Många svåra utmaningar väntar Ymer under 2016

Förra året klarade han fyra Grand Slam-kval

Fyra klarade Grand Slam-kval, en Challenger-titel och närmare 100 platsers klättring på rankningslistan.

Se där en kortkort summering av Elias Ymers 2015.

I år väntar flera tuffa utmaningar för den 19-årige Sverigeettan.

Den första kommer redan i morgon då kvalet till Australian Open inleds på Melbourne Park där fyra år äldre argentinske grusspecialisten Olivo Renzo svarar för motståndet i första omgången.

Förra året tappade Elias inte set på sina tre kvalmatcher i Melbourne där han i sin Grand Slam-debut föll efter fem set mot Go Soeda.

På papperet har Elias en ganska gynnsam kvallottning.

Ändå står han inför betydligt svårare uppgifter än motsvarande tid förra året.

Då var han ett oskrivet kort på väg upp och hade allt att vinna. Alla segrar på denna nivå placerades på bonuskontot och Elias kunde spela utan besvärande press.

Annat nu.

Han har 35 rankningspoäng att försvara i säsongens första Grand Slam-turnering och står plötsligt inför hotet att tappa ytterligare mark på rankningen. Elias föll fem placeringar – ligger nu 141 - efter årets första ATP-turnering då han föll i kvalet i Chennai där han hade 20 poäng att försvara.

Det ska bli mycket intressant att se hur Elias hanterar den för honom nya situationen och det finns flera anledningar till att hoppas att han redan nu visar sig mogen uppgiften.

Med ett bra resultat – minst att kvala in – i årets första Grand Slam-turnering skulle Elias slippa den där hämmande pressen som kan följa med en spelare som måste "ta igen" förlorade poäng. En bra start är också viktig för att ge Elias och coachen Fredrik Rosengren arbetsro.

Samarbetet är nytt och när en ny konstellation åker på bakslag i inledningen finns alltid risk för ifrågasättanden och tvivel från minst en av parterna.

*

Det trodde han inte efter fjolårets kvalförlust mot Ymer

När Benoit Paire föll mot Ymer i första kvalmatchen i fjolårets Australian Open kunde den då 135-rankade fransmannen nog inte ana vad som väntade under resten av året. Och vem kunde göra det? Paire valde att spela en Future (!) direkt efter Australian Open, tog därefter steget upp på Challengernivå och sedan rullade det på. I SkiStar Swedish Open tog Paire karriärens första titel (se bilden),  han inledde årets säsong med en kvartsfinal i Chennai och är rankad 18.

Damspelarna förminskas av sin egen organisation WTA

Caroline Wozniacki får råd av sin coach/pappa Piotr

Sedan 2009 är det tillåtet med coachning på damtouren.

Från och med denna säsong kan coacherna under match ta hjälp av en app.

Det är alltså inte nog med att WTA redan tidigare gett spelarnas taktiska skicklighet underordnad betydelse utan nu får även deras coachers kunnande minskad betydelse.

Jag menar att WTA gör damtennisen en björntjänst och att organisationen förminskar sina spelare.

I mina ögon är det självklart att en spelare med större taktiskt kunnande än motståndaren ska ha fördel av det. Men det tycker inte WTA. Även om dess avsikt med tillåtandet av coachning inte är att utjämna styrkeförhållandet – utan att ge åskådarna och tv-tittarna lite extra krydda – så blir det resultatet.

Herrtouren ATP har åtminstone så här långt varit bestämt avvisande till coachning medan WTA i år alltså utökat sitt system. Från sin plats på läktaren kan coachen nu få all statistik från matchen på en app. Där kan coachen till exempel se om adeptens motståndare missar mer på backhand än på forehand och var hon oftast placerar serven med breakboll emot sig.

Allt det där är sådant som en taktiskt driven spelare själv listar ut och som åskådare är det en del av tjusningen att se spelare med förmåga att på egen hand vända en matchbild.

Säkert invänder någon att coachernas betydelse inte ska överskattas eftersom de får coacha endast en gång per set. Men det kan ändå räcka för att en spelare med minimalt eget taktiskt kunnande ska börja spela annorlunda.

Dessutom sänder coachning en signal om att taktik är ett område som damspelarna inte behärskar – ovanpå det är nio av tio coacher män – och bara det räcker som argument för att ta bort coachning.

FC-kapten Wahlgren

Sveriges Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren har under åren tränat ett antal damspelare och har lång erfarenhet från WTA-touren. På min fråga vad han anser om coachning svarar Wahlgren:

”Tjejer under 18 år spelar oftast ITF-tävlingar och då får man inte coacha så de utvecklar sin egen taktik i unga år. Det svåra på WTA-touren både för spelare och coach är att man får ha coach på banan i WTA-turneringarna i Auckland och Sydney men inte i Grand Slam-turneringen Australian Open (som arrangeras av Internationella tennisförbundet, min anmärkning) som är den viktigaste.  Det är synd att inte WTA, ATP och ITF kan ta ett gemensamt beslut om ja eller nej till coachning.  Precis som i alla andra sporter är coachningen till för att utveckla spelarna och sedan sen är det upp till damspelaren om hon vill få hjälp under match”.

