Då föräldrar knäckte barn ändrade klubben sin "regel"

Olle Palmér

Att döma i idrott är lärorikt- inte minst för utövarna själva.

Genom att de får erfarenhet av hur svårt det är att döma ökar idrottarnas förståelse och respekt för domaren.

I går föreslog jag i en krönika på Salk Opens hemsida - Du hittar den här - att turneringen ska återinföra regeln om att förlorande spelare ska döma åtminstone en match. Så fungerade det nämligen förr om åren.

Men Salk Opens rutinerade tävlingsledare Olle Palmér bara skakade på huvudet då han hörde mitt förslag som han menar inte alls skulle vara möjligt att genomföra i dag.

Varför? Ja, se och hör själva:

Utslagningen i Vi i Femman skulle inte tolereras i idrotten

Vad sägs om detta: tio utvalda lag från Boden i norr till Lund i söder som tävlar om att bli Sveriges bästa sjätteklassare.

Segrande lag får 10 000 kronor.

”Usch, fy, utslagning, tävlingshets och föräldrar och tränare som pressar”.

Så hade det definitivt låtit om det handlat om en idrottstävling.

Men det gör det inte.

Det handlar om retorik. Närmare bestämt om Utbildningsradions retorikpris.

Var är alla politiker, forskare, pedagoger och andra som är så snabba att kritisera idrotten men nu väljer att tiga still?

Svaret är enkelt: deras tysnad beror på dubbelmoral.

Likadant vad gäller flatheten mot den brutala utslagningen i Vi i Femman, frågesportprogrammet som startade redan 1963.

Visserligen får alla skolor en inbjudan att vara med men bara ett fåtal klarar sig vidare till tävlingarna i radio.

Bara två elever – en flicka och en pojke – får representera sin klass. Dessa två elever har haft bäst resultat på uttagningsprovet.

Men hallå! Varför får inte alla vara med?

Varför ska inte den med sämst resultat få en plats i laget när det anses så solklart att den med noll bollkänsla ska få speltid i 11-årslaget i fotboll?

Jag är innerligt less på alla politiker, pedagoger och andra självutnämnda förståsigpåare som är så snabba att klanka ner på förhållandena inom idrotten men samtidigt inte lyfter ett finger för att komma tillrätta med motsvarande – eller större – problem på andra områden.

**

I dag startade Salk Opens 110:e upplaga. Jo, ni läste rätt, 110:e. Men så är Salk Open också världens äldsta juniorturnering i tennis. Runt 1 000 spelare ställer upp och yngsta ålderklassen är 10 år. På Salk Opens hemsida skriver jag en krönika-  Salk Open kan visa idrotten från sin bästa sida -om turneringen och vårt förhållningssätt till tävlingar för barn- och ungdomar.

**

Tidigare i december spelades Fair Play Cup där årets anmälningssiffra 882 är den näst högsta i turneringens 37-åriga historia. Salk Open och Fair Play Cup är bara två av många exempel på att det finns ett stort tennisintresse runt om i landet.

Robin betalade högt pris för lojaliteten mot svensk tennis

Titeln i Master-turneringen i Paris 2010 är Robin Söderlings tyngsta

”Hur högt pris Robin Söderling får betala återstår att se”.

Så löd sista meningen i den SvD-krönika jag skrev dagen innan 2011 års Swedish Open startade.

Rubriken på krönikan var ”Våga vägra Båstad, Robin” och min förhoppning var att såväl fysiskt som mentalt slitne Söderling skulle lämna återbud till Båstad-turneringen.

Men han lyssnade vare sig på det-  Våga vägra Båstad, Robin - eller på kroppens varningssignaler. Bara någon vecka tidigare i Wimbledon syntes det tydligt att allt inte stod rätt till med den svenske världsfemman.

Ändå valde han att spela i Båstad.

Han var turneringens stora affischnamn och ville inte svika arrangören. Ett återbud från Robin hade varit ett hårt slag för både turneringen och för svensk tennis.

Söderlings lojalitet var så stark att han avstod från det han innerst inne visste att han måste göra: vila.

