Robin betalade högt pris för lojaliteten mot svensk tennis

Titeln i Master-turneringen i Paris 2010 är Robin Söderlings tyngsta

”Hur högt pris Robin Söderling får betala återstår att se”.

Så löd sista meningen i den SvD-krönika jag skrev dagen innan 2011 års Swedish Open startade.

Rubriken på krönikan var ”Våga vägra Båstad, Robin” och min förhoppning var att såväl fysiskt som mentalt slitne Söderling skulle lämna återbud till Båstad-turneringen.

Men han lyssnade vare sig på det-  Våga vägra Båstad, Robin - eller på kroppens varningssignaler. Bara någon vecka tidigare i Wimbledon syntes det tydligt att allt inte stod rätt till med den svenske världsfemman.

Ändå valde han att spela i Båstad.

Han var turneringens stora affischnamn och ville inte svika arrangören. Ett återbud från Robin hade varit ett hårt slag för både turneringen och för svensk tennis.

Söderlings lojalitet var så stark att han avstod från det han innerst inne visste att han måste göra: vila.

Det finns inte en chans i världen att han skulle ha spelat den veckan om det handlat om en turnering utomlands.

Robin storspelade i Båstad, utklassade andra världsstjärnor och tog sin 10:e titel.

Men samtidigt gjorde han slut på även reservkapaciteten i sitt batteri, kroppen var starkt påverkad av körtelfeber - han fick diagnosen långt senare - och finalen mot spanske världssexan David Ferrer (6-2, 6-2) blev västgötens sista framträdande.

Tyck nu inte att jag är en besserwisser som med bestämdhet hävdar att Robins karriär avbröts just på grund av att han spelade i Båstad – för varken jag, han eller någon annan kan med säkerhet veta att det är så.
Samtidigt är det rimligt att tro att hans kropp haft större möjligheter att återhämta sig om han tagit ett uppehåll tidigare. 

SvD inför Swedish Open 2011

Vi kan bara spekulera i det och detsamma gäller förstås hur hans karriär skulle ha sett ut om Robin tagit en tids uppehåll i samma stund som han kände att något var fel.

Han hade redan varit i två Grand Slam-finaler, klättrat till fjärdeplats på rankningen och utmanade skotten Andy Murray om vem som skulle etbablera sig i toppkvartetten där Novak Djokovic, Roger Federer och Rafael Nadal var givna.

Nu får vi aldrig ett svar på detta.

Vad vi vet är att Robin Söderling från Tibro var en fantastisk tennisspelare som skänkte oss många högtidsstunder. Han skrev också historia. 2009 blev han i Franska mästerskapet förste spelare att besegra gruskungen Nadal i en femsetsmatch på grus – en bedrift som fram till dess hade ansetts som ett Mission Impossible.

Året därpå dunkade Söderling på Roland Garros ut Federer som på de regntunga banorna inte kunde stå emot svenskens tryck i slagen.

Robin Söderling var en hetlevrad kämpe som älskade att köra hårt.

Han har i det längsta bevarat hoppet om att en dag kunna göra comeback men kroppen har inte svarat som han ville. Till slut blev bakslagen så många att Robin fattade beslutet att avsluta karriären.

Det kommer inte som en blixt från klar himmel men är precis lika trist ändå. Även de som så tvärsäkert hävdat att Robin inte skulle komma tillbaka har säkert ändå hyst ett litet hopp om att ha fel.

Men nej, i förmiddags meddelade han sitt beslut och det är lite typiskt Robin att göra det just i en tid då många är så upptagna med julbestyr att de inte riktigt har tid att hänga med i vad som händer utanför familjens sfär.

Robin gillar inte att stå i centrum och tänkte väl kanske att inte så många bryr sig om hans avsked när det kommer så här dagen före julafton.

Men då förringar han sin person och sin gärning på tennisbanorna runt om i världen.

Robin Bo Carl Söderling är en av svensk tennis största spelare genom tiderna och den ende bakom världsettorna Björn Borg, Stefan Edberg och Mats Wilander som under proffseran spelat mer än en Grand Slam-final i singel.

Tack Robin!

Och grattis till att du nu i alla fall slipper frågan som du under fyra år har hört till leda: ”När räknar du med att göra comeback?”