lördag 10 december 2016

Talesmannen är en mussla och frågetecknen blir fler - dags lägga korten på bordet


Mesta mästarna sista hindret på regerande mästarnas jakt efter klubbens tredje dubbel


Pablo och Isak jagar mer guld
Fair Play är redan historiskt.
På söndagen kan malmöklubben understryka sin dominans i svensk tennis.
En vecka efter det att Cornelia Lister, Sandra Roma och de andra försvarade fjolårets SM-guld har klubbens herrlag möjlighet att svara för motsvarande bedrift.
Sedan Elitseriens omläggning 1991 är det bara två klubbar som lyckats ta guld på både dam- och herrsidan samma år.
Stockholmsklubben Salk gjorde det 1998 och Fair Play siktar på tredje dubbeln. Den första kom 2011, den andra alltså förra året och GLTK är det sista hindret för Isak Arvidsson, Pablo Figueroa och de andra hemmafavoriterna.
Båda lagen gick obesegrade genom serien där det inbördes mötet slutade oavgjort.
Då hade GLTK hemmaplan. Att Fair Play nu har den favören och att laget till skillnad från i seriemötet ställer upp med dansken Frederik Nielsen gör att skånelaget får hållas som favorit.
Precis som i damerna-SM-final mellan Fair Play och SALK handlar det om ett möte mellan de senaste årens dominant mot mesta mästarna.
Fair Play tog första guldet 2008 och har tagit fyra av de fem senaste.
GLTK har åtta guld , det senaste kom 2003 och blev också det sista i en fantastisk svit med fem raka guld.
I år har laget förstärkt med de båda ytterligheterna Markus Eriksson och Dragos Madaras. Eriksson har inte fått mycket gratis men är en enastående fajter som borde fungera som stor förebild för alla unga talanger och det oavsett idrott.. Noterbart är att den tidigare Sverigeettan förlorat samtliga sju matcher – två singlar och fem dubblar- som gått till matchtiebreak. Även om det skulle handla om tillfälligheter kan en sådan trend ändå sätta sig i huvudet. I serien förlorade ”Mackan” singeln mot Isak Arvidsson i matchtiebreak och besegrade i par med Christian Samuelsson Fair Play-duon Arvidsson/Figueroa.
Madaras har med sin stora potential förutsättningar att bli riktigt bra. Det heta humöret som i grunden är en fantastisk tillgång förvandlas till en belastning de gånger han inte kan tygla det och då blir 19-åringens inre kamp en lika svår motståndare som killen på andra sidan nät.
"Mackan" - en förebild
I seriemötet med Fair Play besegrade han Daniel Appelgren men föll i par med Nicklas Timfjord mot
Appelgren/Martin Pedersen.
Klubbar med SM-guld sedan 1991:
8: GLTK.
5: Fair Play.
3: Växjö TS.
2: KLTK, Salk.
1: Upsala Studenters IF, Upsala TK, Sandareds TK, Lidköping TK, Ullevi TK.

torsdag 8 december 2016

Att han ogillar flummet i barn- och ungdomsidrotten råder väl ingen tvekan om...


Se inslaget här
Alla ska vara med!                                
Alla ska känna sig som vinnare!
Ingen ska förlora!
Mål ska inte räknas!
Ingen ska få känna att han eller hon är bäst!
Bort med rankning!
Nämn inte ens ordet elitsatsning!
Jag har tidigare tagit upp flummet som breder ut sig inom barn- och ungdomsidrotten där barnen och ungdomarna blir söndercurlade.
Vi som tycker så blir ofta kallade hårdhudade cyniker som inte ser till barnens bästa.
Kanske är det i själva verket våra meningsmotståndare som inte ser till vad som är bäst för barnen.
Förresten: Vem bestämmer vad som som är bäst för dem?
Varför inte fråga barnen själva?
Vill de tävla? De som svarar ja tävlar. De andra tävlar inte.
Och så vidare.
Hur svårt kan det vara?
Challenge 23 juni Se inslaget här
Det sägs att idrotten är en spegel av samhället men så är inte längre fallet. De barn och ungdomar som tror det kommer att bli ruskigt besvikna då de en dag inser att daltandet de vant sig vid inom idrotten är begränsat just dit.
Ja, en del upptäcker det redan i årskurs fem där utslagningen till Vi i Femman är långt brutalare än den någonsin varit i barn- och ungdomsidrotten. Där har curling-föräldrarna verkligen något att ta tag i.



onsdag 7 december 2016

Djup splittring i Tennis Syd- personal har sagt upp sig och i styrelsen råder oenighet


