Bara litet hopp om att Ymer ska vinna kampen mot tiden

Missar förmodligen bortamatchen mot Ryssland

Sverigeettan Elias Ymer för en kamp mot tiden för att bli spelklar till Davis Cup-matchen mot Ryssland 4-6 mars.

I dagsläget är det inte mycket som talar för att han hinner.

Ymer är däckad av influensa, behandlas med antibiotika och finns inte med i den trupp som DC-kapten Fredrik Rosengren presenterade för en liten stund sedan.

Det är nio dagar kvar innan Rosengren måste spika sitt lag med fyra spelare och han har då möjlighet att göra två byten i den trupp som nominerades i dag och som består av Isak Arvidsson, Daniel Windahl och dubbelparet Robert Lindstedt/Johan Brunström (Markus Eriksson är femte man).

Elias Ymer har inte spelat en match sedan han för drygt två veckor sedan föll i första omgången i en Challenger i Bergamo. Han lämnade återbud till en Challenger förra veckan för att istället träna på hemmaplan – så var det i alla fall tänkt. Men det blev bara en träningsdag innan han insjuknade. Det är fortfarande oklart när den 19-årige västgöten – som tvingades avstå denna veckas Challenger i Cherbourg - kan börja träna.

Med tanke på att Elias inte bara ska tillfriskna och återhämta sig utan också vara redo för långa och fysiskt krävande matcher i bäst av fem set riskerar loppet att vara kört om han inte är tillbaka på banan redan under de närmaste dagarna.

Med eller utan Elias i laget är Sverige starkt nederlagstippat mot Ryssland som med Teymuraz Gabashvili (rankad 47), Andrej Kuznetsov (53) , Jevgenij Donskoy (80) och Konstatin Kravtjuk (125) har en trupp vars sammanlagda rankning är 305 – att jämföras med svenske singelettan Arvidssons 661. Isak har förlorat samtliga sina fyra DC-singlar, den senaste i september 2013. Daniel Windahl är 19 år, rankad 962 och står inför sin debut i dessa sammanhang. Reserven Markus Eriksson är med plats 482 bäst rankad av svenskarna och träningarna fram till torsdag nästa vecka avgör om han går in i laget.

Dagens möte bör leda till jämställdhet på touren

Challenge 16 februari  Läs här

I dag tar Svenska tennisförbundet upp frågan om den ojämna fördelningen av prispengarna på svenska touren.
– Jag tycker att vi ska gå hand i hand med hur det ser ut internationellt och i Grand Slam har ju kvinnor och män lika mycket prispengar, säger Svenska tennisförbundets ordförande Thomas Wallén till Challenge.

I förra veckan kunde Challenge visa den ojämna fördelningen av prispengarna på svenska vinter- och sommartouren där herrarna i år har sammanlagt 170 000 kronor mer att spela om.

Artikeln väckte starka reaktioner. Många var upprörda över skillnaden medan några menade att den är så marginell att det inte fanns anledning att ens uppmärksamma saken och var förbannade för att så gjorts.
Min kritik baseras inte på summan som skiljer utan ATT det skiljer.

Om det gällt proffsturneringar på ATP- respektive WTA-touren där det är marknadskrafterna som styr hade det inte funnits grund att från ett genusperspektiv komma med invändningar.

Men på svenska touren handlar det inte om marknadskrafter. Där är det klubbarna som bestämmer villkoren och touren finns för att hjälpa svenska spelare. Klubbarna är hjärtat i svensk tennis och att det då pumpas ut mer pengar till pojkarna än till flickorna är både upprörande och genant.

I förra veckans artikel föreslog jag att förbundet till nästa år kräver att klubbar som arrangerar tävlingar på svenska touren har både en herr- och en damklass och att prispengarna fördelas lika.

Vad säger Wallén?

– Jag håller med i sak och vi ska i morgon (läs idag) träffas för att diskutera det här.
Att mötet utmynnar i ett beslut om att skillnaden ska kvarstå är föga troligt och skulle vara både stötande och utmanande.

Pressen på ordföranden ökar efter striden mot exproffset

Challenge tidigare idag  Läs här

Den bittra striden i tennisförbundets styrelse ökar pressen på ordföranden Thomas Wallén.

Konflikten med styrelseledamoten Cecilia Dahlman blir även under överskådlig tid en belastning för den 61-årige göteborgaren. Att Dahlman lämnar styrelsen må vara en lättnad för Wallén men innebär ändå inte att den bittra fejden är historia.

