lördag 10 december 2016
Mesta mästarna sista hindret på regerande mästarnas jakt efter klubbens tredje dubbel
![]() |
Pablo och Isak jagar mer guld |
Fair Play är redan historiskt.
På söndagen kan malmöklubben
understryka sin dominans i svensk tennis.
En vecka efter det att Cornelia Lister,
Sandra Roma och de andra försvarade fjolårets SM-guld har klubbens
herrlag möjlighet att svara för motsvarande bedrift.
Sedan Elitseriens omläggning 1991 är
det bara två klubbar som lyckats ta guld på både dam- och
herrsidan samma år.
Stockholmsklubben Salk gjorde det 1998
och Fair Play siktar på tredje dubbeln. Den första kom 2011, den
andra alltså förra året och GLTK är det sista hindret för Isak
Arvidsson, Pablo Figueroa och de andra hemmafavoriterna.
Båda lagen gick obesegrade genom
serien där det inbördes mötet slutade oavgjort.
Då hade GLTK hemmaplan. Att Fair Play
nu har den favören och att laget till skillnad från i seriemötet
ställer upp med dansken Frederik Nielsen gör att skånelaget får
hållas som favorit.
Precis som i damerna-SM-final mellan
Fair Play och SALK handlar det om ett möte mellan de senaste årens
dominant mot mesta mästarna.
Fair Play tog första guldet 2008 och har tagit fyra av de fem senaste.
Fair Play tog första guldet 2008 och har tagit fyra av de fem senaste.
GLTK har åtta guld , det senaste kom
2003 och blev också det sista i en fantastisk svit med fem raka
guld.
I år har laget förstärkt med de båda
ytterligheterna Markus Eriksson och Dragos Madaras. Eriksson har inte
fått mycket gratis men är en enastående fajter som borde fungera
som stor förebild för alla unga talanger och det oavsett idrott..
Noterbart är att den tidigare Sverigeettan förlorat samtliga sju
matcher – två singlar och fem dubblar- som gått till
matchtiebreak. Även om det skulle handla om tillfälligheter kan en
sådan trend ändå sätta sig i huvudet. I serien förlorade
”Mackan” singeln mot Isak Arvidsson i matchtiebreak och
besegrade i par med Christian Samuelsson Fair Play-duon
Arvidsson/Figueroa.
![]() |
"Mackan" - en förebild |
Appelgren/Martin Pedersen.
Klubbar med SM-guld sedan 1991:
8: GLTK.
5: Fair Play.
3: Växjö TS.
2: KLTK, Salk.
1: Upsala Studenters IF, Upsala TK,
Sandareds TK, Lidköping TK, Ullevi TK.
torsdag 8 december 2016
Att han ogillar flummet i barn- och ungdomsidrotten råder väl ingen tvekan om...
Mål ska inte räknas!
Ingen ska få känna att han eller hon
är bäst!
Bort med rankning!
Nämn inte ens ordet elitsatsning!
Nämn inte ens ordet elitsatsning!
Jag har tidigare tagit upp flummet som
breder ut sig inom barn- och ungdomsidrotten där barnen och
ungdomarna blir söndercurlade.
Vi som tycker så blir ofta kallade
hårdhudade cyniker som inte ser till barnens bästa.
Kanske är det i själva verket våra meningsmotståndare som inte ser till vad som är bäst för barnen.
Kanske är det i själva verket våra meningsmotståndare som inte ser till vad som är bäst för barnen.
Förresten: Vem bestämmer vad som som är bäst för dem?
Varför inte fråga barnen själva?
Vill de tävla? De som svarar ja
tävlar. De andra tävlar inte.
Och så vidare.
Hur svårt kan det vara?
![]() |
Challenge 23 juni Se inslaget här |
Ja, en del upptäcker det redan i
årskurs fem där utslagningen till Vi i Femman är långt brutalare
än den någonsin varit i barn- och ungdomsidrotten. Där har
curling-föräldrarna verkligen något att ta tag i.
onsdag 7 december 2016
Djup splittring i Tennis Syd- personal har sagt upp sig och i styrelsen råder oenighet
![]() |
Challenge 1 december Läs här! |
Det är kaos i Tennis Styd.
Den tidigare så starka regionen har
under åren ofta och med rätta hyllats för sin verksamhet men nu
råder en djup inre splittring som riskerar att få svåra
konsekvenser för det fortsatta arbetet.
Se bara:
•Personal har sagt upp sig i protest
mot hur processen gick till då Svenska tennisförbundets tidigare
sportchef Johan Sjögren anställdes som ny verksamhetschef i Tennis
Syd.