Challenge 1 december Läs här!
Det är kaos i Tennis Styd.
Den tidigare så starka regionen har under åren ofta och med rätta hyllats för sin verksamhet men nu råder en djup inre splittring som riskerar att få svåra konsekvenser för det fortsatta arbetet.
Se bara:
•Personal har sagt upp sig i protest mot hur processen gick till då Svenska tennisförbundets tidigare sportchef Johan Sjögren anställdes som ny verksamhetschef i Tennis Syd.
•Det var långt ifrån en enhällig styrelse som beslutade att anställa Sjögren men Fair Plays starke man, klubbdirektören Janne Immonen, var den ende som reserverade sig mot beslutet.
Lita på att känslorna kommer att svalla på kvällens möte i Jönköping och att det ska inte hållas för otroligt att en eller flera ledamöter inom kort lämnar styrelsen.
Personal har redan sagt upp sig, bland dem Pontus Bergevi som tillsammans med Ola Mårtensson dragit det tunga lasset tillsammans med tidigare verksamhetsansvarige Christer Sjöö som nu är generalsekreterare i förbundet.
Då det stod klart att Sjöö skulle lämna regionjobbet föreslog Bergevi & Co ett delat ledarskap för den nya organisationen. Men personalen känner sig totalt överkörd i processen och menar att styrelsen inte tagit minsta hänsyn till de anställdas åsikt.
Detta är mer än anmärkningsvärt och visar att en del personer i styrelsen lever fjärran från den verklighet där arbetet bedrivs.
Det handlar om en liten men mycket stark stab som under åren byggt upp en nära relation med klubbarna i regionen och som utvecklat ett mycket framgångsrikt samarbete med Ready Play – Växjöakademin som drivs av Stefan Edberg, Carl-Axel Hageskog och Magnus Larsson.
En reaktion därifrån kommer knappast att låta vänta på sig om inte styrelsen redan efter kvällens styrelsemöte kommer med någon form av lugnande besked till sina samarbetspartners.
Det tar lång tid och kräver såväl kunskap som stora personliga insatser för att få en organisation att fungera på sättet som Tennis Syd gjort.
Däremot kan allt raseras oerhört snabbt och jag befarar att det är vad som nu håller på att ske.
Den 9 januari nästa år tillträder Johan Sjögren som verksamhetschef.
Även om de anställdas protest inte är riktad mot Sjögrens person utan mot styrelsen och dess sätt att sköta processen blir förbundets tidigare sportchef ändå en av huvudpersonerna i denna såpa.
Ändå har han bara sökt ett jobb och fått det.
Därför tycker jag synd om Johan Sjögren.
Men hur jag än vrider och vänder på saken framstår det som en gåta hur han kunde få ett jobb som handlar om klubbutveckling.
Det är en vit fläck på Sjögrens cv.
Det går att räkna upp ett stort antal personer bara i Tennis Syd som under lång tid jobbat med klubbutveckling och kan ämnet långt bättre än elitorienterade Sjögren.
Ett gammalt minne dök upp under dagens samtal med en person som sa att Johan Sjögren säkert kan lära sig detta med klubbutveckling.
På SvD fick vi en chefredaktör som i sitt första tal till personalen sa:
”Jag kan ingenting om tidningsbranschen men ser fram emot att få lära mig det här yrket”.
Om han lärde sig något ska jag låta vara osagt - han tillförde i alla fall ingenting och efter två år var han borta.


