Svenske coachens hete adept blir värdemätare för Nadal

Österrikes nye stjärna är också ett av tennisens största framtidshopp

Hur är egentligen Rafael Nadals form?

En klar fingervisning får vi senare i dag då gruskungen från Mallorca spelar semifinal i ATP-turneringen i Buenos Aires.

På andra sidan nät: 22-årige Dominic Thiem i vars team vi hittar Sveriges assisterande Davis Cup-kapten Joakim Nyström.

Den tidigare världssjuan coachar under ett antal veckor den 19-rankade österrikaren och förbereder i detta nu sin adept för semifinalen i Argentina.

Thiem är yngst av spelarna på topp-20 men av någon anledning är han ännu inte lika  uppmärksammad som de andra heta framtidsnamnen.

Nadal har inte riktigt lyckats övertyga i sina två första matcher. Trots seger i två raka hade han vissa besvär mot bäste kompisen Juan Monaco och han tvingades till tiebrak i första set mot Paolo Lorenzi. Det är två spelare som ligger runt 50-strecket och som en Nadal i storform kör över på grus.

Dominic Thiem blir en ännu bättre värdemätare på var den 29-årige spanjoren står. Han inledde säsongen med att i Doha gå till final för att där bli rejält tillplattad av Novak Djokovic. I Australian Open föll Nadal trots bra spel mot landsmannen Fernando Verdasco.

Med tanke på att världsfemman säger att han inför denna säsong kunnat träna så mycket som han behöver är jag övertygad om att han blir att räkna med på allvar i år.

Frågan är mer när det sker.

Kinesiska tennisstjärnan fick tunghäfta då hon mötte JO

SvD i augusti 2006

Så här i JO-tider kommer jag att tänka på en händelse som visar hur ofantligt stor Jan-Ove Waldner är i Kina.

Året var 2006 och på Stockholm Stadion spelades WTA-turneringen  Nordic Light Open. Kina hade ett antal år tidigare inlett en jättesatsning på damtennis och det första stora målet var att nå framgångar på Peking-OS 2008.

Tränaren Thomas Högstedt hade en nyckelroll i satsningen som resulterade i flera kinesiska toppspelare med Li Na som den stora stjärnan. Högstedt var också turneringschef för WTA-turneringen i Stockholm där Li Na var ett av de hetaste namnen 2006.

Jag fick en intervju och Li Na berättade att hon var stolt över att vara Kinas första Grand Slam-kvartsfinalist och WTA-segrare. 

Men det var först då samtalet kom in på JO som hon sken upp och blev ivrig att berätta.

– Alla känner till Lao Wa (”Det evigt gröna trädet”, min anmärkning ) och han är en stor idol för många, sa Li Na och berättade om hur mycket hon själv såg upp till svensken.

Då föddes idén att sammanföra dem. Jag ringde pingisjournalisten Örjan Westberg som tog kontakt med JO och pingislegendaren sa ja direkt.

Dagen efter träffades de båda stjärnorna och Li Na  var så nervös att hon fick tunghäfta. Hon såg mer ut som en idoldyrkande flicka än en världsstjärna och hälsade blygt på JO. Han skötte snacket och fick efter ett tag Li Na att slappna av. Sedan spelade de några game efter vilka JO överräckte en signerad landslagströja.

Li Na såg ut som om hon just tagit emot en Grand Slam-buckla.

– Den här dagen glömmer jag aldrig och jag undrar vad mina vänner kommer säga då jag berättar att jag träffat Lao Wa, sa hon och strålade av lycka.

Fem år senare blev Li Na i Franska mästerskapet Kinas första Grand Slam-segrare och i början på 2014 rankades hon som världstvåa för att senare samma säsong lägga av efter skadeproblem.

Så försökte McEnroe knäcka den unge svenske talangen

McEnroe var en odåga under proffskarriären

  John McEnroe är det stora utländska affischnamnet i den femte upplagan av Kings of Tennis (16-18 mars i Stockholm Waterfront Congress Centre).