Wahlgren om sitt eget förhållningssätt till coachning och den nya appen:

”Jag gör min egen enkla analys under matchen och försöker förmedla den till spelaren. Det får inte bli för krångligt och komplicerat. Det ska vara enkelt och förståeligt. Du har ju bara högst en minut på dig att förmedla i varje set”.

I media har svensk tennis fått en drömstart på årets säsong

DN 3 januari

Ett balanserat inslag om bröderna Ymer i TV 4. Sofia Arvidssons avsked uppmärksammat i reportage i SVT. Stort utrymme  i DN för både Johanna Larsson och bröderna Ymer.

Svensk tennis har under de senaste veckorna varit hetare än på länge – ja, i media alltså.

Senaste exemplet kom i morse då SVT i sin morgonsändning berättade att Johanna Larsson vunnit sin första match i WTA-turneringen i Hobart.

Sådana rapporter kan tennisfantasterna inte ta för givna. Att alla – nåja, nästan då – NHL-svenskar som gjort mål eller svarat för en målgivande passning får sitt namn nämnt vet vi sedan länge och detsamma gäller svenska skidåkare som varit åtminstone i närheten av pallen.

Tennisspelarna hamnar i regel i skymundan och desto roligare blir de tillfällen då de uppmärksammas.

Att det inte sker oftare än vad som är fallet har naturligtvis med resultaten att göra. Men ändå bara delvis. Journalisternas kunskap om och intresse för olika sporter bidrar också till att det ser ut som det gör. Med tennisintresserade journalister på redaktionen ökar möjligheten för sporten att synas.

Nils Palmgren på DN är ett lysande exempel. Han har följt Elias och Mikael Ymer i flera år och läsarna har i ett antal mycket intressanta artiklar kunnat hänga med i brödernas resa från Skara till den internationella scenen. Suveränt!

Apropå Ymers: Mattias Tjernström på TV 4 gjorde för några veckor sedan ett kul och välbalanserat inslag om bröderna vilka ibland framställs som blivande megastjärnor. I TV 4-inslaget var tonen lägre och tittarna fick en bra bild av hur tuff konkurrens det är i sporten.

Att SVT uppmärksammade Sofia Arvidssons avsked gladde verkligen och var långtifrån givet trots att Sofia tagit två WTA-titlar och varit rankad 29 på världens största proffstour för damer.

Samtidigt som alla i svensk tennis har anledning att välkomna medias intresse är det viktigt att bilden som förmedlas är nyanserad. Annars riskerar uppmärksamheten att slå tillbaka.

Så var det några gånger förra året och då främst kring Elias Ymer som skrevs upp på ett sätt som långt överskred vad det fanns anledning att förvänta sig av honom. När han kvalade in i Australian Open beskrevs det på vissa håll som en formalitet innan han under året skulle vara rankad topp 100.

När han sedan slutade säsongen rankad 136 sågs inte det som en bedrift – trots att han under 2015 klättrade närmare 100 placeringar.

*

Häromdagen dök det i brevlådan ner en broschyr som kanske också kan tolkas på ett stigande tennisintresse i landet. Det var Solna Kommuns fritidsguide för 2016 och vad prydde omslaget om inte en tennisbild. Och det i Solna som har ett allsvenskt fotbollslag, ett hockeylag i toppen av allsvenskan, som är ett starkt basketfäste och där det finns en rad framgångsrika klubbar i olika idrotter. Att det ändå blev tennis som fick pryda omslaget i år är förstås Solna TK:s förtjänst. Klubben har gått från division IV till Elitserien på fyra år och med PO Lindquist och Mats Persson i spetsen har Solna TK fått igång en fantastisk verksamhet där juniorerna står i fokus.

Rätt av Larsson att nobba FC för att sikta på spel i Rio-OS

Larsson har OS för ögonen

Johanna Larsson gör rätt i att nobba Fed Cup.

Så känns det i alla fall nu.

Om det också visar sig vara ett klokt val får framtiden utvisa.

Min grundsyn är att spelare ska ställa upp i landslaget men att det också ska finnas en acceptans för återbud av andra skäl än skada och sjukdom.

Överlägsna Sverigeettan Larsson nobbar Sveriges Fed Cup-spel i februari med motiveringen att hon vill fokusera på sin individuella karaktär. Om inte alla så åtminstone nio av tio spelare sätter det egna jaget före laget men ställer ändå oftast upp då landslaget kallar.

