala TK, min anmärkning) i potten är utlänningar”.

Längre ner fortsätter Magnusson:

”Svenska spelare på futuretouren lyser i den här matchen med sin frånvaro liksom lovande juniorer. Visst, dessa kategorier återfinns i andra lag och ges tillfälle att möta dessa anonyma men hyggligt spelstarka utlänningar. Men sådana tillfällen ges ju varje vecka på futurenivå”.

Så långt Åke Magnusson.

För ett år sedan var jag helt inne på samma linje och tyckte att inköp av utländska spelare var slöseri med de ekonomiska resurser som klubbarna istället borde lägga på juniorer.

Nu ser jag annorlunda på saken. Hade till exempel Solna TK:s juniorverksamhet vuxit på det fantastiska sätt som skett om det inte varit för A-lagets fantastiska resa från division IV till Elitserien på fyra år? Jag tror inte det. Utländska spelare som Oscar Otte och Pavol Cervenak kommer att förbli okända ute i tennis-Sverige och deras namn lockar inte en enda åskådare annat än i Solna Tenniscenter – men där har de blivit stora förebilder för mängder av unga killar och tjejer.

Plötsligt har dessa ungdomar fått en dröm att en dag få representera den egna klubben i Elitserien.

På samma sätt fungerar det säkert i ett stort antal klubbar vars egna förmågor ännu inte på långa vägar räcker till för spel i den högsta serien.

Läs Magnussons blogg här

Åke Magnusson skriver också om de två svenska spelare som var med då Solna TK tog emot Upsala TK:

”Därtill kan läggas att de två svenskarna är föredettingar, för all del med hög spelstyrka och stora tillgångar för elitserien. Ingen skugga faller över dem”.

Jag talade tidigare i dag med en klok man som uttryckte det ännu bättre:

”Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få spela”.

Mitt i prick.

Den för svensk tennis bistra verkligheten är ju att ett antal unga spelare som beskrivs som framtidshopp antingen inte platsar i laget eller inte räcker till då de möter spelare som lagt av för flera år sedan eller åtminstone inte satsar tillnärmelsevis lika hårt som då de själva drömde om att bli proffs.

Jacob från bästa sidan

•För tio år sedan nådde nu 36-årige Jacob Adaktusson sin högsta rankning i karriären. Han låg då 214. Jacob har förlorat endast en av sina fem singlar i årets serie– då har han ändå oftast spelat andrasingel – och i par med Tobias Blomgren är Jacob obesegrad i dubbel hos tabellfemman Trollbäckens TK.
•Filip Prpic, 34 år, har 5-0 i singlar för sitt Solna TK.

•Att Fair Plays Pablo Figueroa, 31 år, håller ungdomarna stången vet vi från svenska touren och det är likadant i serien.

•Trots att han inte tränat på ett år tyckte 34-årige Joachim ”Pim-Pim” Johansson att det räckte med att slå 30 servar för att han skulle vara redo att göra säsongsdebut i Elitserien. Att han var det fick hårdsatsande Jonathan Mridha känna på i derbyt mellan Salk och KLTK.

Listan på föredettingar som piskar upp unga talanger kan göras betydligt längre än så och det går naturligtvis inte i linje med de optimistiska tongångarna om att svensk herrtennis är på g.

Och som sagt: Problemet är inte de som spelar utan de som inte är tillräckligt bra för att få göra det.