Turneringen ingår på Champions Tour där publiken förväntar sig att få se exempel på de utbrott som förutom genialiskt spel var McEnroes främsta kännetecken under proffskarriären.

Numera får den snart 57-årige amerikanen betalt för att bjuda åskådarna på utbrotten han förr bötfälldes för – det ingår i showen och ingen tar illa upp.

Annat var det då han härjade på proffstouren, McEnroe var en odåga och många spelare kan berätta hur amerikanen försökte att knäcka dem med psykningar.

Christian Bergström råkade för ut för en av de mer märkligare psykningarna då han 1989 mötte McEnroe i ATP-turneringen i Lyon. Även om den 21-årige svensken hade några år på touren bakom sig var han fortfarande en talang på väg upp och med de största framgångarna framför sig.

Då 58-rankade Bergström hade nya tennisskor och märkte på inbollningen att det kom ett gnisslande ljud från skorna då han rörde sig. Han såg att också McEnroe hörde det men amerikanen nöjde sig då med att titta missbelåtet på Bergströms skor.

Dags för match.

McEnroe skulle serva. Det var fullsatt på läktarna och publiken satt knäpptyst. Bergström höll igång fotarbetet. McEnroe kastade upp bollen för att serva men tog ner bollen och skrek: ”Whats that fucking noice?”

Lät sig inte skrämmas

Alla stelnade till. McEnroe var mycket irriterad men kastade upp bollen igen för att serva. Samma visa. Då uppmanade McEnroe domaren att varna Bergström för att denne uppträdde störande.

–Istället var det McEnroe som höll på att få en varning för att han tjatade på domaren, berättar göteborgaren som också dementerar ryktet att han knappt vågade röra sig under matchen av rädsla för att reta upp megastjärnan ytterligare.

– Jag brydde mig faktiskt inte och var förberedd på att något skulle hända. Året innan hade jag mött honom i Franska mästerskapet och då vräkte han ur sig oförskämdheter i sidbytena, säger Bergström som förlorade samtliga sina fyra matcher mot McEnroe.

 **

Den nu 48-årige göteborgaren var som bäst rankad 32, nådde tre kvartsfinaler i Grand Slam och var uppe i två ATP-finaler.

**

Vad är det som gör att McEnroe, Mats Wilander och de andra gamla stjärnorna fortfarande fyller läktarna? Kring det funderar jag i krönikan på Kings of Tennis hemsida. Läs krönikan här.

**

Apropå tennisnostalgi: Expressens tennisexpert Linus Sunnervik har gjort en mycket intressant återblick på det för svensk tennis så fantastiska 1988. Läs artikeln här

Glömskan kunde ha kostat DC-hjälten smeknamnet

Bragd-Birger hissas efter segern mot tysken Meiler

Hej! Efter den senaste tidens bakslag för svensk tennis tycker jag det är läge att muntra upp med en nostalgisk tillbakablick.

*

”Bragd-Birger”.

Smeknamnet klingar välbekant för även andra än idrottsälskare. Birger Anderson blev ju ”Bragd-Birger” med hela svenska foket då han 1975 svarade för några jätteskrällar i Davis Cup.

Mer okänd är då dramatiken som utspelade sig i den svåra bortamatchen mot Spanien. ”Bragd-Birger” hade visserligen sensationellt besegrat tysken Karl Meiler tidigare under sommaren men att den gängliga smålänningen skulle rå på José Higueras var det nog ingen som trodde.

Kvällen före match kom DC-kapten Lennart Bergelin in på Birgers rum, kände mycket noga på den svenske andremannens racketar och delade upp dem i två högar.

”De här tar du med till matchen”, sa Bergelin och pekade på en hög, pekade sedan på den andra högen: ”De här är så värdelösa att du kan slänga dem”.

Birger nickade.

Det stod 2-2 då han gick in mot storfavoriten Higueras som tog första set. Det var inget att säga om. Men ändå, Bergelin såg att något inte stod riktigt rätt till med Birger Anderssons spel.

