Nya landslagskaptenerna får otacksam roll - känns ändå som en bra lågbudgetvariant

Nye FC-kaptenen med sin adept

I dag presenterade Svenska tennisförbundet den nya landslagsorganisationen.

Som väntat blev det en lågbudgetvariant som med all önskvärd tydlighet återspeglar förbundets mycket svaga ekonomi.

I dag skriver jag om de två jobb som kommer att märkas mest utåt men där huvudpersonerna tyvärr kommer att ha ytterst begränsat inflytande på svensk tennis utveckling: Fed Cup- respektive Davis Cup-kapten.

Mikael Ymers coach Johan Hedsberg blir DC-kapten och Johanna Larssons coach Mattias Arvidsson blir FC-kapten.

Deras uppdrag är begränsade till matcherna och det handlar alltså om några veckor per år.  Sett i ett större perspektiv gör det varken till eller från för svensk tennis.

Hedsberg och Arvidsson är framgångsrika coacher som håller låg profil och som ofta stått i skymundan av sina mer namnkunniga kollegor. Nu är det slut med det. På gott och på ont.

Samtidigt som båda ser en stor ära i att leda landslaget kommer de att stå i skottgluggen för kritiken om resultaten uteblir – och det trots att Hedsberg och Arvidsson inte alls bär något ansvar för utvecklingen av andra spelare än just Ymer respektive Larsson.

Att de nya kaptenerna kommer att sitta på två stolar ser jag ingen som helst fara i så länge deras respektive adept är självskriven i laget.

Däremot kan det förstås dyka upp en delikat fråga:

•Hur resonerar Arvidsson/Hedsberg om han anser att Larsson/Ymer skulle må bäst av att stå över FC/DC ? Om medverkan i landslaget riskerar att spoliera en tid på touren?

Vi ska komma ihåg att de båda kaptenerna har sin försörjning från annat håll – inte på några veckors landslagsuppdrag.

Nye DC-kaptenen med sin adept

Just att Arvidsson och Hedsberg har sin vardag på den internationella tenniscirkusen är naturligtvis en del av förklaringen till att valet föll på just dem.

I mina ögon hade tidigare assisterande Fed Cup-kaptenen Åsa Svensson varit ett naturligare val än Arvidsson och att Svensson inte jobbar som coach på touren låg henne säkert i fatet i det mycket kärva ekonomiska läge som förbundet befinner sig i.

Sett just ur ekonomiskt perspektiv känns lösningen med Hedsberg och Arvidsson som ett bra val – självklart förutsatt att landslagsspelarna köper upplägget.

Jag har största respekt för de båda coachernas kunskap, känner dem som oerhört seriösa och båda är utrustade med en stor portion ödmjukhet.

Inte minst därför är det bara att hoppas att Johan Hedsberg och Mattias Arvidsson undslipper kritik om framgångarna uteblir för Davis Cup- och Fed Cup-laget – kaptenerna har inte tillgång till bättre spelare än de svensk tennis får fram.

I morgon: Nu blir det upp till bevis – för klubbarna.