Det finns inte en chans i världen att han skulle ha spelat den veckan om det handlat om en turnering utomlands.

Robin storspelade i Båstad, utklassade andra världsstjärnor och tog sin 10:e titel.

Men samtidigt gjorde han slut på även reservkapaciteten i sitt batteri, kroppen var starkt påverkad av körtelfeber - han fick diagnosen långt senare - och finalen mot spanske världssexan David Ferrer (6-2, 6-2) blev västgötens sista framträdande.

Tyck nu inte att jag är en besserwisser som med bestämdhet hävdar att Robins karriär avbröts just på grund av att han spelade i Båstad – för varken jag, han eller någon annan kan med säkerhet veta att det är så.
Samtidigt är det rimligt att tro att hans kropp haft större möjligheter att återhämta sig om han tagit ett uppehåll tidigare. 

SvD inför Swedish Open 2011

Vi kan bara spekulera i det och detsamma gäller förstås hur hans karriär skulle ha sett ut om Robin tagit en tids uppehåll i samma stund som han kände att något var fel.

Han hade redan varit i två Grand Slam-finaler, klättrat till fjärdeplats på rankningen och utmanade skotten Andy Murray om vem som skulle etbablera sig i toppkvartetten där Novak Djokovic, Roger Federer och Rafael Nadal var givna.

Nu får vi aldrig ett svar på detta.

Vad vi vet är att Robin Söderling från Tibro var en fantastisk tennisspelare som skänkte oss många högtidsstunder. Han skrev också historia. 2009 blev han i Franska mästerskapet förste spelare att besegra gruskungen Nadal i en femsetsmatch på grus – en bedrift som fram till dess hade ansetts som ett Mission Impossible.

Året därpå dunkade Söderling på Roland Garros ut Federer som på de regntunga banorna inte kunde stå emot svenskens tryck i slagen.

Robin Söderling var en hetlevrad kämpe som älskade att köra hårt.

Han har i det längsta bevarat hoppet om att en dag kunna göra comeback men kroppen har inte svarat som han ville. Till slut blev bakslagen så många att Robin fattade beslutet att avsluta karriären.

Det kommer inte som en blixt från klar himmel men är precis lika trist ändå. Även de som så tvärsäkert hävdat att Robin inte skulle komma tillbaka har säkert ändå hyst ett litet hopp om att ha fel.

Men nej, i förmiddags meddelade han sitt beslut och det är lite typiskt Robin att göra det just i en tid då många är så upptagna med julbestyr att de inte riktigt har tid att hänga med i vad som händer utanför familjens sfär.

Robin gillar inte att stå i centrum och tänkte väl kanske att inte så många bryr sig om hans avsked när det kommer så här dagen före julafton.

Men då förringar han sin person och sin gärning på tennisbanorna runt om i världen.

Robin Bo Carl Söderling är en av svensk tennis största spelare genom tiderna och den ende bakom världsettorna Björn Borg, Stefan Edberg och Mats Wilander som under proffseran spelat mer än en Grand Slam-final i singel.

Tack Robin!

Och grattis till att du nu i alla fall slipper frågan som du under fyra år har hört till leda: ”När räknar du med att göra comeback?”

Robin Söderling berättar om beslutet att avsluta karriären

Robin Söderling

Från och med i dag är Robin Söderling exproffs.
För bara några minuter sedan lämnade den tvåfaldige Grand Slam-finalisten beskedet att han inte kommer fortsätta sina försök att komma tillbaka till ATP-touren där han tog tio titlar och där han slog sig fram till en fjärdeplats på rankningen.
Det är naturligtvis en mycket tråkig nyhet även om den inte kommer som en blixt från klar himmel.
Så här skriver Robin själv till alla sina fans runt om i tennis-Sverige:


  Hej,

Med detta brev vill jag informera er om att jag har bestämt mig för att avsluta min karriär som professionell tennisspelare. Några veckor innan ATP tävlingen Swedish Open i Båstad 2011 insjuknade jag i körtelfeber. Eftersom jag då inte insåg allvaret i detta gjorde jag misstaget att fortsätta träna och tävla med viruset i kroppen vilket också lett till att jag drabbats av ett kraftigt överträning syndrom. Jag har sedan dess brottats med att bli helt återställd från detta. Med sjukdomen har det varit omöjligt för mig att träna till hundra procent och jag har tvungen till att vila efter all fysisk ansträngning. Vissa perioder har jag mått så dåligt att jag har varit helt sängliggande. Det senaste året har dock min hälsa förbättrats och jag har kunnat öka min träningsdos, men min återhämtning efter träning fungerar tyvärr fortfarande inte som jag skulle vilja. Att börja spela tävlingar som kräver fysisk ansträngning under en längre period har därmed varit uteslutet. Under alla år har jag trott på att jag skulle kunna ta mig tillbaka till världstoppen i tennis, men nu har jag insett att jag inte kommer bli frisk nog att jag kommer kunna spela tennis på den nivå jag kräver av mig själv. Med den anledning har jag beslutat att avsluta min karriär som professionell tennisspelare.

Givetvis är detta ett mycket tråkigt beslut. Nu i efterhand kan jag känna att jag borde ha lyssnat bättre på min kropp och då kunnat undvika sjukdomen men å andra sidan är det alltid lätt att vara efterklok och tennis är sport som kräver att man maximerar sin träning för att behålla en position i världstoppen. Med det i åtanke och då jag vet att jag har gjort allt i min makt de senaste åren för att få bukt med sjukdomen kan jag utan större svårigheter ta detta beslut. Istället för att förarga sig över allt jag potentiellt har gått, och går miste om, känner jag mig lyckligt lottad och kan stolt se tillbaka på min karriär som väldigt framgångsrik. Jag har uppnått resultat och har fått uppleva saker som är få förunnat.

Även om min karriär som tennisspelare är över ser jag ljust på framtiden och mitt schema för de närmsta åren är redan fullspäckat. Först och främst har jag min underbara sambo och två barn som jag tillbringarmycket tid med. Jag har även varit med och startat företaget RS-Tennis där vi tillverkar tennisbollar och annan tennisutrustning. Det har gått förvånansvärt bra för RS-Tennis och vi har redan etablerat försäljning i över fyrtio länder i världen. Detta är något jag nu kommer att kunna lägga ännu mer tid på att försöka förbättra och utveckla.

Först och främst vill jag tacka min familj som har stöttat och visat tålamod för mig i alla dessa år. Jag vill även tacka mina fans som visat ett enormt stöd, både under min karriär, men även också under de senaste åren som varit väldigt tuffa för mig. Utan detta stöd hade jag aldrig orkat att fortsätta försöka att komma tillbaka till världstoppen.

Vänliga hälsningar

Robin Söderling 
--
Senare i dag på Challenge: Söderlings lojalitet hade ett högt pris.

Båstad-succén ger läge skapa en ny svensk WTA-turnering

Först: Grattis till Collector Swedish Open som för andra året i rad röstats fram som WTA-tourens populäraste turnering.

Sedan: Jag hoppas att succén i Båstad stimulerar näringslivet och driftiga tennisentreprenörer att skapa ytterligare en WTA-turnering på svensk mark.

Det är naturligtvis inte gjort i en handvändning men tas initiativ redan nu är det fullt möjligt med ytterligare en svensk WTA-turnering 2017 eller 2018.

Redan innan dess bör de svenska tennisdamerna få möjlighet att spela stora ITF-turneringar på hemmaplan.

Som bekant är det klart med två svenska Challengers kommande säsong vilket innebär att de blågula herrarna med två ATP-turneringar – Skistar Swedish Open och If Stockholm Open - och två Challengers på hemmaplan får betydligt bättre villkor än damerna.

Det motsatta hade varit mer naturligt. Sedan 2011 har de svenska tennisdamerna varit klart starkare än herrarna och ser vi till fördelningen av stora framtidshopp lär damerna behålla sitt grepp under åtminstone de två, tre närmaste åren.

