Stort Grattis Stefan, 50 år!

Här fotografen Arne Forsells härliga foto av Edberg

I dag fyller Stefan Edberg 50 år.

Stort och hjärtligt Grattis!

Men vad mer ska jag skriva som inte redan är skrivet eller sagt om den sympatiske västervikssonen?

Sex Grand Slam-titlar i singel, tre i dubbel, sammanlagt 41 singel- och 18 dubbeltitlar, tre Davis Cup-segrar, OS-brons och 72 veckor som världsetta.

Där en kortkort sammanfattning av hans sagolika karriär som jag haft förmånen att få följa som journalist.

Det startade redan i början på 1980-talet då Stefans pappa Bengt var bussig nog att ringa till tidningen Barometern i Kalmar för att berätta var hans grabb spelat och hur det hade gått.
Oftast gick det bra. Mycket bra.

Men Stefan själv var inte så talför.

Det blev han inte senare heller.

Som stjärna i rampljuset i en av världens största sporter lyckades han bevara sitt tillbakadragna sätt. Likadant efter karriären. Då andra tidigare toppspelare kritiserat – ibland mycket högljutt - sina efterträdare har Stefan tigit still.

Visst har man väl ibland önskat att han skulle ha rytit i offentligt om till exempel hur saker och ting skötts i svensk tennis genom åren men nej, den dag Stefan Edberg går ut och kritiserar någon kommer vi sannolikt aldrig att få uppleva.

Det innebär förstås inte att han saknar åsikter. Men han väljer att framföra dem internt och på sitt lågmälda sätt.

Eller som någon en gång sa: ”Stefan säger inte så mycket men när han gör det lyssnar alla”.

Stefan var en fantastisk spelare och han är en fantastisk person som är respekterad och omtyckt i alla läger.

Han är en av tennisens största gentlemän genom tiderna och då Stefan 1996 avslutade karriären såg ATP det som en självklarhet att låta Fair Play Award bli till Stefan Edberg Fair Play Award.

Lika känt är förstås inte det vandringspris som delas ut på Saltarö på Värmdö under det årliga Saltarömästerskapet, en tävling för den lilla ortens glada amatörer. Men faktiskt har Stefan stor del också i det priset.

Efter en av hans Wimbledon-segrar frågade jag Stefan om han möjligen kunde ge någon liten signerad sak – tanken var några bollar eller ett signerat foto - till den bäste junioråren i Saltarömästerskapet.

”Nej” svarade Stefan och tillade” Men jag ger gärna ett pris till den junior som uppträtt sportsligast under turneringen”.

Vad den nykorade Grand Slam-segraren skickade med till den första överlyckliga pristagaren?

Racket med vilken han spelat hem Wimbledon-titeln.

Det säger det mesta om Stefan Edbergs person.

*

Att fylla ett år är förstås väldigt futtigt i sammanhanget. Men det var i alla fall just 19 januari 2015 som Challenge föddes. Ett är klart: Den kommer aldrig fira 50...

*

Läs och se här några av alla svenska och internationella  hyllningsartiklar och inslag om Stefan:
Celebrate Stefan Edberg's 50th birthday with 50 great shots!

Kolla in några av Stefans höjdpunkter här

"50 bra år på alla sätt och vis"

Ymer blir stort affischnamn i Jönköpings nya Challenger

Spelar på hemmaplan redan i mars

Här dagens stora glädjebesked:

Sverigeettan Elias Ymer ställer upp i Challenger-turneringen i Jönköping.

– Jag ser fram emot den och tror att det kommer att bli ett riktigt starkt startfält, säger Ymer till Challenge.

Turneringen avgörs i Racketcentrum 7-13 mars och är den första Challenger-turneringen i Sverige på runt 20 år.

– Det är mycket positivt med sådana här turneringar på hemmaplan, säger Ymer som inför kvalet till Australian Open fick en fingervisning om att konkurrensen i Racketcentrum blir hård.
– Det är många bra utländska spelare som säger att de funderar på att ställa upp. För de som spelar Davis Cup blir det ont om tid att ställa om till kvalet i Indian Wells och då är Jönköping kanske ett bättre alternativ för dem.

Att svensk herrtennis största affischnamn nu lämnar klartecken för spel i Jönköping innebär att arrangören får en rejäl skjuts i marknadsföringen. Sedan tidigare är det klart att ATP beslutat att livesända matcherna på nätet.

Det är bäddat för en framgångsrik premiärupplaga.

**

Frågetecknet som på grund av skada fanns kring Johanna Larsson inför Australian Open rätades ut i förmiddags. Den 27-åriga Sverigeettan besegrade 29-seedade Irina Camelia Begu med 6-3, 6-2. Nu väntar två år yngre amerikanskan Madison Brengle, rankad 49 och med en åttondelsfinal att försvara på Melbourne Park. Johanna har 1-0 inbördes efter fjolårets kvartsfinalseger på hardcourt i WTA-turneringen i Linz.