De som tagit exproffsets parti lär inte missa någon möjlighet att kritisera förbundsordförandens tillkortakommanden och även Walléns anhängare och skaran neutrala kommer se anledning att följa hans havanden och göranden lite extra noga.

Så lär det bli till den dag han kan presentera ett för svensk tennis lukrativt sponsoravtal.

Wallén hade räknat med att kunna visa upp ett sådant redan i oktober förra året men allt gick inte i lås och har ännu inte gjort det. Ju längre tid som går desto fler börjar tvivla på att Wallén ska leva upp till tennis-Sveriges förhoppningar om att han ska bli välgöraren som fixar de där sponsormiljonerna.

Även om den saken inte har någon som helst koppling till Walléns strid med Dahlman så kommer denna att ligga honom i fatet på alla områden – så länge han inte levererar vad som förväntas av honom.

Sker däremot det är jag övertygad om att konflikten snabbt glöms bort och att även de som nu eventuellt redan börjat tvivla på Wallén känner tacksamhet för utgången av striden mot Dahlman.

Utgången visar att ordföranden har mycket stark uppbackning.

Valberedningens ordförande Petra Tedroff berättade tidigare i dag på Challenge att Wallén har hundraprocentigt stöd från regionerna och också stöd från majoriteten i styrelsen.

Valberedningen gjorde naturligtvis helt rätt i att inte försöka slå fast vem som bär störst skuld till konflikten. Det hade nämligen varit ett Mission Impossible. Valberedningens uppgift är att hitta de personer som medlemmarna anser är mest lämpade att leda svensk tennis.

Inte heller jag tar ställning i konflikten och orsaken är enkel: jag vet inte vem som gjort eller sagt vad, vem som motarbetat den andre eller om Dahlman misstror Wallén mer än vice versa.

Däremot står det utom allt tvivel att svensk tennis riskerar att skadas av affären. Den som trodde att det skulle bli arbetsro efter oroligheterna under Stefan Dahlbos ordförandeperiod visar sig ha varit väl optimistisk.

Hur och i vilken omfattning sporten kan ta skada är för tidigt att säga. Att näringslivet under ett antal år haft lågt förtroende för svensk tennis styre är främsta orsak till de blygsamma sponsorsintäkterna och inte minst med tanke på historien skulle det vara förvånande om presumtiva sponsorer nu inte känner viss oro för hur styrelsen fungerar.

Att samtliga tre kvinnliga ledamöter lämnar sina uppdrag vid årsmötet i Jönköping är inte så dramatiskt som det vid en första tanke kan tyckas och som en del läsare vill göra gällande i kommentarer på nätet.

Såväl Annette Hedberg som Rebecka Hjorth förklarar att deras beslut att inte ställa upp för omval inte har med bråket att göra och att de meddelade valberedningen långt innan konflikten nådde sin kulmen.

Så de som nu anstränger sig för att göra detta till en genusfråga har konstruerat den själva men utan grund att stå på. En sådan strategi slår bara tillbaka mot de som använder den och gör mer skada än nytta i kampen för ökad jämställdhet. Det finns ett antal kvinnliga styrelseledamöter som under åren blivit överkörda just därför att de är kvinnor. Det är mycket allvarligt. Men just för att ingen ska kunna rycka på axlarna åt könsdiskriminering gäller det att fokusera på problemet – inte komma med exempel som saknar all bäring eftersom dessa ändå kan viftas bort med sakliga argument.

Ingen av de styrelseledamöter jag talat med under dagen har ens antytt att det skulle handla om en könsrelaterad konflikt utan konstaterar bara att Wallén och Dahlmans samarbetssvårigheter hade blivit så stora att de inte gick att överbrygga.

Frånsett den konflikten beskrivs arbetsklimatet som bra och att det är högt i tak med respekt för meningsskiljaktigheter.

Men Hjorts motivering - ”Det är inte roligt längre” - till att inte ställa upp för omval väcker ändå en del frågor.

Hjorth vill inte säga mer än just ”Det är inte roligt längre och då är det bättre att lämna över till någon annan”. Eftersom hon suttit i styrelsen i sex år kan det förstås ses som naturligt att glädjen försvunnit. Å andra sidan: på årsmötet i april förra året fick hon en delvis ny omgivning och att Hjorth meddelade sitt beslut till valberedningen redan runt ett halvår efter årsmötet ger i alla fall en fingervisning om att arbetsklimatet i den nya styrelsen inte blev vad hon hade hoppats.

