Tennisen är i skriande behov av en Williams som glänser

Kommer världsettan räta ut frågetecknen?

Damtennisen behöver Serena Williams mer än vice versa.

Förstå därför att det finns en oro bland arrangörer, tv-bolag och sponsorer när den 34-åriga ikonen är en skugga av sitt bästa jag.

Ska hon ta en mellanssäong och istället ägna mer tid åt modevisningar, kändisfester och annat som lockar? Det har hänt förr och kan ske igen i år då drömmen om en Grand Slam sprack redan i Australian Open.

Att det är OS-år talar för att amerikanskan ändå kommer att göra en helhjärtad satsning.

Denna vecka spelar Williams i Rom sin blott fjärde turnering för året och den första på grus. Om hon bara når upp i runt 70 procent av sin kapacitet tar den fortfarande överlägsna världsettan – men avståndet till de närmast bakom krymper - sin 70:e titel och den första sedan Cincinnati i augusti förra året.

Mer tveksamt är om Williams når upp till de erforderliga procenten.

*

SvD idag

Efter sin loja insats i förra veckans semifinal i Challengerturneringen i Aix en Provence tar Elias Ymer förhoppningsvis revansch på sig själv i Bordeaux.

*

Johanna Larsson kvalade in och fick en bra lottning i Rom. Möter där 23-rankade brittiskan Johanna Konta som inte har några grusresultat att skryta med.

*

Flertalet svenskar tävlar på tennisens bakgård och denna ligger i veckan i Båstad där det handlar om ITF-turnering på både dam- och herrsidan.
Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD.

Elias, tänk på att det är nu du bygger upp ditt varumärke!

Sverigeettan kan ta revansch i Bordeaux- på sig själv

”Hela världen älskar en fajter”!

Klyschan må vara sliten men äger sin riktighet och jag hoppas att Elias Ymer förstår vidden av orden.

Den 20-årige Sverigeettan är långtifrån hetast av alla unga spelare som är på väg fram men han är ändå ett av de där namnen som tennisälskare världen över börjar få upp ögonen för.

Det är nu Elias bygger sitt varumärke. Det är nu han ger den bild av sig som många kommer att ha på näthinnan då de hör hans namn.

De tusentals åskådare som såg Elias i förra veckans semifinal i Aix en Provence har nog uppfattningen att han är nonchalant yngling som gör vad som faller honom in och det utan hänsyn till arrangör, publik och sponsorer.

Att Elias i själva verket inte är sådan kvittar - för  åskådarna som såg hans långa stunder helt oengagerade och loja uppträdande mot Carlos Berlocq. 

Bakslaget kom oväntat eftersom Elias tidigare i år visat upp en större kampvilja än kanske någonsin tidigare.

Även de största stjärnorna har dagar då spelet inte stämmer. Men därifrån till att lättvindigt vika ner sig är steget mycket långt.

Det handlar om att visa respekt – mot sporten.

Bernard Tomic och Nick Kyrgios är två skräckexempel på spelare med noll respekt mot det yrke som redan gjort dem till mångmiljonärer. Men så är de inte heller älskade. Visst kan vi imponeras av deras spel men mer är det inte. Kyrgios är lika ödmjuk som Jan Guillou och Tomic tankar titt som tätt.

Men nej, jag jämför verkligen inte Elias med de två dumdryga australierna men tar dem som avskräckande exempel på vad detta med image betyder. Kyrgios och Tomic kanske är jättefina killar innerst inne ( har dock inte hört något som sagt det). Även om de till äventyrs skulle komma på tanken att från nu och resten av karriären vara både sportsliga och ödmjuka skulle det ta åtskilliga år innan deras skamfilade rykten repareras.

Det gäller alltså att vara mycket noga med att bygga upp sitt varumärke och sedan förvalta det. Enstaka bakslag för redan väletablerade och omtyckta stjärnor ger inte mer än en snabbt lagad repa på fasaden medan liknande bakslag för en uppkomling riskerar att ses som en stor del av fasaden.

Den som visar sådan här attityd går alltid hem

Oavsett om en spelare ger sitt yttersta i åtta av tio turneringar är det undantagen som skadar hans rykte. En åskådare struntar fullkomligt i om spelaren gett allt i alla sina matcher veckan innan – viker han ner sig inför ögonen på åskådaren är det bara just den bilden denne tar med sig hem.