**

Spanske världsfemman Rafael Nadals förlust mot landsmannen Fernando Verdasco är självklart en skräll och inte minst då eftersom Nadal var ett break upp i skiljeset. Men vi ska ändå komma ihåg att Verdasco inför mötet hade vunnit två av deras tre senaste matcher och nu gjorde en suverän insats. Så nej, det finns ingen anledning att döma ut Nadals möjligheter att komma tillbaka och slåss om även de tyngsta titlarna.

Förbundets sportchef kritisk mot Larsson som nobbar FC

Sportchefen  Johan Sjögren menar att landslaget är heligt 

Svenska tennisförbundets sportchef Johan Sjögren är kritisk mot Johanna Larsson som nobbar Fed Cup.

Så här skriver Sjögren i sitt månadsbrev på förbundets hemsida:

”Personligen anser jag att landslaget är heligt. Blir man uttagen – oavsett vilken idrott och mästerskap det än gäller, hur bra man än är, hur många gånger man än har spelat tidigare i landslaget och hur mycket pengar man än har tjänat  – då lirar man under förutsättning att man är frisk. Det ligger helt enkelt i nationens intresse att man ställer upp i landslaget när en förbundskapten kallar”.

I grunden är jag av samma åsikt men tycker att det måste finnas acceptans för undantag och att överlägsna Sverigeettan Johanna Larsson är ett sådant i år.

”Rätt av Larsson att nobba Fed Cup för att sikta på spel i Rio-OS” - så löd rubriken på ett blogginlägg jag gjorde sjunde januari. Läs inlägget här.

Sjögren messade mig en kommentar men ville inte få den publicerat på bloggen utan hänvisade till det månadsbrev han senare skulle skriva.

Nu har han alltså gjort det.

Även om sportchefen inte nämner Larsson vid namn framgår det att han anser att Sverigeettan inte tar sitt ansvar som förebild:

Challenge 7 januari

”Som utövare och förebild har en atlet ett ansvar, inte minst gentemot nästa generations spelare. Vilka signaler sänder våra idrottsstjärnor till våra unga utövare och fans när de tackar nej till landslagsspel? Är det då så konstigt att det händer att juniorer tackar nej till att spela allt från KM, JSM, seriespel och EM när deras förebilder tackar nej till landslaget?”

Avslutningsvis skriver Sjögren:

”Vi kan bara konstatera att Johanna Larsson tackat nej till spel, ett tråkigt beslut att ta och ett tråkigt besked att få, och hoppas att hon ställer upp nästa gång landslaget kallar. Hon är vår bästa spelare och hennes betydelse för laget och sporten i Sverige går inte att understryka tillräckligt”.

*
Det finns naturligtvis inget rätt eller fel i frågan men vad tycker Du? Ska landslaget vara heligt eller kan det finnas anledning att göra undantag av andra skäl än skada eller sjukdom?
*

Under rubriken ”Beroendet av SOK-stödet gör tennisförbundet underdånigt”- Inlägget finns här - menade jag att Sjögren skulle ha försvarat Mikael Ymer då Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) stängde av det stora 17-åriga framtidshoppet från topp- och talangprogrammet.

Challenge 13 januari

Det borde vara självklart för förbundet att ställa sig bakom ”sin” spelare. Inte därför att Ymer förra året räddade Sveriges Davis Cup-lag kvar i division I eller därför att han är svensk tennis stora framtidshopp – utan för att markera att Mikael Ymer minsann har den rätta inställning som SOK beskyller honom för att sakna.

Sjögren tar i sitt månadsbrev upp ”Mikael Ymer-fallet”:

”Vi är också i kontinuerlig dialog med SOK gällande Mikael Ymer, som till våren kommer att bli erbjuden en selekteringsprocess hos SOK under deras ledning efter att i dagsläget ha en time-out från programmet. Processen under en selektering innehåller bland annat en screening, olika fysiska tester samt interjuver. De individuella stöden kan vara allt från träning, tävlingsresor, tränare, resurspersoner men också utvecklingsstöd till olika projekt”.

Ja, så kan man ju också beskriva en avstängning.

Den förskönande omskrivningen talar i alla fall inte emot att förbundet går i SOK:s ledband.

Skulle inte alls förvåna om ATP mörkat matchfixning

SvD 18 oktober 2011

Matchfixning är ett problem i tennis.

Den som påstår annat sticker huvudet i sanden.

De 150 bäst rankade på ATP-touren kan försörja sig på prispengarna de drar in.

Övriga går mer eller mindre back.

Några mindre namnkunniga spelare har blivit avstängda men hur många som väljer att livnära sig på uppgjorda matcher kan vi bara spekulera i.