Det har också Johanna Larsson gjort genom åren.

Men 2016 är ett alldeles speciellt år där OS i Rio är 27-åriga Larssons stora mål.

Hon är rankad 56 och klarar i dagsläget Internationella tennisförbundets (ITF:s) kvalgräns. Rankningen den 6 juni avgör vilka spelare som kvalificerar sig.

Den 25 juni förra året publicerade ITF en s.k. ”Mock Entry” till OS i Rio med information om vilka spelare som skulle gå in i OS om OS spelades i 2015. Listan var baserad enbart på WTA- och ATP- rankingen daterad den 8 juni 2015. Singelklassens cut-off var då 69 för herrarna och 70 för damerna.
Även om Johanna just nu ser ut att kvala kvalgränsen med bred marginal ska vi komma ihåg att hon fram till mars har många rankningspoäng att försvara, bland annat då 170 poäng under februari där hon motsvarande tid förra året gick till semifinal i Rio de Janeiro och kvartsfinal i Acapulco.
Då finns det ingen anledning att spela ett Fed Cup där hon inte kan ta en enda poäng.
Visserligen har Johanna å andra sidan stort utrymme att plocka många poäng under vårens grussäsong – då hon ifjol hade långt skadeuppehåll – men det är ändå inget som sker på beställning.
Genom att avstå Fed Cup känns det nu som att hon optimerar sina möjligheter att kvalificera sig till OS.
Jag skriver att det känns så nu.
Med facit i hand kan hennes val eventuellt visa sig oklokt. Att vara med i ett lag och köra ett hårt träningsläger inför Fed Cup eller Davis Cup har gjort att många spelare lyft sig på touren direkt efter landslagsuppdragen.
**

Med Larsson borta ur bilden får 20-åriga Rebecca Peterson ett mycket större ansvar i laget . Peterson är rankad 131 och hade förstås också kunnat nobba Fed Cup för att istället jaga rankningspoäng i hopp om att klara OS-kvalgränsen. Nu får hon istället en nyttig erfarenhet av att vara lagets ankare, en roll som Rebecca lär vara given i om något eller några år. Laget består i övrigt av Susanne Celik, Cornelia Lister – båda 21 år - samt 19-åriga Jacqueline Cabaj Awad. Ett ungt och intressant lag som ändå lär få svårt i gruppspelet i Israel 3-6 februari. 14 nationer är med, de fyra grupperna lottas i morgon och de två bästa lagen får kvala till World Group II.

Norrlandsfönstret öppnades av tre talanger i Salk Open

Ida Johansson poserar framför fotot på Borg

Joakim Nyström, Peter Lundgren och Johanna Larsson - där har ni de tre mest kända svenska tennisstjärnorna med rötter i Norrland.
I dag visade tre unga norrländska talanger upp sig i finalerna i Salk Open: Ida Johansson från Umeå TK  spelade final i 12-årsklassen och i samma klass var Emelie Westin och Tilde Strömquist från Sundsvalls TK i dubbelfinal.
Det är faktiskt första gången på sex år som Region Norr finns representerat i finalerna i vad som är världens äldsta juniorturnering. Senast det begav sig handlade det om två spelare som flyttat till Norrland men vanligare är förstås att talangerna där flyttar söder ut för att öka sina möjligheter att förverkliga proffsdrömmen.
Jag träffade i dag Bertil Sundman som är verksamhetsansvarig i Region Norr och som här ger sin syn på dagens situation och framtidsutsikterna för tennisen i Norrland.
*
Tennisen i Norrland är också huvudämne i min krönika på Salk Opens hemsida:
Norrlands framgångar roligast under Salk Open

Viktigt för svensk damtennis att ta vara på Sofia Arvidsson

Sofia har värdefulla erfarenheter att dela med sig av

Sofia Arvidsson kan bli en stor tillgång för svensk tennis – även efter sin nu avslutade proffskarriär.

Med sin kompetens och långa erfarenhet skulle den snart 32-åriga halländskan vara perfekt i rollen som mentor för Kajsa Rinaldo Persson, Ida Jarlskog, Julia Rosenqvist och de andra unga talangerna som siktar mot en plats på WTA-touren.

Arvidsson nådde själv en 29:e plats som bäst och vet vad som krävs för att kunna förverkliga proffsdrömmen. Dessutom tror jag att hon med en blick i backspegeln hittar flera faktorer som hon kunde ha gjort bättre och den erfarenheten är minst lika viktig att dela med sig av till juniorer.

Arvidsson som coach? Nja, personligen tror jag inte att hon passar för just den uppgiften. En coach måste vara beredd att ta strid med sin adept och kunna ryta i om så krävs – det är så långtifrån Sofia som tänkas kan.

