Viktigt för svensk damtennis att ta vara på Sofia Arvidsson

Sofia har värdefulla erfarenheter att dela med sig av

Sofia Arvidsson kan bli en stor tillgång för svensk tennis – även efter sin nu avslutade proffskarriär.

Med sin kompetens och långa erfarenhet skulle den snart 32-åriga halländskan vara perfekt i rollen som mentor för Kajsa Rinaldo Persson, Ida Jarlskog, Julia Rosenqvist och de andra unga talangerna som siktar mot en plats på WTA-touren.

Arvidsson nådde själv en 29:e plats som bäst och vet vad som krävs för att kunna förverkliga proffsdrömmen. Dessutom tror jag att hon med en blick i backspegeln hittar flera faktorer som hon kunde ha gjort bättre och den erfarenheten är minst lika viktig att dela med sig av till juniorer.

Arvidsson som coach? Nja, personligen tror jag inte att hon passar för just den uppgiften. En coach måste vara beredd att ta strid med sin adept och kunna ryta i om så krävs – det är så långtifrån Sofia som tänkas kan.

En plats i styrelsen då? Nej, flera av de kvinnor som suttit i tidigare styrelser har upplevt sig bli överkörda av männen och även om om det förhållandet eventuellt skulle ha förändrats finns det bättre sätt att ta tillvara på Sofias kompetens än i styrelsen.

I mina ögon är hon som klippt och skuren för rollen som mentor för en grupp unga talanger men viktigast av allt är ändå att Arvidsson inte går förlorad för svensk tennis.

Där behövs fler profilstarka kvinnliga ledare. Att förbundet anställt exproffset Åsa Svensson som assisterande Fed Cup-kapten till Lars Anders Wahlgren är mycket bra men hade varit ännu bättre om Svenssons roll inte inskränkt sig till att gälla endast FC-matcherna.

Under ett antal år försummade Svenska tennisförbundet möjligheten att anlita de exproffs som ställde sina tjänster till förfogande. Tack och lov förändrades attityden och sedan dess har vi sett en rad exproffs på olika poster. Med några enstaka undantag har det handlat om män.

Det är naturligt eftersom Sverige haft långt fler spelare på ATP- än på WTA-touren. Men just detta förhållande gör det extra viktigt att ta tillvara på de få kvinnliga exproffs som finns.

**

Så trogen Fed Cup att hon fick utmärkelse

Att Sofia Arvidsson efter 16 år som proffs beslutat sig för att lägga av kommer inte som en

överraskning. Hon har några tunga säsonger bakom sig och är rankad 321 (vilket ändå räcker till en fjärdeplats bland svenskorna).  I avsaknad av motivation fanns inga förutsättningar för henne att börja klättringen tillbaka. Vi har tidigare sett exempel på spelare som fått tillbaka motivationen bara några månader efter att de lagt av så osvuret är väl bäst också i detta fall.

Fullt motiverad och beredd att underordna sig grovjobbet som krävs för att komma i fysiskt topptrim skulle Sofia kunna ha några bra säsonger framför sig.

**

Vad ska man då säga om hennes karriär? En 29:e plats på rankningen, två WTA-titlar i singel, en i dubbel och deltagande i två OS (Peking 2008/London 2012) är ett facit som flertalet proffs har anledning att vara avundsjuka på. Under ett antal år var hon överlägsen Sverigeetta och ensam svenska på WTA-touren. Häromåret tilldelades hon Internationella tennisförbundets (ITF:s) utmärkelse för sina mångåriga och förtjänstfulla insatser i Fed Cup.

Därför känns det nästan fel att påpeka att hennes karriär kunde ha blivit ännu bättre än så.

För det kunde den ju faktiskt ha blivit.

Om Lena Sofia Alexandra Arvidsson varit egotrippad, haft en tuffare attityd och suktat ännu mer efter stora framgångar skulle hon förmodligen ha fått ut ännu mer av sin potential.

Å andra sidan hade hon då inte avslutat karriären som en av WTA-tourens mest omtyckta spelare.

Det gör hon nu.

Och i slutänden betyder det kanske mer än antalet titlar.