 |
| Oseedade Max Wiskandt är i final i Kungens Kanna. Foto: Mats Låftman |
•att det finns en enormt stor
geografisk bredd bland världens bästa 14-åringar.
•att svensk tennis är rejält
akterseglad.
Om detta och mycket annat kring
internationell och svensk juniortennis blir det då Sportway på
lördagen direktsänder från Kungliga hallen. Magnus Ennerberg och
Johan Porsborn kommenterar finalerna med start 10.30 och redan en
timme tidigare drar uppsnacket i studion igång. Varför ligger
svensk tennis så långt efter och vad kan göras för att den komma
ikapp? Det är naturligtvis en fråga som kommer att diskuteras i
studion där jag får besök av flera färgstarka profiler samt
förstås av de två segrarna.
En av dem kan bli tysken Max Wiskandt
som är ett bra exempel på att det inte är nödvändigt att börja
spela i mycket unga år för att bli bra.
Max hade fyllt åtta år då han för
första gången provade på tennis och det skedde av en ren
tillfällighet. Hans pappa äger ett fitnesscenter där det finns
några tennisbanor och en dag då Max var där satt tränaren
sysslolös.
”Vill du prova att slå några slag?”
frågade tränaren Max som fram till den dagen inte visat sporten
något intresse.
Max provade och tyckte att det var i
alla fall ganska kul så han började spela lite då och då. Senare
samma år ställde han efter mycket tvekan upp i sin första tävling.
Max tyckte att han var för dålig för att tävla men att det ändå
kanske kunde vara lite kul. Han vann tävlingen och har sedan dess
ett brinnande tennisintresse.
Oseedad har han gått fram till final i
Kungens Kanna efter segrar mot fyra seedade spelare och i finalen
väntar andraseedade polacken David Taczala. Det innebär att vi för
första gången sedan 2012 inte får en segrare från Ryssland.
Ytterligare fem nationer hade spelare i
kvartsfinal: Ryssland (2),Schweiz, Serbien, Frankrike, Italien.
Bäste svensk var Adam Heinonen som
nådde tredje omgången och som visade upp ett offensivt spel som
lovar gott för fortsättningen.
I Drottningens Pris var spridningen
maximal bland kvartsfinalisterna: Ryssland, Frankrike, Lettland,
Estland, Österrike, Italien,
Storbritannien och Slovakien.
Här väntar drömfinal mellan
förstaseedade ryskan Daria Frayman och andraseedade slovakiskan
Romana Cisokvska.
Att Ryssland, Frankrike och Italien är
enda länder med kvartsfinalister i både Kungens Kanna och
Drottningens pris bara understryker spridningen.
Emma Shasteen – ett år ung i klassen
– blev bästa hemmaspelare genom att nå andra omgången.
Jag rekommenderar att ni kikar på statistiken på spelarna som spelar final idag. Hur många matcher de spelat internationellt fram tills idag. Det är en otrolig stor skillnad om man jämför med våra svenska juniorer. Frågar man tidigare svenska tennisproffs så behövs det många matcher för att kunna spela sin bästa tennis även internationellt. Det är många faktorer som påverkar resultaten mer än det tekniska, fysiska och taktiska. Att spela internationellt tidigt behöver inte vara elittänkande i unga år, utan kan faktiskt innebära mindre fokusering på resultat än vad som sker idag på de nationella tävlingarna i 12-års klasserna. I fotboll åker laget redan vid 10-års ålder och spelar Gothia Cup, Dana Cup eller någon liknande turneringar i Europa. Jag är säker på att svenska juniorer redan i tidig ålder måste vänja sig med internationellt motstånd, för att vi skall få en större bredd av egna spelare på Tennis Europe och på ITF-nivå. Detta kommer göra att fler juniorer orkar satsa längre på att försöka lyckas som senior, vilket förhoppningsvis innebär att vi får fler svenska spelare på ATP- och WTA touren. Sedan är det viktigt att ledare som Magnus Ennerberg får mer utrymme i Svensk Tennis. Vi måste släppa det som en gång varit och träna på rätt saker redan i tidig ålder. Sedan krävs ekonomiska muskler som hjälper fler att kunna ha råd med tennissatsande barn. Zlatan hade aldrig kunnat bli fotbollsproffs om det hade kostat familjen 100.000:-/år. Det är enklare och tryggare att ha 100 mindre samarbetspartners än 8 större.
SvaraRadera