Utöver WTA-turneringen i Båstad har damerna i dag fem 10 000 dollar- och två 25 000 dollar-turneringar.  Dessa ITF-turneringar är i sig viktiga men de räcker inte alls för att täcka behovet.

Spelare som Rebecca Peterson och Susanne Celik har gått förbi nivån ITF-turneringar som finns på hemmaplan men är inte på WTA-nivå utan befinner sig i ett mellanskikt.

Hemmaturneringar på 50 000-, 75 000- och 100 000-dollarnivå skulle ha mycket stor betydelse för spelarna som nu befinner sig i detta mellanskikt och på sikt också för de unga talanger som är på väg upp.

Så snart Svenska tennisförbundet försäkrat sig om intäkter som möjliggör en stor sportslig satsning måste stora damturneringar på hemmaplan ges högsta prioritet.

*

I dag blev det klart att Ericsson blir ny titelsponsor till WTA-turneringen i Båstad. Turneringen kommer att heta just Ericsson Open. Det ska bli intressant att se hur media tacklar den saken. Det här med företagsnamn i idrottssammanhang är ju en känslig sak- ibland i alla fall. Det saknas en linje vilket innebär att det blir en godtycklig bedömning. Namn som Läkerol Arena och Tele 2 Arena används till synes obekymrat medan vi då det gäller tennisturneringar sällan ser eller hör titelsponsorns namn.

Här är årets tennissvensk

Vem är årets tennis-svensk?

Överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson som i sommarens Collector Swedish Open tog sin första WTA-titel?

Elias Ymer som liksom Larsson är klar Sverigeetta och som under säsongen kvalat in till samtliga de fyra Grand Slam-turneringarna?

Mikael Ymer som med sin seger i den femte och avgörande matchen i Davis Cup-kvalet mot Danmark säkrade Sveriges plats i division I?

Säkert har dessa tre många förespråkare och du kanske sätter något annat namn i toppen på din lista.

Det är ju så med listor. Det finns inget svart eller vitt, inget rätt eller fel utan allt grundas på subektivt tyckande. Ja, på tycke och smak.

På min lista intar Bo Hemborg förstaplatsen.

Hemborg må vara ett okänt namn bland många ungdomar i tennis-Sverige men bland Sveriges Tennisveteraner är han en ovärderlig institution.

Bo är redaktör för tennisveteranernas hemsida och gör ett fantastiskt arbete för att informera sina medlemmar om vad som händer i svensk och internationell veterantennis. Jag vet inte hur många inlägg den 84-årige fajtern gör varje år men det känns som om han har koll på varenda slag som slås på touren.

Att Hemborgs förtjänstfulla arbete sker på ideell basis gör om möjligt hans insats ännu mer imponerande och med fler ledare av hans kaliber i alla led i svensk tennis skulle vi våga tro på en riktigt ljus framtid.

Bo Hemborg får mycket uppskattning bland de svenska tennisveteranerna men hans arbete är värt att uppmärksammas av hela tennis-Sverige.

Bo, även om du lever för tennis och gör en helt ovärderlig insats för svensk veterantennis hoppas jag att du åtminstone under jul- och nyårshelgen unnar dig lite ledigt.

Det kommer ju skink- och nyårscuper även nästa år.

Tack, Bo!

Bo Hemborg

Många svenska coacher på touren även nästa säsong

Med Norman vid sin sida har Wawrinka tagit sig till toppen

Är det svenska tränarundret snart historia?

Frågan kan förstås väckas när i tur och ordning Thomas Johansson, Stefan Edberg och Jonas Björkman inom loppet av några veckor avslutat samarbetet med sina respektive adepter.

Men nej, svenska coacher kommer även under överskådlig tid att vara eftertraktade på touren och jag tror att såväl Johansson (brutit med Borna Coric) som Björkman (Andy Murray) snart erbjuds spännande utmaningar.

Som Challenge kunde avslöja i tisdags är Stefan Edberg till 99.9 procent säker på att han inte tar ett nytt coachjobb efter de två framgångsrika åren med Roger Federer. Nyheten - Läs här - uppmärksammades internationellt av bland andra New York Times erfarne tennisjournalist Christopher Cleary och tog död på ryktena att Edberg kommande säsong ska coacha Milos Raonic (vars tidigare coach Ivan Ljubicic nu coachar Federer).