tisdag 6 december 2016

Elitstödet till klubbarna höjer kraven på dem - upp till bevis


Walléns magkänsla om sponsorspaketet var fel
Är Svenska tennisförbundet på väg att avveckla sin elitverksamhet ?
Nej, den tolkningen av förbundets förändringsarbete skulle förstås varken ordföranden Thomas Wallén, generalsekreteraren Christer Sjöö eller någon annan i förbundet skriva under på.
Ändå förefaller det som om förbundet gett upp ansträngningarna att själv driva elitverksamheten som erbjuder landets toppspelare och de största talangerna bästa tänkbara uppbackning.
Den tanken fanns hos Wallén då han kort efter tillträdandet i april 2015 utlovade ett större sponsorspaket än vad svensk tennis sett på många år.
Fram till nu har vi inte sett skymten av något paket och Wallén kan beskrivas som tennisens PostNord.
Kritiken mot förbundets elitsatsning har varit hård från många håll och då inte minst från klubbarna.
Det har gett resultat. Så här står att läsa på Svenska tennisförbundets hemsida angående det förändringsarbete som nu pågår i förbundet:
”Målsättningar blir bland annat att utveckla tränarkåren och decentralisera elitstödet till de lokala kraftkällorna, det vill säga klubbarna”.
Det där med att utveckla tränarkåren har det snackats om i så många år att det vid det här laget borde vimla av tränare med kompetens att ta fram talanger på löpande band. Att så inte är fallet visar på behovet av fortsatt utveckling.
Decentraliseringen av ökat elitstöd är nytt och spännande.
Men det är också något annat och mer svårtytt.
Man kan tolka det som att Wallén & Co tröttnat på kritiken och nu ”säger” : ”Nu håller ni väl ändå käften. Visa nu att ni gör ett bättre jobb”.
Eller så är det så enkelt som att förbundsstyret verkligen tror att klubbarna kommer att använda pengarna på ett bättre sätt än vad förbundet gjort.
Oavsett vilket får förbundet en mer passiv roll än tidigare vilket absolut inte behöver vara negativt för svensk tennis.
Förändringen ställer nya och högre krav på klubbarna. Att dessa utgör hjärtat i svensk tennis råder ingen tvekan om men att klubbarna med hjälp av de nya resurserna ska kunna sköta allt från ax till limpa förefaller milt uttryckt oerhört optimistiskt.
Christer Sjöö
Ska klubbarna plötsligt kunna fostra spelare från tennisskolan till proffstouren? Tidigare har det sagts att klubbarnas styrka ligger i att få fram bra juniorer men inte räcker till för att hjälpa spelare vidare då dessa är 15-17 år. Den bristen avhjälps inte av enbart pengar.
Dessutom: Hur många av de runt 430 klubbarna har under de senaste fem åren utvecklat en lovande yngre junior till juniorsspelare av internationellt snitt? Caijsa Hennemann på Ullevi TK är det kanske bästa exemplet och det finns ytterligare några få.
Hur spännande förändringsarbetet i svensk tennis än är och hur mycket goda ambitioner det än finns går det inte att blunda för svårigheterna.
•Hur ska elitstödet fördelas bland klubbarna? Och när det är fördelat kommer frågorna varför fördelningen gjordes på sättet som skedde. ”Varför fick inte vi mer”. ”Varför fick de så mycket?
•Hur ska elitstödet fördelas internt i klubbarna? Med efterföljande frågor av typen ovan.
•Går den ökade elitsatsningen överhuvudtaget hand i hand om svensk tennis på årsmötet i april antar en verksamhetsinriktning som prioriterar bredd framför elit? Och hur resonerar de klubbar som varit mycket starka förespråkare för breddlinjen? Har de varit det eftersom de saknat pengar till elitsatsning eller av skälet att de verkligen menar att bredden är viktigare?
•En del av elitstödet ska gå direkt till spelare. Ska en spelare som anser att han eller hon anser sig kunna utvecklas bäst på Good to Great få elitstöd för att söka sig till akademin som utgör en mycket viktig del i svensk tennis? Samma frågeställning gäller naturligtvis även andra akademier som inte drivs av en klubb.
•Vad händer med äldre landslagsspelare som i sina klubbar anses för gamla för att få elitstöd men som fortfarande är tillgångar i Davis Cup- eller Fed Cup-laget?
Challenge 9 november Läs här!
Igår skrev jag om Johan Hedsberg och Mattias Arvidsson som är nya kaptener i Davis Cup- respektive Fed Cup-laget och som utgör en del av den nya landslagsorganisationen.
Den består också av:
•Fredrik Hörnell som tidigare haft en halvtidstjänst för U 14 och nu går upp på heltid då han också får ansvar för U 16.
•Maria Strandlund Tomsvik som blir ansvarig för seniorlandslagen och för U 18 – på halvtid!!!
Lägg till detta att Hedsberg och Arvidssons tjänster är begränsade till enbart DC- och FC-matcherna vilket alltså handlar om några veckor per år.
Tydligare än så blir inte signalen om att förbundet nu lämnar över elitansvaret till klubbarna.