Då Wallén tillträdde som ordförande betonade han vikten av att ha stora öron och att lyssna in vad rörelsen tycker och tänker. Själv saknade han erfarenhet av ideella ledaruppdrag och däri låg en av hans största utmaningar.

Efter det helt nödvändiga avskedandet av generalsekreteraren Ulf Dahlström – han hade kostat förbundet flera miljoner kronor varje år - blev Thomas Wallén arbetande ordförande och hans dubbla roller ifrågasattes av vissa i styrelsen.

”Att vara ordförande är ingen enmansshow”, säger en styrelseledamot som menar att flera i styrelsen under de första månaderna kände sig nästan överflödiga men att situationen snabbt förbättrade.

En annan styrelseledamot håller med om att mycket kretsat kring Wallén men tillägger : ”Det är naturligt eftersom Thomas i praktiken också är gs och svensk tennis ska skatta sig lycklig över att ha en ordförande som utan arvode jobbar heltid för sporten”.

I samma stund som Wallén ställde ultimatum att Cecilia Dahlman ska lämna styrelsen påbörjade förbundsordföranden ett högt spel.

En stor del av Walléns förtroendekapital ligger i att han är en energisk och framgångsrik entreprenör med gott renommé i såväl tennis-Sverige som i näringslivet.

Men så länge det inte genererar intäkter till svensk tennis har dessa vitsord ingen praktisk betydelse. Först när Wallén visar upp ett lukrativt sponsoravtal lär han bli kvitt oket som striden mellan honom och Dahlman skapat.

Exproffset avgår efter strid- turbulens i tennisstyrelsen

Wallén ställde ultimatum

Svenska tennisförbundets styrelse skakas av en intern schism.

Nu hoppar exproffset Cecilia Dahlman av styrelsen – trots att hon har ett år kvar på sin mandatperiod.

Orsak: För att fortsätta som ordförande krävde Thomas Wallén att Dahlman lämnade styrelsen.

”Rummet är för litet för oss båda. Så det är du eller jag”.

Det var Walléns besked till Dahlman sedan deras fejd trappats upp till en gräns efter vilken det inte syntes någon lösning till försoning.

Ärendet hamnade på valberedningens bord.

– Då vi hört alla berörda parter visade det sig att Wallén hade ett hundraprocentigt stöd från regionerna och från majoriteten av styrelsen. Efter det hade vi samtal med Thomas och Cecilia och med den samlade bilden kom vi kom fram till att det var Cecilia som skulle avgå, säger valberedningens ordförande Petra Tedroff till Challenge.

Hur ser du på konflikten?

– Vi har lyssnat på Cecilia och på Thomas men måste se neutralt på frågan och hålla oss objektiva. Vår uppgift var att ta reda på vem av parterna som hade stödet och förtroendet.

Då jag ber Dahlman berätta sin version hälsar hon:

”Jag har informerat valberedningen och regionsordförandena om situationen. Just nu har jag ingen möjlighet att ge någon kommentar”.

Hon valdes in i styrelsen på fjolårets årsmöte i Uppsala där Wallén tog över ordförandeklubban från Stefan Dahlbo. Relativt snart uppstod samarbetssvårigheter och i slutet av förra året ställdes allt på sin spets. Wallén övervägde att avgå men bestämde sig för att istället framföra Dahlmans avgång som villkor för att själv ställa upp för omval.

– Cecilia motarbetade mig redan från start och har riktat ett stort misstroende mot mitt arbete i styrelsen. Då detta eskalerade hämmades styrelsearbetet av våra samarbetssvårigheter. Förtroendekrisen blev för djup och enda lösningen var tyvärr att någon av oss blev tvungen att lämna styrelsen, säger Wallén.

Samtliga tre kvinnor i styrelsen lämnar sina uppdrag. Annette Hedberg och Rebecka Hjorth har meddelat valberedningen att de inte ställer upp för omval.

Valberedningen ordförande:

– De (Annette och Rebecka, min anmärkning) har meddelat sina beslut långt tidigare och det är andra orsaker som ligger bakom. Det har alltså inget med den här saken att göra, säger Petra Tedroff.

Men det kan ändå tolkas som en signal på att kvinnorna i styrelsen är missnöjda med Wallén?

– Ja, det är vi allihop fullt medvetna om. Det ser inte bra ut när hela den kvinnliga delen av styrelsen lämnar. Men sakerna har alltså inte med varandra att göra.

Hedberg har suttit i styrelsen i fyra år men berättade i höstas för valberedningen att hon inte ställer upp för omval.