Denna vecka har Elias möjlighet att i Challengerturneringen i Bordeaux ta revansch för debaclet i Aix en Provence. Resultatet kvittar. Det enda viktiga är att Sverigeettan visar sig själv, sitt team, sina fans och alla andra i sporten att han minsann är en krigare.

I sin roll som Sverigeetta fungerar Elias som förebild för många barn och ungdomar i svensk tennis. Med det följer ett ansvar. Extra stort blir det i en tid då många svenska spelare uppträder så illa och har ett så negativt beteende att sportchefen Johan Sjögren sett anledning att slå larm. Svensk tennis rykte skadat av könsord och svordomar

Elias är i många stycken en mycket bra förebild och han har verkligen mognat under de senaste åren. Men han är fortfarande i början av sin proffskarriär och ett okänt kort utanför den trängre kretsen. Det är nu och under de närmaste åren han ska presentera sig för dem och han väljer själv på vilket sätt det ska ske.

Elias har tuff lottning i Bordeaux. Möter i första omgången tjecken Lukas Rosol som han i förra veckan kvartsfinalbesegrade. Att under kort tid vinna två raka matcher mot samma spelare är svårt. Det fick till exempel Rafael Nadal erfara mot Andy Murray i Madrid och Rebecca Peterson skriver säkert också under på det. Nyligen finalbesegrade hon i en ITF-turnering Taylor Townsend för att veckan därpå åka ut mot amerikanskan i första omgången.

Men som sagt: det är inte Elias Ymers resultat som är av störst intresse nu.

Det är hans attityd och inställning.

Behöver Djokovic inte vila talar allt för honom i Rom

Tog igår i Madrid sin 29:e Mastertitel

Djokovic och Nadal kan mötas i kvarten.

Stjärnskottet Alexander Zverev ställs mot frågetecknet Grigor Dimitrov i första omgången.

Segraren mellan dem möter Roger Federer – ny världstvåa på måndagen.

Stanislas Wawrinka inleder mot Benoit Paire – fjolårets Swedish Open-segrare som allt efter humör pendlar mellan himmel och helvete.

Andy Murray kan i sin första match få möta 19-årige Borna Coric.

Det är dags för Masterturnering i Rom där vi bjuds på några riktiga gobitar redan i första omgången. Turneringen kommer kanske också att ge oss en tydligare bild av vilka som blir största hot mot Novak Djokovic i Franska mästerskapet.
Ännu mer intressant skulle det förstås bli på Roland Garros om vi i Rom fick se så stora skrällar att några nya heta utmanare dyker upp.

Överlägsne världsettan Novak Djokovic saknar visserligen en titel i Paris men att hans tidigare historia där ska påverka honom så negativt att han inte lyckas heller denna gång? Nej, det skulle vara anmärkningsvärt. I dag tog han Mastertiteln i Madrid efter finalseger mot Andy Murray och förlusten mot Jiri Vesely i Monte Carlo är serbens enda bakslag i år.

Då behövde Djokovic vila. Jag säger inte att han tankade men däremot att han var måttligt intresserad av att vinna. Om världsettan anser att en titel i Rom är bästa tänkbara uppladdning inför Franska mästerskapet talar allt för att han står som slutsegrare. Tycker Djokovic däremot att han behöver mer än en veckas vila inför Paris kommer han säkert se till att få det...

Rafael Nadal kan bli en av Djokovic främsta utmanare i Franska mästerskapet och efter spanjorens segrar i Monte Carlo och Barcelona var vi många som hoppades på en final mellan dem i Madrid där storspelande Murray i semifinalen utnyt§tjade att Nadal inte är i toppslag.

I Rom kan Djokovic och Nadal alltså ställas mot varandra redan i kvarten. Men spanjoren lär få ett svårt hinder dit i sin andra match där mycket talar för att Milos Raonic eller Nick Kyrgios blir motståndare.

Alexander Zverev mot Grigor Dimitrov är en högintressant match på måndagen. Den 19-årige tysken är ett av tennisens största framtidsnamn och då Dimitrov var i motsvarande ålder sågs han som sportens nästa stora stjärna. Nu är han 24 år och frånsett ett mycket starkt 2014 har han inte alls levt upp till förväntningarna. För några veckor sedan ballade han ur totalt i finalen i Istanbul och i Madrid blev det sorti direkt.