Stort Grattis Henrik! Stenson visade sin storhet också då han inte fick bragdmedaljen


2016 års bragdmedaljör
Grattis Henrik!
Grattis Garreth Lord!
Grattis Torsten Hansson!
Grattis Sarah Skönby!
Grattis till alla som finns med i teamet runt 2016 års bragdmedaljör Henrik Stenson!
Grattis svensk golf!
Grattis bragdjuryn – för att ni till slut insett Stensons storhet.
Det hade juryn ett ypperligt tillfälle att göra redan för tre år sedan då Stenson gjorde vad ingen annan lyckats med i golfhistorien: totalseger på såväl USA- som Europatouren.
Men nej, det bevekade inte juryn som fastnade för skidåkaren Johan Olsson sedan denne tagit VM-guld på femmilen.
Olsson hade gjort ett bragdlopp.
Stenson hade svarat för en bragdsäsong.
Flera av bragdjuryns ledamöter var starka förespråkare för golfstjärnan men fick i slutänden ge med sig.
SvD:s fotograf Yvonne Åsell och jag var på plats i Sydafrika där Stenson skulle tävla och vi gav honom beskedet just då han klev efter en träningsrunda.
”Det blev Johan Olsson”.
Det gick att ana en besvikelse i Stensons blick. Men bara för några korta sekunder. Sedan skickade han en grattishälsning till Olsson och var precis lika glad, positiv, öppen och tillmötesgående som vi lärde känna Henrik under dagarna vi hade förmånen att få följa honom på nära håll.
Ett vänligt superproffs.
Att han en dag ändå skulle få bragdmedaljen kändes där och då föga troligt.
Den historiska bedrift han svarade för 2013 gick ju inte att överträffa och även om han mot förmodan skulle upprepa bedriften hade det då ändå varit ”bara” en tangering.
Hans resultat i år räcker med råge för att göra honom till en ytterst värdig bragdmedaljör:
•Med segern i British Open blev Stenson förste svenske herrgolfare med en Major-seger. Kampen under slutronden mot Phil Mickelson blev en nagelbitare av sällan skådat slag. Stensons segerresultat - 20 slag under par - är det lägsta i tävlingens historia.
•Silver i Rio-OS där golfen var med på OS-programmet för första gången i modern tid.
•Totalseger på Europatouren.
Torsten Hansson







Grattis Henrik!                                       
Grattis caddien Gareth Lord!
Grattis mentale coachen Torsten Hansson!
Grattis assistenten och allt-i-allon Sarah Skönby!
Grattis svensk golf.
Grattis alla i Henriks närmaste omgivning.
Grattis juryn – bättre sent än aldrig.

Talangen kliver in på börsen för att ta nytt steg i karriären


Ett av svensk tennis största framtidshopp
I går kom nyheten att Kajsa Rinaldo Persson blir världens första kvinnliga tennisspelare som börsnoteras.
Det skulle förvåna om den 19-åriga småländskan inte får en rad efterföljare.
Börsnotering kan vara en mycket bra lösning för spelare som inte på annat sätt får den ekonomiska uppbackning som krävs för att kunna satsa fullt ut – en situation som i stort sett samtliga svenska spelare befinner sig i.
Rinaldo Persson är rankad 711 och med det åttonde bästa svenska. Hon har tidigare lagt mycket tid även på sina studier men har nu beslutat sig för att göra en mer omfattande satsning på tennis.
Via sportbörsen Trade in Sports säljer Rinaldo Persson andelar i sin satsning. Det handlar om 3 450 andelar och varje andel kostar 100 kronor.
Upplägget:
•Investerarna får totalt 20 procent av Rinaldo Perssons prispengar under perioden 2018-2022. Utdelningen sker på årsbasis – men bara de år hon spelar in mer än en miljon kronor. För att göra det krävs – sett till dagens prissummor – att Rinaldo Persson är rankad runt 140.
•Om hon i genomsnitt skulle vara rankad 100 i världen under perioden 2018-2022 förväntas investerarna få en avkastning på cirka 300 procent (uppgiften tagen från Trade in Sports pressmeddelande).
Kommer Kajsa Rinaldo Persson att ge någon avkastning ?
Helt omöjligt att svara på förstås även om hon är ett av svensk tennis största framtidshopp. Att skolan under junioråren upptagit mycket av Rinaldo Perssons tid gör det extra spännande att följa hennes utveckling då det nu blir full fokus på tennisen.
Om det sett ur ett ekonomiskt perspektiv är ett bra erbjudande till investerare som vill tjäna pengar överlåter jag åt analytikergurun Henrik Mitelman eller någon annan analytiker att bedöma.
Men förmodligen spelar deras svar ingen roll. De som köper andelar i Rinaldo Persson gör det säkert inte av vinstintresse utan därför att de för en billig peng blir en liten del av hennes satsning mot världstoppen - möjligheten att kamma hem en vinst är bonus och skapar lite extra intresse kring Kajsas resa på tenniscirkusen.
Ett spännande grepp som sannolikt fler unga talanger snart tar för att ha ekonomiska förutsättningar att hålla proffsdrömmen vid liv.