Har det med konflikten mellan Dahlman och Wallén att göra?

– Nej, absolut inte. Jag hade bestämt mig innan det här kom på tapeten. Uppdraget tog lite för mycket tid.

Vad är din uppfattning om striden?

- Det är ytterst ledsamt och jag beklagar verkligen att de inte kommer överrens.

Rebecca Hjorth förklarar varför hon efter sex år väljer att inte ställa upp för ytterligare en tvåårsperiod.

– Det är inte roligt längre och då är det bättre att lämna över till någon annan.

**

Senare idag på Challenge: "Ordföranderollen är ingen enmansshow".

Coachen som hotade förälder undslapp med tillrättavisning

Challenge 29 december 2015

Nu har coachen som hotade en tennisförälder fått sin ”dom”.

Avstängning i x antal månader? Nej!

Förbud att närvara på x antal turneringar? Nix!

Så vad händer då med coachen som tog tag i förälderns öra och sa ”jag vet var du bor och jag kommer att ta dig”?

Jo, han har fått en tillrättavisning. Typ aja-baja, så där ska du inte göra.

Hur kunde det stanna vid en åtgärd som väl annars är vanligast förekommande i uppfostran av barn som gjort något mer eller mindre oskyldigt bus?

Jo, skandalen under Salk Open anmäldes inte till Svenska tennisförbundet som därmed var förhindrat att agera.

Arrangörsklubben kunde inte anmäla saken eftersom ingen av av klubbens ledare bevittnade tillfället där det förekom handgripligheter och hot. Den hotade föräldern – som i första skedet övervägde att polisanmäla händelsen – beslutade sig för att inte heller till förbundet anmäla det inträffade.

Förbundet fick in två rapporter (från Salk och den hotade föräldern) och det slutade med att de två berörda klubbarna hade samtal med de inblandade.

Ilska var min spontana reaktion.

För vad sänder det här för signaler till idrotts-Sverige där en del vuxnas osportsliga, omogna och fanatiska beteende redan ställer till med så mycket bekymmer och oro inom barn- och ungdomsidrotten? Är sådant här beteende numera så vanligt i barn- och ungsdomsidrotten att det är på väg att accepteras?

Med lite perspektiv på saken kom andra funderingar och frågeställningar,

Visst, en anmälan och påföljande utredning hade förmodligen resulterat i en avstängning och visst, en sådan hade naturligtvis statuerat exempel och sänt en signal om att det nu är hårdhandskar istället för silkesvantar mot alla som saboterar för sporten.

Pang, bom, punkt och slut och allt frid och fröjd?

Nej, det är långtifrån säkert.

Det här fallet berör ju i grunden också två unga killar som älskar att spela tennis och som satsar på att bli så bra som det någonsin går. Förhållandet mellan dem och delar av deras respektive ”team” var spänt redan tidigare och kulmen nåddes förhoppningsvis under bråket i Salk-hallen.

En ytterligare upptrappning av fejden med anmälan och förbundets påföljande utredning och dom skulle ha inneburit en långdragen process och minskade möjligheter till förbättrad relation.

De unga grabbarna kommer att mötas många gånger framöver och vem vet, en dag ska de kanske spela ihop i landslaget.

Förhoppningsvis fungerar tillrättavisningen som läxa och behöver luften mellan parterna rensas är det inte för mycket begärt att de träffas och pratar ut. Det handlar ju ändå om vuxna människor även om beteendet inte alltid tyder på det. Om inte annat borde de vid det här laget förstå att de gör bäst i att uppträda på ett sätt som gör att de unga talangerna behåller sin kärlek till tennis.

Är jag för godtrogen? Har full förståelse för de som menar att hot och handgripligheter måste anmälas och är alltså själv lite kluven. ”Kasta ut rötäggen” var min reaktion samma dag som skandalen inträffade.

Men med perspektiv på just detta fall och med de unga grabbarnas bästa för ögonen tycker jag ändå att den hotade pappan gjorde rätt som valde en mjukare linje – en uppfattning som förhoppningsvis inte behöver revideras efter någon av grabbarnas framtida möten.

Vad tycker Du?

Svensk tennis inte jämställd visar skillnaden i prispengar

SvD idag

I Grand Slam-turneringarna har dam- och herrspelarna lika mycket prispengar.

Men på den svenska touren råder inte jämställdhet.

Där är männens prispott i år 170 000 kronor högre än kvinnornas.

Sägas ska:

•att större delen av skillnaden beror på att en klubb i sin satsning på att få en internationell herrturnering lägger 100 000 kronor mer på herrarna (klubben har redan en motsvarande damturnering).