Vid sidbytet efter första set  tog DC-kaptenen Birgers racket, synade och kände. Sedan vände han sig om till Ove Bengtson på spelarbänken:

”Ove, stick snabbt till hotellet och gå upp på Birgers rum. Han tog fel hög”.

Bengtson ilade till hotellet, var snabbt tillbaka med rätt racketar och – Birger Andersson vann med 3-1 i set.

**

Matchen mot Spanien var en av sex Sverige spelade på vägen fram till den första Davis Cup-titeln. Stjärnan och ankaret Björn Borg vann sina singlar (vilka ingick i hans makalösa svit på 33 segrar). I finalen besegrades Tjeckoslovakien i Kungliga hallen. Sverige skaffade sig 2-1 sedan Borg/Bengtson vunnit dubbeln och Borg avgjorde genom segern mot tjeckernas store stjärna Jan Kodes. I svenska laget ingick också Rolf Norberg. För att fira 40-årsjubileet av den historiska triumfen arrangerade KLTK i december förra året en hyllningsfest för de gamla hjältarna.

**
Både Bragd-Birger och det historiska laget blev utan Bragdmedalj. SvD:s bragdjury har för övrigt lyckats förbigå DC-laget även vid de sex senare tillfällen då Sverige segrat i en av världens största lagturneringar.

Ymers insats lär hamna högt men då inte på "rätta" listan

Nej, det var en tung dag på jobbet för Elias Ymer

Då Elias Ymer i slutet av året summerar sitt 2016 lär dagens insats mot Tristan Lamasine få en mycket framskjuten placering.

Ja, på Elias lista över säsongens sämsta matcher alltså.

Vi får också hoppas att det blir så för hamnar den tama insatsen någonstans i mellanskiktet kommer Sverigeettan inte kunna se tillbaka på någon rolig säsong.

Elias föll alltså direkt i sin säsongsdebut på Challengertouren. Den 207-rankade fransmannen vann efter närmare tre timmars spel i Bergamo med 7-6, 4-6, 7-6. Trots spänningen var underhållningsvärdet bara något större än i Melodifestivalens första deltävling – ytterst ringa alltså.

Ymer satte bara 41 procent förstaservar i första set där han slog dubbelfel på sin setboll i tiebreak. I detta slog han dubbelfel också i 4-3-ledning och på poängen efter kom ett i mängden av hans många oprovocerade misstag.

Totalt slog Ymer nio dubbelfel – lika många ess – men han höjde i alla fall förstaserveprocenten till 57 i de två avslutande seten.

Att han faktiskt vann en poäng mer än Lamasine är bara kuriosa och nej, den här matchen var ett tydligt tecken på att Elias Ymer just nu spelar utan självförtroende. Den kick han kunde ha fått då han förra veckan kvalade in i ATP-turneringen i Montpellier har tyvärr uteblivit.

Elias coacher Dan Eklund och Fredrik Rosengren - samt förstås i synnerhet Elias själv - har mycket att jobba med.

**

Att det här inlägget överhuvudtaget skrivs visar vilken svår sits Elias Ymer sitter i som överlägsen Sverigeetta. Om han varit en i mängden av svenska framtidshopp på likvärdig rankningsnivå skulle Elias blivit avlastad en betydande del av den stora press han nu har på sig.
Då skulle några av hans landsmän i dag kunnat visat resultat som gjort att vi bara tagit notis om att Elias förlorat i första omgången av en Challenger. Nu får saken istället uppmärksamhet vilket är naturligt eftersom det är till Elias vi under ett antal år satt allt hopp till vad gäller blågula framgångar på herrsidan.

Men befann sig då inte Robin Söderling i precis samma situation? Jo, på ett sätt eftersom också han var överlägsen Sverigeetta. Men i övrigt handlar det om två olika världar.
Robin var världsfyra och vi hade anledning att tro och hoppas på stora framgångar. Elias är rankad 153 och ja, då ska förväntningarna också ligga på den nivån. Det motsäger inte att han gjorde en blek insats idag.