Så mycket tennis som Dimitrov har i sig skulle det förvåna om inte bitarna faller på plats förr eller senare.

Bra lottning för Sverigeettan i tuffast tänkbara konkurrens

Var senast i kvartsfinal på gruset i Rabat

Sverigeettan Johanna Larsson kvalade in och fick en bra lottning i veckans stjärnspäckade WTA-turnering i Rom.

Med bra lottning menar jag en inte skräckinjagande motståndare i första omgången.  Visst kan man säga att alla segrar i huvudturneringen är bonus för en kvalspelare men i detta fall tycker jag att Larssons bonus hägrar först från andra omgången.

Hon öppnar mot Johanna Konta, med plats 23 Storbritanniens etta som i början av säsongen skrällde med en semifinal i Australian Open.

Naturligtvis är 24-åriga Konta en svår motståndare för Larsson men det finns en faktor som talar för den tre år äldre svenskan: Grus är hennes bästa underlag och även om brittiskan säger sig vara lika bra på alla underlag talar statistiken ett helt annat språk.

Hon spelar sparsamt på grus, har förlorat årets två enda matcher på underlaget och det är snart ett år sedan hon senast vann en grusmatch, då i kvalet till Franska mästerskapet där det efter tre segrar blev förlust i första omgången.

Det var under andra halvan av förra säsongen Konta fick sitt genombrott. Hon kvalade in och gick till åttondelsfinal i US Open, gick efter kval till kvarten i WTA-turneringen i Wuhan och tog i båda dessa turneringar stora skalper.

I årets Australian Open föll hon i semi mot sensationella slutsegraren Angelique Kerber.

Att Konta är relativt grön som toppspelare i kombination med hennes allt annat än imponerande resultat på grus innebär att Johanna Larsson har en på papperet utmärkt möjlighet att gå fram till möte med italienska världssjuan Roberta Vinci (som är klart bättre på hardcourt och inte alls övertygat på gruset i år).

Fotnot: Larsson har 1-0 inbördes mot Konta som gav upp vid 1-1 i set då de möttes 2013.

Se hyllningarna till Federer då han laddar upp inför Rom

Publikfavorit var han än spelar

Djokovic, Murray, Nadal och alla de andra får ursäkta – i popularitet är de inte ens i närheten av att kunna mäta sig med Roger Federer.

Den 34-årige schweizaren är med sin 17 titlar segerrikast i Grand Slam-historien men det är i ännu högre grad hans eleganta spelstil och ödmjuka personlighet som gjort honom till en av sportens främsta ambassadörer genom alla tider.

Då Federer spelade If Stockholm Open 2010 var det många svenska tennisälskare som såg Federer live för första gången. Han spelade där också 2000, var då i och för sig en jättetalang men ändå okänd utanför den trängre kretsen.

Annat då 2010. Intresset var enormt och Federers träning inför turneringen skedde inför mycket välfyllda läktare i Kungliga hallen.

På samma sätt ser det ut på många platser runt om i världen då Federer tränar, nu senast i Rom där Federer laddar upp inför den enda Masterturnering som han ännu inte stått som slutsegrare i. Han har fyra finaler bakom sig, senast ifjol då han föll mot Novak Djokovic.

Att Federer efter skadeproblemen under säsongen ska vara med och slåss om årets titel förefaller närmast osannolikt. Men han inleder i alla fall turneringen som världstvåa eftersom Andy Murray inte idag inte lyckades försvara sin fjolårstitel i Masterturneringen i Madrid.

Förresten kvittar det vilken rankning Roger Federer har – han är ändå populärast av alla och så här såg det ut på hans träning i Rom:

                                                           

Doldis svenskt glädjeämne men Ymer var en besvikelse

Söderlund tränar på Good to Great

Svensk tennis hade stora framgångar i veckans ITF-turnering i Karlskrona.

Allra roligast var att en ung doldis klev fram och tog titeln.