Det ligger förstås i sakens natur att det främst handlar om lågt rankade spelare som med fusket ser en utväg att klara ekonomin. Ändå är det tidigare världstrean Nikolaj Davydenko som – utan att det funnits bevis mot honom – figurerat flitigast i ryktessvängen.

Davydenkos namn förekommer också då BBC och Buzzfeed News nu avslöjar flera fall av matchfixning på högre nivå. Men några konkreta bevis läggs inte fram.

Mer intressant är då anklagelsen om att tourdrivande spelarorganisationen ATP ska ha mörkat saken.

Anklagelsen kommer från Mark Phillips som jobbade med den utredning Tennis Integrity Unit (TIU) gjorde efter alla rykten om uppgjorda matcher. I en rapport till ATP föreslog TIU att 28 misstänkta spelare skulle granskas.
– Det fanns en kärna på omkring tio spelare som vi trodde var de vanligaste förövarna och roten till problemet. Det fanns mycket starka bevis, säger Mark Phillips till BBC.
Men ATP underlät att agera.
Två reflektioner på det:
•Visst kan man vifta bort Phillips anklagelse och istället tro på ATP:s president Chris Kermode då denne säger: ”Tanken på att tennisen inte gör allt den kan är löjlig”.

Med tanke på att ATP tidigare mörkat minst sex positiva dopingfall så är organisationens trovärdighet låg – åtminstone så länge det handlar om stjärnor som är viktiga för sporten och då en skandal skulle riskera att åsamka den stor skada.
•SvD kunde den 18 oktober 2011 publicera den lista på 41 namn som ATP, Betfair och TIU sammanställt över spelare som i olika hög grad misstänktes för inblandning i läggmatcher. Det blev ett herrans liv och tal om stämning. TIU förnekade dagen efter att det skulle finnas en sådan lista (vilken jag ändå hade fått från just en av de tre parter som sammanställt den). I  artikeln intervjuades också en daytrader som är expert på vadslagning i tennis : "All skit sopas under mattan".
Förhoppningsvis kommer BBC och Buzzfeed att kunna lägga fram bevis för vilka spelare som när och var har varit inblandade i matchfixning. Då skulle ATP vara tvunget att agera.
Utan konkreta bevis blir detta tyvärr bara ytterligare ett i raden av avslöjanden som under några dagar ger stora rubriker för att sedan glömmas bort.
*
Fotnot: Observera att den svarta listan daterar sig till oktober 2011.  Jag vet inte om det finns någon lista idag.

Detta är inte ett i mängden av McEnroes alla utbrott

"Va!! Hur f-n kan ni ändra den regeln"?

”Sorry Mikael, men jag är inte redo att prata om det där ännu. Det är för jobbigt”.

Ungefär så sa John McEnroe då Mikael Pernfors senast frågade hur amerikanen såg på den där uppmärksammade händelsen då de möttes i Australian Open – 1990!!!

Den hetlevrade amerikanen har varit inblandad i så många skandaler att man tycker han ska ha förlikat sig med dem men nej, det där som hände i Melbourne för 26 år sedan verkar sitta djupt i honom.

Minns ni? Vad McEnroe i alla fall inte kom ihåg då han härsknade till i åttondelsfinalen mot Pernfors var att reglerna precis hade ändrats. Han levde i tron att han fortfarande hade råd att dra på sig tre varningar.

Även om det är runt tio år sedan svensken senast tog upp saken med McEnroe är frågan om amerikanen ens idag är redo att berätta vad han tänkte och kände.

Så här såg det i alla fall ut:

Tuffast tänkbara utmaning för två heta tonårsstjärnor

Alexander Zverev imponerade i Båstad . Foto: Fredric Berggren

Fjolårsfinalisterna mot två av sportens hetaste tonåringar – redan i första omgången bjuder Australian Open på några riktiga go´bitar.

Världsettan och regerande mästaren Novak Djokovic har tagit hälften av sina tio Grand Slam-titlar just på Melbourne Park. Även om Australian Open är den Grand Slam-turnering där regerande mästaren haft svårast att försvara titeln – det har skett bara elva gånger under proffseran – talar det mesta för den 27-årige serben även i år.

Han ställs inför en intressant uppgift direkt. 19-årige koreanen Hyeon Chung är med sin 51:a plats näst bäst rankade tonåring.

Bara två mästare i Australian Open har efterföljande år åkt ut direkt. Senast det skedde var 1997 då Carlos Moya slog ut Boris Becker. För att Djokovic nu ska råka ut för samma nesa som hans coach gjorde för 19 år sedan krävs att serben underpresterar samtidigt som Chung gör sitt livs match.

Liknande är förutsättningarna mellan skotske världstvåan Andy Murray och 18-årige tysken Alexander Zverev som är rankad 84 och förra året presenterade sig för den svenska publiken då han

nådde semifinal i Swedish Open.