•att en stor majoritet av klubbarna har både herr- och damklass och en jämn fördelning av prispengarna.

Ändå kvarstår en skillnad och oavsett om den betraktas som stor eller liten visar skillnaden att det inte råder jämställdhet. Det skadar svensk tennis.

I år får Sverige två nya stora internationella herrturneringar – Challengers – och på den nivån är det marknadskrafterna som styr över var pengarna ska satsas.

Men på svensktouren – som omfattar 46 turneringar - är det klubbarna som bestämmer villkoren.

Mitt förslag: att Svenska tennisförbundet nästa år ställer krav på att klubbar som arrangerar turneringar på svenska touren ska ha både en dam- och en herrklass och att prissummorna är lika.

Fotnot: Damernas prispott är 545 000 kronor, herrarnas 715 000 kronor. Ovanpå det finns en bonuspool där summan är  80 000 kronor på både herr- och damsidan. 

**

Artikeln publicerad i dagens SvD.

Makthavarnas mörkläggning är större problem än fusket

Challenge 18 januari Läs här

Att det fuskas är illa nog.

Men att tennisens högst beslutande organ mörkar fusket är långt allvarligare.

Ändå väcker det inte förvåning.

Det blev stora rubriker då BBC och Buzzfeed för runt en månad sedan basunerade ut att de avslöjat omfattande matchfixning på tenniscirkusen. Men i avsaknad av bevis blev det bara ytterligare ett i raden av ”avslöjanden” som snabbt glöms bort.

Annat nu då The Guardian namnger två domare som i hemlighet blivit avstängda av Internationella tennisförbundet (ITF).

Ene domaren stängdes för ett år sedan av på livstid för att ha varit inblandad i matchfixning och den andre stängs av eftersom han spelat på matcher.

Med ens har vi två konkreta exempel på fusket. Tack vare The Guardian. Först efter att ha blivit ställt mot väggen medgav tennisens mäktigaste förbund att de två domarna är avstängda.
Visst kan man tycka att huvudsaken är att domarna blivit avstängda. Men att ITF och/eller ATP vid ett antal tillfällen genom åren försökt - och säkert också lyckats ibland - hemlighålla fusk skadar naturligtvis sporten varje gång mörkandet avslöjas.
Skräckexemplen är då dopade spelare har friats.

Så skedde till exempel med megastjärnan Andre Agassi som tilläts spela vidare trots att han lämnat ett positivt dopningsprov. Minst ytterligare sex dopade spelare har friats sedan ATP tagit på sig skulden genom påståendet att organisationen lämnat ut preparat som varit kontaminerade med en otillåten substans.

Alla dessa lögner, halvsanningar och efterhandskonstruktioner har självklart ett syfte: att visa en skinande fasad. Spricker den finns ju risk att såväl sponsorer som tv-bolag vänder sporten ryggen.

Men makthavarnas strategi slår tillbaka inte bara mot dem själva utan också mot spelarna.

Ju fler mörkläggningar som avslöjas desto vildare blir spekulationerna om att matchfixning och dopning är mycket utbrett på tenniscirkusen.
Att båda formerna av fusk förekommer och är ett problem råder ingen tvekan om. Men genom hemlighetsmakeriet skapas ett utrymme för spekulationer som i sin tur framställer problemen som betydligt större än vad jag tror att de i själva verket är.

Numera räcker det med att en spelare är borta i några månader för att rykten om hemlig dopningsavstängning ska börja cirkulera och då en lågt rankad spelare skräller mot en stjärna dyker det alltid från något håll upp misstankar om läggmatch.

Jag får ofta frågan om jag tror att Rafael Nadal och Serena Williams är dopade.

Svaret är nej. Båda testas varje år oftare än flertalet spelare. 2015 testades Nadal och Williams 4-6 gånger (ITF preciserar det inte närmare än så) på tävling och båda gjorde fler än sju (+7) oannonserade tester.

Med det borde vi kunna vara säkra på att Williams och Nadal inte är dopade.

Att det ändå finns utrymme för spekulationer är inte spelaras utan makthavarnas fel.

Vad gäller matchfixning har tenniscirkusens fyra styrande organisationer – ITF, ATP, WTA och Grand Slam-styrelsen – beslutat att tillsätta en utredning. Den ska bland annat se över hur effektivt antikorruptionsarbetet är och vad som kan göras bättre.

På förekommen anledning kommer här ett tips: sluta mörka.