•Det var långt ifrån en enhällig styrelse som beslutade att anställa Sjögren men Fair
Plays starke man, klubbdirektören Janne Immonen, var den ende som
reserverade sig mot beslutet.
Lita på att känslorna kommer att
svalla på kvällens möte i Jönköping och att det ska
inte hållas för otroligt att en eller flera ledamöter inom kort lämnar styrelsen.
Personal har redan sagt upp sig, bland
dem Pontus Bergevi som tillsammans med Ola Mårtensson dragit det
tunga lasset tillsammans med tidigare verksamhetsansvarige Christer
Sjöö som nu är generalsekreterare i förbundet.
Då det stod klart att Sjöö skulle
lämna regionjobbet föreslog Bergevi & Co ett delat ledarskap
för den nya organisationen. Men personalen känner sig totalt
överkörd i processen och menar att styrelsen inte tagit minsta
hänsyn till de anställdas åsikt.
Detta är mer än anmärkningsvärt och
visar att en del personer i styrelsen lever fjärran från den verklighet där arbetet bedrivs.
Det handlar om en liten men mycket
stark stab som under åren byggt upp en nära relation med klubbarna
i regionen och som utvecklat ett mycket framgångsrikt samarbete med
Ready Play – Växjöakademin som drivs av Stefan Edberg, Carl-Axel
Hageskog och Magnus Larsson.
En reaktion därifrån kommer knappast
att låta vänta på sig om inte styrelsen redan efter kvällens
styrelsemöte kommer med någon form av lugnande besked till sina
samarbetspartners.
Det tar lång tid och kräver såväl
kunskap som stora personliga insatser för att få en organisation
att fungera på sättet som Tennis Syd gjort.
Däremot kan allt raseras oerhört
snabbt och jag befarar att det är vad som nu håller på att ske.
Den 9 januari nästa år tillträder
Johan Sjögren som verksamhetschef.
Även om de anställdas protest inte är
riktad mot Sjögrens person utan mot styrelsen och dess sätt att
sköta processen blir förbundets tidigare sportchef ändå en av
huvudpersonerna i denna såpa.
Ändå har han bara sökt ett jobb och
fått det.
Därför tycker jag synd om Johan
Sjögren.
Men hur jag än vrider och vänder på
saken framstår det som en gåta hur han kunde få ett jobb som
handlar om klubbutveckling.
Det är en vit fläck på Sjögrens cv.
Det går att räkna upp ett stort antal
personer bara i Tennis Syd som under lång tid jobbat med
klubbutveckling och kan ämnet långt bättre än elitorienterade
Sjögren.
Ett gammalt minne dök upp under dagens
samtal med en person som sa att Johan Sjögren säkert kan lära sig
detta med klubbutveckling.
På SvD fick vi en chefredaktör som i
sitt första tal till personalen sa:
”Jag kan ingenting om
tidningsbranschen men ser fram emot att få lära mig det här
yrket”.
Om han lärde sig något ska jag låta
vara osagt - han tillförde i alla fall ingenting och efter två år var han borta.
tisdag 6 december 2016
Elitstödet till klubbarna höjer kraven på dem - upp till bevis
![]() |
Walléns magkänsla om sponsorspaketet var fel |
Är Svenska tennisförbundet på väg
att avveckla sin elitverksamhet ?
Nej, den tolkningen av förbundets
förändringsarbete skulle förstås varken ordföranden Thomas
Wallén, generalsekreteraren Christer Sjöö eller någon annan i
förbundet skriva under på.
Ändå förefaller det som om förbundet
gett upp ansträngningarna att själv driva elitverksamheten som erbjuder landets toppspelare och de största talangerna
bästa tänkbara uppbackning.
Den tanken fanns hos Wallén då han
kort efter tillträdandet i april 2015 utlovade ett större
sponsorspaket än vad svensk tennis sett på många år.
Fram till nu har vi inte sett skymten av något paket och Wallén kan beskrivas som tennisens PostNord.
Fram till nu har vi inte sett skymten av något paket och Wallén kan beskrivas som tennisens PostNord.
Kritiken mot förbundets elitsatsning
har varit hård från många håll och då inte minst från
klubbarna.
Det har gett resultat. Så här står
att läsa på Svenska tennisförbundets hemsida angående det
förändringsarbete som nu pågår i förbundet:
”Målsättningar blir bland annat att
utveckla tränarkåren och decentralisera elitstödet till de lokala
kraftkällorna, det vill säga klubbarna”.