Murray vann i raka set då de nyligen möttes i nationsturneringen Hopman Cup - som är mer uppvisning än tävling – och att det är bäst av fem set i Grand Slam gynnar honom mot Zverev.

Mycket talar för att den hetlevrade britten blir störste utmanare till Djokovic och då inte bara i årets första Grand Slam-turnering utan under hela säsongen.

Ska världstrean Roger Federer hålla sig kvar i toppen ytterligare ett år?

Blir Rafel Nadal att räkna med igen?

Kommer snittåldern på topp-10-spelarna att ligga runt 30 år (nu 29.7) även då vi summerar 2016 eller kan Milos Raonic (25 år) Bernard Tomic (23) Dominic Thiem (22) , Grigor Dimitrov (24) eller någon av de andra ”ungdomarna” få in lite nytt blod där?

Det är tre av de mest intressanta frågorna på herrsidan. Så här i lindan av säsongen blir det gissningar.

Jag tror att Federer håller sig kvar på topp fem. Nadal blir ett utropstecken då han nu äntligen kunnat träna för fullt igen. Raonic (han ligger 14 nu) och Dimitrov (28:a) går in på topp-tio.

SvD idag

Den sevärde bulgaren hade ifjol en sådär motig säsong som många spelare har året efter sitt stora genombrott.

Dimitrovs motsvarighet bland damerna är Eugenie Bouchard. Skillnaden är att hon nådde ännu högre
höjder än honom 2013 men så blev också Bouchards ras kraftigare. Från sju till 48 på listan. Den 21-åriga kandadensiskan har stor potential på alla underlag och genrepade inför Australian Open med att gå till final i WTA-turneringen i Hobart.

Där besvärades Johanna Larsson av en höftskada i sin semifinal vilket självklart oroar inför Australian Open där hon har 70 poäng (andra omgången) att försvara från ifjol.

På frågan vem eller vad som kan hota Serena Williams i Melbourne och under 2016 blir svaret detsamma som inför de senaste säsongerna : skada, sjukdom, nerver.

Fotnot: Krönikan publicerad i dagens SvD

Svenskarna som satt stopp för hemmaseger down under

Vicht tog det tid innan Hewitt blev älskad i hemlandet där han nu tar farväl

Borta bra men hem...

Nej, det gäller definitivt inte Australiens stjärnor på herrsidan.

Vi får gå tillbaka 40 år för att hitta senaste hemmasegrare – Mark Edmondson – i Australian Open.

Så länge har publiken i de övriga tre Grand Slam-nationerna inte behövt vänta för att få hylla en hemmafavorit:

•Fram till för tre år sedan var det i och för sig britterna som väntat längst innan Andy Murray bröt den 77 år långa titelförbannelsen i Wimbledon.

•Andy Roddick triumferade i US Open 2003.

•Yanniack Noah tog titeln i Franska mästerskapet 1983 och trots finalförlusten tycker Mats Wilander att det är ett av hans karriärs finaste minnen eftersom han såg hur innerligt lycklig Noah var över segern.

Veteranen Lleyton Hewitt står inför sitt 20:e och sista Australian Open som i morgon inleds på Melbourne Park. Den tidigare världsettan är en av fem hemmaspelare som fått wild card. 2005 blev han förste australier sedan Pat Cash 1988 att gå till final i turneringen.

Hewitt stoppades i finalen av Marat Safin som tillskrev sin coach Peter Lundgren en stor del av äran och det var två svenskar som - till många av åskådarnas glädje – såg till att ärkeknölen Cash inte vann någon av sina två finaler. 1987 stod Stefan Edberg i vägen och året därpå var det Mats Wilander.

Att Lleyton Hewitt – nu rankad 306 – kommer att få ett storslaget avsked på Melbourne Park råder ingen tvekan om. Frågan är när det sker. Han har i alla fall alla möjligheter att övervinna första omgången där 134-rankade landsmannen James Duckworth väntar.

Kyrgios borde se på bollen istället för att gapa så mycket

Bland hemmaspelarna är naturligtvis Bernard Tomic och Nick Kyrgios de största hoppen. Precis som

i Pat Cash fall handlar det om två spelare som haft svårt att vinna sympati i det tennisfrälsta landet down under. Det är två hetsporrar som varit inblandade i en rad uppmärksammade incidenter och det gillas inte i Australien som hellre förknippas med gentlemän som Rod Laver, Ken Rosewall, Roy Emerson, Patrick Rafter och andra stjärnor som varit ”good sport”.

Hewitt? Jodå, även om han med sitt heta humör hade en hel del belackare under storhetstiden har han med sin enorma kampanda slitit sig till en plats i hjärtat hos även de äldre australiska tennisälskarna.