Även utan Edberg – och åtminstone under en tid även utan Johansson och Björkman – finns en rad svenska coacher på tenniscirkusen. Bland andra då:

•Magnus Norman som gjort klart med ytterligare en säsong med världsfyran Stanislas Wawrinka.

Det är bara att gratulera schweizaren. Så här på rak arm kan jag inte komma på någon coach som gjort större avtryck på sin adept än vad Magnus gjort på Wawrinka. Betänk att killen var 28 år då Magnus kom in i bilden i april 2013. Wawrinka hade då tagit tre ATP-titlar, var rankad 17 och hade två kvartsfinaler som bästa resultat på sina 32 Grand Slam-turneringar. Wawrinkas facit på de tio GS-turneringar han spelat under Normans ledning: två titlar, två semifinaler, fyra kvartsfinaler och bara två tidiga sortier. Under deras tid tillsammans har Wawrinka tagit åtta ATP-titlar och etablerat sig i toppen av världsrankningen.

•Mikael Tillström coachar sedan en tid spektakuläre fransmannen Gael Monfils. En tuff utmaning då Monfils förefaller vara av det mer oberäkneliga slaget. På bästa humör är han en av tourens mest sevärda spelare men där finns också perioder då den tidigare världssjuan – nu 24 på listan – verkar likgiltig. Att hans karriär varit kantad av skadeproblem är en annan förklaring till varför Monfils inte lyckats etablera sig i toppen.

Magnus Tideman

•Magnus Tideman. Fortsätter med Jeremy Chardy, den 28-årige fransmannen som har betydligt högre

potential än vad hans 31:a plats visar. Chardys första set i årets Stockholm Open-kvartsfinal mot hans landsmannen Richard Gasquet är bland det bästa jag sett i år men lågmälde Chardy saknar fortfarande jämnheten som krävs för en plats bland de 15-20 främsta. Tideman coachade Thomas Johansson då denne i Australian Open 2002 tog Sveriges senaste Grand Slam-titel i singel.

•Joakim Nyström, assisterande DC-kapten som kommer att resa 20 veckor med spelare från akademin Good to Great och 13-15 veckor med 22-årige österrikaren Dominic Thiem. Han har i år tagit tre ATP-titlar och klättrat från 39 till 20 på rankningen.

•Johan Örtegren. Tog i september över som Grigor Dimitrovs coach efter Roger Rasheed som i sin tur efterträdde Mikael Tillström i samband med 2013 års If Stockholm Open. Örtegren kommer att dela tränarsysslan med argentinaren Franco Davin (Juan Martin del Potros förre tränare) och tanken är att båda ska resa med Dimitrov under första halvåret. Den tekniskt skicklige bulgaren fick i år en reaktion efter framgångarna 2014 och infriade inte alls de högt ställda förväntningarna.

•Thomas Högstedt ska försöka hjälpa 2014 års stjärnskott Eugenie Bochard att hitta tillbaka till toppen. Kanadensiskan har i ännu högre grad än Dimitrov fått uppleva hur svår säsongen efter ett stort genombrott är.

•Mattias Arvidsson är liksom Örtegren en doldis utanför tenniskretsen men gör i det tysta ett fantastiskt bra jobb med överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson.

Lägg därtill Davis Cup-lapten Fredrik Rosengren som kommer att lägga stort fokus på Sverigeettan Elias Ymer och Fed Cup-kapten Lars-Anders Wahlgren som under hösten fanns med Rebecca Peterson under hennes framgångsrika USA-turné.

Utan alla dessa coacher hade det varit ganska tyst om Sverige på tenniscirkusen. Inte en enda svensk är etablerad på ATP-touren och Johanna Larsson är enda svenska med en säker plats på WTA-touren.

Under 2016 skulle det vara önskvärt om vi fick anledning att prata mer om svenska spelare än om svenska coacher.