Men de som med bestämdhet pekar ut Ymer som en framtida världsstjärna gör honom en björntjänst och ju förr Elias slipper de överdrivna förväntningarna desto snabbare kan han närma sig topp-100.

**

Apropå bakslag: i går skrev jag om de svenska motgångarna i lag-EM där samtliga fyra svenska lag föll i första matchen. Men visst fanns där några enstaka ljusglimtar, till exempel då Ross Weibull som spelade förstasingeln i Sveriges 14-årslag och som vann samtliga sina tre singlar.

Två som lyste upp i mörkret

Julia och Ida har anledning vara nöjda

Bakslagen för svensk tennis radade upp sig förra veckan.

Fed Cup-laget föll ner i blåbärsdivisionen och inget av de fyra svenska lagen tog sig till slutspel i lag-EM för 14- och 16-åringar.

Ja, det var faktiskt så illa att samtliga svensklag föll redan i första matchen.

Sägas ska att de svenska juniorlagen hade på papperet svåra lottningar men vi ska också komma ihåg att inget av länderna Sverige föll mot överlevde efterföljande omgång.

När det är som mörkast kan ljusglimtar lysa upp lite extra och det var precis vad 17-åringarna Julia Rosenqvist och Ida Jarlskog gjorde på ITF-turneringen för juniorer (grade 2) i Tunisien.

Julia finalbesegrade Ida i singeln och tillsammans spelade de hem dubbeltiteln, för övrigt deras andra på två veckor. I den första turneringen gick båda de lovande svenskorna till kvartsfinal i singel.

**

Bloggkollegan Åke Magnusson skriver under rubriken  Ett veckoslut i moll så här angående den svenska insatsen i lag-EM: "Juniorresultaten signalerar, att vi ligger långt efter de bästa nationerna i Europa. Eftertankens kranka blekhet – för att tala med Hamlet – torde råda bland förbundsansvariga". 

**

Challenge 6 februari

Till sist vill jag inte undanhålla Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) - eller någon annan för den

delen - Tennis Stockholms motivering till valet av Mikael Ymer som "Årets föredöme 2015". (Challenge kunde berätta om valet redan i lördags men då var den klockrena motiveringen inte riktigt färdig):
"Mikael är inte bara en enastående tennisspelare utan även ett stort föredöme. Mikael uppträder alltid sportsligt på banan och är en mycket god kompis vid sidan av densamma. Mikael besitter dessutom en beundransvärd inställning som kännetecknas av stor träningsflit och ett mycket hårt arbete för att nå toppen".

Första Challengern för året

Elias har en Challengertitel på meritlistan

Elias Ymer gör i veckan säsongspremiär på Challenger-touren.

Det sker på hardcourt i Bergamo där den 19-årige Sverigeettan inleder mot Tristan Lamasine, 22-årig fransman som är rankad 207 och som gjort sina bästa resultat på grus. Det var just på grus som Lamasine förra sommaren i Tampere spelade hem sin hittills enda Challenger-titel och i semifinalen mot 89-rankade Jarkko Nieminen tog en av karrärens största skalper.

Lamasine har vunnit hälften av sina 60 matcher på Challenger-touren där Ymers facit är 21-27.

Liksom fransmannen har Ymer en Challenger-titel och också den på grus förra året (Caltanissetta).

Förra veckan kvalade båda spelarna till ATP-turneringen i Montpellier. För fransmannen tog det stopp direkt medan Ymer kvalade in för att sedan komma till korta mot Paul-Henri Mathieu som sedan tog sig hela vägen till final.

Segraren mellan Ymer och Lamasine ställs förmodligen mot Dustin Brown, om nu denne lyckas undvika reaktion efter förra veckans framgång i Montpellier där han kvalade in och gick till semi (föll mot världstian Richard Gasquet).