En plats i styrelsen då? Nej, flera av de kvinnor som suttit i tidigare styrelser har upplevt sig bli överkörda av männen och även om om det förhållandet eventuellt skulle ha förändrats finns det bättre sätt att ta tillvara på Sofias kompetens än i styrelsen.

I mina ögon är hon som klippt och skuren för rollen som mentor för en grupp unga talanger men viktigast av allt är ändå att Arvidsson inte går förlorad för svensk tennis.

Där behövs fler profilstarka kvinnliga ledare. Att förbundet anställt exproffset Åsa Svensson som assisterande Fed Cup-kapten till Lars Anders Wahlgren är mycket bra men hade varit ännu bättre om Svenssons roll inte inskränkt sig till att gälla endast FC-matcherna.

Under ett antal år försummade Svenska tennisförbundet möjligheten att anlita de exproffs som ställde sina tjänster till förfogande. Tack och lov förändrades attityden och sedan dess har vi sett en rad exproffs på olika poster. Med några enstaka undantag har det handlat om män.

Det är naturligt eftersom Sverige haft långt fler spelare på ATP- än på WTA-touren. Men just detta förhållande gör det extra viktigt att ta tillvara på de få kvinnliga exproffs som finns.

**

Så trogen Fed Cup att hon fick utmärkelse

Att Sofia Arvidsson efter 16 år som proffs beslutat sig för att lägga av kommer inte som en

överraskning. Hon har några tunga säsonger bakom sig och är rankad 321 (vilket ändå räcker till en fjärdeplats bland svenskorna).  I avsaknad av motivation fanns inga förutsättningar för henne att börja klättringen tillbaka. Vi har tidigare sett exempel på spelare som fått tillbaka motivationen bara några månader efter att de lagt av så osvuret är väl bäst också i detta fall.

Fullt motiverad och beredd att underordna sig grovjobbet som krävs för att komma i fysiskt topptrim skulle Sofia kunna ha några bra säsonger framför sig.

**

Vad ska man då säga om hennes karriär? En 29:e plats på rankningen, två WTA-titlar i singel, en i dubbel och deltagande i två OS (Peking 2008/London 2012) är ett facit som flertalet proffs har anledning att vara avundsjuka på. Under ett antal år var hon överlägsen Sverigeetta och ensam svenska på WTA-touren. Häromåret tilldelades hon Internationella tennisförbundets (ITF:s) utmärkelse för sina mångåriga och förtjänstfulla insatser i Fed Cup.

Därför känns det nästan fel att påpeka att hennes karriär kunde ha blivit ännu bättre än så.

För det kunde den ju faktiskt ha blivit.

Om Lena Sofia Alexandra Arvidsson varit egotrippad, haft en tuffare attityd och suktat ännu mer efter stora framgångar skulle hon förmodligen ha fått ut ännu mer av sin potential.

Å andra sidan hade hon då inte avslutat karriären som en av WTA-tourens mest omtyckta spelare.

Det gör hon nu.

Och i slutänden betyder det kanske mer än antalet titlar.

Barn- och ungdomsidrotten debatteras i Sportways studio

Är tidig specialisering skadlig? Och i så fall varför?

Behövs utbildning av föräldrar till idrottande barn- och ungdomar?

Varför sätter så många likhetstecken mellan tävlande och elitsatsning?

Curlas svenska idrottande barn mer än sina utländska talanger?

Det är fyra av många frågor som på lördagen kommer att diskuteras då Sportway direktsänder från världens äldsta juniorturnering i tennis, Salk Open där den 110:e upplagan inleddes på annandag jul och avslutas den 8 januari.

Med start klockan 10 direktsänder Sportway finalerna i 14- och 16-årsklasserna och redan 9.30 startar sändningen från studion. Jag har äran att få vara värd och kommer under dagen att gästas av exproffs, nuvarande proffs, framtidshopp, ledare, tränare och föräldrar som bland annat ger sin syn på förhållandena inom barn- och ungdomsidrotten.

Bland gästerna finns tidigare världstian Magnus Gustafsson, Nicklas Kulti som var världens bäste junior, Sverigetrean Susanne Celik, Åsa Svensson som under många år var ensam svenska på WTA-touren, Mikael Ymer som är en av världens bästa juniorer och Karl Friberg som nyligen nådde final i 16-årsklassen i Orange Bowl.

Detta för att bara nämna några i raden av profilstarka gäster i studion där fokus naturligtvis kommer att ligga på tennis. Men med den breda kunskap och stora erfarenhet gästerna har är jag övertygad om att de kommer tillföra mycket till alla som på ett eller annat sätt är engagerad i barn och ungdomsidrott.

Så välkommen att titta och lyssna på Sportway - Här är länken till lördagens sändning från Salk Open - som är den nya sportkanalen för unga och som bevakar hundratals idrottsevenemang.