Okej, i juniorkretsar är snart 19-årige Carl Söderlund inte okänd men rankad 793 och med sju landsmän framför sig på listan möts hans namn knappast av igenkännande nickar runt om i tennis-Sverige.

Ännu så länge är bäst att tillägga.

Ett år yngre Mikael Ymer är ende yngre svensk Söderlund har framför sig på listan och det är just när spelare i den där åldern – eller gärna ännu yngre – når stora framgångar i denna kategori turneringar som det känns riktigt hett. Självklart är alla framgångar välkomna men då en spelare runt 25 år lyfter bucklan i en 10 000-dollarturnering är det ju inte så att vi säger ”wow- den där spelaren blir intressant att följa i framtiden”.

Men det kan vi säga om Carl som på vägen fram till karriärens andra ITF-titel (den första i Norge ifjol) slog ut ut bland andra de två högst seedade och titelförsvarande Fred Simonsson. Söderlund tappade inte ett set och finalbesegrade andraseedade japanen Kaichi Uchida med 6-1, 6-2.

Rapporterna från Karlskrona berättar att Söderlund jobbat hårt under veckan och visat upp en mycket positiv attityd. Härligt att det betalade sig. Förbundets sportchef Johan Sjögren larmade nyligen om att svenska spelare numera sticker ut genom att ha ett negativt beteende på banan. Sjögren har rätt i sin kritik vilket inte innebär att samtliga svenska spelare har anledning att ta åt sig av den.

**

Simonsson och Isak Arvidsson nådde semi och tog parets tredje dubbeltitel på två månader.

**

Medan Carl Söderlund var det stora svenska glädjeämnet på lördagen var Elias Ymer en besvikelse. Jag hade inte möjlighet att se hela Sverigeettans semifinal mot 147-rankade Carlos Berlocq i Challengerturneringen i Aix en Provence- lika bra det. Det jag såg var nämligen en Sverigeetta som långa stunder saknade fokus och det med karriärens tredje Challengertitel inom räckhåll. Elias räddade visserligen en matchboll i andra set och tvingade fram ett skiljeset - där han tog sex (!) poäng. 2-6, 7-6, 0-6.

Fortsatt huvudbry för Nadal Murray tog dubbel revansch

Hinner han hitta storformen till Paris?

Med drygt två veckor kvar till Franska mästerskapet letar tidernas gruskung fortfarande efter storformen.

Dagens Madrid-semifinal mot Andy Murray blev ytterligare ett i raden av exempel på att Rafael Nadal numera är sårbar även på favoritunderlaget.

7-5, 6-4 till den titelförsvararen som tog rejäl revansch för förlusten i Monte Carlo-semifinalen.

Framför allt tog Murray revansch på sig själv efter den slokörade insatsen i deras senaste möte.

Nu var världstvåan totalt fokuserad från första till sista boll. Inte ens det faktum att förstaserven inte satt som han önskade fick skotten ur humör. I första set slog han in bara 41 procent förstaservar för att öka till 65 procent i andra. Däremot servade han riktigt bra på ett antal av de totalt elva breakbollar som spanjoren inte lyckades förvalta.

Murray hade mycket bra bollträff större delen av matchen och tryckte då tillbaka Nadal långt bakom baslinjen för att sedan vid ett antal tillfällen avgöra med väl avvägda stoppbollar.

Då Nadal bröt tillbaka till 4-5 i andra set vädrade hemmapubliken en vändning men efter några riktigt grova missar tappade världsfemman sitt efterföljande servegame.

Just de många oprovocerade misstagen i kombination med mindre kraftfullt spel är vad som främst skiljer Nadal nu jämfört med då han var som bäst. Visst, han har nyligen tagit titlar i såväl Monte Carlo som Barcelona men motståndet har inte varit av kalibern att det utgjort en värdemätare av slaget Murray var i dag.

Precis som vanligt tilläts Nadal i stort sett konsekvent dra över tiden mellan poängen. Först då spanjoren inför en viktig poäng i slutet av första set drog över med tio sekunder såg svage domaren Carlos Bernardes anledning att utdela en varning.

Inför nästa poäng tog Nadal 29 sekunder istället för tillåtna 25 sekunder på sig och skulle alltså ha fått poängstraff.

Men nej, någon sådan kom förstås inte. Bernardes vill ju inte riskera jobbet...