Det där med att utveckla tränarkåren
har det snackats om i så många år att det vid det här laget borde
vimla av tränare med kompetens att ta fram talanger på löpande
band. Att så inte är fallet visar på behovet av fortsatt
utveckling.
Decentraliseringen av ökat elitstöd
är nytt och spännande.
Men det är också något annat och mer
svårtytt.
Man kan tolka det som att Wallén &
Co tröttnat på kritiken och nu ”säger” : ”Nu håller ni väl
ändå käften. Visa nu att ni gör ett bättre jobb”.
Eller så är det så enkelt som att
förbundsstyret verkligen tror att klubbarna kommer att använda
pengarna på ett bättre sätt än vad förbundet gjort.
Oavsett vilket får förbundet en mer
passiv roll än tidigare vilket absolut inte behöver vara negativt
för svensk tennis.
Förändringen ställer nya och högre
krav på klubbarna. Att dessa utgör hjärtat i svensk tennis råder
ingen tvekan om men att klubbarna med hjälp av de nya resurserna ska
kunna sköta allt från ax till limpa förefaller milt uttryckt
oerhört optimistiskt.
![]() |
Christer Sjöö |
Dessutom: Hur många av de runt 430
klubbarna har under de senaste fem åren utvecklat en lovande yngre
junior till juniorsspelare av internationellt snitt? Caijsa
Hennemann på Ullevi TK är det kanske bästa exemplet och det finns
ytterligare några få.
Hur spännande förändringsarbetet i
svensk tennis än är och hur mycket goda ambitioner det än finns
går det inte att blunda för svårigheterna.
•Hur ska elitstödet fördelas bland
klubbarna? Och när det är fördelat kommer frågorna varför fördelningen gjordes på sättet som skedde. ”Varför fick inte vi
mer”. ”Varför fick de så mycket?
•Hur ska elitstödet fördelas
internt i klubbarna? Med efterföljande frågor av typen ovan.
•Går den ökade elitsatsningen
överhuvudtaget hand i hand om svensk tennis på årsmötet i april
antar en verksamhetsinriktning som prioriterar bredd framför elit?
Och hur resonerar de klubbar som varit mycket starka förespråkare
för breddlinjen? Har de varit det eftersom de saknat pengar till
elitsatsning eller av skälet att de verkligen menar att bredden är
viktigare?
•En del av elitstödet ska gå direkt
till spelare. Ska en spelare som anser att han eller hon anser sig
kunna utvecklas bäst på Good to Great få elitstöd för att söka
sig till akademin som utgör en mycket viktig del i svensk tennis? Samma frågeställning gäller naturligtvis även andra akademier som inte drivs av en klubb.
•Vad händer med äldre
landslagsspelare som i sina klubbar anses för gamla för att få
elitstöd men som fortfarande är tillgångar i Davis Cup- eller Fed
Cup-laget?
![]() |
Challenge 9 november Läs här! |
Igår skrev jag om Johan Hedsberg och
Mattias Arvidsson som är nya kaptener i Davis Cup- respektive Fed
Cup-laget och som utgör en del av den nya landslagsorganisationen.
Den består också av:
•Fredrik Hörnell som tidigare haft
en halvtidstjänst för U 14 och nu går upp på heltid då han också
får ansvar för U 16.
•Maria Strandlund Tomsvik som blir
ansvarig för seniorlandslagen och för U 18 – på halvtid!!!
Lägg till detta att Hedsberg och
Arvidssons tjänster är begränsade till enbart DC- och FC-matcherna
vilket alltså handlar om några veckor per år.
Tydligare än så blir inte signalen
om att förbundet nu lämnar över elitansvaret till klubbarna.
Stort Grattis Henrik! Stenson visade sin storhet också då han inte fick bragdmedaljen
![]() |
2016 års bragdmedaljör |
Grattis Henrik!
Grattis Garreth Lord!
Grattis Torsten Hansson!
Grattis Sarah Skönby!
Grattis till alla som finns med i
teamet runt 2016 års bragdmedaljör Henrik Stenson!
Grattis svensk golf!
Grattis bragdjuryn – för att ni till slut insett Stensons storhet.
Det hade juryn ett ypperligt tillfälle
att göra redan för tre år sedan då Stenson gjorde vad ingen annan
lyckats med i golfhistorien: totalseger på såväl USA- som
Europatouren.
Men nej, det bevekade inte juryn som
fastnade för skidåkaren Johan Olsson sedan denne tagit VM-guld på
femmilen.
Olsson hade gjort ett bragdlopp.
Stenson hade svarat för en
bragdsäsong.
Flera av bragdjuryns ledamöter var
starka förespråkare för golfstjärnan men fick i slutänden ge med
sig.
SvD:s fotograf Yvonne Åsell och jag
var på plats i Sydafrika där Stenson skulle tävla och vi gav honom
beskedet just då han klev efter en träningsrunda.
”Det blev Johan Olsson”.
Det gick att ana en besvikelse i
Stensons blick. Men bara för några korta sekunder. Sedan skickade han en grattishälsning till Olsson och var
precis lika glad, positiv, öppen och tillmötesgående som vi lärde
känna Henrik under dagarna vi hade förmånen att få följa honom
på nära håll.
Ett vänligt superproffs.
Att han en dag ändå skulle få
bragdmedaljen kändes där och då föga troligt.
Den historiska bedrift han svarade för
2013 gick ju inte att överträffa och även om han mot förmodan
skulle upprepa bedriften hade det då ändå varit ”bara” en
tangering.
Hans resultat i år räcker med råge
för att göra honom till en ytterst värdig bragdmedaljör:
•Med segern i British Open blev
Stenson förste svenske herrgolfare med en Major-seger. Kampen under
slutronden mot Phil Mickelson blev en nagelbitare av sällan skådat
slag. Stensons segerresultat - 20 slag under par - är det lägsta i
tävlingens historia.
•Silver i Rio-OS där golfen var med
på OS-programmet för första gången i modern tid.
Grattis Henrik!
Grattis caddien Gareth Lord!
Grattis mentale coachen Torsten
Hansson!
Grattis assistenten och allt-i-allon
Sarah Skönby!
Grattis svensk golf.
Grattis alla i Henriks närmaste omgivning.
Grattis alla i Henriks närmaste omgivning.
Grattis juryn – bättre sent än
aldrig.
Talangen kliver in på börsen för att ta nytt steg i karriären
![]() |
Ett av svensk tennis största framtidshopp |
I går kom nyheten att Kajsa Rinaldo
Persson blir världens första kvinnliga tennisspelare som börsnoteras.
Det skulle förvåna om den
19-åriga småländskan inte får en rad efterföljare.
Börsnotering kan vara en mycket bra lösning
för spelare som inte på annat sätt får den ekonomiska uppbackning
som krävs för att kunna satsa fullt ut – en situation som i stort
sett samtliga svenska spelare befinner sig i.
Rinaldo Persson är rankad 711 och med
det åttonde bästa svenska. Hon har tidigare lagt
mycket tid även på sina studier men har nu beslutat sig för att
göra en mer omfattande satsning på tennis.
Via sportbörsen Trade in Sports säljer
Rinaldo Persson andelar i sin satsning. Det handlar om 3 450 andelar
och varje andel kostar 100 kronor.
Upplägget:
•Investerarna får totalt 20 procent
av Rinaldo Perssons prispengar under perioden 2018-2022. Utdelningen
sker på årsbasis – men bara de år hon spelar in mer än en
miljon kronor. För att göra det krävs – sett till dagens
prissummor – att Rinaldo Persson är rankad runt 140.
•Om hon i genomsnitt skulle vara
rankad 100 i världen under perioden 2018-2022 förväntas
investerarna få en avkastning på cirka 300 procent (uppgiften tagen
från Trade in Sports pressmeddelande).
Kommer Kajsa Rinaldo Persson att ge
någon avkastning ?
Helt omöjligt att svara på förstås
även om hon är ett av svensk tennis största framtidshopp. Att
skolan under junioråren upptagit mycket av Rinaldo Perssons tid gör
det extra spännande att följa hennes utveckling då det nu blir
full fokus på tennisen.
Om det sett ur ett ekonomiskt
perspektiv är ett bra erbjudande till investerare som vill tjäna
pengar överlåter jag åt analytikergurun
Henrik Mitelman eller någon annan analytiker att bedöma.
Men förmodligen spelar deras svar
ingen roll. De som köper andelar i Rinaldo Persson gör det säkert
inte av vinstintresse utan därför att de för en billig peng blir
en liten del av hennes satsning mot världstoppen - möjligheten att kamma hem en vinst är bonus och skapar lite extra intresse kring Kajsas resa på tenniscirkusen.
Ett spännande grepp som sannolikt fler
unga talanger snart tar för att ha ekonomiska förutsättningar att
hålla proffsdrömmen vid liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)